Barnarbete at it's best

Hoppas att ni hade en fin midsommar, det har jag haft. Tack för er respons på förra inlägget. Jag hoppades på att hitta någon i kommentarsfälten som kunde ge en logisk förklaring på vad som hände hunden men ni verkar vara helt inne på en osynlig besökare. Ha inte för stora förhoppningar bara, vi bodde här i två månader förra året utan att se skymten av minsta lilla spöke. Det kan i och för sig vara blyga spöken som gömde sig uppe på vinden. Skämt åsido, det var en märklig händelse som har etsat sig fast i minnet på mig. Men ingenting nytt har hänt hittills. Vi lallar på och det är välgörande för själen med en ledig långhelg. 

Midsommar blev inget större jippo för vår del. Toast skagen, sill och lax till den halvan av familjen som uppskattar sådant. En promenad till det lokala midsommarfirandet och sedan en lugn hemmakväll med jordgubbstårta. 

Sist hade jag egentligen tänkt berätta om vår smarta storhandling men så kom det där med hunden emellan. Så nu plockar jag upp tråden med förhoppning att det fortfarande kan kännas aktuellt. Det kändes ovant att 1) ta en kundvagn och 2) bara rassla ner grejer i den. När hände det senast? Enda tabben var att vi köpte en stor påse färskpotatis för 9,90 kr/kilot och två dagar senare hade de sänkt priset till 3,90 kr. Totalt handlade vi för 710 kr. Inte alla som lyckas storhandla för under 1000 kr, om man inte är hårdsparare vill säga. 

Summa total: 710 kr.

Rabatt med kundkortet: 42 kr

Övriga rabatter 196 kr! 

Medan andra kanske njuter av att bläddra i tidningen Elle Mat & Vin så upplever jag samma välbefinnande när jag kollar rabatterna på mina kvitton. Största fyndet var helt klart två bamsiga majskycklingar som var nedsatta till halva priset. Fåglarna har vi kastat in i frysboxen i källaren tills vidare. Vi köpte allt från ketchup till smörgåsgurka för att ha en bra bas. Jag utgår från att det är okej att låna några droppar sesamolja eller soja, en nypa örtsalt eller något annat ur kryddskåpet men vill absolut inte snylta på värdparet som ju är generösa nog som det är. Det är verkligen roligare att laga mat här än hemma hos oss. Kombinationen proffsig gasspis och sjöutsikt är en del av nöjet men deras välfyllda kryddskåp bidrar också. Man blir mer kreativ och får mer inspiration. De är väldigt matlagningsintresserade medan vi är på nivån lättlagad men näringsrik mat - mycket näring för pengarna. Något som däremot bör nämnas är att de faktiskt på många sätt är väldigt sparsamma också. Det är intressant att man även i den här typen av pengaslukande monsterhus med uppvärmd pool är mån om att hålla de små utgifterna nere! Till exempel använder de disktrasor i tyg istället för wettextrasor. Det känner jag ingen annan som gör. Eftersom allt sopsorteras blir det väldigt lite som hamnar i den där vanliga soppåsen under diskbänken, så de nöjer sig med att använda småpåsarna man plockar frukt i när man handlar. Det är för övrigt något jag saknar hemma hos oss, man vänjer sig snabbt vid de bruna matavfallspåsarna. De har en diskmedelsdoserare, en bytta med ett litet hål i locket. Vi har redan pratat om att köpa en likadan, helt galet att vi inte har en redan. 

En riktigt glad nyhet är att yngsta sonen blivit erbjuden sommarjobb hos grannarna. Han har fått förtroendet att sköta deras trädgård: rensa ogräs, vattna krukor och klippa gräs. Och vilken trädgård sedan! En pedantiskt skött trädgård med otroliga blomstergrupper och en mängd prydnadsväxter. Trädgårdsarkitekten måste haft en slottspark i tanken när denne åtog sig uppdraget. Det är en ren fröjd att vandra runt där och beundra all blomsterprakt, en dröm för pedanter som mig. När sonen skulle få alla instruktioner skickade jag med min man (hej curlingförälder!) eftersom jag var nervös att det kunde uppstå missförstånd och sedan kommer de hem och hela trädgården har förvandlats till ett kalhygge eller torr ökenmark utan något grönt kvar...

