Vems är ansvaret?

Jag kostade på mig en bok under årets bokrea. 

Så jag är nu 79 kr fattigare

Anledningen till köpet var att boken är baserad på verkliga händelser och blev nominerad till svenska Augustpriset för årets svenska fackbok 2016. Jag har inte läst ut hela än, men redan nu ställer jag mig tveksam till nomineringen. Det kanske bara är jag, men den känns mer som skönlitteratur. Av en faktabok förväntar jag mig bättre språk, mer kunskap och fakta som är sanna. 

Jag tycker att boken är full av upprepningar, onyanserad och ensidig. Däremot är personskildringen väldigt intressant. Jag stör mig nämligen något enormt på bokens huvudkaraktär Beata. Hon klarar inte att fatta några vettiga beslut, gnäller och tycker synd om sig själv konstant. Tanken var nog att man som läsare skulle sympatisera med henne, men det får istället rakt motsatt effekt. Hon köper kakor istället för mat och börjar naturligtvis röka också. Omedvetet lyckats man alltså presentera den stereotypa nidbilden av en fattig person som slösar pengar på skräpmat och cigg. 

DNs kritiker Lotta Olsson skrev att "boken är så välskriven och viktig att den borde bli en grundbok i ekonomi för alla svenskar". Nja, ser hellre en grundbok som lär ut vikten av eget ansvar och som uppmanar folk till regelbundet sparande. Kanske ett par kapitel om att undvika dåliga val och hur man lagar billig men näringsrik mat. En sådan bok skulle vara mer lärorik än att bekräfta folks fördomar om att fattiga prioriterar näringsfattig kost och rökning när de påstår sig svälta. Alla kan nämligen inte som Beata vara egna företagare och behöva göra inbetalningar för skatt och sociala avgifter till Skatteverket, utan för de allra flesta handlar det om dålig planering och felaktiga prioriteringar. 

Det positiva med boken är att man får en uppfattning om den svåra utsattheten, hur lätt det är att falla igenom skyddsnätet och hamna utanför systemet. 

Så med det sagt om boken vill jag tillägga att vi redan för många år sedan matades med nyheter om att Sverige var på väg bort från den svenska modellen som välfärdsmodell. Och att vi inte längre kan räkna med samma inkomstbortfallsskydd som tidigare. Redan då flaggade man för sämre sociala rättigheter, men svenskarnas tillit till vårt ekonomiska trygghetssystem verkar inte svikta särskilt mycket. 

De flesta verkar lita på att staten ska ge inkomsttrygghet och tänker kanske inte på att det kan bli ett stort glapp mellan lön och utbetalning av ersättning. Som medborgare har man givetvis rätt att ifrågasätta långa handläggningstider och sena utbetalningar men det är just balansen mellan krav och eget ansvar som gör det så intressant. Vi har vuxit upp med att samhället har förändrats, men kan ändå inte lämna tron på samhällets skyddande åtgärder. Trots att de inte alls är lika självklara längre.

Det jag hör av folk är en orubblig tro på tryggheten och att de kommer att motta ekonomiskt stöd om något händer. Jag kastas hela tiden mellan känslor av sympati och stark irritation över människors naivitet och blinda tro på att samhället kommer att ta hand om dem fullt ut när de blir arbetslösa, sjukskrivna eller går i pension. 

Det är toppen att man vet att man har rätt till a-kassa eller sjukersättning, men människor tenderar att vara kortsiktiga och det är de här glappen som blir det stora problemet. Var går egentligen skiljelinjen mellan eget ansvar och samhällets ansvar? Boken är en vattendelare, tror jag.

Små ting som sätter guldkant

Jag hade 384 kr på min Paypal. Igår lyckades jag nästan tömma kontot när jag beställde två inbundna böcker. Det var över ett år sedan senast jag läste en bok men jag tänkte försöka komma igång igen. 

Valet föll på två lättlästa böcker: 

Jag har inte råd. Sorrow no 5 av Marcus Stenberg

The magic of not giving a f*ck av Sarah Knight 

Mina förhoppningar är skyhöga. Och båda har snygga omslag så jag visualiserar dem liggandes här hemma på soffbordet och se härliga ut. Boken Jag har inte råd handlar om köpstopp så om ni vill kan jag återkomma med ett utlåtande när jag läst den. Givetvis valde jag alternativet gratisfrakt som tar några dagar extra, så vi får se när de behagar dyka upp.

