Motormonstret i köket

Först hade vi en stavmixer i plast. En billig och finessfri sak med sladd. Jag minns inte hur länge vi hade den men den höll i många, många år. När den till slut gav upp ersatte vi den med en modern sladdlös stavmixer i metall. Motsägelsefullt nog gick den sönder efter bara ett par år. Jag minns inte hur eller varför den slutade fungera men den var bortom räddning, och då struntade vi i att köpa en ny. Särskilt eftersom vi hade fått en mixer som användes regelbundet. Ju färre köksprylar, desto bättre tänkte vi. 

Men med tiden har jag kommit att sakna stavmixern. Jag mixar soppor, smoothies och andra saker flera gånger i veckan och avskyr verkligen mixern. I alla fall den stora och tunga glaskannan som är ett litet helsike att diska. Stavmixern kunde man köra direkt i kastrullen, och den var enklare att diska. Därför har vi länge pratat om att skaffa en ny och nu hade vi möjlighet att få en i present, vilket naturligtvis kändes jättetrevligt och roligt. 

Men så här ligger det till: min man är totalt ointresserad av det mesta i hemmet. Jag skulle kunna tapetsera om alla rum utan att han bryr sig eller vill bli inblandad i processen. Eller så skulle jag kunna byta ut saker och möblera om utan att han skulle ägna det någon större uppmärksamhet. Med ett undantag: elektronik. Då helt plötsligt vaknar han till liv och ska göra detta till sitt livs största affär någonsin. Hela marknaden måste undersökas och jämföras innan ett beslut kan fattas (det kan vara rätt irriterande faktiskt. Även solen har sina fläckar). Den här gången hade jag redan googlat lite stavmixrar och visste ungefär vad jag ville ha. Ja, jag skriver jag eftersom det till 90% är jag som ligger bakom våra släta soppor och smotthies. Det är inte så att han inte lagar mat, det är bara det att han ytterst sällan mixar något. Jag mixar desto mer, desto oftare. 

Ni börjar fatta vartåt det lutar va? 

Mycket riktigt. Han väljer en stavmixer och kilar också iväg och köper den. Jag anade ugglor i mossen redan när jag ringde för att be honom köpa några saker i mataffären - och han svarade att han inte kunde köpa något tungt, då han hade kartongen med stavmixern att bära också. 

Vänta lite nu, en stavmixer + kartong. Hur stor och tung kan en sådan vara? Det är väl bara att hålla påsen i ena handen och ta matvarorna i den andra? Mmm. Hörrni, vad jag önskar att någon hade filmat mitt ansiktsuttryck när han kommer in genom dörren bärandes på en stor låda. 

Den nya familjen som flyttat in i vårt kök

Bilden gör inte rättvisa, det är så många delar. En mängd tillbehör och en hel matberedare med utbytbara riv- och skärskivor, hacktillsatser och plastgrejer jag inte orkat kolla vad de är till för. Allt är inte ens med på bilden. Att vi för flera år sedan bestämde oss för en mer minimalistisk livsstil verkade som bortblåst. Vi rensade köket på en mängd onödiga tillbehör och dubletter (tre olika grejer som pressar citroner och fem olika slags rivjärn osv). Och nu har vi alltså fyllt på i skåpen igen?! 

Det är en present och den kostade oss ingenting, så det handlar inte om pengar utan om alla dessa onödiga pryttlar. Dessutom surar jag lite över designen, jag hade tänkt mig något helt annat. Ytligt absolut, men när man knappt tar in något här hemma längre så är man desto mer petig med vad man vill ha. Men berätta gärna vad jag ska göra med matberedaren. Vad är den bra till? Vad använder ni en sådan till? Eller kommer den bara att stå och samla damm i skåpet? Och vad gör man med purémixern, ska jag börja sälja barnmat? 

Att låta sig influeras

För väldigt länge sedan såg jag filmen Familjen Jones (originaltitel Keeping up with the Joneses). Har man inte redan sett den så kan jag rekommendera den, även om den har några år på nacken. Man kan säga att som influencers var de banbrytande. Jag kommer ihåg hur vi tyckte det var genialiskt, hur smart som helst, och hur vi undrade varför ingen kommit på det tidigare. 

Klipp till idag: 

orkar vi se en enda influencer till? Jag vet inget annat yrke som irriterar mig mer. Ja, jag fattar att det är ett riktigt yrke och att de tjänar enorma pengar på att visa upp saker, äta ute och resa. De gör en karriär på att konsumera och lyckas de så kan de anställa ett helt crew som ska hjälpa dem: pr-agenter, assistenter och personliga fotografer. Många äldre skakar på huvudet åt detta men jag tror man måste förstå hur stora dessa kreatörer inom sociala medier faktiskt är. 

Jag har inte svårt att hänga med i utvecklingen och kan förstå att det finns sociala medie-profiler som tjänar pengar på att synas. Den biten kan jag fatta. Men det jag inte riktigt förstår är hur deras målgrupp verkar svälja allt med hull och hår? När samma sponsorer och samarbetspartners syns överallt, som till exempel Daniel Wellington och Na-kd. Och avslutas med samma rabattkoder varenda gång. Går unga människor verkligen på det här? 

Kräver man inte mer som betraktare? Åtminstone ett uns äkthet. Om man nu ser upp till och beundrar dessa influencers, så borde man bli besviken när allt är köpt och skådespeleri. Tröttnar man inte när en hel grupp bloggare eller youtubers lägger upp samma samarbeten hela tiden? Ser man inte igenom det och saknar trovärdigheten? 

Begriper inte att folk inte ser igenom betalda samarbeten. När det är så uppenbart att någon fått betalt för att marknadsföra en juice, en tröja eller valfri annan produkt. Och alla verkar stöpta i samma form och har anammat exakt samma livsstil. En annan sak, verkligen värd att kritisera, är den omtalade smygreklamen. Det slarvas rejält med reklammärkning och varje gång jag ser det blir jag ännu mer emot influencers som marknadsförare. 

Att ha förebilder är inget nytt, det behöver vi människor. Min första stilmässigt förebild var min kusin. Då var jag sju år gammal och såg upp till henne på ett nästintill dyrkande sätt. Hon är två år äldre än jag, så hon var också före med allt. Jag ville klä mig likadant och alltid ha detsamma som hon. Och än idag kommer jag på mig själv med att ha stilförebilder. Det handlar inte om att jag är osäker på mig själv, utan mer om att jag blir inspirerad och motiverad. I min bekantskapskrets finns framför allt två personer som verkligen inspirerar. Både genom sitt sätt att vara och hur de ser ut. På något märkligt sätt lyckas de ha min drömstil och hitta det där lilla extra som jag önskar att jag hade hittat. Det här kan ju låta väldigt ytligt och totalt obegripligt för den som helt saknar intresse för kläder och stilar. Men som jag skrev handlar det även om hur de för sig i olika sammanhang och livsval de gjort. En förebild kan ju vara vem som helst och på många olika sätt. Men skyll på min ålder eller vad som helst, på mig har det motsatt effekt och jag väljer aktivt bort varor och tjänster som marknadsför sig genom influencers plattformar. I synnerhet om det också förekommer smygreklam. 

Nu konsumerar jag ju knappt något så det blir en tunn röst i vinden. Men ändå, det känns rätt. 

Omslagsbild film

Baksidestext film

Klassfråga eller kunskapsfråga?

"Avokadon är en klassfråga"

läste jag någonstans på nätet. Så var vi där igen då. Märkligt resonemang med tanke på att rökning är vanligast bland människor med låg inkomst och kort utbildning. Ett paket cigaretter ligger på 55-60 kr! Röker man ett paket om dagen förstår jag verkligen om man inte har råd med avokado. 

Och kan vi ta ett ögonblick och prata om den här jäkla avokadon. 

