Om man samlar på sig saker utarmas själen

Många som kommer hem till oss för första gången påpekar hur luftigt vi har det. Det är en finare omskrivning för kalt och sterilt men jag tar det som en komplimang ändå. Allt är naturligtvis relativt och frågar man ordförande i Minimalistföreningen så vet jag inte om jag får kalla mig behörig minimalist, men en sak är säker - jämför man med folk i allmänhet så har vi mycket mindre bråte. Det första som slår mig när jag kommer hem till andra brukar vara hur mycket saker de har! Både saker som står framme men också det antal byråer och garderober som krävs för att få plats med allt de samlat på sig. Då och då lyckas jag få en glimt när de öppnar ett skåp och får oftast hålla tillbaka en chockad liten flämtning. 

Här hemma gör vi tvärtom och har medvetet valt att ha ont om förvaringsutrymmen. Dels på grund av svårmöblerade utrymmen i bostaden men också för att det är ett effektivt hinder mot att samla på sig för mycket grejer. Utöver sådant som verkligen kommer till användning ser jag ingen anledning att ha en massa saker liggandes i skåp och lådor.  Dessutom vill jag ha ordning och reda så att jag vet exakt var allting finns. Vi har varit flexibla med olika lösningar i takt med att familjen förändras och möblerar ofta om i skåp och garderober. Ju mer man håller på desto mer inser man att det alltid går att rensa lite till och komma på nya och smartare lösningar. 

Som ni vet går det hand i hand med sparandet. Det kostar pengar att ständigt köpa nytt. Lågpriskedjor som Lagerhaus är perfekta när man verkligen behöver något för en billig peng. Nackdelen med lågprisbutiker är att många frestas att köpa alldeles för mycket skit bara för att priserna känns överkomliga. Men jag har så otroligt svårt för småkrafs som tar plats. I alla fall sådan där massproducerad skit som de här kedjorna pumpar ut på löpande band.

Mitt bästa spartips är att låta bli att göra av med pengar. 

Mitt bästa förvaringstips är att vara onostalgisk och ha så lite saker som möjligt. 

Lever man efter de budorden blir man automatiskt en vinnare till slut. 

Men för allt som redan finns hemma har jag några smarta tips.

Alla som har barn vet att man drunknar i grejer och då menar jag inte ens leksaker och kläder utan allt det där andra. Sentimentala saker. Sådant de kommer hem med från förskolan osv. Man måste vara tuff och inse att man inte behöver spara allt. Det fina med barn är att det skapas nya minnen hela tiden. Vi har gjort så här: barnen har varsin pärm. Där finns alla deras viktiga papper samlade, men också plastfickor med de teckningar vi vill spara. Det räcker. Det var inte länge sedan min mamma gav mig en tung jättepåse fylld med gamla skrivböcker och papper som sparats sedan jag var barn. Det var gulligt i två minuter att se sin handstil som barn men sedan försvann ögonblicket och jag insåg att man sparat allt detta i onödan. Hon hade kunnat spara en liten skrivbok. Och tro inte att mina barn ägnade någon som helst uppmärksamhet åt deras mammas första försök att skriva Aa, Bb och Cc för hundra år sedan. Min mans första gameboy fick helt annan uppmärksamhet. 

Nästa tips vet jag att jag redan berättat men det är så smart att jag gärna upprepar det. Jag har en plastmapp med flera fickor där jag sorterar alla rabattkuponger, värdecheckar och presentkort. Om och när något behöver handlas så tittar jag där och kan anpassa inköpen efter var jag har kundförmåner. En del värdecheckar har kort giltighetstid och då brukar jag fästa den på kylen med en magnet för att inte glömma bort att använda den i tid. 

Att ha KOLL är egentligen det allra, allra bästa förvaringstipset. För att inte tala om hur bra spartips det är. Ha koll och ordning på allt. Sprid absolut inte ut saker på flera ställen för då blir det svårt att få en överblick. Jag älskar korgar och förvaringslådor och använder dem till allt. Dels för att det blir superordning, men också för att kunna få perfekt översikt. 

I klädkammaren har vi korgar där vi förvarar hygienartiklar, tvättmedel och liknande förbrukningsartiklar. Jag är som nöjdast om det finns tre-fyra av varje hygienartikel. På så sätt behöver vi aldrig handla till fullt pris eller råka ut för att tandkrämen tar slut. Jag har lådor till allt: städlåda, medicinlåda, skoputslåda och en present-pyssellåda där jag förvarar presentsnören, sidenband, stickers, julklappsetiketter och liknande. 

Ni vet den där "skräplådan" alla har i köket? Jag har inrett vår låda med små förvaringsfack från Granit (de går att fästa i varandra och kombinera som man vill) för att ha ordning på småpryttlarna som hamnar där. Där finns alltid gem, gummisnoddar och säkerhetsnålar som jag inte ens köpt utan som bara hamnat där. När man behöver något är det enkelt att hitta och jag slipper gå och köpa det.

Eftersom vi försöker hålla prylmängden nere är det också mycket lättare att ha koll på vad som finns. Mitt framtida projekt är att ta tag i några stora förvaringsboxar med pappersbilder som jag samlade på mig innan man gick över till digital bildförvaring. Jag hade ett ganska stort fotointresse så det handlar om 6-7 fulla lådor. Det är något som stört mig länge men förr hade jag inte tid och nu har jag inte ork. Tanken är att gå igenom kuvert för kuvert och rensa bort alla som saknar betydelse. Det finns mängder av bilder på landskap, blommor och djur som jag absolut inte har något behov att spara. Målet är att halvera innehållet i våra skåp och lådor ytterligare en gång utan att bli av med något som jag sedan inser att jag borde behållit.

Har ni riktigt bra förvaringstips så dela dem gärna med mig och läsarskaran. 

Det här med hyllvärmare

Först av allt vill jag tacka för alla vänliga och snälla kommentarer som jag blir så glad över. Ni är så peppande och inspirerande att jag blir riktigt rörd. Tack!

I helgen hade vi pizzakväll med några inbjudna vänner. Enkelt och så himla mysigt. Jag måste säga att det är svårslagen bjudmat i förhållande till pris och popularitet. Kostnaden blev ungefär 200 kr men det går att komma mycket billigare undan om man vill. Vi ville göra pizzorna lite festligare och valde att toppa dem med parmaskinka, kronärtskockshjärtan, oliver, skogschampinjoner och mozzarella.

Vi förberedde allt och gjorde i ordning alla ingredienser i små skålar innan gästerna kom. Det blev som två stationer på köksbänkarna, en där degen kavlas och en där man lägger topping på pizzorna. Jag gjorde en tomatsallad och ställde på matbordet tillsammans med parmaskinkan. Detta eftersom skinkan läggs på efter att pizzan gräddats i ugnen. Till dessert blev det hemgjord glass (också superbilligt: ägg, grädde, mjölk och vaniljpulver). Vi brukar göra en enkel hallonsås men den här gången hade vi massor av tillbehör kvar från i somras att  smaksätta glassen med. Strössel, minimaränger och såser. Lika bra att det kom till användning. 

Alla rester åt vi upp dagen efter genom att göra en pastasås på rubbet. Det är ju mitt mål när det kommer till mat. Att hela tiden använda - äta upp- göra slut på allt istället för att köpa nytt och fylla på hela tiden. Då är risken så stor att saker hamnar längst bak i skafferiet eller kylen och glöms bort. Lånehuset är ett lysande exempel. I somras ville jag bröa en form utan att använda ströbröd och såg att de hade tre öppnade förpackningar kokosflingor från Kung Markatta i skafferiet. Perfekt, tänkte jag och skulle låna en liten mängd till formen. Av gammal vana kastade jag ett öga på utgångsdatumet. Alla tre påsarna hade gått ut för närmare två sedan. Det är mycket möjligt att koksflingor håller längre än vad som anges på förpackningen men vi ville inte ta några risker. Kokos är ju trots allt fett och det är svårt att avgöra om det härsknat. Vi skulle bjuda sonens flickväns föräldrar på fika när de mellanlandade hos oss innan de skulle vidare till en stor fest. Då vill man inte gärna riskera att de skulle känna sig bubbliga i magen lagom till festen. 

Att inte veta vad som finns hemma är väldigt vanligt. Tacosåser är ett bra exempel. Jag har flera kompisar som skrattar åt sig själva för att de köper tacosås varje gång de ska äta tacos trots att de redan har fem öppnande burkar i kylen. Har ni någon sådan grej ni alltid lyckas köpa på er, trots att det redan finns hemma? Förut var det lasagneplattor hos oss men de har ändå rätt lång hållbarhet och numera har jag örnkoll på allt vi har hemma.

Apropå vad som gömmer sig i skåpen har vi även orkat genomföra den årliga garderobsrensningen. Jag är klar och barnen är klara. Det är bara maken kvar, men han får uppskov eftersom han reser bort nu i helgen. Han är också den i familjen som har svårast för att skiljas från saker så där får man vara med och övertala. - Du har inte använt den där skjortan sedan din moster fyllde 50 år och det är 15 år sedan! och han drabbas av akut separationsångest och svarar - Jomen, den är bra att ha. Jag kan ha den när jag går ut med hunden. Ni fattar. 

Jag tvingar mina barn, som motvilligt lyder, att tömma hela garderoben och gå igenom plagg för plagg. De får prova allt så att vi ser om det fortfarande passar. Sedan städar vi hyllor och lådor ordentligt innan kläderna åker tillbaka in igen. Skitjobbigt slit men ack så skönt när det är gjort. Finns ingenting så fint som en nystädad garderob där allt är vikt i perfekta små högar. Och jag är benhård, om ett plagg inte används så åker det ut. Vi passar även på att rensa ut trasiga eller väldigt slitna plagg. Har ni tänkt på att en garderob oftast styrs av 20/80 regeln? Dvs. du använder 20% av din garderob 80% av tiden. Tänk på det nästa gång ni öppnar garderoben för att ta på er något. Vips, kommer ni i stämning för en härlig garderobsrensning. 

