Jag funderar på sparare som lever i tvåsamhet, om det är nödvändigt att ha exakt samma syn på sparande och hur pengar ska användas. De som sparar för att sluta jobba, är det då tänkt att båda ska sluta jobba samtidigt? Den ensamstående spararen kanske träffar någon och då gäller det att få förståelse för sparsamhetens alla uttryck.
I vårt fall är det inget problem eftersom vi oftast har samma syn på ekonomi och kan kompromissa de få gånger som åsikterna drar åt olika håll men jag är nyfiken på om alla sparare har gjort det till ett gemensamt beslut. Det måste vara svårt att köra ett eget race i en relation? Den ena äter havregrynsgröt medan den andra gratinerar en hummer...
När det gäller jobb är vi gående på samma väg men mot olika mål.
Min man driver eget företag och jobbar därför mycket. Han hör till dem som gillar att arbeta. Därmed inte sagt att han vill harva minst 40 timmar i veckan på jobbet år ut och år in. Men företaget är hans skötebarn och en viktig del av hans liv. Målet är att jobba mindre i framtiden men tjäna lika mycket som förut. Han vet sitt mål och vägen dit. Det borde förhoppningsvis vara ganska lätt att uppfylla och vägen dit känns värdefull för honom eftersom han älskar det han gör. Det handlar egentligen bara om arbetstider, tidiga morgnar och långa dagar känns tyngre ju äldre han blir. Dessutom vill han ha mer tid för familjen och sina intressen.
När jag träffade min man var han anställd. Han trivdes aldrig utan längtade efter att starta eget. Han tyckte att det var tråkigt att inte få utveckla sina egna idéer och att inte få utöva någon kontroll över verksamheten. Han saknade också möjligheten att själv få välja sina medarbetare. Alla fick lika mycket i lön oavsett vad de presterade och det blir lätt ett orättvist lönesystem. Lönearbete går ut på att man endast får lön för sitt arbete vilket innebär att en sår och någon annan skördar.
Företaget är en viktig del av vårt liv och ingenting vi vill vara utan men vi ser fram emot mer ledig tid tillsammans. Vi har samma grundtanke om hur vi vill leva i framtiden och jag tror att det är en förutsättning för att lyckas.
Det låter nästan som en beskrivning av Fattigbonddräng.... Du verkar ha en mycket klok och förståndig man!! Känner igen hela tankesättet. Så skönt att inte vara själv om det... Tack.
SvaraRaderaJorå, han är nog ganska förståndig men han är dessutom väldigt bra på att skjuta upp tråkiga saker och en OBOTLIG tidsoptimist...stämmer det in på dig också ;)
SvaraRaderaInte då, Fattigbonddräng har insett att man sparar mycket tid på att göra saker med en gång. Det blir mer tid över för soffan då. Och det lilla samvete man har fortfarande blir mycket lättare....
SvaraRaderaDå är du mer lik mig, jag är en soffliggare av rang.
RaderaMr. Moneymustache framhåller ofta hur viktigt det är att välja en partner med samma tankar om pengar och framtidsplaner. Vi är väldigt lika i de här frågorna och har inga problem att kompromissa när vi inte är det. Vi har ingen konkret plan ännu för när vi ska gå i pension eller vem som ska gå först men vi planerar båda att gå tidigt. Förhoppningsvis ungefär samtidigt.
SvaraRaderaMr. Moneymustache skulle få akut andnöd om han visste vilken slösa jag var när jag träffade min man så det där med att VÄLJA partner utifrån dessa kriterier kanske inte alltid är aktuellt. Det här med hårdsparandet verkar en del komma på först senare i livet. Men man bör nog vara överens för att klara av en så stor livsstilsomställning...
SvaraRaderaIngen fara, hittar du en passande partner utan sparviljan har Mr. MM tips för det också! ;)
Raderahttp://www.mrmoneymustache.com/2012/03/22/selling-the-dream-how-to-make-your-spouse-love-frugality/
Mycket läsvärt! Både klokt och underhållande. Synd att maken inte hade dessa handfasta argument för 17 år sedan när han träffade sin slösaktiga partner. Men äsch, istället har jag gått om honom i sparsamhet nu.
RaderaVi har hjälpts mycket av att vi har en gemensam syn på sparsamhet som en dygd. Däremot behöver inte det betyda att vi alltid har samma syn på hur mycket olika saker ska få kosta. Då är det bra att ha någon att "testa" på. Om båda kan komma överens om att något är ett bra köp så vet vi vanligen att det är rimligt då vi båda är sparsamma i grunden. Samma sak gäller placeringen av våra pengar, det är jag som är mest intrsserad av aktier och placeringar men innan något placeras så beslutar vi tillsammans.
SvaraRaderaHärligt att ni är överens! Att man har en gemensam syn på ekonomi är viktigt i alla förhållanden men förmodligen lite tuffare för oss som tagit det till "Ska vi verkligen slösa pengar på TUGGUMMI?!"-nivå.
RaderaIcke-sparare har fickpengar och kan göra massor av egna val när det gäller små struntsummor hit och dit medan jag försöker kapa ALLA dessa utgifter...
Jag har 0, 00 kr i fickpengar sedan 1 januari och min man är inte fullt lika sträng mot sig själv men det är inte heller något jag begär av honom.