Självklart går det trender i mat som allting annat och den rådande trenden är egentligen inte så dum. Tvärtom är det toppen att man sätter hälsa, hållbarhet och matsvinn i fokus. I en pod hörde jag någon berätta hur hon helt gått över till grönsaker med skönhetsfel. Grönsaker som annars hade gallrats bort och kastats men nu istället säljs till reducerat pris. Jag är överhuvudtaget nöjd med att man uppmärksammar matsvinnet. Jag pratar ofta om ofoget att slänga fullt ätbar mat och har till och med lyckats lära barnen att inte kasta mat i onödan. Stora sonen kom hem i söndags efter en övernattning hos bästa kompisen och berättade att han observerat hur mycket mat de faktiskt kastar i den familjen. De slänger ofta resterna. Blir det ris över så får det stå framme över natten och sedan åker det i soporna nästa dag. Istället för att ställa in det i kylen?! När vi får små mängder mat över och det inte räcker till en matlåda så äter barnen upp det efter skolan. De älskar när det finns en miniportion mat att värma som mellanmål och näringsmässigt är det bättre än att de sitter och trycker mackor. 

Men tillbaka till det här med trenderna och avokadon. Som vanligt måste allting gå till överdrift. När jag var i 20-årsåldern åt man en tallrik flingor eller gröt i full privacy hemma på kammaren. Tveksamt om någon någonsin visade intresse för vad andra ätit. Idag kommunicerar unga tjejer med varandra via sociala medier och det är viktigt att visa vad man äter. Vi har nära kontakt med en familj vars 20-åriga dotter instagrammar och snappar med sina vänner. Om inte den där avokadon finns hemma är det kris. Samma sak med hallon och blåbär. Färska naturligtvis, för vem vill fotografera frysta fula bär? 

Den familjen har stabil ekonomi och en god kosthållning. Men deras frukostar har hittills bestått av flingor eller macka och på sin höjd ett glas juice. Men nu ska det plötsligt gräddas glutenfria bananpannkakor som ska dekoreras efter konstens alla regler innan slutresultatet fotograferas ur olika vinklar. 

Bortser man från skrytbehovet så behöver det inte alls vara dyrt att äta hälsosamt. Det handlar bara om prioriteringar och kunskap. Priset på avokado har stigit i takt med att efterfrågan ökat, men det är fortfarande fel att påstå att det är en klassfråga. Alla har inte råd med bil. Eller utlandssemestrar. Men alla har råd med avokado. I alla fall om man med alla menar de som har tak över huvudet och någon slags inkomst. Däremot kan det vara så att man behöver prioritera, eller är smart nog att bara passa på när det är bra extrapriser. Jag har alltid råd med avokado, men väljer ofta bort den. Jag köper inte avokado när de är som dyrast, men när det är tillräckligt bra pris passar jag naturligtvis på. 

Apropå priser, i söndags gick vi förbi Joe & The Juice i pk-huset i city och därinne var det trängsel och köer. Samma sak på Blueberry Lifestyle, tydligen många som känt ett akut behov efter lite hälsofika. Jag har inte koll på vad Joe & The Juice har för priser men på Blueberry kostar en smoothie 85 kr. ÅTTIOFEM kronor. En veggie juice kostar 79 kr. 

Ett nät med 5 st avokado brukar ligga på runt 35 kr så man kan göra avokadotoast hemma varje dag i två veckors tid för samma pris som för en enda juice ute. Jag fattar att det kan kännas irriterande att det är så hutlöst dyrt. Men det handlar egentligen inte om juicen, om samma produkt skulle säljas på Konsum men i en anonym mugg så skulle det inte sälja lika bra. Det är en flashig livsstil och dyra levnadsvanor som lockar. Inte heller gillar jag den frekventa jämförelsen att det är dyrare att köpa avokado än läsk, eller att nötter är dyrare än godis. Visst att alla räknas som livsmedel men jag föredrar att jämföra riktig mat med mat. Är avokadon för dyr så kollar jag priset på andra grönsaker. Jag jämför inte med en 2-liters läsk eller en Delicatoboll. 

Och kom ihåg, billigaste maten är den man lagar själv. 

Min tillfälliga utsiktspost 23 december

Jag undrar om någon avlagt en doktorsavhandling på temat julhandel? Om inte vore det ett tips för framtiden. Jag tänker närmast på en sådan här dag, den 23 december. Dan före dopparedan. Dagen då man borde hänga hemma och terapeutiskt sticka nejlikor i apelsiner eller kvalitetstesta allt julgodis och bara andas ut.

Det föll sig så att en släkting ringde och ville önska god jul över en fika i vårt lokala köpcentrum. Själv hade jag egentligen inga som helst planer på att lämna hemmet mitt i julorkanen som man vet härjar därute och tackade därför först nej (ett privilegium man har som sjukskriven) men drabbades av dåligt samvete och följde med i alla fall. 

Det var trevligt och jag var glad att jag följt med. Det var soft, vi satt i sköna läderfåtöljer och pratade bort en timme. Det här fiket har ett bra och strategiskt läge mitt i centrumet så att man har full koll på vimlet åt tre håll. Och det är där min poäng kommer in. 

Det var ett lämmeltåg av människor som strömmade förbi åt alla håll. Det påminde om utsläppet efter en konsert på Ullevi (eller Friends Arena eller Globen, ni fattar). Detta myller av människor blev extra påtagligt när man själv satt still och blickade ut över kaoset. De flesta var fullastade med påsar och kassar. Självinslagningsdisken där jag förra veckan slagit in mina paket syntes inte för alla människor runt omkring som väntade på sin tur. Man såg bara att det fanns en punkt likt stormens öga, ett stilla område mitt i den vandrande massan. 

Jag förtydligar: människor köper julklappar och köar i evigheter för att slå in dem i julpapper. Den 23 december. Vad är det man väntat på? Ledighet, pengar eller både ock? 

Lika fascinerande varje år att se hur alla har panik i blicken dagarna före jul, nyår, midsommar och påsk. En planeringsförmåga lika med noll. Eller är det den nya lönen som lockar till nya inköp? Vill man plötsligt köpa fler julklappar än vad man från början planerat? Jag vet en tidigare chef som brukade stoltsera med att hon köpt alla julklappar och var klar tidigast av alla varje vinter. Men sedan hände något när decemberlönen kom, då for hon iväg och köpte ett helt lass med paket som hon staplade i kapprummet på jobbet. När vi något häpet undrade varför hon köpte fler julklappar så visade det sig att hon inte kunde motstå att handla för jullönen också. 

Det får mig att undra om det är vanligt att göra så? 

Att det plötsligt inte räcker med det man redan köpt. En ny lön blir en ny shoppingrunda. En ny anledning att konsumera mer. Känner folk sig snåla om de inte handlar upp alla pengar innan jul? Känner man sig mer generöst lagd när det är påfyllt på kontot? Äsch, vad ska jag med pengar till i januari när jag kan slösa bort dem innan december är över...

Som kung kung i baren - men under granen istället.

Och hur ska alla dessa stressade julkonsumenter hinna vila upp sig innan mellandagsrean drar igång?

Själv behöver jag ingenting och kommer att hålla mig långt borta från reor och butiker. Nu väntar den bästa tiden, uppesittarkvällen och gemenskapen. Jul med släkt och familj. Att få umgås med familjen under deras julledighet och barnens skollov. 

Så hörrni kära vänner, jag hoppas ni alla får en riktigt skön jul och låter lugnet infinna sig. 

STORA JULKRAMEN 

från er Snålis!

Jag - hela julen!

Uppdaterad skogarderob

Det har skett förändringar hos oss. Min tonårsson har brutit upp med kärleken. 

Jag vet vad ni tänker men känslorna är starka även om man är ung och vet att man kommer att träffa flera andra i framtiden. De har hängt ihop och verkligen stöttat varandra. Det var givetvis inget lätt beslut att ta men det har mognat fram under längre tid. Han orkade inte med långdistans längre eftersom han var den som fick pendla sju gånger av tio. Detta för att hon är hästägare och tävlar i de högre klasserna. Allt går ut på att träna och tävla och man blir chockad när man inser hur tidskrävande det är. Nu ska hon köpa en till tävlingshäst, vilket innebär dubbelt upp av allt. 