Jag var lite hårdare än vad jag brukar och rensade ut en del saker som jag benådat tidigare. Det gäller att passa på nu medan man fortfarande är i den här sköna känslan efter lånehuset. Varje sommar tar vi med oss minimalt med ombyten dit och klarar oss utan problem i sju veckor. Istället upptäcker man att man inte saknar särskilt mycket av allt som ligger hemma. Varje år kommer jag hem med en dröm om att få bli ännu mer minimalistisk, haha.

Vi fick ihop två stora pappkassar med kläder som jag tog till second handbutiken imorse. Jag har lämnat in saker där i snart tio års tid och det är bättre att få ett par hundralappar i handen än att grejerna tar upp onödig plats hemma i garderoben. Först hade jag tänkt testa någon ny tjänst som t ex Sellpy eller Simplet men när jag kollade omdömen såg jag att många var besvikna och kände sig lurade. Då fortsätter jag hellre att lämna in hos second handbutiken som driver en öppen och transparent verksamhet. De prissätter vettigt och man kan välja mellan att hämta det som inte blev sålt eller låta dem skänka till välgörenhet. 

Hej fellow städvänner!

Jag började dagen med att än en gång läsa era kommentarer om vem som gör vad av sysslorna i hemmet. Vilken härlig respons på mitt förra inlägg! Jag är på riktigt överväldigad att så många ville dela med sig, det har varit intressant och kul läsning. Ja, det var faktiskt det roligaste på länge. Är man singel får man göra allt själv men i övrigt verkar det som om kvinnor lätt blir familjens projektledare och att det många gånger handlar om att man har olika tröskel för tolerans. Jag undrar om det är en kvinnofälla eller om det helt enkelt bara är så att många av oss (inte alltid kvinnor, men oftast) ställer andra krav på boendet. Det är bara att jämföra många ungkarlslyor med hur singeltjejer brukar bo. Jag vet ju hos vem man oftast hittar färska snittblommor och mysprylar som ger hemtrevnad. Vi är väl helt enkelt olika, för många räcker det att hemmet "funkar" medan andra vill ha det "fint" också. 

Min man är bra på att plocka undan efter sig och gör sin del av hushållsarbetet men det är absolut inte hans förtjänst att vi har prylar som piffar upp hemmet. Tonårssonen är däremot HEMSK. Han kan inte gå från en plats till en annan utan att drälla saker omkring sig. Han stökar ner överallt och lämnar alltid köket i totalt kaos. Jag får minst ett vansinnesanfall om dagen när han lämnat disk, smulor och kladd efter sig. Vårt största misstag någonsin var att välja bänkskivor i svart sten eftersom minsta lilla saltkorn syns. Det som gör mig riktigt irriterad är att jag är så otroligt försiktig med disktrasor, så att de ska räcka länge (det här är egentligen en sparblogg som ni vet) och då blir jag vansinnig när han låter den ramla ner i diskhon. Så att den ligger och simmar i hans odiskade kastrull med matrester. Nu är det mitt barn jag pratar om men hade det varit vem som helst annars hade personen åkt ut med huvudet före för länge sedan. Han gör alla fel, ställer tillbaka tomma förpackningar i kylen och skafferiet. Hittar inte till tvättkorgen. Låter gammal disk stå kvar i rummet. Han hjälper till om man ber honom och då dammsuger han, dukar eller dukar av och plockar ur diskmaskinen. Problemet är inte att han inte är hjälpsam utan att han ser inte skiten. Han skulle kunna vakna i en knarkarkvart utan att reagera.

Den yngre sonen är mer ordningsam och kan stöka till lite i stunden men brås på mig och gillar att ha rent och undanplockat omkring sig. Han städar sitt rum noggrant. Fram tills ifjol låg det en jättefin Kasthallmatta i hans rum. Den låg där tills vi hittade små svarta larver som satt fast på undersidan (uäck!). Det stackars barnet fick panik och campade på soffan i vardagsrummet i tre nätter. Mattan åkte direkt ut i grovsoporna och rummet sanerades från golv till tak. Sedan dess har vi inte hittat några fler larver men han är väldigt noggrann med att hålla rent i sitt rum så inget ont som inte har något gott med sig...hehe.

Samtidigt ska jag inte klaga för mycket. 

Flickvännens föräldrar avgudar vår son. De tycker att han är det bästa som hänt dem och då får man ju lite perspektiv. De brukar tala om "Kalle-effekten", att deras dotter blivit mer ambitiös i skolan och tar hand om sig bättre sedan de blev tillsammans. Som förälder det härligt att höra och jag är tacksam över hur välartad han är. Ett stort antal av hans gamla klasskompisar skolkar en del och förvånansvärt många röker och dricker. Många gånger blir man förvånad eftersom det handlar om barn från stabila familjer med bra hemförhållanden. 

För övrigt gällande städning vill jag berätta att vi brukar nöja oss med en flaska såpa istället för att köpa sprayflaskor som innehåller giftiga kemikalier. Det funkar alldeles utmärkt och blir skinande rent överallt. Ibland använder vi även ättika. Jag började med det när vi hade kaninen eftersom det var överlägset när man rengjorde kattlådan som användes som toalett. All lukt och avlagringar försvann utan ansträngning. 

Jag gör en del undersökningar och hos en del går det att välja utbetalning via Paypal. Sist använde jag pengarna till att köpa onödigt tjusiga städprodukter som innehåller naturliga ingredienser och är miljövänliga. De doftar otroligt gott och är så snygga att de gärna får stå framme i badrummet. Nu håller jag på att spara till diskmedel och handtvål från samma märke. Pengarna räckte även till en förpackning microfiberdukar i toppkvalitet som putsar allting skinande blankt utan några medel. Allt som behövs är att man fuktar ett hörn av trasan, putsar och sedan polerar med den torra delen. Bara sådana som jag (pedanter!) kommer att förstå det här men jag är så himla nöjd med de här grejerna.

Jag är alldeles för ekonomisk för att köpa sådant för mina pengar, det ingår liksom inte i sparplanen. Men alla pengar som kommer in för undersökningar är "slösapengar" som ska skänka lite guldkant åt vardagen. Det är en skön känsla att lägga pengarna på något lite dyrare, som man annars aldrig hade kostat på sig. Dessutom normaliserar det vår annars oerhört sparsamma tillvaro, man upplevs helt enkelt mindre snål när man har lite fina vardagssaker. 

Spegel, spegel på väggen där...

Kan ni tänka er den dag då det inte behövs köpas någonting till hemmet? 

När allt är struket på listan och ingenting mer behövs. Och nu menar jag inte inköpslistan i köket där alla förbrukningsvaror går åt på löpande band. Jag menar den där andra listan, den med sällanköpsvaror. Jag vill ha det minimalistiskt och rena ytor men det finns ett antal standardsaker som saknas. I vår iver att inte samla på oss plotter blir det istället att vi inte har en del av de saker som de flesta har hemma. Eller så har vi bara en av varje och om den skulle gå sönder står vi alltså utan. Vi var utan skohorn i över ett års tid, bara för att nämna något. Nu har vi ett plastigt fult från Ikea, kostar en tia, trots att jag egentligen vill ha ett i rostfritt stål som jag spanat in från Svenssons. Men sådant står på en annan lista, önskelistan.

Kanske bäst att tillägga att jag alltid varit lite sådan, det är inte alls direkt kopplat till mitt sparande utan handlar bara om min motvilja att lägga på hög. Jag h a t a r plotter. Helst vill jag bara ha det allra, allra nödvändigaste. Problemet med det är att det alltid finns något man upptäcker att man saknar. Och nu menar jag inte en slagborr som man drar fram kanske en gång vartannat år utan vardagssaker som brukar ingå i ett hushåll. Och det lilla plotter som får finnas måste vara myssaker som påkostade doftljus och liknande. Sådant som personer som jag brukar få i present (perfekt!). 

Men vissa saker är som sagt självklarheter. Tonåringens rum var ett av de rum som målades om i somras och därinne fanns vår enda helfigursspegel. Inte för att vi tycker att vi är ovanligt fula och undviker att spegla oss utan just för att det känns onödigt med flera saker av samma sak. Han har rummet närmast ytterdörren också, så det var enkelt att bara kila in där om man ville kolla helheten innan man gick hemifrån. 

Sonen ville gärna ha kvar spegeln i sitt rum men när vi lyfte ner den från väggen upptäckte vi att den färgat av sig!  Där spegeln suttit var det fullt av fula svarta märken. Tänk er paniken om man hade lyft ner den av annan anledning än för att man bokat en målare. Den fina silverskimrande tapeten bakom var helt förstörd. Spegeln hade en ram i något slags fuskskinn och den hade färgat av sig. Jag tänkte att det skulle räcka att rengöra hela spegeln och att jag sedan kunde sätta små möbeltassar på baksidan och luta den mot väggen. Istället för att hänga upp den, så slipper jag göra hål i den nymålade väggen också. 

SIDOSPÅR: vi har inte satt tillbaka en enda sak på väggarna förutom i hallen, just för att vi inte klarat att göra hål i väggarna. Vi känner att vi måste vara helt säkra så att vi inte ångrar oss och känner åh nej...varför satte vi den där? Den skulle passa mycket bättre här borta!