Jag får fortfarande in lite småpengar på Paypal även om det sker alltmer sällan. 

Ni som hängt med ett tag vet att jag inte lyckas frigöra mig från enkätföretag och tappert fortsätter att tugga mig igenom undersökningar. Något som ratas av många för att timpenningen blir alldeles för låg. Jag har redan skrivit min åsikt om detta i flera blogginlägg, men det jag vill ta upp den här gången är fördelarna med att finnas på deras listor. 

Det mest vinstgivande har varit inbjudningar till företag som betalar för att man ska vara med i deras webbcommunity. De allra bäst betalda har varit Oriflame och Arla. Oriflame betalade 5 pund i månaden om man uppfyllde minimikravet för deltagande (logga in en gång/vecka) men delade varje månad ut större belopp för aktiva medlemmar som engagerade sig lite mer. Dvs. deltog i forumtrådar och gjorde extraundersökningar. Jag lade ner i snitt tio minuter i veckan på detta och lyckades därigenom regelbundet lyfta extrabonusar. Pengarna satte de in på Paypal. Forumet hölls vid liv i närmare två års tid så jag blev förvånad när de valde att lägga ner det. Det blev lite som ett andra Facebook och vi var ett gäng tjejer runt om i världen som fick bra kontakt med varandra i trådarna. Så pass att vi till och med skapade en egen Facebookgrupp för att kunna fortsätta hålla lite kontakt efteråt.

På andra plats kommer Arla som också var oerhört generösa mot aktiva deltagare. Det räckte att engagera sig lite extra, vara utförlig i sina motiveringar och lägga upp lite bilder så rasslade det in extra belöningar. Även där var det roligt att delta, det fanns en del karaktärer som var underhållande och humoristiska och drog igång bra diskussioner i trådarna. Framför allt är sådant mycket roligare än att fylla i betalda undersökningar som ofta är både enformiga och tråkiga. 

Vid något annat tillfälle skrev jag frukostdagbok i en veckas tid och fick generös ersättning för detta. Flera år har gått men jag har fortfarande dåligt samvete för att jag inte svarade sanningsenligt på alla frågor. Dels är jag ingen frukostmänniska, och dels är jag för snål för påkostade trendfrukostar. Men jag svarade i alla fall som jag hade velat ha det om jag hade valt att lägga krut på frukosten.

Nu var det länge sedan jag fick möjlighet att delta i en betald community, men istället har vi fortsatt att få produkter hemskickade. Jag skulle säga att med kanske ett par månaders mellanrum (så det är inte jätteofta) får jag en förfrågan om att testa något. Det mest exklusiva jag fått hem var två stora lådor med Vichy hudvård (rengöring, ansiktsvatten, serum och krämer) som skulle testas under en längre period. Fullstora förpackningar. Testperioden var under mitt första köpstoppsår så det var mer än välkommet. 

Andra saker vi fått testa är till exempel BBQ-kött, korvar, såser, frystorkat snabbkaffe, kex och godis. Det går till så att man får minst två produkter (ibland fler) som är märkta typ X, Y och Z. Dessutom medföljer ett formulär för att underlätta utvärderingen. Det brukar ta under fem minuter att svara på lite frågor om man föredrar X, Y eller Z i olika avseenden. Förra veckan fick vi hem en låda med choklad. En riktig klassiker där tillverkaren funderar på att ändra smaken på chokladen. Man kände tydligt att en variant hade kraftigare chokladsmak och kändes mindre söt. Helt klart en förbättring om man frågar mig. Vilket man ju också gjorde :) 

Att sedan se de nya förpackningarna/produkterna i butik är alltid lite roligt. Arlas nya förpackning är ett exempel. Att man varit en pytteliten del i produktutvecklingen. Det jag ville komma till var i alla fall att man brukar få en extra belöning, utöver själva produkten som testas. Den här gången fick jag 300 kr i presentkort (Presentkorttorget, där det finns massor att välja på) för att trycka i mig ett par chokladkakor.

Så det är nog lite därför jag fortsätter att traggla mig igenom undersökningar. Det är små guldkorn som händer ibland.