Det är på många sätt tråkigt, de var väldigt gulliga tillsammans och båda trivdes bra hos den andra. Vi gillar hennes familj och kommer väldigt bra överens. Utöver kärlek har sonen fått en härlig tillvaro tillsammans med dem. Varit en del av deras familj, hängt med till deras sommarparadis på Öland, följt med utomlands både på tävlingar och semester, gått från hästrädd till att hantera hästar och vidgat sina vyer. Trots kostnaden för tågbiljetter tycker jag att vi fått mycket mer än vad vi gett. Vid ett par tillfällen har han haft möjlighet att få arbeta i stallet och på så sätt fått ihop lite egna pengar. Biljetterna har aldrig varit någon större kostnad men det är ändå ett gäng hundralappar som vi inte längre behöver betala. 

Så vi skaffade Netflix. 

Eller rättare sagt, vi har en gratis provmånad. Efter det planerar vi att betala i två-tre månader för att sedan göra en utvärdering och se hur behovet ser ut då. Om vi tröttnat eller ej. Jag måste erkänna att jag är emot alla slags abonnemang och ytterst motvilligt gick med på att beställa Netflix. Att inte binda upp sig med sådana här tjänster är liksom a och o i ett sparsamt leverne. Men nu är vi fyra i familjen och det blev ett majoritetsbeslut. Ett bra utslag, med tanke på omständigheterna. Det stärker familjesammanhållningen och är ett bra sätt att umgås på istället för att ungarna försvinner in på sina rum och knappt ser varandra. Att skaffa Netflix hör naturligtvis ihop med sonens uppbrott från flickvännen. Vi ville göra något positivt för honom och kostnaden blir ju långt under vad biljetterna kostat varje månad. Men vi får se när nyhetens behag har lagt sig och barnen tröttnat på serier. Minstingen blev överlycklig, han var den enda i klassen som inte hade Netflix.

Utöver detta har jag köpt TVÅ par skor. 

Det har däremot ingenting med sonens uppbrott att göra, haha. Det handlar bara om mina behov att ha vettiga skor. Jag har tvingats kasta två par skor, ett par gummistövlar och ett par supersköna vinterskor med rejäl sula. Gummistövlarna var ett par Hunter med 10 år på nacken som dog sprickdöden. Jag vet att folk säger att man kan laga dem genom att limma sprickorna men de hade fått sprickor överallt och dessutom var jag missnöjd med dem så jag var bara glad att bli av med dem. 

Kvar i min minimalistiska vintergarderob fanns: 

Ett par stövlar med klack.

Tre par stövletter, liknande Acne Pistol boots (alla med klack).

Ett par Ballykängor (fula men sköna, som man bara använder när det är mycket snö). 

Det här är skor som hängt med i många år. Köpta för att ha på jobbet eller när jag behöver vara välklädd. Klassiska modeller, tidlösa och perfekta i en basgarderob. 

That's it. 

Inte ett enda par skor lämpade för en hundpromenad eller när man ska bära hem matkassar. Jag har fått ha mina sneakers till allt och ärligt talat känns det lite fel till dunjacka, mössa och halsduk. De blir lätt blöta också. Så jag bestämde mig för att slå på stort och köpa nya skor. Jag visste exakt vad jag ville ha. Både i lånehuset och hos Inredaren har jag tidigare lånat gummistövlar med låga skaft och insett att det är vad jag saknat i livet. Så skönt att slippa stora och klumpiga gummistövlar man knappt orkar klafsa fram i. Så ett par sådana har jag tänkt köpa ända sedan i somras, men inte kommit till skott. Det andra paret skor jag ville köpa var ett par klassiska Chelsea boots. 

Förstår ni min lycka när jag hittade ett par låga Tretorn, fodrade med härligt värmande fluff! Så sköna. Nu vill jag nästan att det ska regna varje dag så att jag får använda dem riktigt ofta. Det andra paret skor jag köpte blev inga klassiska nätta Chelseas. Istället blev det skor av samma typ, men något grövre och vattentäta med en mer halksäker yttersula. Jag är supernöjd! Nu kommer jag att klara regn, snö och slask. 

Sammanlagt kostade skorna 2649 kr. 

Det kanske låter mycket men det är det inte. Jag köper sällan, men när jag väl köper något är det genomtänkt och jag vill ha saker som håller länge. 

Förr kunde jag känna mig lite illa till mods när jag spenderade mycket pengar. Det lite lustiga är att det på den tiden var ett jämnt flöde ut som gick till onödiga småsaker, nöjen och fika. Varje månad. Då kunde jag få lite shoppingångest när jag spontanköpte något dyrt. Utan en tanke på hur jag konstant strösslade iväg pengar på småsaker. Dubbelt onödigt, med andra ord. Idag är jag så extremt medveten om vart varenda krona går att det inte spelar någon roll när någonting väl kostar. Då får det kosta. 

Tillbaka till verkligheten

Jahapp - där tog den slut. Sommaren. Nu har vi varit hemma i lite mer än en vecka. Som vanligt känner man sig trångbodd i början och det är en stor omställning tillbaka till verkligheten. Lite ensamt blev det också. De fyra sista dagarna i lånehuset hade vi hand om värdfamiljens två yngsta ungdomar som kom hem tidigare för att umgås med oss. Det var härligt när huset levde upp med mycket liv och rörelse, prat och skratt.

Det är en del att packa upp när man kommer hem från semestern. Och lite att göra inför skolstart, så det tänkte jag ta upp nu. Framför allt det här med barns kläder. Jag upplever nämligen att mina barn alltid haft lite kläder i förhållande till andra barn. Inte så att det sticker ut, naturligtvis. De kanske har ungefär lika många ombyten som en person som håller sig till sina favoriter men de har definitivt mindre som ligger i garderoberna. Våra begränsade förvaringsmöjligheter gör att vi rensar regelbundet och inte köper mer än nödvändigt. Så var det redan på den tiden jag fortfarande var en Slösa. Jag orkade helt enkelt inte med stora drivor av barnkläder i olika storlekar liggandes. Hopplöst att försöka hålla ordning på vad som är urvuxet eller trasigt. 

Det brukar sällan vara minimalism i barngarderober. Det är bara att titta inom släkten där barnens kusiner drunknar i kläder och prylar. Och det med föräldrar som är väldigt ekonomiska och noggranna, men det hjälper inte. Deras hus svämmar över i alla fall. Och det här är naturligtvis inte unikt för dem utan tvärtom normalt för de flesta. Jag förstår att man behöver en extra uppsättning kläder på förskolan men det känns inte som om det handlar om dubbla uppsättningar av ytterkläder utan tre- och fyrdubbla.

Grovt  förenklat kan man säga att folk köper så oerhört mycket till sina barn och säger sedan att det är så dyrt att ha barn. Känns dubbelt. Naturligtvis är det dyrt med barn och vissa kostnader är svåra att komma ifrån men det mesta går faktiskt att påverka. Det blir så dyrt som man själv väljer att göra det. 

Jag är nyfiken på hur genomsnittliga utgifter för kläder för barn och ungdomar ser ut. Enligt Konsumentverkets beräkningar ligger kläder och skor på 500 kr/mån för åldersgrupp 11-14 år och 530 kr/mån för 15-17 år. Hygien har de beräknat till 180-220 kr/mån. Vi ligger lite under vad gäller kläder men ändå inte alltför långt ifrån om man räknar med träningskläder och träningsskor (det finns en separat post för fritid och lek så frågan är var man ska räkna in sportkläder). Man kan väl snarare fråga sig hur många som ligger i nivå med Konsumentverkets beräkningar? För vår del stämmer det nästan men inte hygien, där ligger vi långt under. Jag bunkrar när det är riktigt billigt och det hårvax sonen köper hos frisören är drygt och räcker länge. 

Tillbaka till mina barns kläder. Mina två barn är väldigt olika. Stora killen bryr sig inte särskilt mycket och har inga önskemål om märkeskläder, medan den yngre brodern har ett genuint klädintresse. Han går all in på sin preppystil och har full koll på alla märken. Han väljer allt med omsorg och det får han gärna göra eftersom det är upp till honom om han tycker det är värt att lägga pengarna på ett dyrt plagg istället för flera billiga. Det blir färre plagg i garderoben men han sköter om plaggen och de håller länge. I somras har han använt shorts och tröjor som vi köpte för två år sedan. Mjuka shorts med resår och snörning i midjan är riktigt bra köp kan jag säga så här i efterhand. Däremot har han vuxit ur sina jeans, som nu blivit både för korta och trånga i midjan. 