Sonen är överlycklig och taggad att tjäna sina första egna pengar. Det är precis lagom att få prova på jobba och han kan själv styra sina tider och antal timmar han vill lägga på att arbeta. Jag var själv i elva- till tolvårsåldern när jag började rasta hundar i grannskapet för att tjäna lite fickpengar och senare började jag sitta barnvakt, men idag känns det inte lika självklart att knacka dörr och erbjuda sina tjänster i den åldern. Jag vet faktiskt inte varför men tider förändras väl antar jag. Bra då att sommarjobbet kom och knackade på hos honom istället. Skickade en bild på sonen till en kompis, där han har trädgårdshandskar och står med ett rotjärn i handen. "Första dagen på jobbet". Hon skrev tillbaka och undrade om min man också fått sommarjobb. Jag förstod ingenting förrän jag zoomade in bilden och ser hur min man leker (citat: testar) deras vattenslang i bakgrunden, haha. Från och med nu kommer barnet att få gå till jobbet utan sina föräldrar i släptåg.

En kuslig händelse

Tiden går fort och vi är redan inne på dag fyra i lånehuset. 

Det är lätt att trivas här och det gick snabbare att bo in sig i år eftersom allt är bekant sedan innan. Det funkar bra att åka till och från jobbet, jag går hemifrån en halvtimme tidigare så att jag har god marginal men hittills har jag kommit för tidigt varje dag. Det är en ren fröjd att promenera genom det stilla villakvarteret och upp till bussen. Hemma på vår gata är det full aktivitet vid den tiden på morgonen men här verkar folk ha senare vanor och gatorna ligger tomma. Jag har mött en och annan morgonpigg motionsjoggare men det är också allt. 

Apropå sena vanor måste jag berätta om en händelse från igår. 

Jag har haft svårt att somna på kvällarna och antar att det beror på omställningen, miljöombytet. Så igår låg jag och läste ganska länge i soffan på husets mittenplan. Huset är över hundra år gammalt och det är stört omöjligt att smyga. Hur tyst man än försöker tassa uppför trappan så knarrar det. Däruppe finns som en slags öppen hall mellan badrum och sovrummen och trots att det ligger en tjock matta där går det inte att ta sig fram ljudlöst. Att gå och lägga sig sist innebär alltså en smärre utmaning om man inte vill väcka alla andra. Dessutom låter minsta lilla ljud väldigt högt när det är knäpptyst. Jag försökte i alla fall vara så tyst jag kunde och smög in i sovrummet där min man och hunden låg och sov i sängen. Jag var förvånad över att hunden inte vaknat men han låg på rygg och snarkade med alla fyra tassarna i vädret. Han var helt borta för omvärlden och reagerade inte ens när jag kröp ner under täcket. Jag tänkte till och med på det, inte mycket till vakthund det där inte! På dagarna skäller han så fort någon går förbi nere på vägen men på nätterna är han tydligen inte sugen på att ha vaktskiftet.

Minutrarna går och jag ligger vaken. Jag är trött men samtidigt inte och ligger och lyssnar på tystnaden. Hunden har vänt sig på mage men sover fortfarande. Det går kanske tio minuter, sedan flyger hundens huvud upp. Nyfiket stirrar han ut genom den halvöppna sovrumsdörren. Öronen spetsade framåt, han lyssnar intensivt. Det kan vara en räv eller något annat djur utanför huset, det oroar mig inte särskilt mycket. Jag hör nämligen inte ett ljud utan det här är något endast hunden uppfattat. Och plötsligt flyger han upp och glider ner från sängen, ställer sig i dörröppningen och stirrar på något...och börjar vifta intensivt på svansen. "Aha" tänker jag, "han hör något av barnen som klivit ur sängen, kanske någon av dem behöver gå på toaletten." 