Tillbaka till spegeln: först försökte jag dammtorka av den med en dammtrasa och då smulade det jättemycket om fuskskinnet och när jag vände på den blev jag alldeles svart och kladdigt om händerna. Som om den läckte färg. Då gav vi upp och bar ner den i soprummet. Aldrig i livet att jag tar risken och lutar den mot en -svindyr - nymålad vägg. Jag förstår inte vad som hänt, den har bara suttit på väggen och aldrig varit i kontakt med fukt eller väta. Så jag vågar inte gissa vad det där svarta kladdet var för något. Och nu saknar vi alltså en helfigursspegel. Den som lider mest utav detta är tonåringen, haha. Jag tänkte köpa en ny på Ikea och frågade min kompis inredaren om hon kunde ställa upp och köpa en spegel. Hon åker ändå dit titt som tätt i jobbet och jag känner att jag inte alls orkar springa runt och trängas på Ikea i mitt sjukliga tillstånd. Men hon föreslog Mio för att hon ändå skulle dit. Det här var för ett par veckor sedan och hon hade planerat att åka dit förrförra veckan.

Lustigt nog blev ärendet framflyttat och lustigt nog hann det komma en Mio-katalog i brevlådan under tiden. Jag brukar bara kasta dem men nu öppnade jag den för att vi pratat om Mio. Och vad låg där om inte en värdecheck?! Handla för 600 kr och få 300 kr i rabatt. Vet ni hur nära det var att jag missade det? Det hugger till i mitt sparhjärta bara jag tänker på det. Så nu gäller det bara att komma iväg innan erbjudandet går ut, om cirka två veckor.

Nu över till något annat. Senare idag ska jag, hör och häpna, följa med på en grej. 

En av barnens kusiner fyller år och vi är bjudna på middag. Man märker att man inte är i form när man tycker det är jobbigt att åka hem till folk som bor tjugo minuter bort, sitta där ett par timmar och sedan åka raka spåret hem igen. Helst hade jag bara velat stanna hemma men jag har inte träffat någon i släkten sedan jag gick på semester i början av sommaren så jag har låtit mig övertalas. Jag kan tänka mig att några av er tänker att det är just det här som är problemet, att man måste lära sig säga nej och inte ta på sig saker. Jag vet allt det där men jag känner också att jag behöver komma utanför de här väggarna ett par timmar. Se något annat och normalisera tillvaron för mina barn, åtminstone för en kväll. Och hellre där än att folk får för sig att komma hit. Jag blir handlingsförlamad vid blotta tanken på att ha gäster. Ni vet allt städ, trix och fix. Även om man bara bjuder någon på fika så är det en radda saker att tänka på. Så jag planerar att följa med. Min man har köpt presenten (och fått den inslagen) till födelsedagsbarnet så jag behöver bara tänka på att klä på mig själv och följa med. Tänk att det skulle behövas en sjukskrivning för att nå dit, hehe. Jag har nog köpt  95% av alla presenter i den här familjen sedan 1998. Men nu blir det andra bullar och inget ont som inte har något gott med sig osv.

Hur som helst, kan nog vara nyttigt att förflytta sig lite. Största faran med sjukskrivningen är avsaknaden av rutiner. Jag kämpar verkligen med att kliva upp samtidigt som barnen på morgnarna, duscha och klä på mig och sedan hålla mig i köket eller vardagsrummet. Det är så frestande att bara ligga kvar i sängen hela dagen. Vilken antingen eller-människa jag är alltså. Inga medelvägar här inte, antingen hundra projekt på en gång och inte en lugn sekund eller så vill jag bara ligga i sängen och kolla på Youtube medan jag mumsar rostade mackor med sylt. 

Att vara en hamster

Trots min efterlysning har Morsan inte hört av sig, men jag har inte gett upp hoppet. Förhoppningsvis läser hon detta till slut och ser att hon gjorde intryck på oss. 

Här råder ingen bloggtorka (även om man lätt kan tro det) men tack vare en händelsefattig vardag har det inte funnits mycket att skriva om. Inga transaktioner, inget att rapportera. Att köpa mjölk till kaffet räcker inte som underlag till ett blogginlägg. Vår ekonomi har också tagit semester vilket är välbehövligt med tanke på vad som komma skall. Vill inte ens tänka på fakturan för måleriarbetet. 

Jag känner mig fortfarande inte frisk och inser att jag behöver börja hösten med ett läkarbesök. Kanske kolla saker som sköldkörteln och blodvärdet. Känner mig inte i toppform om man säger så. Jag har ändå ansträngt mig för att vara lite social. Sommaren är så försvinnande kort och jag känner lite dåligt samvete för alla vi inte hunnit med. Jag bjöd i alla fall min kompis inredaren till lånehuset för lite poolhäng. Folk uppskattar verkligen att besöka den här typen av hus och som lägenhetsbo är det härligt att kunna bjuda en annan lägenhetsbo på mat och fika utomhus. När vi gick husesyn kom vi in på det här med samlande och hamstrande. 

Man brukar prata om att minimalism och sparsamhet går hand i hand. Det är ju ganska logiskt, det ena ger det andra. Jag tror att jag har skrivit om det tidigare, hur många tror att de är ekonomismarta genom att gå bananas på utförsäljningar. Oftast blir dessa billiga köp ingenting annat än onödiga köp. I min bekantskapskrets finns en person som älskar att fynda barnkläder. Hon har bara ett barn och shoppar som om det vore hon som ska förse hela barngruppen på förskolan med kläder från topp till tå. Hennes barn är i uppväxtåldern och hinner inte använda en tredjedel av alla kläder hon burit hem innan de är för små. De har inte ens plats för alla kläder så det står fulla kassar lite här och där. Folk tror att de är sparsamma men istället blir det precis tvärtom. 

Familjen som äger lånehuset är som bekant ekonomismarta och har en del genomtänkta lösningar jag inspireras av. Saker som egentligen är ganska självklara men som jag inte tänkt på. Häromsistens nämnde jag disktrasor i tyg och diskmedelsdoserare. De är även bra på att återanvända saker och jag tycker mig se att de tänker "behöver jag verkligen det här?" och "har jag något som jag kan använda istället" innan de kostar på sig något nytt. Men - det finns alltid ett men - vår syn går isär om vad som bör sparas och vad som kan gallras ut. Garderober är till för att fyllas tjoar de glatt och önskar att det gick att proppa in ytterligare några grejer på de redan överfulla hyllorna. Så pass att det inte gör något om dörren inte går att stänga helt. 

Det är inte mitt hus, alla har vi olika smak och jag bryr mig inte om hur andra gör. Det jag diskuterar är olika levnadssätt. Samla på saker gör vi alla, frågan är bara hur mycket och vad. Jag kritiserar alltså inte själva samlandet. Det är upp till var och en vad man tycker är okej. Och vi pratar stort hus, riktigt stort. Så det som inte ryms i skåp och lådor kan alltid hamna i källaren. Eller på vinden. Eller i garaget. Om man, som vi, har ont om förvaringsutrymmen får man lära sig att dra ner på hamstrandet och anpassa sig. Det problemet har man inte här och jag tvivlar på att man gjort sig av med något sedan man byggde bo tillsammans. Man träffades, tycke uppstod och så slog man helt enkelt ihop två hushåll och tyckte att det var praktiskt att få dubbla (eller fyrdubbla...) uppsättningar av allt. Det är inte helt fel om alla i familjen kan hålla i en egen osthyvel vid frukostbordet. Och man vet aldrig när 240 urdiskade glasburkar kan komma till användning. Man har aldrig kastat en burk. Aldrig rensat ut överflöd. Då behöver man sällan köpa något nytt eftersom allt redan finns. Miljömässigt har man lyckats mycket väl men behöver man alla dessa saker egentligen? Och man måste ju förstå att en inredare drabbas av akut klåda när hon ser den här typen av hus och lite för mycket saker som står i vägen för perfekta Hemnetbilder. Inte för att huset ska säljas utan för att det är en yrkesskada. Ungefär som när frisörer står och stirrar på kluvna toppar medan de köar på Ica (sådant ser ju inte jag som är fullt upptagen med att nyfiket titta ner i andras kundvagnar).

Den här familjen är ett hushåll på fem personer och det finns typ 50 påslakanset i linneskåpen (säkert en intressant inblick i olika tidsepoker från 70-talet och framåt). När det gäller sängkläder räknar jag cirka tre uppsättningar per säng i hemmet. Samt några extra set som är oömma för resor, sjukdom och liknande. Ingen får kräkas ner våra italienska satinlakan om det går att undvika. 

Dessutom är jag så lat att jag bäddar av alla sängar, tvättar sängkläderna och sedan bäddar med dem på nytt. Jag gör så ett antal gånger i rad innan jag tröttnar och byter till en annan uppsättning för att få ombyte. Eftersom vi har hund och pollenallergi i familjen har vi som rutin att tvätta alla sängkläder en gång i veckan och då orkar man inte hålla på att slita fram nya hela tiden. Jag sparar helt enkelt in ett arbetsmoment när jag slipper vika och lägga in i linneskåpet. Antar att det är värt en lathetsmedalj men tidsbesparingar är också besparingar. Jag brukar göra samma sak med handdukar och kökshanddukar. In i tvätten och sedan direkt upp på kroken igen. 

Varken glamsquad eller assistenter

Vi är alla olika. Så här fungerar min hjärna: den vill sålla bort allt jobbigt, omständigt och tidskrävande och enbart fokusera på målet istället för uppgiften. Vi leker med tanken att jag ska flyga till Peking, då vill jag bara tänka på hur jag är framme och kliver av planet på flygplatsen. Allt det där innan, alla förberedelser, är bara pest. Jag orkar liksom inte tänka på alla moment som krävs för att kunna ta mig dit. Och det jag avskyr allra mest är att packa. Att rensa går bra, eller att vika om kläder i garderoben, men så fort det ska packas tar det emot. Att få ihop en liten resväska för att åka på semester är ett uthärdligt projekt i jämförelse med större grejer som en flytt. 