Så vi skulle köpa nya jeans till skolstarten. Jag tänkte två par, prisvärda från någon kedja. Han vill ha ett par, lite dyrare. Vi kom överens om en summa men ganska snabbt hittade han en jacka och ett par jeans han ville ha. Just den jackan var nedsatt till halva priset och tillsammans kostade båda plaggen mer än vi hade budgeterat. Han kunde alltså bara få en sak och det var jeans vi behövde. Det slutade med en kompromiss: han fick betala hälften själv. Det blev ett svårt beslut för honom, den lilla snåljåpen. Under de två senaste somrarna har han dragit in sammanlagt 8000 kr och fram tills ögonblicket i klädbutiken gjort av med 250 kr. Inte mer än rätt att han får betala lite själv. Det blev så jobbigt för honom att han bad att få fundera en halvtimme, haha. Till slut valde han jackan. Lite roligt ändå att det är det snålaste barnet som vill ha de dyraste sakerna...

Den äldre tonåringen behöver ett par jeans och har önskemål om ett par nya Vans. Skorna kostar 749 kr men han brukar kunna använda dem i ungefär ett års tid innan de blir utslitna. Allt som allt kan man säga att en månads barnbidrag täcker vad de behöver i klädväg inför hösten. Inte särskilt dyrt, med andra ord. Eller barnbidrag, det blir ju ett studiebidrag och ett barnbidrag numera men summan är densamma. 

Brukar ni kolla på Konsumentverkets beräkningar? 

Där finns en del att fundera över. T.ex att hushållskostnader är något högre om man bor i en storstad istället för i en mindre tätort. Jag som trodde att det var tvärtom, att konkurrensen är hårdast i storstäderna och att i mindre orter som kanske bara har Lasses Livs borde maten vara betydligt dyrare. En annan sak jag noterade var att en 61-åring beräknas ha samma kostnader för kläder, fritid och hygien som de i gruppen 18-30 år. För kvinnor skiljer det dock 20 kr i hygienposten vilket jag gissar avser mensskydd, som man inte längre behöver vid 61 års ålder. Nu kostar mensskydd i och för sig mer än 20 kr/mån men det var det jag spontant kunde komma på. 

Japp, jag gillar tabeller :) 

Avprogrammerad

Ibland behöver man köpa saker. 

Det jag saknat var en liten väska. Jag hade flera stycken tidigare men nackdelen med att försöka leva minimalistiskt är att man gör sig av med en massa saker, bara för att upptäcka att man ångrar sig längre fram när man inser att man faktiskt haft användning för en och annan pryl. Väskan är en sådan pryl. Jag behöll bara en enda handväska, modell större och ganska tung att bära. Den saknar axelrem så den kan bara bäras i handen eller, som jag brukar göra, i armvecket. Den var perfekt när jag jobbade och behövde få plats med en hel del saker varje dag. Nackdelen var att jag fick väskvärk av den, dvs ont mellan axlarna och/eller mellan axeln och nacken. Det får jag fortfarande, trots att jag inte längre använder den dagligen. Men jag kände av det direkt efter att vi var på släktkalas häromsistens och jag kånkade runt på den blytunga väskan alldeles för länge. Tråkigt nog är jag fäst vid den (i den mån man kan vara fäst vid en väska), kanske för att jag beställde den på Saks Fifth Avenue och därför dryper det lite känslovärde i det hela. Tanken med att köpa lite dyrare saker är ju också att det ska vara långsiktiga köp och då vill man inte riktigt kännas vid att det behövs något annat. 

Nåväl, väskan är opraktisk för en sjukskriven person som inte behöver bära med sig en jätteväska för att gå och handla mat eller göra enstaka ärenden. Så jag ville ha en liten väska. Helst lätt som en fjäder. Jag visste precis vad jag ville ha, en sk crossbody bag. Jag vet inte riktigt vad modellen kallas på svenska, axelväska känns väl närmast men jag vill bära den tvärs över kroppen. Som en liten tant alltså, så att båda armarna är lediga. Bär man den på axeln så glider den ju bara ner. Helst hade jag velat ha en liten Céline som jag haft ögonen på länge men det förstår ni säkert att det inte är tal om. Inte ens begagnad. Kostnaden går inte att motivera när jag lever på sjukpenning och kämpar för att kunna spara ett par tusenlappar i månaden. Möjligtvis om det inte vore för att jag behöver ett par riktigt bra skor också...

Det är behov och inte shopping. Tråkigt nog men det val jag gjort känns rätt. Så vad gjorde jag? Jo, jag kollade runt på väskor (både på nätet och i mitt lokala köpcentrum) men hade svårt att hitta något jag ville ha. Allt var antingen för dyrt eller för stort eller helt enkelt inte i min smak.

Kraven var: prisvärd, lätt, äkta läder och mjuk. Helst skulle den stängas med dragkedja också. Fördelen med en mjuk väska är att den är mer flexibel. Jag såg flera stycken som jag tyckte om men det föll på priset (vill inte betala över tusen kronor för en icke märkesväska) eller materialet (ljusgrå nubuck känns lite väl ömtåligt). Till slut hittade jag en väska som uppfyllde alla kriterier för att bli godkänd. En enkel modell utan krusiduller och smart och rymlig för att vara så pass liten och lätt. Det var den enda som min stora plånbok gick ner i samtidigt som jag kunde få med mobilen. Nu har jag inte tänkt ha med den stora plånboken i den här väskan men det går om jag behöver. Därför vann den. Den kostade 599 kr men fördelen var att jag hade a) rabattkupong 20% och b) presentkort 300 kr. Väskan kostade mig alltså 179 kr. Vilket gör mig glad, det hade lika gärna kunnat bli en väska från någon av de andra butiker jag besökte men då hade jag fått betala vad det kostar. 

Det jag vill säga med det här inlägget är att jag ibland behöver köpa saker men att det inte behöver bli dyrt och att jag verkligen blivit botad från shoppingsug. Det är så tydligt att jag inte alls har den där "härliga köpkänslan" i kroppen, det där ruset man kunde känna förr när man var på jakt efter något. Nu är det mer som att gå och köpa en flaska diskmedel, man behöver den och därför köper man den. Eftersom jag shoppar så lite och så sällan borde det vara tvärtom, att jag blir alldeles till mig över att få gå och titta på väskor med målet att faktiskt köpa en. Men det var bara ett praktiskt och tråkigt måste på listan. Kanske för att det inte blev den där Célineväskan eller någon annan åtråvärd accessoar men anledningen spelar ingen roll. Jag är inte längre sugen på att shoppa och det är inte alls samma sak att gå i butiker nuförtiden. Jag är så avprogrammerad som man kan bli och tycker det är mycket roligare att gå i matbutiker och fynda. 

Glad fortsatt påskhelg!

Efter ett litet blogguppehåll är jag nu tillbaka! Jag riktigt hör hur ni jublar. Eller så har ni hunnit glömma mig...

Förra fredagen, den 7 april, satte jag mig faktiskt ner och knåpade ihop ett inlägg om påsken och hur vi skulle fira den. När jag skrivit färdigt var det dags att gå ut med hunden på promenad så jag lämnade datorn för en halvtimme i skogen. Tillbaka från rundan hällde jag upp en mugg kaffe och skulle läsa igenom inlägget för att kolla stavningen och om det var redo att släppas iväg i bloggen. Samtidigt plingade det till i mobilen. Det var min tonårrsson som messade, han hade gått tidigare från skolan för att hinna med ett tåg från centralstationen. Jag trodde att han ville meddela att han hunnit med tåget men istället möttes jag av en skärmdump om terrorattacken. Precis som för alla andra var det en omtumlande nyhet och jag slog genast på teven och livesändningar. Blogginlägget glömdes totalt bort. 