Men det är fortfarande alldeles knäpptyst och plötsligt händer något med hunden. Han blir alldeles till sig i ett glädjerus. Han kråmar sig och svansen går som en propeller. Ivrigt snurrar han runt, runt på golvet och letar febrilt efter något att bära i munnen (typiskt fågelhundar) och hittar en toffla. Exakt som han gör när vi kommer hem och han möter oss i dörren. Jag ser detta från min plats i sängen och tror knappt mina ögon. Rummet är helt tyst, det finns ingen annan där och hunden beter sig som om han kärleksfullt välkomnar någon. Han svansar lyckligt runt den osynliga glädjekällan en stund för att sedan på lätta tassar kila ut genom dörröppningen och försvinna ur mitt blickfång. Jag kliver upp och går ut i hallen. Golvet knarrar under mina fötter. Jag ser inte hunden någonstans men vet att han inte försvunnit nerför trappan (eftersom det hade dunsat rejält). Förvirrat står jag i hallen och tittar mot badrummet och de andra sovrummen. Vart tog han vägen? Innan jag hinner leta kommer han ut ur biblioteket, fortfarande uppspelt med hög och lätt viftande svans. Han går förbi mig in i sovrummet, hoppar upp vid sängens fotända och rullar ihop sig för att sova. Kvar står jag och det är först då jag liksom inser vad jag sett. Nackhåren reste sig på mig och jag kände mig så himla mörkrädd. Vill bara väcka hela familjen och åka hem. Eller åtminstone skulle vi tända en massa lampor och sitta uppe resten av natten. Tror tyvärr inte min man hade uppskattat det eftersom han skulle upp och jobba tidigt imorse. Hade det hänt under dagtid hade jag bara skrattat åt det men det var inte lika roligt efter klockan ett på natten när jag var den enda vakna personen i ett gammalt hus.

Det tog säkert en timme att somna. 

Jag låg och funderade över om hundar kan gå i sömnen. Om han drömt något som väckte honom och om han kanske trodde att det var på riktigt. Djur är ju oberäkneliga. Eller såg han något jag inte kunde se? Men jag tvivlar på att vår hund, som är mycket reserverad mot främlingar, skulle bli utom sig av lycka över ett spöke. Men en sak är säker, hunden tyckte att någon kom in i rummet, någon som han uppenbarligen var väldigt förtjust i. Och det fanns ju ingen där?  

Det vette fasen hur jag ska kunna somna ikväll.

Att packa är inte kul

Gaah. Jag har så mycket att göra att jag inte ens orkar börja. Eller, jag har rättare sagt börjat men gett upp. Precis som fjol får vi hjälp att transportera över våra saker till lånehuset och det är naturligtvis till stor hjälp för oss som saknar bil. Och det är inte meningen att låta otacksam, jag uppskattar verkligen den fina service som ingår i huslånet. Det enda är att jag är så sjukt trött och med en lång vecka (en lång vecka? Ett långt år!) i ryggen är det svårt att samla kraft för att planera. Jag vill bara lägga mig ner och sova. Dessutom kan jag inte minnas att det var så här mycket jobb i fjol? Jag har för mig att vi bara kastade ner lite sommarkläder, kameran och våra datorer i ett par Ikeakassar och så var det inte mer med det. Men det är klart, skillnaden är att i år är det ett par veckor kvar till semestern så vi behöver ta med arbetskläder. 

Så, imorgon är dagen som funkar för "flyttfirman" och det är bara att bita ihop och se till att bli klar i tid. Imorgon bitti handlar vi maten så att de kan hämta oss på stormarknadens parkering, sedan åker vi och köper hundmat och sist men inte minst hämtas packningen här hemma. 

Jag har alltså börjat. Jag lade fram tre högar: sol- och badkläder, mjukiskläder och jobbkläder. Det blev ungefär två plagg i varje hög och sedan tröt inspirationen och orken. Istället gick jag ut i köket och började tömma skafferiet. Det var i alla fall lite roligare. Jag vill passa på att ta med så mycket som möjligt, som en grand finale på vår frys- och skafferitömningen. Det kommer att kännas fattigt när vi kommer tillbaka och knappt har basvaror hemma. Alternativet är att köpa allting nytt nu och jag är så inne i mina sparrutiner att det tar emot att åka och storhandla. Det känns fel att köpa pasta när vi har pasta hemma. Samma sak med ris, te, kaffe, flingor, havregryn... ja, ni fattar. Saker som är köpta på extrapris och som jag inte alls vill gå och betala fullt pris för. 

Vi behöver hur som helst handla i vilket fall. Inte bara får vi mycket längre till en stormarknad, min man kommer inte att kunna bära tungt efter operationen. Så även om vi kommer att behöva handla under sommaren underlättar det om vi kan börja med en bra bas. Det är mörkt och svalt i husets källare vilket blir perfekt förvaring för potatis, lök och rotfrukter m.m.