Folk hånar Hollywoodstjärnor som har assistenter till allt (och dessa assistenter som i sin tur anställer assistenter vars uppgift är att assistera assistenten!). Det skulle inte falla stjärnorna in att posta ett brev eller smörja in fötterna själv. Och det är ju tokigt kan man tycka. Kim Kardashian har ett ett glamsquad som väntar varje morgon när hon vaknar så att hon slipper borsta håret och plocka fram kläder av egen kraft. Om ni tycker att det är sjukt så kommer ni inte att tycka att det är lika galet som att hennes treåriga dotter också har ett eget glamsquad som ser till att hon är piffig och redo att möta dagen. Det är här min bekännelse kommer in i bilden...Vi tycker att dessa människor är totalt verklighetsfrånvända men om jag vore multibiljardär skulle jag verkligen prioritera att leja ut allt tråk-tråk till någon annan. Framför allt det som är fysiskt och tidskrävande. Sedan kan jag absolut fortsätta smörja in mina fötter eller leta efter en brevlåda. Bara jag slipper göra sådant jag avskyr. 

Så nu när ni vet detta kan ni ju tänka er mitt ansiktsuttryck när det gick upp för mig att målaren tänker komma och måla men ingenting annat. Det är vad målare gör, de målar. De kommer inte och packar alla ens saker åt en och de tömmer inte rummen på möbler och mattor. Eller det kanske de gör men då får man betala för det också och det lär inte vara billigt. I vardagsrummet har vi ett väggskåp som var fullt med grejer. Man tror att man är minimalist tills man tömt ETT skåp och det visade sig innehålla 100 fotoalbum och så mycket teknikprylar att det skulle kunna fylla ett eget våningsplan på Media Markt. Det är saker man inte kan slänga, hur minimalistisk man än vill vara. 

Vi tar det en gång till: målaren ska måla om hall, vardagsrum, kök och ett sovrum. Dra mig baklänges vad mycket saker det finns överallt i dessa rum! Saker som måste flyttas så de inte är i vägen. Nåväl, den saken är under kontroll nu. Sedan var det makens operation (som gick bra) så nu är han konvalescent (vilket vi är vana vid) och får inte lyfta något tyngre än armen i en månads tid. Lägg därtill att jag fortfarande jobbar heltid, ingen semester i sikte än på ett par veckor. Detta är typ svaret på varför ni inte fick något blogginlägg i onsdags, min vanliga bloggdag. Jag hade fullt upp med att ligga och andas i en påse medan jag klagade på mitt stressiga liv.

Häromdagen var jag på Apoteket för att hämta ut pollenmedicin åt min son. Då såg jag att de sålde ut hudvård från Estelle & Thild för halva priset. Jag passade på att köpa en rengöring och en ansiktskräm. Jag har aldrig testat deras produkter tidigare men kunde inte låta bli när priset var så bra. Det finns för- och nackdelar med att undvika butiker och en nackdel är helt klart att man riskerar missa bra erbjudanden på sådant man faktiskt behöver. Som ni vet köper jag nästan aldrig något till fullt pris längre och då köper man inte när det behövs utan passar på vid extrapriser. 

Hur som helst berättade jag för en kompis och hon gjorde en förskräckt grimas "Åh nej, de luktar så himla konstigt!" Jamen så klart de gör, bara för att jag tyckte att jag kunde få lyxa till det för en gångs skull. Jag gick hem och skulle provsniffa på dem men rengöringen har en liten folieflärp som förseglar öppningen så jag vill inte öppna den innan min nuvarande rengöring tagit slut. Hudkrämen däremot kunde jag testa och jag tycker inte den luktar illa. Den luktade lite svagt blommigt, som någons mormor ungefär. Tantdoft. Så jag får vänta och se hur rengöringen doftar, det står fragrance free på förpackningen och det kan ju betyda lite vad som helst men jag antar att det är där boven i dramat är.

Ekorren

Text: bilderochfakta.se

Det gäller att alltid ha ett aktuellt projekt på gång för att hålla igång sparandet. Eller sparandet rullar ju på hela tiden men för att det alltid är bra att ha något i sikte. Något som håller ångan upp och gör det mer mätbart. 

Mitt nya projekt är att äta ur frysen. Alltså verkligen äta ur frysen - tills den är helt tömd. När vi är klara ska det inte finnas något mer än isbitsformar i den. Enda undantaget är om "veckans klipp" på matbutiken råkar vara något från frysdisken. Annars ska ingenting nytt in i vår frys under den här perioden. Det här är egentligen inte för att spara pengar om man tror att det handlar om att jag inte behöver köpa kött/fisk/bröd ett tag framöver utan det handlar mer om att ta tillvara på allt innan det blir för gammalt eller frystorkat.

Ni vet hur det är: man passar på och fyndar. Kastar in i frysen. Fyndar fler gånger och kastar in ännu mer grejer i frysen. Samtidigt gör man klipp i kort datum-hyllan som behöver ätas upp omgående, har grötmåndagar och dagar när man äter rester. Mellan varven lagar vi matlådor som också åker in i frysen. Med andra ord blir det mer in än ut och nu är den verkligen knökfull. 

Nu vill jag bara tömma den. Skit samma om det kan bli en knögglig övergång där man står utan reserver. Jag vill ha en clean start. Funderar på att låta skafferiet åka lite släpvagn på det här projektet när jag ändå är igång. Det har varit en period då vår lokala stormarknad frestat med galna lockpriser på pasta och flingor. Bland annat sålde de pasta för 0,98 öre och vi passade på att köpa två paket om dagen hela den veckan. Det blir en del.

Det kommer att bli spännande maträtter varje dag den närmaste tiden. Idag gjorde jag det enkelt för mig, spagetti och köttfärsås. De stora utmaningarna ligger längre fram när man gräver fram de riktigt gamla liken i frysen. Det är inte så att vi inte får kompletteringshandla (förväxla inte denna vårrensning med ett köpstopp) men tanken är naturligtvis att klara sig utan så långt det bara går när det gäller basvaror + protein. 

Ett litet tillägg angående protein kan vara på sin plats här. Så här är det, vi äter köttfria middagar ett par gånger i veckan. Det blir automatiskt så när vi äter pannkakor, soppa och en del pastarätter. Jag är ingen stor köttätare men uppskattar kyckling och är barnsligt förtjust i köttfärsrätter. Tyvärr bor jag tillsammans med tre grottmänniskor karlakarlar som brölar köööött så fort det kurrar i deras magar. Och ingen av dem gillar bönor så ni kan hoppa det förslaget. Framför gäller detta de två som tränar, de tror att deras kroppar kommer att tyna bort och dö om inte musklerna matas med en halv oxe om dagen. 

Igår när jag kom hem från jobbet mötte jag minstingen i köket när han kom bärandes på en tom dessertskål. Jag frågade vad han hade ätit och han svarade - Chokladglass, du sade att vi skulle äta upp det som är i frysen!  Haha, tala om att göra en fri tolkning. Glass innan maten var kanske inte riktigt vad jag menade.  

Stökigt inne, stökigt sinne

Veckans spartips: kostnadsfria hantverkare som måste ha tillgång till köket. 

Eller ja, jag fattar ju att de inte är kostnadsfria egentligen. Föreningen betalar. Föreningen = jag och mina medboende i huset. Men det känns kostnadsfritt eftersom vi inte behöver betala på det vanliga kännbara sättet. Istället smyger de väl in det lite diskret i en avgiftshöjning någon gång framöver.

Föreningen har valt att installera en grej och behöver alltså få tillgång till lägenheterna i ett par dagar. Vi var tvungna att plocka bort en del saker, bland annat där vi har vår matplats. Vi har ett stort tungt matbord och åtta stolar. Allt detta tryckte min man in matlagningsdelen av köket och som körsbäret på toppen använde han möbelberget som avställningsyta för allt annat som fanns runt matplatsen. Ni vet hur det är, man tycker att man lever minimalistiskt ända tills man tvingas flytta på alla saker och inser hur mycket det egentligen är. 

Hantverkarna blev mycket nöjda eftersom de fick bra med arbetsutrymme men det maken inte tänkt på var att de staplade möblerna blockerade skafferiet och alla lådor bredvid spisen. Vi kan öppna kylskåpet och kommer åt att använda hällen men det är allt. Så här skulle vi ha det onsdag-fredag och det är ungefär vad man klarar av.  Min man tog med sig minstingen till Taco Bar i onsdags för att utnyttja ett erbjudande "ät 2 betala för 1" och de övriga två dagarna har minstingen varit hos goda vänner (det är ju sportlov den här veckan) och blivit utfodrad där. Jag har ätit frukostmat till middag: gröt, mackor och yoghurt. Ätit i soffan eftersom vi saknar matplats. Igår hittade vi en påse ris i ett av överskåpen och då åt jag ris med lite grönsaker som jag fiskade fram ur kylen. Ganska gott, om än hyfsat spartanskt.  

