Rika erfarenheter och fattiga vanor

Idag tänkte jag att vi skulle roa oss med att granska mina vänners konsumtionsvanor. Helt skamlöst gräva lite i deras köpbeteenden. 

Det kan tyckas ofint men jag har faktiskt ett syfte med det. Eftersom jag inte är någon dunig liten kyckling längre (vad är jag nu, en fullfjädrad höna?) har jag genom åren lärt känna mängder av människor, några av dem har kommit att bli nära vänner. Och de är naturligtvis mina vänner av en enda anledning - för att jag tycker mycket om dem. 

Grupp X. Består av hårt arbetande människor med löner över genomsnittet och höga levnadskostnader. Hela deras tillvaro bygger på att lönerna fortsätter att rulla in eftersom de är högt belånade och sårbara. De är inte särskilt spännande i det här sammanhanget.

Men i vänkretsen finns ytterligheter åt båda hållen och dessa personer är bra mycket mer intressanta:

Grupp Y. Personer som har så de klarar sig och mer därtill och inte tvingas arbeta för sin försörjning (vilket är intressant i sig, eftersom de alla valt att arbeta på ett eller annat sätt).  

Grupp Z. Människor med vanlig arbetarlön, som lever på småpengar i slutet av varje månad. 

Konsumtionsvanorna varierar oerhört mycket mellan grupp Y och Z. Och då menar jag inte vad de köper utan hur de köper. Kom ihåg att det är mina personliga iakttagelser av min bekantskapskrets. Eventuellt ser det helt annorlunda ut bland dina vänner.

Det hela kan sammanfattas så här: ju mer pengar, desto mer sällan handlar de. 

Grupp Y har väldigt avskalade hem. Lite prylar. Luftiga garderober och skåp. Under långa perioder köper de ingenting och när de väl köper något är det genomtänkta designmöbler eller ett fåtal utvalda kvalitetsplagg. Rakt igenom långsiktiga och genomtänkta beslut.

De jag känner som har minst pengar att röra sig med är de som köper, köper och köper. Helt hysteriskt. De har redan knökfullt med prylar och trots detta försöker de pressa in ännu mer. Vad jag vet är ingen av dem skuldsatt och för mig får folk göra vad de vill för sina pengar så detta är ingen kritik, bara ett konstaterande. De köper drösvis med kläder eftersom det är så billigt på de stora kedjorna. Och det är lätt att byta ut Ikea-möbler. Man kan alltid unna sig något nytt eftersom priserna är låga. 

De som har minst pengar har mycket att lära av Y-gruppen. Nu menar jag inte att lågavlönade ska försöka hosta upp 20.000 kr för en Mulberrykappa. Jag menar att de som vuxit upp med mycket pengar har en helt annan syn på konsumtion. De undviker slit och släng-kulturen och tänker efter innan de spenderar. 

Även den med begränsad ekonomi bör tänka sig för innan köp. 

Det är dyrt att handla billigt.