Jag känner att det inte riktigt är läge att beklaga sig över att behöva handla mat till ordinarie pris, inte när man får ett kostnadsfritt semesterboende. Men det handlar inte enbart om snålhet utan mer om att vara omprogrammerad från vanliga köpmönster. För mig är det rutin att anpassa mig efter veckans erbjudanden och gräva i kort datum-hyllan. 

Det var först när vi slutade storhandla som våra matkostnader verkligen sjönk. Enligt mig är det en myt att man sparar pengar på att storhandla. Det gör bara den som annars planlöst impulsköper allt som ser gott ut. Då är det klart att man sparar mycket pengar på planering om man lär sig att hålla sig till en inköpslista. Men vill man ta det ett nivå till är det bättre att inte storhandla. Det är alldeles för lätt att köpa på sig en massa man inte behöver eller som inte hinner ätas upp. Vi hade mycket mer matsvinn på den tiden vi storhandlade, till skillnad mot nu när vi sällan kastar något. 

Ett kort litet tråkigt inlägg, men medan ni tuggar chips och kollar fotboll (eller spännande serier) så kommer jag alltså att ägna mig åt min packning. Funderar på att ge mig själv en deadline och ställa alarmet på 40 minuter. Jag brukar bli effektiv under lite press. 

Sommarplaner spikade!

Medan resten av befolkningen tittade på fotboll ägnade jag mig åt dubbelkok i köket. Jag fyndade både grytbitar och kravmärkt ekofärs till halva priset i kort datum-hyllan imorse och ville ta vara på allting så fort som möjligt. Så enkel matlagning när man kan använda samma bas till båda maträtterna: olivolja, lök, vitlök, morötter, köttbuljong och finkrossade tomater. Nu står det köttfärssås och köttgryta och svalnar på spisen. Maten räcker till två middagar och två uppsättningar matlådor av varje rätt. Hur nöjd blir man inte liksom. Nämnas bör kanske också att det går åt mer mat nu när barnen har sommarlov och inte längre äter ett lagat mål mat om dagen i skolan. Tonåringen är bortrest den här veckan så det är en kylskåpslänsare mindre att störa sig på för tillfället i alla fall.

Och sommarplanerna börjar ta form. 

Nu är det klart och bestämt, vi kommer att bo i samma hus som förra året. Längtar redan! Vi blev tillfrågade tidigt, redan i våras, men nu är alla datum klara och vi kommer att bo där i ca 8 veckor. Och precis som förra året kommer min bror att få tillgång till vår lägenhet, vilket i sin tur gör att han slipper pendla. Det finns bitar kvar att pussla ihop, vi har nämligen bestämt oss för att anlita målare som ska måla om vår lägenhet under den här perioden också. Känns smartast att passa på när vi inte bor här. 

Bäst för ekonomin hade naturligtvis varit att måla själv men det finns några rejäla käppar i DIY-hjulet:

1. Min man ska opereras - igen. En ny kroppsdel den här gången och en mindre operation än i fjol men ändå, konvalescenstid på ett par veckor och viktigt att inte anstränga musklerna. 

2. Det krävs ett komplicerat förarbete innan vi kan måla om. Vi är inte ett dugg händiga och skulle absolut inte lyckas få ett bra resultat. 

3. Tidskrävande projekt. Även om vi haft möjlighet att göra det själva och varit händiga så hade hela semestern gått åt och det vore inte särskilt roligt varken för oss eller barnen. 

Vi hade målat själva om väggarna varit släta men tyvärr behöver de bredspacklas och slipas. Tak och snickerier behöver också målas om. Jag känner så här: inga mer fuskjobb. Aldrig mer. Förra gången när vi renoverade lägenheten hade vi målare som gjorde ett riktigt slarvjobb som vi inte blev nöjda med. Nu tar vi hellre en högre kostnad så att arbetet blir fackmässigt utfört från grunden. Vi tog in offerter från flera olika firmor men fastnade för den som kändes mest förtroendeingivande och seriös. Det var också den enda som själv gick runt och sade vad han tyckte skulle åtgärdas och varför. De andra verkade vilja ha så lite jobb som möjligt (inte så konstigt kanske, med tanke på att det är sommar...) och fiskade öppet efter att slippa bredspackla, om vi kanske kunde nöja oss med att tapetskarvar och skavanker syns. Hm, det är exakt så vi haft det fram tills nu så nej tack.