Idag skulle hantverkarna avsluta arbetet i vår lägenhet men döm om min förvåning när jag kom hem från jobbet och ingen varit här under hela dagen. Ingen har ringt oss och meddelat detta. Föreningen står för kostnaden och eftersom det inte är vi personligen som anlitat dem så hör de ju inte heller av sig till oss om de ändrar sina planer. Eftersom jag varit lite skör (eh, årets understatement) på sistone höll jag på att bryta ihop när jag insåg att de inte var färdiga. Så nu ska vi ha det så här hela helgen? Stökigt, rörigt och skitigt med en massa möbler som bara är i vägen när de står på fel plats. Ja jag vet, dagens i-lands. Men vi kan fortfarande inte laga mat. Så jag insisterade på att vi ställer tillbaka allting för att kunna leva normalt under helgen. Skit samma om vi får plocka bort igen på söndag kväll, det får det vara värt. Tråkigt nog fick jag inte med mig någon på det projektet nu ikväll och får snällt vänta tills imorgon. Åt havregrynsgröt med en klick sylt till middag medan jag muttrade att vi har för mycket saker, annars skulle det inte bli så här rörigt. Resten av familjen höll med, de hör på mitt tonfall när det är ett bra tillfälle att göra det. Men jag gläder mig åt hur snålbilligt det blev och då känns det hela genast lite mer överkomligt. Det enda jag handlat under de här dagarna är lite frukt, något annat är liksom ingen idé. 

En annan detalj som gör mig oerhört lycklig är att jag får sovmorgon imorgon. Jag har gått upp svintidigt för att hinna duscha och klä på mig innan byggjobbarna ringer på dörren. Som jag ska sova imorgon! Jag har känt mig helt slutkörd hela veckan och skulle kunna somna ståendes. 

Ja usch, vilken vecka! Jag fick en oerhörd respons på förra inlägget och många kunde relatera till egna upplevelser, vilket bara stödjer min tes om att stress är ett folkhälsoproblem. Min situation är absolut inte unik på något sätt, många har upplevt liknande problem.

Apropå det har jag faktiskt blivit rekommenderad två böcker skrivna av Roland Paulsen "Vi bara lyder" och "Arbetssamhället - hur arbetet överlevde teknologin". 

Jag blev nyfiken och googlade på författaren och det är mycket som tilltalar mig så jag ser verkligen fram emot att läsa böckerna. Jag har inte haft ro att läsa böcker sedan i somras men de här vill jag verkligen läsa. Någon av er som läst dem? 

Jag ber om ursäkt om det verkar som om jag driver en antjobbkampanj men arbetets betydelse är något jag funderar en hel del på just nu. Håll ut, det här är bara en tillfällig inriktning på annat än sparande och snart är vi tillbaka i gamla gängor igen. Ibland behöver man analysera sönder saker för att komma fram till vad som ska göras och när. Inte för att jag kommit fram till något beslut men det jag har kommit fram till är att jag måste sätta stopp för det här. Det är inte värt min hälsa och mitt privatliv är värt så mycket mer än ett jobb som kör slut på mig.

Nått botten

Jag är ganska pedant av mig och då och då får jag ett ryck och tar tag i de delar av städningen som görs mer sällan. Det kan vara allt från att skura ugnen och kylskåpet till att dammtorka taklampor. SKAFFA ETT LIV tänker ni men jag gillar ju verkligen känslan av rent och nystädat. Jag mår bra av den och den ger mig frid i sinnet. Dessutom är det så att när jag har bekymmer så städar jag mer än vanligt. Jag är en sådan som argstädar helt hysteriskt. Jag städar jättebra när jag är förbannad, allt blir skinande rent och efteråt mår jag mycket bättre. Och ja, man kan verkligen undra vad en psykolog skulle dra för slutsatser av det. 

Nåväl, igår var jag inte alls arg eller upprörd men började ändå städa och rensa på de mest besynnerliga ställen. Troligtvis försöker jag städa bort den senaste tidens frustration över alla förändringar som jag inte har kontroll över. Jag ger inte upp hoppet om det perfekta minimalistiska hemmet med rena ytor utan en massa onödigt junk (och naturligtvis dammfritt och hundhårsfritt överallt). 

Jag kastade en del under min framfart. Bland annat toaborsten. Eller rättare sagt, borsthuvudet är utbytbart och det var det jag kastade. För er som varit med ett tag kanske ni minns att jag tycker att toaborsten är hemmets äckligaste och märkligaste pryl (ägna en stund åt att fundera över vad man använder den till, vad man sedan gör med den och hur länge den brukar bli stående i ett badrum innan den byts ut). Med andra ord borde det vara en engångspryl. 

Jag passade även på att kasta ett par tandborstar. Vi har eltandborstar men använder emellanåt även vanliga tandborstar. Det är alltså sådant som vi städfreak gillar att byta ut: borstar av olika slag. Det och disktrasor. 

Idag tog jag en liten bensträckare i centrum på lunchen och kom på att jag kunde kila in i det stora varuhuset för att köpa en ny tandborste till min son. Då slog det mig att jag lika gärna kunde passa på att köpa borsthuvud till toaborsten när jag ändå var där. Just den modellen med utbytbar borste hade de flyttat undan till en undanskymd plats så jag valde att bunkra medan de finns kvar och plockade på mig tre stycken borsthuvuden innan jag gick vidare till skönhetsavdelningen för att hämta en tandborste. Hade jag tänkt till lite hade jag betalat toaborstarna uppe på badavdelningen istället för att släpa med dem bort till skönhetsavdelningen. Men nu gjorde jag inte det utan lade istället tre toaborstar och en tandborste framför den perfekt sminkade tjejen i kassan som uttryckslöst tog borste efter borste och blippade in dem i kassan med sina långa välmanikyrerade naglar. När jag skulle fiska upp betalkortet ur plånboken fick jag syn på mina presentkort. Eftersom jag har så många tänkte jag att jag lika gärna kunde använda ett sådant att betala med. När jag sträcker fram presentkortet får jag för mig att hennes felfria svalvingar till ögonbryn åker upp en centimeter men vad vet jag, jag kan ha inbillat mig.

På väg därifrån insåg jag i vilket fall att jag nått botten. Inte för att jag tycker att det var pinsamt eller för att jag skämdes utan för att jag insåg hur det uppfattas av betraktaren. Betala toaborstar med presentkort. Jamen vad fint, som om jag fyllt år eller nåt och fått presentkort för att köpa något jag verkligen, verkligen önskat mig och då väljer jag att lyxa till det genom att frossa i borsthuvuden till WC-borsten. 

Eller som sonen skämtade när han kikade ner i påsen:

- In case of zombie attack!

Efterlängtade dörrar

Minns ni att jag beställde nya innerdörrar? Även om det var tal om en eventuell leverans innan jul så var jag inställd på att vänta till slutet av januari. Man har väl varit med förr...

Ni skulle bara veta. Jag har haft mycket att göra med hantverkare genom åren och vissa har varit väldigt bra, andra...eh, verkligen inte. 

Det finns nog inga hantverksområden kvar som inte varit anlitade till den här bostaden för att utföra ett jobb. Jag tror jag har varit med om det värsta: stölder, saker som blivit förstörda i bostaden, fellevererade grejer och extrema leveransförseningar. Allt utom att de råkat bränna ner huset typ. Jag har stått utan både badrum och kök och sett utlovad tidsplanering gå käpprätt åt helsike. Med andra ord är jag luttrad. Och lite misstänksam. Då är det extra roligt att bli glatt överraskad. 

I förrgår ringde dörrfirman och sade att jag skulle få dörrar denna vecka eller senast nästa. Beställning i specialmått enligt utlovad leveranstid, wow! Jag frågade om jag kunde få veta vilken vecka eftersom vi inte vill stå utan dörrar till toaletterna under helgens kalas. De lovade att återkomma men samma kväll drog jag iväg ett kort mejl och frågade om det fanns någon möjlighet att få dem denna vecka, eftersom det vore smutt att ha fina dörrar till kalaset. Jajamänsan, superduper-firman fixar. Så igår hämtades fyra av dörrarna. Två lämnades kvar, den till badrummet och tonåringens dörr. Idag monterades de nya dörrarna och de två sista hämtades och byttes ut inom loppet av ett par timmar. 

Tyvärr visade det sig att tonåringens dörr är feltillverkad (felhängd, öppnas åt fel håll). Vi fick välja mellan att ta den eller vänta på en ny. Alltid är det något, men ärligt talat blir jag inte ens upprörd eftersom de är så otroligt serviceinriktade och trevliga. Fördelen med att ha en gammal skruttdörr som hänger kvar när resten är nya dörrar är att skillnaden blir enormt påtaglig. De nya dörrarna ser så himla fina och fräscha ut. Tonåringens enda kommentar - Skönt, nu kan jag få smälla i dörren ett tag till!

Att samla på konton

Hur många konton har vanligt icke-hårdsparande folk? Det vanligaste verkar vara två, ett lönekonto och ett sparkonto. Man ser helt enkelt inte vitsen med fler konton och bryr sig inte om att man får mindre kontroll över pengaflödet. Jag fungerar precis tvärtom och vill ha bästa möjliga överblick över min ekonomi för att kunna sova gott på natten. Och ja, jag vet att sparräntan på bankerna är usel men alla behöver vi ha en summa pengar tillgängliga. 

Om vi för ett ögonblick bortser från sparränta och istället pratar om olika kontouppdelningar så kan jag berätta hur jag valt att dela upp det. Det här handlar inte om aktiekonton eller pensionssparkonton utan om alldeles vanliga sparkonton. 

Jag har tre sparkonton på min huvudbank, utöver själva lönekontot. 

Buffert -  Det är precis vad det låter som, ett konto för oförutsedda utgifter. Pengar att plocka av om jag behöver betala en tandläkarräkning eller om kylen går sönder. Alla de där trista utgifterna som man svär över. En rekommenderad buffert brukar vara att ha åtminstone två månadslöner sparade. Själv brukar jag nöja mig med 10.000 kr, av den enkla anledning att jag har fler sparkonton att ta av om nöden kräver.