Snygg bok!

Också rätt snygg bok

Jakten på avancerad sparläsning

Jag är alltid på jakt efter nya och inspirerande tips på hur jag kan förbättra min ekonomi. Jag letar på alla tänkbara ställen, Youtube, bloggar, forum och emellanåt scrollar jag mig genom #sparad krona på Twitter. Naturligtvis har jag läst Mr Money Mustache och Early retirement extreme. Fördelen med de två sistnämnda är att där finns lite mer hardcore-sparande att frossa i.

Jag är så intresserad att det blivit som en hobby. Ena dagen är det Youtubeklipp och nästa dag en tråd på Familjeliv, jag skummar igenom det mesta och har börjat lära känna ekonomiutbudet ganska bra nu. Sett till Twitter verkar det finnas många ekonomiskt sinnade i det här landet och jag måste säga att denna sparsamhet står i bjärt kontrast till min egen umgängeskrets. Det jag däremot efterlyser är goda råd och tips. 

Det finns massor av tips för nybörjare, verkligen massor. Det är jättebra tips för den som är ny i gamet och vill lägga om sin livsstil, börja kapa i de onödiga utgifterna. Nivå: ta med matlåda till jobbet och en latte om dagen, så här mycket pengar blir det på en månad. Tyvärr blir det ungefär som att läsa Spanska för nybörjare när man kan samtala obehindrat och hantera komplexa texter. När man är förbi steget att säga "Ursäkta, var ligger tågstationen?" och istället vill upp en nivå till. Komma på nya sparmetoder och bli ännu vassare. Men där finns inte mycket att hitta. Det är tydligen svårt att avancera i sparande om man vill hålla sig inom normala ramar och inom lagens gränser.

Det bästa jag hittat är "portionen under tian". Eller, hehe. Inte jag som hittade den utan blev tipsad av en av mina läsare. Dessvärre anonym så jag kan inte ära dig som du äras bör. 

Jag har inte testat några recept än men jag blir sjukt inspirerad att hålla kostnaderna nere och ändå kunna äta hälsosam och bra mat. Finns som blogg men min favorit är Instagramkontot med samma namn. Inspirerande bilder men framför allt ett härligt mustigt kryddat språk som matchar maträtterna perfekt. Texter som "Testa denna sjukt enkla men jävligt goda KOKOS- OCH MOROTSSOPPA" talar rakt till min magsäck i alla fall. Personen bakom kontot lyckas verkligen med konsten att avdramatisera billig och hälsosam mat utan att det blir för pretto och hipster. Jag är lite kräsen när det gäller hälsotrenden, sorry ni hipsterlovers out there. Fortsätt ni, men som ni vet är vi alla olika och det är inte riktigt min grej. 

Själv har jag bara två riktigt heta tips för den som vill hålla matkostnaden nere (om man räknar bort vegetariska lågbudgetrecept). 

1. Kort datum-hyllan. Aldrig köpa animaliskt protein till ordinarie pris.

2. Servera inte hela köttstycken per portion utan strimla och blanda med annat som tex grönsaker/rotfrukter/pasta.

När vi ändå pratar mat så kan jag ge två exempel. Igår åt vi rejält matiga quesadillas med strimlad kyckling och grönsaker. Kryddstarkt och gott, vi helgtoppade det dessutom med guacamole.

Idag gjorde vi av med resten av kycklingfiléerna (fantasilöst, jag vet) i en bulgursallad med grönsaker, fetaost och en kall sås med mango chutney. Det kanske låter som en trist nationaldagsmiddag (yngsta sonen påpekade att vi borde ätit köttbullar med brunsås och lingonsylt istället och där hade han nog en poäng) men alla vräkte i sig och inte ett enda klagomål från ungarna. Kontentan i alla fall är att då behövs inte lika mycket av det dyra köttet. Bättre för hälsan också att inte trycka i sig så himla mycket kött jämt. Två kycklingfiléer räckte till fyra portioner och en matlåda - utan att det kändes för snålt tilltaget. 

För er som håller koll och undrar vad dessa middagar hade med frystömningen att göra vill jag redovisa följande: Tortillabrödet var det som låg i frysen. Det var det enda från gamla listan. Det är så lite kvar därinne att vi fick lite fattigpanik inför tredagarshelgen och fyllde på med kycklingen (som nu alltså är använd och borta ur frysen) och ett paket fryst lax. Frysfusk absolut men det är mest bröd kvar i frysen nu. 