Jag kan leva snålt och äta gröt utan problem men att inte riktigt trivas hemma funkar däremot inte för mig. Lägenhetens värde påverkas naturligtvis bara vid försäljning och det har vi inga planer på för tillfället men det handlar om trivselnivån. Värst är det i tonåringens rum. Där tapetserade vi med en exklusiv tapet i vitt och silver för sju-åtta sedan. I ett barnrum. Ni kan ju föreställa er hur det ser ut där efter alla ommöbleringar, saker som suttit på väggarna och alla kompisar som lekt vilda lekar därinne. Stackars barn, och jag är tacksam över att han inte tagit bilder på sitt rum och visat för skolpsykologen. 

Nackdel: hela semesterkassan åker rakt ner i målarens ficka. 

Fördel: hela semesterkassan går åt till något som kommer att finnas kvar även efter semester, när vi njuter av vårt nymålade hem. 

Jakten på avancerad sparläsning

Jag är alltid på jakt efter nya och inspirerande tips på hur jag kan förbättra min ekonomi. Jag letar på alla tänkbara ställen, Youtube, bloggar, forum och emellanåt scrollar jag mig genom #sparad krona på Twitter. Naturligtvis har jag läst Mr Money Mustache och Early retirement extreme. Fördelen med de två sistnämnda är att där finns lite mer hardcore-sparande att frossa i.

Jag är så intresserad att det blivit som en hobby. Ena dagen är det Youtubeklipp och nästa dag en tråd på Familjeliv, jag skummar igenom det mesta och har börjat lära känna ekonomiutbudet ganska bra nu. Sett till Twitter verkar det finnas många ekonomiskt sinnade i det här landet och jag måste säga att denna sparsamhet står i bjärt kontrast till min egen umgängeskrets. Det jag däremot efterlyser är goda råd och tips. 

Det finns massor av tips för nybörjare, verkligen massor. Det är jättebra tips för den som är ny i gamet och vill lägga om sin livsstil, börja kapa i de onödiga utgifterna. Nivå: ta med matlåda till jobbet och en latte om dagen, så här mycket pengar blir det på en månad. Tyvärr blir det ungefär som att läsa Spanska för nybörjare när man kan samtala obehindrat och hantera komplexa texter. När man är förbi steget att säga "Ursäkta, var ligger tågstationen?" och istället vill upp en nivå till. Komma på nya sparmetoder och bli ännu vassare. Men där finns inte mycket att hitta. Det är tydligen svårt att avancera i sparande om man vill hålla sig inom normala ramar och inom lagens gränser.

Det bästa jag hittat är "portionen under tian". Eller, hehe. Inte jag som hittade den utan blev tipsad av en av mina läsare. Dessvärre anonym så jag kan inte ära dig som du äras bör. 

Jag har inte testat några recept än men jag blir sjukt inspirerad att hålla kostnaderna nere och ändå kunna äta hälsosam och bra mat. Finns som blogg men min favorit är Instagramkontot med samma namn. Inspirerande bilder men framför allt ett härligt mustigt kryddat språk som matchar maträtterna perfekt. Texter som "Testa denna sjukt enkla men jävligt goda KOKOS- OCH MOROTSSOPPA" talar rakt till min magsäck i alla fall. Personen bakom kontot lyckas verkligen med konsten att avdramatisera billig och hälsosam mat utan att det blir för pretto och hipster. Jag är lite kräsen när det gäller hälsotrenden, sorry ni hipsterlovers out there. Fortsätt ni, men som ni vet är vi alla olika och det är inte riktigt min grej. 

Själv har jag bara två riktigt heta tips för den som vill hålla matkostnaden nere (om man räknar bort vegetariska lågbudgetrecept). 

1. Kort datum-hyllan. Aldrig köpa animaliskt protein till ordinarie pris.

2. Servera inte hela köttstycken per portion utan strimla och blanda med annat som tex grönsaker/rotfrukter/pasta.

När vi ändå pratar mat så kan jag ge två exempel. Igår åt vi rejält matiga quesadillas med strimlad kyckling och grönsaker. Kryddstarkt och gott, vi helgtoppade det dessutom med guacamole.