Sparkonto, kort - Det är också vad det låter som, ett sparande för kortsiktiga mål. Möbler, semestrar, julklappar och andra lite större utgifter som kan bli svåra att klara av på en vanlig månadslön. Givetvis ser det annorlunda ut nu när jag infört köpstopp men tidigare var det tvärtom, ganska intensiv aktivitet på det kontot. Jag brukade försöka hålla det runt 20-30 000 kronor men det var kraftiga svängningar i saldot, vilket var som det skulle med tanke på kontots syfte. Först sparar man till en soffa och sedan köper man en soffa och får börja spara på nytt, till nästa planerade utgift. Idag står det ganska still på just det här kontot och jag för ytterst sällan över några nya pengar dit. 

Sparkonto, lång - Här hamnar pengar som inte behöver användas den närmsta tiden. Pengar som blir över varje månad och man kan säga att en del mellanlandar här innan jag flyttar över dem till Avanza eller till vårt gemensamma sparkonto som ligger på en annan bank.

Eftersom min man är den som betalar in räkningarna varje månad är det värt att nämna att han har ett liknande upplägg på sin personliga banksida. Han har även ett konto där han månadsvis för över en summa för bolånet som kvartalsvis dras automatiskt. 

Som ni ser ovan finns det en rörlighet mellan alla konton och jag kan sitta och föra över pengar hit och dit för att snygga till siffrorna efter behag. Till skillnad mot vårt gemensamma sparkonto där grundregeln är "pengar in men aldrig ut". Där har vi fortfarande inte rört en enda krona och har heller inga planer på att göra det under lång tid framöver. Det är delvis därför det är viktigt att ha pengar undanstoppade på flera andra håll så att vi inte behöver rucka på våra gränser och nalla från det förbjudna kontot. Det var från början tänkt som ett sparande till en kontantinsats till ett större boende men som tur är så är inget hugget i sten...

Utöver dessa tre tillkommer en rad andra konton men det är barnens sparpengar, aktie- och fondkonton och pensionssparkonton. Det är en gedigen samling och det känns lite spretigt så det får bli något att ta tag i längre fram. 

Dela gärna med er av antal konton och tips!

Sista dagen på Otroligt Ordningsam Oktober

Nu är det dags att slutredovisa OOO-månaden. 

Hur Otroligt Ordningsam var jag egentligen denna oktobermånad? Jag gick ut hårt i starten och imponerade stort med en köksrensning som aldrig sett sin like i mitt liv. Mest nöjd är jag faktiskt med teven som försvann ur vårt sovrum. Aldrig saknad, redan glömd. Men tyvärr tacklade jag av lite mot slutet och har fortfarande oarbetade områden kvar. Sammanslaget har jag definitivt gjort mig av med tio saker om dagen men inte alls i den takt och omfattning som projektet behöver. Detta är förödande i många avseenden, inte minst när det gäller min image. Jag är pedant ända ut i fingertopparna och jag älskar att rensa och ha ordning överallt, så hur kunde jag bli en sådan slacker på slutet? Jag ger mig själv bakläxa och ska försöka bli färdigt under november. 

Återigen skyller jag på årstiden. Min man är sjuk, han har fått en MANCOLD. Skämta inte om att det är jobbigt, det är precis vad det är - för mig alltså. Han hinkar te med absurda mängder honung och tycker synd om sig själv. Det känns lite som att vabba, inte konstigt att jag inte hinner röja någonting i klädkammaren. 

På jobbet hade jag medvind och fick upp resultatet på månadens allra sista dag. Bitter som en mandel var jag i morse över att inte ha uppnått mina säljmål men i sista sekund skrällde det alltså till och jag lyckades med nöd och näppe nå säljresultat. Vilken humörvändare! Det betyder att nästa månadslön blir dräglig och det är minst sagt betydelsefullt med tanke på att julen närmar sig. Pengar måste öronmärkas och avsättas till diverse extrautgifter.

Idag fick jag ett sms om att mina italienska delikatesser finns att hämta på ett utlämningsställe nära mig. Jag hann inte hämta dem idag utan får göra det i helgen. Jag hoppas verkligen att det inte är några färskvaror eftersom jag planerar att ha en trevlig matkväll med vänner och jag tvivlar på att någon kommer hit frivilligt så länge min man försöker hosta upp inälvorna.

Avslutningsvis vill jag berätta att jag, via lite slösurfande, såg ett par snygga skor på en blogg. Av ren nyfikenhet klickade jag på länken och kom till den webbutik som säljer skorna. Under själva priset stod det "från 41 kr kr/mån". Ännu mer nyfiken klickade jag på alternativet att delbetala skoköpet. "Den gällande årsräntan är 19,90% vilket motsvarar en effektiv ränta om 29,22%". Herregud, hoppas verkligen att folk tänker igenom ett köp minst tre varv innan de bestämmer sig för den här typen av betalningsalternativ. Hej Lyxfällan...

Förberedelser inför finbesök

En gång på stenåldern när jag gick min eftergymnasiala utbildning så knöt jag nära vänskapsband med ett par kurskamrater. Särskilt en av dem, vi hängde ihop jämt och det höll i sig år efter år. Hon blev nära vän med min exkille och är nu en nära vän till min man. 

När jag var gravid hängde hon med ut och reste tillsammans med mig och min man. Vi besökte ett par länder där månggifte är vanligt förekommande och på ett av hotellen blev min man varje morgon ryggdunkad av den korpulenta hotelldirektören som spatserade runt i frukostmatsalen och öppet visade hur imponerad han var över svensken som åt frukost med både en långbent blondin samt en midjelös brunett (den midjelösa var givetvis gravida jag). Maken försökte desperat förklara att han nöjde sig med en kvinna men hotelldirektören bara skrockade förtjust och lät ögonbrynen hoppa på ett menande sätt för att visa att han inte trodde honom. Jag blev jättesur men så här i efterhand är det ett lite roligt minne. 

Hur som helst, min kompis åkte sedan till USA för att fortsätta studera. Hon trivdes inget vidare utan planerade att flytta hem igen direkt efter sin examen. Nu har det gått mer än tio år och hon bor kvar, gift med en amerikan och har slagit nya rötter i den amerikanska myllan. "Så mycket för den vantrivseln" brukar jag surt påpeka men har nu vant mig vid att hon flyttat för gott. Tack och lov för Facebook där man kan se varandras bilder och hålla vardagskontakt. Ungefär en gång om året, ibland vartannat, kommer hon hem till Sverige på besök. Och nu är på hon väg hit. Vi har vikt en hel dag för att hinna umgås ordentligt och jag är lyrisk av längtan. Ni vet hur det är med en del vänner, man har inte setts på länge och när man väl ses beter man sig som om man ses mer eller mindre dagligen. Inga konstigheter. Hon och jag kliver direkt in i något vardagligt där öppningsfrasen kan vara "Gissa vad som hände mig i morse..." och sedan tar vi allt det där stora i livet flera timmar senare. 

Så, på onsdag kommer hon och ytterligare en gemensam vän hit och jag håller som bäst på att fila på menyn. Jag ska alltså bjuda på något ätbart och helst aptitligt och även om jag kan laga mat är jag ingen mästerkock. Jag har alltid prestationsångest när det gäller matbjudning. Ekonomiblogg som det här är vill jag tillägga att jag inte tänker snåla på smöret. Bjuppar jag på mat så gör jag och då får det kosta också. Vi ska ha extra allt och jag tänker börja handla inför detta redan imorgon. 

Det är ju en himla tur att det är Ordningsam Oktober eftersom det betyder att bostaden redan är i presentabelt skick. Jag behöver bara gå runt och piffa och puffa lite istället för att mastodontstäda i två dagar som jag brukar. Idag rensade jag lådan under handfatet. Jag har redan gett mig på badrummet en gång nyligen men då glömde jag lådan. Idag tog jag ut allt, torkade ur den och diskade de platsbehållare jag använder som förvaring av tandvårdsgrejer, diverse salvor och makens alla rakprylar. Tyvärr kom han på mig när jag var på väg att kasta hälften och bromsade mina planer. Han gick med på att kasta en fotfil, för att vi har två stycken, men sedan var det tvärstopp. Som om en fotfil skulle göra någon skillnad?! Jag rensar helt klart bättre när jag är ensam hemma...

Snålcoachen testar husmorstips!

Idag har jag varit ON FIRE. Rensat och städat som om vi skulle flytta imorgon. Det gäller att passa på när städlusten slår till och jag gick fullständigt bananas i köket. Först städade jag i skåpen, lådorna och skafferiet. Torkade av alla hyllor och flyttade om en del saker. Rensade och röjde. Jag lyckades få ihop två soppåsar med saker som skulle kastas. Dessutom passade jag på att diska blomvaser och annat som används sällan och därför fått en lite flottig och dammig beläggning. 

När jag tog en liten fikapaus satte jag mig ner och surfade husmorstips (måste erkänna att jag fastnade ganska länge eftersom det var hur kul som helst). Givetvis kände jag mig tvungen att prova några av dem.

Här kommer en liten utvärdering av de tips jag testade:

Jag kladdade generöst med såpa på insidan av ugnen. Satte ugnen på 125 g och stängde av värmen när såpan började bubbla. Lät det svalna och torkade sedan rent med vatten. Ett fantastiskt tips! Ugnen blev superren, jag behövde inte gnugga särskilt hårt för att få bort ingrodda fläckar och det doftade gott. 