Sitter ni och ruvar på smarta och kloka avancerade sparråd på nätet som ni vill dela med er av, gör då det! Tror att fler än jag tacksam tar emot tips och länkar. 

Stökigt inne, stökigt sinne

Veckans spartips: kostnadsfria hantverkare som måste ha tillgång till köket. 

Eller ja, jag fattar ju att de inte är kostnadsfria egentligen. Föreningen betalar. Föreningen = jag och mina medboende i huset. Men det känns kostnadsfritt eftersom vi inte behöver betala på det vanliga kännbara sättet. Istället smyger de väl in det lite diskret i en avgiftshöjning någon gång framöver.

Föreningen har valt att installera en grej och behöver alltså få tillgång till lägenheterna i ett par dagar. Vi var tvungna att plocka bort en del saker, bland annat där vi har vår matplats. Vi har ett stort tungt matbord och åtta stolar. Allt detta tryckte min man in matlagningsdelen av köket och som körsbäret på toppen använde han möbelberget som avställningsyta för allt annat som fanns runt matplatsen. Ni vet hur det är, man tycker att man lever minimalistiskt ända tills man tvingas flytta på alla saker och inser hur mycket det egentligen är. 

Hantverkarna blev mycket nöjda eftersom de fick bra med arbetsutrymme men det maken inte tänkt på var att de staplade möblerna blockerade skafferiet och alla lådor bredvid spisen. Vi kan öppna kylskåpet och kommer åt att använda hällen men det är allt. Så här skulle vi ha det onsdag-fredag och det är ungefär vad man klarar av.  Min man tog med sig minstingen till Taco Bar i onsdags för att utnyttja ett erbjudande "ät 2 betala för 1" och de övriga två dagarna har minstingen varit hos goda vänner (det är ju sportlov den här veckan) och blivit utfodrad där. Jag har ätit frukostmat till middag: gröt, mackor och yoghurt. Ätit i soffan eftersom vi saknar matplats. Igår hittade vi en påse ris i ett av överskåpen och då åt jag ris med lite grönsaker som jag fiskade fram ur kylen. Ganska gott, om än hyfsat spartanskt.  

Idag skulle hantverkarna avsluta arbetet i vår lägenhet men döm om min förvåning när jag kom hem från jobbet och ingen varit här under hela dagen. Ingen har ringt oss och meddelat detta. Föreningen står för kostnaden och eftersom det inte är vi personligen som anlitat dem så hör de ju inte heller av sig till oss om de ändrar sina planer. Eftersom jag varit lite skör (eh, årets understatement) på sistone höll jag på att bryta ihop när jag insåg att de inte var färdiga. Så nu ska vi ha det så här hela helgen? Stökigt, rörigt och skitigt med en massa möbler som bara är i vägen när de står på fel plats. Ja jag vet, dagens i-lands. Men vi kan fortfarande inte laga mat. Så jag insisterade på att vi ställer tillbaka allting för att kunna leva normalt under helgen. Skit samma om vi får plocka bort igen på söndag kväll, det får det vara värt. Tråkigt nog fick jag inte med mig någon på det projektet nu ikväll och får snällt vänta tills imorgon. Åt havregrynsgröt med en klick sylt till middag medan jag muttrade att vi har för mycket saker, annars skulle det inte bli så här rörigt. Resten av familjen höll med, de hör på mitt tonfall när det är ett bra tillfälle att göra det. Men jag gläder mig åt hur snålbilligt det blev och då känns det hela genast lite mer överkomligt. Det enda jag handlat under de här dagarna är lite frukt, något annat är liksom ingen idé. 

En annan detalj som gör mig oerhört lycklig är att jag får sovmorgon imorgon. Jag har gått upp svintidigt för att hinna duscha och klä på mig innan byggjobbarna ringer på dörren. Som jag ska sova imorgon! Jag har känt mig helt slutkörd hela veckan och skulle kunna somna ståendes. 

Ja usch, vilken vecka! Jag fick en oerhörd respons på förra inlägget och många kunde relatera till egna upplevelser, vilket bara stödjer min tes om att stress är ett folkhälsoproblem. Min situation är absolut inte unik på något sätt, många har upplevt liknande problem.