Idag gjorde vi av med resten av kycklingfiléerna (fantasilöst, jag vet) i en bulgursallad med grönsaker, fetaost och en kall sås med mango chutney. Det kanske låter som en trist nationaldagsmiddag (yngsta sonen påpekade att vi borde ätit köttbullar med brunsås och lingonsylt istället och där hade han nog en poäng) men alla vräkte i sig och inte ett enda klagomål från ungarna. Kontentan i alla fall är att då behövs inte lika mycket av det dyra köttet. Bättre för hälsan också att inte trycka i sig så himla mycket kött jämt. Två kycklingfiléer räckte till fyra portioner och en matlåda - utan att det kändes för snålt tilltaget. 

För er som håller koll och undrar vad dessa middagar hade med frystömningen att göra vill jag redovisa följande: Tortillabrödet var det som låg i frysen. Det var det enda från gamla listan. Det är så lite kvar därinne att vi fick lite fattigpanik inför tredagarshelgen och fyllde på med kycklingen (som nu alltså är använd och borta ur frysen) och ett paket fryst lax. Frysfusk absolut men det är mest bröd kvar i frysen nu. 

Sitter ni och ruvar på smarta och kloka avancerade sparråd på nätet som ni vill dela med er av, gör då det! Tror att fler än jag tacksam tar emot tips och länkar. 

Amorteringskravet infört

Idag är det den 1 juni, dagen då amorteringskravet börjat gälla. 

Med tanke på vilken panik det varit kring dagens datum blir det spännande att se hur det kommer att påverka bostadsmarknaden på lite längre sikt. Någon eventuellt bostadsbubbla tänker jag inte spekulera i, så det lämnar jag åt experterna. 

Däremot tänkte jag ändå passa på att peta in några personliga reflektioner kring det här med hushållens belåning. Herregud, de låga räntorna har verkligen möjliggjort för folk att gå bananas som om det inte fanns någon morgondag. Klart att ekonomin till slut går på nedgång när alla vill hoppa upp ett snäpp och få vara med och leka överklass, men utan en tanke på att allt sker med lånta medel.

Folk har lånat hej vilt på sina bostäder för att bekosta bilar, resor och konsumtion och det kanske inte är så konstigt att många vanliga löntagare rycks med när går att plocka ut en extra årsinkomst eller två utan någon som helst ansträngning eller motkrav. Helt plötsligt finns ingen som vill ta ansvar för morgondagen. Inte när man plötsligt kan köpa en bostad man tidigare bara kunnat drömma om, lyxrenovera upp den ytterligare och utöver detta kunna tillbringa några härliga vinterveckor i Thailand. Många medelsvenssons har kunnat leva loppan de senaste åren, i vad som känns som en fest utan slut. 

Jag finner det lite märkligt att den totala överbelåningen har tillåtits fortsätta växa trots alla varningar. Det är inte bostaden i sig och den eventuellt höjda räntan som kommer att slå undan benen på många, det är överbelåningen. När allt är lånade pengar, då kan det bara sluta på ett sätt. Se bara vad som hände nu innan amorteringskravet skulle träda i kraft, folk fick eld i baken för att hinna höja sina befintliga bolån. Sbab gick ut och berättade om en ökning på 80-85% för att höja befintliga lån, jämfört med samma period i fjol. Det blev alltså rusning till den här fantastiska uttagsautomaten som kallas bostad. Där har vi ju en del av problematiken, att man lockar folk som inte redan har en fullt belånad bostad att att höja bolånet. Låna 85% av bostadens värde. Ett billån och några krediter på det så har man satt sig i en sårbar position.

Min egen lilla blygsamma skuta har aldrig riktigt känt av om det är bra eller dåliga tider. Samma anställning och låga kostnader gör att det inte blir så höga vågor. Jag har svårt att föreställa mig hur de som befinner sig i riskzonen tänker. Oroar de sig? Eller tänker Kalle Banan "ja, men det gäller inte mig" och stoppar huvudet i sanden? 

Om det är någon som vågar sig på en framtidsprognos är det bara att gå loss i kommentarsfältet.