Samtidigt lade jag ugnsgallret i badkaret. Fyllde på med varmt vatten och diskmedel så att det täckte gallret och lät det ligga i flera timmar. Sedan skrubbade jag rent gallret med en boll av ihopknycklad aluminiumfolie. Ännu ett supertips. Önskar att jag hade tagit före- och efterbilder på gallret. Det var rejält smutsigt innan och omöjligt att diska rent (har försökt tidigare).  Nu är det skinande rent och nästan som nytt. Det är svårt att komma åt överallt och jag fuskade lite i hörnen men det är nog inget man tänker på.

Insidan av ugnsluckan (fönstret) borstade jag med tandkräm. Japp, tandkräm! Det visade sig vara kanonbra även om jag råkade överdosera mängden tandkräm och fick tvätta av rutan typ tio gånger innan jag fått bort alla tandkrämsrester. Men nu vet jag det, tills nästa gång. Luckan blev i alla fall väldigt ren. 

Gjutjärnspannor kan man tydligen göra rent med grovsalt. Saltet suger åt sig allt gammalt fastbränt fett. Jag värmde upp stekpannorna med ett rejält lager salt och lät det stå i 20-30 minuter. Då och då skakade jag på stekpannorna. Sedan tömde jag ur saltet och sköljde ur stekpannorna. Det var tyvärr något av en besvikelse. Jag såg ingen skillnad men de kanske blev renare? 

Sist men inte minst testade jag att göra rent silver genom att lägga det på aluminiumfolie med bakpulver och hett vatten. Det var verkligen som det står överallt på nätet - rena trolleriet! Inte som när jag var barn och fick sitta och putsa och gnugga mina föräldrars silver med Häxans silverputs (jag vet, som värsta Askungen...) 

Medan jag väntade på att silvret skulle bli klart googlade jag vidare på tipset och såg då att det fungerar lika bra med salt. Det ska jag testa nästa gång. Silvret blev i alla fall väldigt blankt när jag sköljt av och putsat det. 

Min mikro är kliniskt ren (eftersom jag inte tillåter någon att använda den utan att ha ett plastlock över maten som ska värmas) men jag hittade ett superbra tips för er med smutsig mikro. Placera en skål med vatten och några citronskivor i mikron och kör den på full fräs i 30 sekunder. Sedan är det bara att torka ur den och all smuts lossnar.

Det bästa är att jag hade allt hemma. Jag kastade den städsvamp och disktrasa som jag använt och offrade en gammal kökshandduk. That's all.

Har ni några supertips så är ni givetvis mer än välkomna att dela med er!

Det blir bara bättre

I det här hushållet är jag inte högsta chefen inom rensa- och kastadepartementet. Jag vill gärna tro det och har absolut en högt uppsatt position men inom vissa områden finns helt klart en annan beslutsfattare. Hemelektronik är ett sådant område. Min man älskar sladdar. Eller rättare sagt, det som sitter fast i ena änden av sladden. Det är inte ett intresse som vi delar. Mången gång har jag tänkt att jag borde ha köpt allt sladdlöst innan jag införde mitt köpstopp. Ni som varit med ett tag kanske kommer ihåg att jag har en kompis som låtit bygga in all el i sitt nya hus, inga synliga kablar. Jag är fortfarande grön av avund och vill helst inte prata om det.

Men som jag nämnt tidigare är vi sådana som ogärna byter ut fungerande prylar och därför behöll vi vår första platt-tv. Den fick tjänstgöra som dataskärm i vårt arbetsrum under flera år. När barnen inte längre ville dela sovrum gjordes arbetsrummet om till vårt sovrum och skrivbordet med dator och skärm fick stå kvar. Ända sedan dess har jag irriterat mig på den där brutalt stora skärmen som står och skymmer utsikten mitt i det fina burspråk som hör till rummet. Inte nog med det, det bildas ett enormt ormbo med sladdar från alla apparater. Det går inte att flytta på åbäket till skrivbord eftersom rummet är för långsmalt för någon annan placering. Jag skulle helst av allt vilja kasta ut hela skiten och någon gång försökte jag nämna det för maken, men talade givetvis för döva öron. Att ha en tv i sovrummet förgyller tydligen hans tillvaro något enormt. 

Så...döm om min förvåning när tv-skrället drog sin sista suck igår kväll! Det gick inte att få liv i den igen och innan någon skulle få för sig att lämna in den på reparation såg jag till att den forslades iväg, kvickt som attan. Inte för att jag tror att det är värt att reparera en så gammal tv, om det nu överhuvudtaget går. I all iver passade jag på att hiva en lampa som stod där också. Den fungerade säkert fortfarande men vi har inte haft den tänd på år och dar och jag såg min chans att bli av med ytterligare en sladdpryl. När vi ändå höll på menar jag. Nu ler jag som en tok varje gång jag passerar rummet. Det ser så luftigt ut. Ljusare. Finare. 

Min rensning av pennburken på skrivbordet bleknar bort i jämförelse med detta.

Visst, skrivbordet står kvar men det är åtminstone i jämnhöjd med fönsterbrädorna och skymmer inte fönsterrutorna. 

Ett litet tillägg...jag saboterade inte tv:n, vilket många av er säkert tror.

Ingen rast, ingen ro

Usch, vad jag har försummat er. Jag fyllde helgen med jobb, fanatiskt städning och hann till och med speeddejta två kompisar. Allt detta medan resten av familjen packat in sig i en stor hyrbil tillsammans med goda vänner och hundar för en weekendtur. Jag vinkade av dem i fredags och nu är de - äntligen - på väg hem. 

Men ni vet hur det är, man står där och ser gråtfärdig ut när de ska åka och säger att man kommer att längta ihjäl sig. Men när de väl åkt inser man att oceaner av paradisisk egentid ligger vid ens fötter. Det gråtfärdiga är som bortblåst och man vill bara skrika JIPPIEJEJEJ!!

Jag skulle kanske inte beskriva helgen som vilsam men ändå kravlös och avslappnad. Vila upp mig kan jag göra på jobbet imorgon. 

Istället för att ligga och kolla serier som planerat for jag runt som en skållad råtta. Det är - trots allt -  Otroligt Ordningsam Oktober. Har inte slängt några mängder att skryta om men städat till förbannelse. Jag ville surprajsa familjen lite så jag passade på att ta hit fönsterputsaren medan de var bortresta. Inte för att barnen kommer att klappa händerna och tjuta "Har fönsterputsaren varit här? Åh, det är den bästa överraskningen ever!" Men jag är glad i alla fall och en glad mamma är nog det bästa för alla familjer. 

Den snälla fönsterputsaren gick med på att komma hit en söndag och sanera våra pinsamt smutsiga fönster. Skillnaden är enorm! Vanligtvis utför han fönsterputsning på kontor och offentliga lokaler så det är inga dåliga redskap han kommer dragandes med. Naturligtvis har jag smygrekryterat honom från jobbet. En bulle här och en bulle där och vips, har man en tillgiven hantverkare som mer än gärna kommer hem till en på sin lediga söndag. Win -win.

Eftersom jag var tvungen att flytta bort en massa möblemang inför fönsterputsningen passade jag på att storstäda alla dessa utrymmen man inte kommer åt till vardags. Kröp omkring på golvet och handskurade listerna och plockade upp gamla popcorn bakom soffan, sådana saker. Som om det inte vore nog har jag slipat och oljat både matbordet och soffbordet. Bäst att passa nu när ingen behövde använda några bord. Själv åt jag i *harkel* sängen. Nöden har ingen lag. 

Kvällen har ägnats åt att tillaga en stor tortellinigratäng och baka äppelpaj. Det är mat för morgondagen. Familjen, som nu är på väg hem, har ätit på vägen och jag som provsmakat lite här och lite där i köket är mätt och belåten. 

Nu tänker jag krascha i ett varmt bad. Jag har cirka 45 minuters egentid kvar att utnyttja efter bästa förmåga. 

Ha en skön veckoslutskväll gott folk!

Bokmalen som fastnade i en bok

Ni tror förmodligen att jag ägnat varenda vaken minut av dagen åt att rensa och har hunnit stapla fem fulla sopsäckar med utrensade grejer. Fel, helt fel! Jag har knappt börjat. Nu tror ni att jag hastigt insjuknat i hög feber men det är också fel. Jag råkade fastna med en bok mellan de nödvändiga hundpromenaderna. Jag har sträckläst och är nu klar. Boken lånade jag på biblioteket igår och den heter "Sanningen om IKEA". Den har ett par år på nacken (utgiven 2010) men är läsvärd ändå. Författaren går hårt på sin gamla arbetsplats och det är ingen trevlig bild han ger av möbeljätten. Det var exakt så där härligt snaskigt, skvallrigt och elakt att det blev omöjligt att lägga den ifrån sig. Bortsett från skvallret var det intressant att läsa om hur IKEA drivs och hur genomtänkt varje liten detalj i varuhusen är. Och oavsett sanningshalten i skildringen måste jag säga att jag alltid har stört mig av bilden av Kamprad som folkligt och enkelt nationalhelgon som hellre traskar runt i trasiga gamla stövlar med hål i än köper nya. Det blir bara tramsigt. 

Apropå läsning snubblade jag även över den här: http://blog.svd.se/hedeliusaffarer/2014/09/30/sa-har-blir-du-rik/

För er som föredrar ursprungstexten från Business 

Insider: http://www.businessinsider.com/8-financial-rules-that-apply-to-everyone-2014-9

Särskilt gillade jag:

"Om du spenderar pengar på saker kommer du i slutändan att ha saker och inte pengar. Regel nummer ett är att välstånd är de saker du inte ser." 