Vidare ringde jag alla familjemedlemmar för att kolla var de höll hus och i samma veva ringde inredaren och bad mig komma över till henne eftersom vi båda satt hemma och bara väntade på våra anhöriga. Ni vet hur det var där i början när man inte riktigt visste hur omfattande attacken var och om det skulle hända något mer. Då talades det upprepade gånger om skottlossningar på olika platser och eventuella sprängladdningar. 

Inredarens dotter var fast i en byggnad precis vid platsen och poliserna vid entrédörrarna förbjöd dem att lämna lokalen. Min man fastnade också på sin arbetsplats och gick hem först när allt lugnat ner sig. Vi försökte styra upp att han skulle möta upp inredarens skärrade dotter men de missade varandra i trängseln när alla människor försökte vallfärda ut ur stan och fick ta sig hem var och en för sig.

Min yngsta son befann sig i ett köpcentrum tillsammans med klasskompisar men gick hem när han såg hur mycket polis och väktare som började samlas där. Kort därpå stängdes både det och flera andra köpcentrum. Han tog sig direkt hem till inredaren och så satt vi där tillsammans och följde nyhetsrapporteringen samtidigt som vi väntade på våra övriga familjemedlemmar. 

Runt halv sju på kvällen gick jag ut med hunden (ensam, min man hade fortfarande inte kommit hem) och det kändes som en spökstad. Jag mötte inte en enda levande själ och vägarna låg helt öde. Det var ingen trafik alls och tystnaden var total. Tala om postapokalyptisk upplevelse. En fredag vid den tiden är det annars fullt ös i vårt bostadsområde, mycket trafik och folk som kommer hem med sina matkassar eller är på väg någonstans.

Efter det kändes mitt blogginlägg inaktuellt och framför allt illa tajmat så jag lät det gå rakt i papperskorgen. En annan liten detalj var att vi egentligen hade planerat att närvara på en tillställning inne i stan kvällen efter. Det är en kompis till oss som flyttat till USA men som skulle förbi Sverige på blixtvisit och ville samla de närmaste vännerna på en restaurang på lördagskvällen. Jag är inte supersocial nuförtiden så det blev en massa velande men till slut tackade vi ja och sade att vi skulle komma förbi en stund. Jag har inte träffat den här kompisen på fem år så jag ville verkligen fånga tillfället och såg fram emot att få umgås. Men det behövs inte mycket för att stjälpa mig och jag var helt slut efter fredagen som inte blev någon vanlig fredag. Bara det här att ringa runt, oroa sig över alla och vänta tills de var i tryggt förvar hemma gjorde mig helt utslagen. Så vi lämnade återbud till bjudningen. Och sedan stod påsken inför dörren. 

Det blev en riktigt fin påsk i alla fall. Eller är, den är ju inte slut än. Eftersom jag är hemma om dagarna hade jag möjlighet att knalla runt överallt för att nosa reda på de bästa fynden. Till skillnad mot julen är det ju ingen presenthysteri och det går att hitta roliga saker för en billig peng. Jag lade ner en del jobb på att hitta så roligt och fint godis som möjligt till påskäggen. Dessutom utnyttjade jag både en värdecheck (50 kr) och presentkort (200 kr) på Åhléns. På så sätt kunde jag köpa påskäggen och en del godis utan att lägga en krona ur egen ficka. Min svärmor älskar sådana där punschknappar och på Åhléns köpte jag en superfin liten retroask punschknappar för 29 kr. Tala om fynd! De hade en förvånansvärt bra godishylla måste jag säga. Jag köpte även fint förpackad fransk choklad i lite mer vuxen stil till de vuxna som skulle få påskägg. Ska lägga in bilder på förpackningarna eftersom jag anser att det är prisvärda och bra presenttips (för den som fortfarande äter socker). Se det inte som reklam för Åhléns på något sätt, detta är en helt reklamfri blogg och med största sannolikhet finns varorna att få tag på även på andra ställen. Men bra tips är bra tips! 

Resten av godiset köpte jag på en stormarknad som även har mängder av amerikanskt godis (min man älskar Reeses och min yngsta son älskar askarna med Willy Wonka Nerds). Roligt att få men ingen större kostnad egentligen. Vi brukar inte köpa nya påskägg överhuvudtaget. I källaren ligger en påse med påskägg som vi återanvänt flera år i rad och för den som arbetar heltid är det såklart skönt när sådant redan finns hemma. Men eftersom jag nu är sjukskriven så tyckte jag det skulle vara roligt att kunna göra det lilla extra i år och slå på stort med nya ägg. Jag var ute i god tid och alltid på förmiddagarna när det var som minst folk i butikerna. Det var välgörande med ett litet projekt. Ända sedan jag blev sjukskriven har jag varit ganska rejält avslagen så det här kändes helt klart som ett steg i rätt riktning. Förstår om det låter egendomligt i en sparblogg, att man mår bra av att gå runt i olika butiker för att köpa godis (haha) men det handlade om att orka ta sig för något och genomföra det. Och tycka det är roligt dessutom! 

Jag hoppas att ni alla haft en fin påsk och naturligtvis att terrorattacken inte drabbade er personligen. 

Punschknappar, som äldre tanter älskar!
(Bild snodd från Åhléns hemsida)

Nickel i underbar retroask. Alla gamlingar får något lyriskt i blicken :)
(Bild snodd från Åhléns hemsida)

Fantastiskt fin choklad, 59 kr
(Även denna bild är snodd från Åhléns hemsida)

Chokladen jag hade velat sätta tänderna i själv
(gissa var bilden är snodd ifrån... Rätt svar: Åhléns)

Matig höstmat

Idag ska det handla om mat.

Man kan knappast beskylla mig för att vara en optimistisk höstvurmare, men med två undantag: det är min favoritårstid vad gäller kläder och mat. Kläder för att allt är så mysigt och bekvämt. Stickat, mysiga koftor och stora mjuka tröjor. Allt sitter så himla bra och det är dova snygga färger. Det är enda gången på året jag blir riktigt köpsugen och önskar jag kunde låta kortet gå varmt i butikerna. 

Men nu skulle det alltså handla om mat. Höstens säsongsmat är fantastisk! Soppor och grytor. Rotfrukter, svamp, bär, äpplen och plommon. Allt blir så underbart  lättlagat också, bara att kasta ner alla ingredienser i en gryta eller ugnsform och låta hela härligheten gotta ihop sig. Och när man som storstadsbo får chansen att plocka eller skörda är lyckan total. Senast i söndags klättrade min man vigt och raskt högst upp i ett äppelträd för att få tag på de fina äpplen som hängde där och frestade. De äpplen man kan nå från marknivå har varit slut sedan länge. Det är nackdelen med äppelträd på offentliga platser där det är fritt att plocka. Men han lyckades fylla en liten påse med helt perfekta äpplen. Slutresultatet blev en stor äppelsmulpaj med havregryn och kanel. Vi serverade den med det paket gräddglass som var en kuponggåva från vår lokala stormarknad. Med andra ord blev det en uppskattad söndagsdessert till hela familjen för väldigt liten peng. Och vi har fortfarande kvar äppelpaj som lär gå åt under eftermiddagen eller kvällen. 

En rätt jag lagat flera gånger nu är en superenkel kycklingsoppa. 

Det är min absoluta favoriträtt just nu och hängde det bara på mig skulle jag äta den flera dagar i veckan. När jag var dålig nyligen kokade jag ju några bitar kyckling tillsammans med morot och ris. Det blev så gott att jag utvecklade det till en maträtt. Jag kastar ner hackad lök och tärnade rotfrukter i en gryta med vatten och låter det koka. Jag använder ingen buljong eller fond, de här sakerna släpper så mycket goda smaker i sig själva och jag vill åt den naturliga smaken. På slutet kastar jag ner rå tärnad kyckling och låter det puttra tills kycklingen är precis färdigkokt utan att bli torr. Soppan serveras med kokt ris, risoni (rispasta) eller någon annan soppasta i djupa tallrikar. Använder man pasta är det så himla gott att riva över lite parmesan. En väldigt prisvärd maträtt eftersom det inte behövs några större mängder kyckling. Vanligtvis lagar vi mixade och krämiga soppor men jag tror minsann det här får bli min nya grej. Är jättesugen på att prova mig fram med olika minestronesoppor och köttsoppor. 