Apropå det har jag faktiskt blivit rekommenderad två böcker skrivna av Roland Paulsen "Vi bara lyder" och "Arbetssamhället - hur arbetet överlevde teknologin". 

Jag blev nyfiken och googlade på författaren och det är mycket som tilltalar mig så jag ser verkligen fram emot att läsa böckerna. Jag har inte haft ro att läsa böcker sedan i somras men de här vill jag verkligen läsa. Någon av er som läst dem? 

Jag ber om ursäkt om det verkar som om jag driver en antjobbkampanj men arbetets betydelse är något jag funderar en hel del på just nu. Håll ut, det här är bara en tillfällig inriktning på annat än sparande och snart är vi tillbaka i gamla gängor igen. Ibland behöver man analysera sönder saker för att komma fram till vad som ska göras och när. Inte för att jag kommit fram till något beslut men det jag har kommit fram till är att jag måste sätta stopp för det här. Det är inte värt min hälsa och mitt privatliv är värt så mycket mer än ett jobb som kör slut på mig.

Spåra din leverans x 2

Jag vill inte verka oartig men ikväll har jag hemmadejt med min man så det här får bli ett kort blogginlägg.

Egentligen skulle vi ha en mysig familjemiddag (med mat som barnen gillar) och sedan titta på film (som barnen valt). Men först droppade den ena ungen av för att sova hos en kompis och strax därefter försvann den andra på liknande sätt. Så blir det när barnen blivit större, då överger de sina gamla föräldrar utan ett uns dåligt samvete. Kvar satt vi och insåg att vi har en barnfri kväll framför oss. Middagsplanerna ändrades raskt till pasta med spenat, vitlök och parmesanost och nu kan vi ägna kvällen åt vilka filmer vi vill utan att behöva ta hänsyn till barnens önskemål. Ni förstår ju, detta måste vi ta tillvara på. 

Men lite snabbt då...

Ibland regnar det manna från himlen må jag säga. Jag är Buzzador och får då och då testa produkter helt gratis. Igår fick jag veta att kommit med i kampanjen för Zeta antipasti och ska få recensera ett gäng godsaker som räcker för 6-8 personer. Grejerna är på väg och det känns givetvis jätteroligt både för mig och min plånbok. Jag funderar på att ta tillfället i akt och ställa till kalas. Antingen kasta ut grabbarna och ha en tjejmiddag eller bjuda över några vänner till oss. Svänger jag ihop en pastarätt till plockmaten kommer det att bli en hel middag med italienskt tema och ingen kommer att gå hungrig från bordet. 

Igår på jobbet kom vi in på ämnet pengar. En kollega frågade hur mycket fickpengar vi andra har i månaden. "Inga" svarade jag på ren automatik och fick minst sagt förvånande blickar. Så går det när man talar utan att tänka. För övrigt var det inte heller helt sant, kvällen innan hade jag nämligen gått alldeles wild and crazy och beställt en bok på ebay. Det är första gången jag handlar därifrån och den största anledningen till köp var att jag kunde betala med Paypal. Som ni känner till vid det här laget så gäller inte köpstoppet när jag betalar med onlineinkomster. Boken går att beställa i Sverige och en häftad utgåva kostar 124 kr. Istället köpte jag den inbunden för passa-på-priset 4 dollar. Visserligen blev det 13 dollar med frakt men det är fortfarande billigare än att köpa den i Sverige. Och det viktigaste var, trots allt, att jag kunde betala med de dollars jag har på mitt Paypal-konto. En liten present till mig själv för att jag försöker stå ut med det svenska senhöstklimatet.

Ha en härlig lördagskväll!