Inte så mycket nytt egentligen men alltid trevligt när långsiktigt framtidssparande får lite uppmärksamhet. Hittade den här bland kommentarerna "Vad är poängen med att sitta på en påse pengar klädd i säck och aska?" Det är lika roligt varje gång. Förvånande att ingen orkat skriva klassikern "Man kan bli påkörd av en buss imorgon och vad har man då för nytta av sina pengar?"

Vi som ser poängen med att sitta på en påse pengar kämpar vidare. 

Nu ska jag rensa ut minst 10 saker under minst 10 minuter. 

Så, sluta läsa här nu och gå och rensa någon låda istället...

Konsten att delegera

Jag har en dröm om att minska prylarna till hälften. Ni känner säkert till talesättet en in, en ut. Ställs en ny in, tas en annan ut. Det släppte jag ungefär samtidigt som jag kickade igång mitt köpstopp. En mängd saker ska ut innan något mer kommer in. 

Jag började ambitiöst men tappade sedan fart. Rensandet är så förbannat tidskrävande och tröttsamt. Men det är då - fiffigt tips- man ska delegera mera. Jag gav min man två sysslor att utföra idag. Kommentera helst inte just det, jag vet redan hur det låter. Han fick i alla fall i uppdrag att rensa barnens garderob och att städa ett par kökslådor. Det var inte så att han klappade händerna av förtjusning men han fann sig i sitt öde. Det är barnens garderob som är intressant att följa upp i det här inlägget. Jag anser mig vara ett rensarproffs som river ur allt och smidigt kastar plaggen i tre högar: spara - kasta- sälja/skänka bort. Min man däremot håller upp en tröja, stirrar på den i fem minuter och man kan riktigt se hur han tänker så det knakar. Med den farten hinner det blir både jul och påsk innan han rensat färdigt. 

För ett tag sedan rensade jag barnens garderob men plockade då bara bort sådant som var urvuxet eller trasigt. Jag blev inte nöjd eftersom barnen väljer att använda bara ett fåtal plagg trots att de har massor av kläder. Kläder de inte vill använda för att de är "osköna" eller "fula". Så jag ville att de skulle rensa ut ALLT de inte kommer att använda. Detta oavsett om det slutar med att garderoben blir nästan tom. Varför ska saker ligga och ta plats om de ändå inte används? Själv skulle jag iväg på annat just då men överlät alltså detta projekt på killarna i familjen. Hur det slutade? Minstingen var den som rensade och bildade högar på golvet. Trots sin ringa ålder förstår han redan att det är bäst att ge pappan sparken som projektledare om det ska bli någon tid över till lek den dagen. Istället fick pappan vika och lägga in det som skulle behållas. Tonåringen hjälpte till genom att titta upp från sin skärm och muttra "ja" eller "nej" när de höll upp något som tillhörde honom. Jag kom hem och sonen öppnade stolt garderoben! Oj, det var inte mycket kvar. Det ser faktiskt ganska ynkligt ut. Trots att det var det här jag ville och hade dagdrömt om så fick jag en liten chock. "Hjälp, folk kommer att tycka synd om barnen och dra igång en klädinsamling för att de tror att vi har blivit fattiga".  

På något sätt förknippar vi bra föräldraskap med att kunna ösa ett överflöd över våra ungar. Leksaker, kläder och prylar. Mina barn ska minsann inte sakna något-tänket. Men blir de verkligen lyckligare av en massa saker som de inte har några planer på att använda? Jag tror faktiskt inte det. Nu blir det dessutom lättare att hitta vad man söker eftersom man slipper leta bland alla högar. Alla mina försök att lägga favorittröjorna underst i högarna resulterade bara i att det blev rörigt när de rev runt bland tröjorna för att hitta den gömda favoriten. 

En lyckad rensning är en sådan total tillfredsställelse. Även om jag nu inte själv kan ta åt mig äran.

Hygien - dyrt eller billigt?

För några dagar sedan köpte jag en ny handkräm på väg till jobbet. Det var något av ett emergency case eftersom jag glömde att smörja in händerna innan jag gick hemifrån. Mina händer blir lätt torra och kliar lite och jag måste alltid smörja in dem när jag har varit i kontakt med vatten. Missar jag det känns det oerhört obehagligt.

Jag duschar varje morgon och ibland händer det att jag tar ett bad på kvällen. 

Förr i tiden hade jag torr hud på kroppen och var därför tvungen att smörja in hela kroppen varje dag. Det vande jag mig av med för ett par år sedan och nu behöver jag sällan smörja in kroppen. Hemligheten är att tvåla in sig mindre. Vi behöver inte tvåla in hela kroppen varje dag. Det räcker att tvåla in väl valda ställen. Så fort jag slutade löddra in mig med parfymerade duschtvålar kunde jag alltså sluta kladda med parfymerade bodylotions. Händerna är en annan sak, de tvättas ju hur många gånger som helst varje dag.

Vart vill jag komma med hela den här harangen om mina hygienvanor?

Jo, jag skriver om budgetmiddagar och diverse besparingar som rör köket. Men hur ser det egentligen ut i badrummet? Det kan omöjligen bara vara jag som har proppfulla korgar ståendes i badrummet. Det är hudvård, hårvård, stylingprodukter, rakartiklar, parfymer och smink till förbannelse. Den som har tre förpackningar frukostflingor i skafferiet går förmodligen inte och köper ett fjärde paket men lustigt nog är det exakt så vi gör med skönhetsartiklar (i alla fall vi kvinnor). Vi kan ha fem olika kroppskrämer hemma men faller ändå för frestelsen att köpa fler. För att det är en snygg förpackning eller en ny doft. 

Förutom mitt köpstopp har jag en strävan efter ett mer minimalistiskt leverne och det går inte riktigt hand i hand med alla dessa flaskor, burkar och grejer. Redan tidigare i år rensade jag ut sådant som började bli gammalt eller kändes ofräscht. Resten använder jag upp undan för undan. Men det tar tid. Jag har ju inte alltid haft köpstopp och före dess var jag oerhört svag för just skönhetsartiklar. Av någon märklig anledning känner man sig så himla lyckad och glamorös när man står där och kletar in sig med en Diorkräm för 800 kr.

Jag tycker fortfarande väldigt mycket om exklusiva produkter och vackra förpackningar men känner inte längre att jag behöver ha tio olika flaskor som är till för samma grej. 

Det känns faktiskt onödigt att ha både hand- och fotkräm. Det är inte direkt så att mina fötter märker någon skillnad om jag smörjer in dem med handkräm. 

Det här är planen:

* Använda upp allt som jag redan har. 

* Bara köpa en av varje grej (när den gamla håller på att ta slut).

* Inte börja på den nya innan den gamla är slut (vilket jag alltid gjort tidigare och sedan har jag en massa bortglömda flaskor med bara småslattar kvar.)

* Hålla fast vid beprövade favoriter istället för att frestas av spännande nyheter som sedan blir liggandes för att jag går tillbaka till favoriten istället. 

* Noga tänka igenom när budgetalternativ fungerar lika bra. Grönt ljus för bra ansiktskräm men rött ljus för onödigt dyra duschtvålar eller handkrämer.

Är det fullt i era badrumsskåp eller har ni redan snålat in på badrumsprodukterna?

Do the To-Do List!

Ute skiner solen men vi har ägnat dagen åt att rensa i röran. Lillkillen är fortfarande sjuk så det passade bra att bocka av några punkter på vår to-do list. Som ni vet går sparande och minimalism hand i hand och jag ger mig inte förrän vi släppt taget om alla onödiga prylar. 

Detta är vad vi hunnit med idag:

* Fixat med bilder och annonser på Blocket. 

Vi har lagt ut annonser på grejer för sammanlagt 29.700 kr och är medvetna om att vi kommer att få mindre eftersom alla prutar helt hysteriskt. 

* Rensat pappershögarna. 

Framför allt den där stora "sen-högen" som bara växer och växer. Jag kan inte begripa varför pappershögarna aldrig krymper med tanke på dagens möjligheter med e-post. 

* Blivit kunder hos Avanza bank och öppnat två konton, aktie- & fondkonto samt ISK-konto. 

Vi har haft Skandiabanken och SBAB i många år men nu var det dags att utöka familjens banker. Det känns väldigt spännande att börja ett nytt sparkapitel på en ny bank. Allt jag sparat sedan januarilönen och framåt ska oavkortat in på Avanza, och sedan fortsätta löpande månadsvis. I nuläget vet jag inte om jag kommer att flytta över en del av de pengar jag sparat redan tidigare, det får vi se när jag kommit igång.

När detta var klart släpade jag fram en massa förvaringsboxar med bilder och minnessaker (gratulationskort, brev, fotojulkort, bröllopsinbjudningar och liknande). Trodde i min enfald att jag skulle kunna halvera innehållet och på så sätt frigöra förvaringsutrymme. HA HA HA HA HA...

Har ni någon gång satt er ner för att rensa fotografier som är 10-20 år gamla? Man misslyckas totalt! Istället fastnar man och börjar prata gamla minnen. När vi hade tittat igenom en miljon bilder men bara slängt ett tiotal insåg jag att jag lika gärna kunde ge upp och ställa tillbaka lådorna. Det där får jag ta tag i någon gång när jag är ensam hemma och på osentimentalt humör. Egentligen går det inte att slänga särskilt många eftersom fotografier hör till saker som jag anser vara värdefulla och bör sparas. Däremot borde de verkligen sorteras och läggas i kronologisk ordning. Hur gör folk? När sätter de sig ner och sorterar fotografier? Och den kanske viktigaste frågan, hur orkar de?

Förutom detta är det galet frustrerande att rensandet än så länge inte syns. Det känns som om vi har en lång väg kvar när det gäller att rensa till en märkbar nivå.