Apropå kött, sist jag fyndade i kort datum-hyllan hittade jag ett paket nötfärs och ett paket strimlad ryggbiff. Jag tvekade på ryggbiffen eftersom det är dyrt kött även till halva priset men lusten att koka köttgryta tog över så den hamnade i varukorgen. När jag kom hem upptäckte jag att tjejen i kassan misslyckats med att scanna in köttet så det fanns inte med på kvittot. Köttet skulle ha kostat 48 kronor, en ganska markant skillnad när man handlar som jag gör. Jag har handlat där i många år och det gör att det blir en del småprat i kassan om det inte är kö. Så jag reflekterade inte över slutsumman när jag betalade och ögnade inte igenom kvittot förrän jag kom hem och packade upp varorna. #sparadkrona x 48!!

Igår åt vi pannkakor, på begäran av stora grabben som tyckte det var förkastligt att vi inte ätit det på tre veckor. Min man kokar alltid egen hallonsylt (bara hallon och socker). Det är enkelt, otroligt gott och går inte att jämföra smakmässigt med sötsliskig köpesylt. Vi brukar försöka äta pannkakor åtminstone varannan torsdag men ibland ändras planerna utifrån vad som behöver ätas upp här hemma. 

Så, hur ser det ut mellan frukost och middag? Utöver middagsmaten klarar jag mig på ett par knäckemackor med ost och gurka/tomat. Eller yoghurt och banan. Jag älskar havregrynsgröt och det står man sig på länge. Gröt är enkelt att variera med lite frukt, bär, sylt eller äppelmos. Vill jag lyxa till det kokar jag lite mannagrynsgröt men det känns mer som att äta en dessert. Jag har aldrig varit en person som äter lagad varm mat till lunch. Det blir för mycket med två riktiga mål mat om dagen. Sallad och lätta smårätter skulle fungera men jag är väldigt mycket en "kaffe och macka-person". Det har inte med pengar att göra. Inte heller har jag några större behov av variation. Jag kan äta samma frukost eller mellanmål dag ut och dag in. Gillar jag något väldigt mycket så äter jag det gärna regelbundet. 

Mina barn är vrålhungriga när de kommer hem från skolan och de går naturligtvis rakt till kylen. De äter upp de rester som inte blivit matlådor (vilket är väldigt bra, minskar matsvinnet ordentligt) eller proppar i sig flingor och mackor. Det är ingen jättekostnad eftersom vi har massor av fynd-flingor hemma (ibland är det otroliga lockpriser på någon utvald Start eller flingsort och då passar vi på och köper 3-4 paket. Minns inte när jag senast köpte flingor till fullt pris). Vi har tur eftersom båda barnen äter jättebra i skolan. Framför allt älskar den stora sonen skolmaten. Alltså älskar! Han kommer hem varje dag och beskriver entusiastiskt maten i lyriska ordalag. Det serveras två olika rätter och han tar alltid för sig av båda. Jag skulle tro att den här skolan är en av de bästa i kommunen vad gäller maten. Jag är så glad och tacksam över att barnen faktiskt äter på skolan. Har vänner vars barn hänger på McDonalds och Burger King flera dagar i veckan istället för att äta på skolan. 

Det skulle aldrig falla mig in att köpa Billys panpizzor och liknande fryst färdigskräp till barnen. Och som ni redan vet har vi aldrig saft, O'boy och liknande hemma annat än vid väldigt speciella tillfällen. Vi har försiktigt försökt styra in dem på grekisk och turkisk yoghurt (som man kan söta med lite honung) och det funkar i alla fall bra på ett av barnen. Den yoghurten kan man nämligen köpa i hinkar som alltid finns till väldigt förmånligt pris. Funkar bra i matlagning också. Man kan göra väldigt goda såser på dem. Funkar även till salladsdressing. 

Har ni några bra hösttips som ni vill dela med er av? 

Jag såg att sötpotatis är på bra pris nu samt att de säljer rödbetor för 1 kr/kilot. Så jag ska googla recept. Det är bara att passa på!

Stora shoppinginlägget - med BILDER

Dagarna rasslar på och jag fattar inte var tiden tar vägen. Jag har förvandlats till en pyjamastomte som tycker jag gjort ett gott dagsverke när jag plockat ur diskmaskinen. Och för er som undrar så ja, det är helt underbart. Precis vad jag behöver: en kravlös nolltillvaro där dagens enda utmaning är en stärkande skogspromenad med hunden. Hade det inte varit för honom hade jag väl fått blodpropp vid det här laget, av allt apatiskt soffliggande. 

Det är redan den 19 september och jag har varit sjukskriven i sex veckor. Det känns helt overkligt att det gått så lång tid. En sak som är konstig är att jag fortfarande inte fått kallelsen till min utredning (alla prover som ska tas m.m) men det kommer väl. Det går inte snabbt inom vården har man ju förstått. 

Det är en väldigt enkel tillvaro och jag önskar att jag skulle orka baka, göra storkok och lägga ner tid och omsorg på att städa i bortglömda hörn. Men det gör jag inte och jag har faktiskt börjat inse att det inte är någon mening att stressa upp sig över det. Det är bara att rycka på axlarna och leva i nuet. 

Men det går alltid att sätta lite guldkant på tillvaron!

Ni vet att jag vägrar ge upp det här med undersökningar. Det lönar sig trots allt i längden. Nuförtiden orkar jag inte sitta och harva mig fram genom sådana där långa 20 minuters undersökningar, särskilt inte om jag måste klicka i femtusen små, små jobbiga rutor. Jag klarar inte att koncentrera mig på sådant. Så om jag märker att det är för mycket för mig så stänger jag bara ner och raderar undersökningen från inkorgen. De korta, som inte är krävande, betar jag snabbt och vant av varje morgon när jag skickat barnen till skolan. Samtidigt som jag slötittar på Nyhetsmorgon och sörplar morgonkaffe.  

Lön för mödan blir det i alla fall, jag har fått flera paket förra veckan. Så i det här inlägget tänkte jag leka shoppingblogg och visa vad jag beställt! Jag har inte betalar en krona ur egen ficka utan allt är belöningar från undersökningar. Allt förutom det lilla diskstället har jag kunnat beställa genom elektroniska presentkort där man skriver in en rabattkod när man handlar. Diskstället valde jag i en poängshop. Jag känner mig dock lite blåst eftersom jag hade räknat ut att mina poäng skulle räcka till ytterligare en sak som jag ville ha, men det visade sig att det inte alls räcker med de poäng som själva varan kostade. De tog även 500 poäng i moms och 690 poäng i fraktkostnad (de är undersökningarnas Ryanair kan man säga...) så allt som allt blir det nästan lika mycket poäng för de dolda avgifterna som för själva prylen. Det var lite snopet att behöva rensa kundkorgen men jag tröstar mig med att det fortfarande är gratisgrejer. 

Ni som tycker det här är ett ytligt inlägg med onödiga saker får vänta ut andra och mer snålinriktade inlägg. Det kommer, det kommer. Jag har inga fler paket på väg nu. Ni andra förstår säkert att det är härligt att få en liten tröst i eländet. Lite vardagsglamour i böngrytorna. Var nämligen inne på Försäkringskassans sida och där har det inte hänt något sedan sist. Troligtvis får jag inga pengar alls den 27e utan får sälja mina nyligen hämtade ljuslyktor på Tradera. Strunt samma, nu ska jag bragga med mina nya onödiga prylar.

Hårvårdsprodukter för att det är en ren förbrukningsvara och att det blev just dessa berodde på kampanjpriset. 

Tvål för att den är så onödigt dyr och exklusiv och doftar så sanslöst gott.
Vips vups blev det lite femstjärnigt hotell i badrummet.  

Här är det lilla diskstället som jag suktat efter en längre tid. Praktiskt och smart för diskborsten, disktrasan och disksvampen. Så att de inte ligger i diskhon och blir äckliga i förtid.
Med barn i skolåldern hittar man alltid disktrasan i diskhon, under uthällda gamla matrester.

Ljuslykta 3-pack från Skultuna.
För att byta ut några gamla omoderna ljuslyktor som jag inte orkar se en höst till.