Bokmalen som fastnade i en bok

Ni tror förmodligen att jag ägnat varenda vaken minut av dagen åt att rensa och har hunnit stapla fem fulla sopsäckar med utrensade grejer. Fel, helt fel! Jag har knappt börjat. Nu tror ni att jag hastigt insjuknat i hög feber men det är också fel. Jag råkade fastna med en bok mellan de nödvändiga hundpromenaderna. Jag har sträckläst och är nu klar. Boken lånade jag på biblioteket igår och den heter "Sanningen om IKEA". Den har ett par år på nacken (utgiven 2010) men är läsvärd ändå. Författaren går hårt på sin gamla arbetsplats och det är ingen trevlig bild han ger av möbeljätten. Det var exakt så där härligt snaskigt, skvallrigt och elakt att det blev omöjligt att lägga den ifrån sig. Bortsett från skvallret var det intressant att läsa om hur IKEA drivs och hur genomtänkt varje liten detalj i varuhusen är. Och oavsett sanningshalten i skildringen måste jag säga att jag alltid har stört mig av bilden av Kamprad som folkligt och enkelt nationalhelgon som hellre traskar runt i trasiga gamla stövlar med hål i än köper nya. Det blir bara tramsigt. 

Apropå läsning snubblade jag även över den här: http://blog.svd.se/hedeliusaffarer/2014/09/30/sa-har-blir-du-rik/

För er som föredrar ursprungstexten från Business 

Insider: http://www.businessinsider.com/8-financial-rules-that-apply-to-everyone-2014-9

Särskilt gillade jag:

"Om du spenderar pengar på saker kommer du i slutändan att ha saker och inte pengar. Regel nummer ett är att välstånd är de saker du inte ser." 

Inte så mycket nytt egentligen men alltid trevligt när långsiktigt framtidssparande får lite uppmärksamhet. Hittade den här bland kommentarerna "Vad är poängen med att sitta på en påse pengar klädd i säck och aska?" Det är lika roligt varje gång. Förvånande att ingen orkat skriva klassikern "Man kan bli påkörd av en buss imorgon och vad har man då för nytta av sina pengar?"

Vi som ser poängen med att sitta på en påse pengar kämpar vidare. 

Nu ska jag rensa ut minst 10 saker under minst 10 minuter. 

Så, sluta läsa här nu och gå och rensa någon låda istället...

Hänger små utmaningar och morötter framför näsan

Sonens kompis sover över här en natt till. De har tillbringat dagen med att ligga och titta på ett antal filmer, med nerdragna persienner. Jag tvivlar på att de noterade att solen sken idag men jag låter det passera utan kommentar. Eller, jag kanske råkade säga något om vampyrer. Och risk för blodproppar. Men jag låter dem hållas, imorgon när hon åkt hem kan vi tvinga med sonen ut i skogen på några stärkande hundpromenader och på så sätt bromsa den begynnande bristen på dagsljus. 

Jag hade en liknande period i min ungdom. Inbiten bokmal som jag var i yngre tonåren så ville jag bara försvinna in i böckernas värld och absolut inte följa med mina sportiga föräldrar på utomhusaktiviteter. Äpplet faller inte långt och allt det där...

Min man plockade duktighetspoäng genom att tacka nej till Ölmässan igår. Nu avböjde han visserligen inte på grund av någon sparsamhetsiver utan av trötthet men ändå. Vi sparade minst inträdet på 250 kr genom att han ändrade sig och hoppade över besöket. 

När det gäller nöjesbiten har jag satt upp två små mål. Mål som givetvis inte får kosta pengar ur min egen plånbok (enligt min egenhändigt skrivna Köpstoppslag). 

Mål 1. Jag vill väldigt gärna läsa Fredrik Eklunds bok "The Sell". 

Tveksamt om biblioteket kommer att ta in den och om de gör det kommer det kanske att dröja. Jag är lite otålig också och hade helst velat ha den bums. Och orka vänta till julafton...

Mål 2. Jag skulle vilja gå på bio och se filmen Gone girl som har premiär i början av oktober. Filmen är baserad på en bok som jag fick i julas och som höll mig vaken i nästan två nätter eftersom jag inte kunde lägga den ifrån mig. 

Så, hur löser jag detta? Biobiljetterna är enklast, jag har lyckats få ihop 1455 poäng på Aftonbladets panel. 1000 poäng = 1 st biobiljett. Jag brukar samla ihop till två biljetter innan jag löser ut dem men det är omöjligt att få ihop det på 1-2 veckor. 