Semestershopping

Att checka ut för semester måste väl ändå vara den bästa dagen på året för oss löneslavar. Den frihetskänslan alltså! Som ett kosläpp - att få komma ut på grönbete efter en lång vinter i ladugården. Igår funderade jag på vad som är det mest ansträngande jag kommer att göra i ett par veckor framöver. Läsa böcker? Duscha? Tugga?

Hittills har jag hunnit sova middag och baka bröd. I förmiddags hängde jag i ett köpcentrum med minstingen. Kanske inte the place to be för en sparare tänker ni men vänta bara, vi gick nämligen bananas med mina hamstrade presentkort. Jag har förstått att de flesta sparbloggare väljer bort undersökningar på nätet. Det är egentligen inget konstigt med det, timpenningen är usel. Själv tycker jag att det är värt det eftersom jag med lätthet betar av dem medan jag tittar på nyheter på TV eller väntar på att potatisen kokar. Det går fort att få ihop en hundring, det motsvarar en hel del pantburkar om man vill se det från ett annat håll.

Mina barn ber inte om jättemycket grejer men de kan knappast hjälpa att de fortfarande växer och behöver kläder på kroppen. Nu var det den yngsta killen som behövde nytt i garderoben och jag hade lovat honom en shoppingdag liknande den vi hade förra sommaren. Innan vi gick samlade jag ihop alla presentkort jag tagit med hit och stoppade ner i väskan. De senaste månaderna har jag samlat på hög och tänkt att det kan vara trevligt att ha med på semestern. Utöver dessa presentkort som jag jobbat ihop hade sonen även ett eget presentkort som han fått av släktingar i julklapp, laddat med 600 kr. Ett sådant plastkort som fungerar i alla butiker i köpcentret. Och ja ni läste rätt, julklapp. Men den här ungen gör inte av med en krona om man inte knuffar på lite så jag tog helt enkelt med det också.

På H&M blev det tre par shorts, två tröjor och två storpack strumpor. Totalt: 698 kr. 

Jag hade presentkort som täckte hela beloppet.

Han ville ha ett par enkla skor han inte behöver vara överdrivet rädd om och som inte behöver knytas, så på Stadium köpte vi ett par slip on-skor (Vanskopior) för 249 kr. 

Jag betalade med presentkort. 

En sväng in på Åhléns för att jag också behövde köpa något: en poleringsfil till naglarna. Köpte två filar för totalt 58 kr. 

Jag betalade med presentkort. 

Det sonen gillar bäst är skor så vi avslutade med att köpa två par riktigt fina skor som även ska fungera i skolan i höst. Det ena paret kostade 1200 kr och det andra var lite billigare, 800 kr. Han brukar inte få riktigt så dyra skor men jag sade ja eftersom han sköt till hälften av pengarna på det dyrare paret med julpengarna. Det andra paret skor fick han som en belöning från mig för att han sommarjobbar och kämpar så duktigt. 

Innan någon frågar: jo, jag har fortfarande två barn men tonåringen har varit bortrest. Först bodde han hos en kompis med skilda föräldrar, vilket ledde till att de bodde ett par dagar hos pappan och sedan ett par dagar hos mamman. Kompisen hade jättetråkigt eftersom hans föräldrar fortfarande jobbade och de uppskattar när vår son är där. Det är lite mer motor i vår son så han ser till att det händer något på dagarna. Att de går utanför dörren istället för att bara sitta och spela. Att de kommer iväg och tränar, går och spelar fotboll och äter riktig mat. Efter det kom han hem ett par dagar innan det var dags att åka till flickvännen som bor i en annan stad. Igår kom han äntligen hem därifrån. Så efterlängtad! 

Och om någon undrar över min skönhetsoperation light i förra inlägget, svullnaden i ansiktet har lagt sig och istället har det bildats ett fult sår. Det ser faktiskt ut som om någon fimpat en cigarett i mitt ansikte och det är naturligtvis en skrämmande syn om man inte vet vad som egentligen hänt. Som tur är syns det inte när jag har solbrillor. Så vi får hoppas på ett par soliga veckor. 

Går saker aldrig sönder?

Jag följer ju några sparbloggar och en sak jag reflekterat över är att ingen någonsin verkar köpa några nya kapitalvaror, vitvaror eller hushållsprodukter. Nog för att jag förstår att sparare väljer att inte byta ut saker som fortfarande fungerar eller rantar iväg för att köpa senaste modellen bara för skojs skull. Men är det verkligen aldrig någons kylskåp som lägger av eller brödrost som börjar brinna? 

År efter år och månad efter månad fungerar alltså tvättmaskinen, köksfläkten, strykjärnet, kaffebryggaren och elvispen? Bara för att nämna några saker. Okej, de flesta kanske klarar att leva utan elvisp eller kaffebryggare men strunta i detaljerna, det är själva grejen jag menar. Även en minimalist har väl ett basutbud av saker som behövs för att få vardagen att fungera, eller åtminstone underlätta den. Och någon gång borde grejer skära ihop även hemma hos en supersnålsparare? 

Mörkas de inköpen för att de inte passar in i bloggen? Eller köps det verkligen aldrig någonting? Jag kan inte låta bli att fundera över detta. Det är aldrig någon som skriver att det behövs ny säng, för att nämna ett exempel. Det kanske låter som att det inte hör hemma i en sparblogg men det gör ju faktiskt det. Både för att jag är tämligen övertygad om att behov uppstår förr eller senare och för att läsare ska kunna känna igen sig i att mer eller mindre oförutsedda utgifter uppstår i allas liv. 

Jag balanserar ju upp det här bloggläsandet med att besöka en och annan livsstilsblogg som fungerar precis tvärtom:

 "Oh no, jag har inte renoverat något på två veckor! Dags att bygga om köket igen" eller "Har jag verkligen bara bloggat om tre nya vårjackor och en vårkappa i år? Jag måste köpa minst två kappor till för att kunna få till bra dagens outfit nästa vecka!"  Där köps det nytt och mer i inlägg efter inlägg. Fråga mig inte varför jag överhuvudtaget får för mig att gå in på dessa hysteriska konsumtionsbloggar men jag antar att det är samma mekanism i hjärnan som gör att många anorektiker älskar att läsa recept. Jag är allvarlig nu och raljerar inte utan att ni för den sakens skull behöver få för er att jag förminskar de som drabbats av en så allvarlig sjukdom. Men nu var det inte det som det här skulle handla om, utan den totala avsaknaden av inköp. I sparbloggarna hittar man den totala kontrasten: ingen renoverar eller köper någonting. Någonsin. Det går knappt hål i ett par skor. 

Det hade ju varit givande om sparbloggare hade berättat hur de går till väga om de behöver köpa till exempel en ny tvättmaskin. Köper man nytt eller begagnat? Handlar man online från Polen för att de kostar mycket mindre? Plockar man pengarna från något slags buffertkonto eller vill man snåla in kostnaden på kommande lön genom att köra en 30 dagars lök- och böndiet? Det är själva resonemanget jag är ute efter. 

Hur tänkte jag då?

Då och då kommer nyfikna frågor om tiden innan sparsamheten tog över och det är ju faktiskt ganska roligt att prata om. 

Gud vad jag var slösaktig, en riktig shoppingperson. Jag har alltid varit präktig och ordentlig så jag skötte mina räkningar exemplariskt och hade en imponerande buffert men utöver det satte jag glatt sprätt på överskottet. Jag kom hem med en påse mer eller mindre varje dag. Kläder, smink och skönhetsprodukter som jag tryckte in i redan överfulla skåp och lådor. Helst dyra märken. Under en kort period jobbade jag vid Stureplan men det blev alldeles för dyra lunchraster eftersom jag titt som tätt gjorde av med mer än vad jag tjänade. Ibland berättar jag det för människor och då skrattar de flesta igenkännande. Jag har märkt att det är mer socialt accepterat att berätta att man shoppar för mycket än att erkänna att man valt att frivilligt hoppa av konsumtionskarusellen och göra snålgrejer som att ta med egna påsar till affären.