Eklunds bok finns att beställa på nätet och kostar 19.86 dollar. Frakt tillkommer. Jag tänker givetvis kolla med bibblan först men om de inte har beställt den så funderar jag på att skaffa den på annat sätt. Jag behöver bara lösa finansieringen. Tyvärr går det inte att betala via Paypal, vilket är väldigt synd. Av en händelse råkar jag ha en liten slant som sitter fast på Paypal då jag inte lyckats föra över dem till mitt svenska bankkonto. Det är pengar som legat kvar där sedan jag provade på en PTC-sajt (Paid to click) för något år sedan. Enkätföretaget Shoppanel betalar också via Paypal men eftersom de betalar ut i svenska kronor är det bara att smidigt föra över dem till bankkontot. 

Köpstopp går väl på sätt och vis ut på att inte vilja ha något alls men jag tycker att det är lite roligt att ha något litet sparmål i sparandet så länge jag håller mig till spelreglerna. En liten utmaning. 

Kluriga små nötter att försöka knäcka. 

Free lunches...

Så här i spartider är jag inte sen att nappa på bra gratiserbjudanden. 

Vis av erfarenhet brukar jag både dubbel och trippelkolla alla villkor innan jag godkänner eller anmäler mig till något. Det brukar alltid fungera bra och jag tycker själv att jag har hyfsad koll på vad som är bäst att hålla sig långt borta från. Så när jag såg att det fanns ett erbjudande om att få ett gratisnummer av en inredningstidning letade jag extra noga efter eventuella prenumerationsvillkor. Jag kunde inte hitta en enda rad om detta och allt såg safe ut. Ett gratisnummer och inga krav på vidare förbindelser. Tidningen damp ner i brevlådan och jag blev glad över den stunds underhållning det innebar. Jag har nämligen helt slutat köpa tidningar nu under köpstoppet. 

Tidningen kom oinplastad och utan medföljande inbetalningskort eller information. Jag var nöjd ända tills det kort därefter kom en ny tidning. Den här gången inplastad med inbetalningskort där jag kunde välja mellan två olika prenumerationserbjudanden. Högst upp stod ett kundnummer. Jag gick direkt in på deras hemsida och sade upp prenumerationen via en automatisk tjänst. Utöver detta mejlade jag deras kundtjänst och meddelade att jag bara var intresserad av gratisnumret och ifrågasatte att de gör på det här sättet. Varför skickar de gratisnumret oinplastat och utan kontaktuppgifter för att kort därpå skicka en ny tidning, inplastad med en räkning och kundnummer? En oetisk metod för att kunden ska bli skyldig att betala för ett nummer man aldrig bett om innan den ofrivilliga prenumeration kan sägas upp.

Jag fick svar omgående. "Om man inte avslutar sin prenumeration efter sitt gratisnummer så övergår denna prenumeration i en tillsvidare prenumeration. Jag har avslutat din prenumeration, men skickar ut en ny faktura på levererade tidningar."

Givetvis skrev jag tillbaka direkt och ifrågasatte hur ett gratisnummer kunde bli en prenumeration när de inte informerar om detta överhuvudtaget, och att jag ämnar gå vidare med detta. Jag har inte fått något svar på det mejlet men det har inte heller kommit någon faktura. Det lustiga i historien är att det nyligen kom en tredje tidning med posten..?!

Hädanefter blir det inga fler "gratisnummer" till den här postadressen. Och innan någon dumförklarar mig totalt vill jag än en gång påpeka att jag verkligen lusläser all text efter väl dolda villkor. Bara några månader tidigare hade min man fått tre gratisnummer av tidningen King genom att gilla dem på Facebook och det var inga konstigheter alls. Tre nummer kom och sedan var det avslutat utan några krav. 

Så håll koll på vad ni tackar ja till när ni letar gratisgrejer. 

Ebba von Sydows medverkan i Shopstop

På Expressens webbsajt hittade jag en intervju med Ebba von Sydow, kvinnan som för tio år sedan tog shoppingjournalistiken till Sverige. 2006 gav hon ut boken "Ebbas stil" som inspirerade många att lyxkonsumera för att försöka efterlikna en drömlik "Sex and the city"-livsstil. Nu har Ebba lagt shoppinghysterin bakom sig och i ett utdrag ur Gunilla Brodrejs bok "Shopstop, rapport från ett celibat" berättar hon att hon inte längre behöver köpa sig lycka och självförtroende. 

Gunilla Brodrej är en kulturjournalist som på nyårsafton bestämde sig för att det var slutshoppat och att hon inte skulle göra ett enda onödigt inköp under hela det kommande året. Jag tycker att det är extra roligt att Gunilla Brodrej och jag fattade liknande beslut och på samma datum. Skillnaden är att Gunilla tidsbestämt sitt konsumtionscelibat medan jag har tänkt mig en långsiktig livsstilsändring. Båda har vi behov av att dokumentera resans gång, Gunilla skrev en bok och jag startade den här blygsamma lilla bloggen. 

För Expressen berättar Ebba att hon dragit ner sin klädkonsumtion betydligt och istället fokuserar på andra värden i livet. Hur trenden har vänt när det gäller ordet "shopaholic" och att det är svårt att hålla jämna steg med kedjorna som pumpar ut nya trender varje vecka. Detta är särskilt intressant eftersom Ebba von Sydow genom åren har rapporterat mycket om mode, trender och kungligheter. Den gängse bilden av sofistikerad flärd och glamour.

I intervjun säger Ebba att hon känner sig lite sorgsen när hon känner igen sig i shoppinghysterin bland unga tjejer i 15-20-årsåldern, eftersom hon själv kommit till en annan insikt om vad som är viktigt. Och att hon gjort ett medvetet val att inte alltid svara på frågor i sitt instagram-flöde om var hon köpt saker. Ebba har varvat två par skor hela våren och använt samma byxor nästan varje vecka men medger att det finns en press eftersom hon har ett utseendefixerat yrke. 

Jag känner igen mig själv i mycket av det Ebba beskriver även om jag aldrig har jobbat inom medier och mode. Idealen finns därute och det är lätt att söka bekräftelse genom de rätta kläderna och prylarna och samtidigt dölja den hysteriska konsumtionen bakom ett modeintresse. Att shoppa har blivit ett naturligt sätt att umgås, en utbredd livsstil och en hobby. 

Heja Ebba säger jag som blev positivt överraskad över intervjun och hoppas att hon fortsätter att vara en inspirationskälla för unga kvinnor. Jag ser gärna att hon får mer medieutrymme i det här ämnet. 

Är det någon av er som läst "Shopstop"? 

Länk till intervjun: http://www.expressen.se/kultur/toppnyheter-/ebba-von-sydow-vi-borjar-att-bli-matta/

Floskelböcker undanbedes

Besökte biblioteket idag och kom hem med två böcker: "Rich dad, poor dad" och "Köp inte den här boken" (titlarna väckte stor munterhet hos barnen som i synnerhet gillade den sistnämnda titeln). Jag lagade pliktskyldigt middag och gick sedan och lade mig på soffan och läste.

Jag vill inte sätta mig på några höga hästar här, men att boken "Rich dad, poor dad" ska ses som en slags bibel för sparintresserade känns anmärkningsvärt. Bokus kallar den en "explosiv finanshandbok" men jag måste säga att jag blev väldigt besviken. Inte nog med att alla dialoger i boken känns märkligt uppdiktade, boken är proppfull av upprepningar och flosklerna haglar verkligen. Jag kan absolut se en lärorik tankeställare för en nybörjare som inte riktigt har lärt sig skillnaden mellan tillgångar och skulder, och cash flow-diagrammen är så pedagogiska att en lågstadieelev kan förstå dem. Men jag orkade inte läsa ut den. Mina tankar fladdrade iväg och funderade över huruvida Kiyosaki verkligen kunde minnas alla dessa detaljrika lektioner som utspelade sig när han var endast nio år gammal. Hur mycket minns jag av det som sades till mig vid den åldern? Inte mycket måste jag erkänna. Möjligen något om att jag skulle se mig för när jag går över gatan och att absolut inte följa med främlingar.

Jag slöbläddrade i den andra boken och kände att även den är under min kunskapsnivå. Den är säkert både välskriven och engagerande men det räcker inte som inspirationskälla för mig. Jag skulle vilja hitta en bok som går djupare och bredare utan att för den skull enbart handla om investeringar. Det mänskliga psyket intresserar mig och jag skulle vilja läsa en ekonomibok som ligger i nivå mellan nybörjare och avancerad. 

Någon som har bra tips? Helst ska den finnas på bibblan eftersom jag inte köper böcker för tillfället.