Hur som helst, jag fikade upp rejält mycket pengar. Åt ute. Köpte hämtmat. Nya möbler. Resor. Allt med en självgod attityd eftersom jag ansåg mig ha råd. Jag har aldrig varit sen med en räkning och betalade allt kontant så jag rättfärdigade mitt slöseri med att jag hade råd. Utan att förstå att det egentligen inte handlar om huruvida man har råd eller inte och vad man har råd med. Jag visste inget annat sätt att hitta meningsfullhet på utan gjorde samma sak som mina vänner och arbetskamrater gjorde. Jag har svårt att förklara hur jag tänkte. Det enda jag tänkte var att pengar är till för att byta ägare och inte för att läggas på hög. Och varför ska man jobba om man inte får köpa roliga saker för pengarna?

Den enda anledningen att ha pengar på banken var för att slippa låna om man behövde pengar till något. Jag visste inget annat sätt att leva på och skulle aldrig ha förstått varför någon skulle vilja välja bort konsumtion. Idag ser jag det som en kollektiv hjärntvätt för att maskineriet inte ska sluta snurra och att vi blir lurade att leva ett liv som få människor egentligen orkar leva. Jag önskar bara att jag hade kommit på detta tidigare.

Naturligtvis har jag nytta av att jag shoppade mycket fina saker. Jag har fortfarande en rätt schysst basgarderob och det kan jag tacka mitt tidigare slösaktiga liv för. Jag har en exklusiv handväska och lite status-tingeltangel som befäster min plats i gruppen precis lagom mycket. Vår livsstil har alltså inte förändrats mycket under de här åren. Inte på utsidan. Inte vid en första anblick. 

Men egentligen är det mycket som ändrats. Om vi börjar med maten, där har det hänt mycket. Vi har nästan lyckats halvera våra matkostnader utan att egentligen förändra våra matvanor. Vi kollade aldrig priser och köpte det vi var sugna på. Någon gång i månaden passade vi på att handla någon enstaka vara som var kraftigt nedsatt och gav oss själva en klapp på axeln för att vi tyckte att vi var ekonomiska. Haha, det är skrattretande att tro att det skulle göra skillnad. Ska det göra skillnad måste man rätta hela matsedeln efter extrapriser, varje dag och hela tiden, men det fattade vi ju inte då. 

Vi handlade mer mat - och vi kastade mer mat. Jag tyckte det var "trevligt" att ha en stor välfylld fruktskål i köket, vilket alltid innebar att vi kasta en massa frukt som hann bli dålig. Vi köpte godsaker på helgerna, charkisar och annat dyrt från delidisken. 

Det var mycket annat som slank ner i varukorgen också, jag köpte ungefär 1-2 dyra magasin i veckan och minst 2-3 pocketböcker i månaden. Det finns så mycket i dessa välsorterade stormarknader som hänger med av bara farten när man drar kundvagnen mellan hyllorna. Det finns så mycket psykologi kring konsumentens köpbeteende och visst är det väl intressant att vi förväntas köpa allt det där som vi egentligen inte behöver - och att vi faktiskt gör det?!

Det vi gjorde tidigare var att handla mat på ett sätt som vanliga normalfungerande människor och det vi gör nu är att handla smart, och bara handla det vi verkligen behöver. Vi har minskat lite på det dyra köttet och slutat att alltid ha juice hemma, det är de enda större påtagliga förändringar jag kan komma på.  

Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att jag var glad då och jag är lika glad nu. Men jag mår bättre och mitt liv har fått en helt annan mening. Jag vet att jag låter frälst och kanske lite flummig men det är sant, jag tror inte att vi mår bra av att leva som vi gör idag och hela tiden försöka konsumera oss till en identitet. Det är en lättnad att slippa den stressen. Jag önskar bara att fler skulle upptäcka det. 

God fortsättning önskar Familjen Slösa

Åh, tänk om man alltid fick må så här bra. 

Dagarna flyter in i varandra på ett mjukt och fluffigt sätt utan krav eller tidspress. Jag känner mig verkligen smart som tog semester både före och efter jul. Jag behöver den här ledigheten för att återhämta mig och få distans till all skit. 

Dagarna efter jul är de bästa. När allt ståhej är över och det är fritt fram att bara hasa runt i mjukiskläder och ta det lugnt. Det känns som om allt händer i december, vi bjuder och är bortbjudna om vartannat huller om buller och det är ju trevligt på alla sätt och vis men till slut behöver man dra sig undan som en excentrisk enstöring för att hämta nya krafter. Eller, i alla fall behöver jag det. Det är den fasen jag är på väg in i nu. Imorgon är sista inbokade besöket och sedan har jag fyllt min kvot för ett tag framöver. Sedan vill jag bara hinna kolla på film, läsa böcker och lyssna på poddar. Ta långa bad och sova middag, sådana grejer. 

Dagar som dessa undrar man ju varför man försökt sig på en sparblogg och det är dags att granska slöseriet. Rent ekonomiskt kan det här knappast kallas snålmånad utan gick istället lite överstyr åt andra hållet. Jag har inte summerat månaden i någon plus- och minuskolumn men jag kan redovisa på ett ungefär hur mycket pengar det blev. Jag har köpt julkappar för - håll i hatten nu - 5513kr. Mycket pengar, jag vet. Så är det att vara givmild och vilja skämma bort sin omgivning, hrm. Detta är naturligtvis julklappar från både mig och min man, även om det är jag som roddat allt eftersom han varit fullt upptagen på sitt jobb. Trots hans intensiva arbetsbörda lyckades han ändå sprätta lite pengar. Den 23:e storhandlade han julmat för ungefär 1000 kr och köpte ett par julklappar till barnen. Och som om detta inte vore nog fick tonåringen även 600 kr av oss. Men det är för att han ska kunna gå ut och äta och hitta på saker under lovet tillsammans med sin flickvän. 

Tala om röda siffror på utgiftssidan! Jag kommer att bli utesluten ur Sparbloggssamfundet!

Och tänk på att allt krut är lagt på själva julklapparna och ingenting på jul-lull lull.

Noll kronor på julpynt, julblommor eller juldukning. Julpynt har vi redan. Vi fick julblommor av min svärmor och det fick räcka. Jag hittade en halv förpackning röda servetter i kökslådan och mer än så behövs inte för en julig touch på matbordet. Jag köpte EN rulle julpapper bara för att jag verkligen ville kunna göra lite sötare barnjulklappar men det är allt! Tejp, julsnören och etiketter hade jag redan i min presentlåda. 

På plussidan: vi slapp taxiutgiften som jag hade räknat med för transport till julfirandet hos släkten. Vi hade aldrig kunnat åka kommunalt med den största julklappen, som var i storleksordning största modellen flyttkartong. Och ganska tung. Den gick bra att hämta på posten och bära hem till oss men då hade vi inte all annan packning att släpa på. Bara att få hjälp att transportera julklapparna innebar en besparing på flera hundralappar. Kylen är fortfarande överfull och vi har inte behövt handla någon mer mat. Vi har fått jättegod mat när vi varit bortbjudna och barnen har fått både pengar och presentkort av generösa släktingar. Lite fiffiga och beräknande var vi också som gav barnen en del kläder, sådant som de ändå behöver, i julklapp och inte bara grejer som faller under "onödig konsumtion". Min svärmor fick ett par dyra kuddar som vi visste att hon behövde (inte att de var dyra men att hon behövde kuddar alltså) och det är lite som ett tack för gångna året eftersom hon alltid ställer upp som barnvakt och hundvakt så att vi kan ägna oss åt att jobba och tjäna pengar. 

Sist men inte minst kanske jag ska påpeka att vi inte bryr oss om någon mellandagsrea eller att tillbringa ledigheten i något köpcentrum. Någon måtta får det vara. Nu stryker vi ett streck över det här och tar nya tag. 

Förresten: om två dagar är jag snusfri sedan ett år tillbaka! Hurra för mig!

Advent och årets spaning

Minns ni i fjol när jag skrev en spaning om advent här i bloggen?

Det handlade om trenden att köpa påkostade och exklusiva adventskalendrar till vuxna. Naturligtvis finns de att köpa i år också. På nätet har jag sett skönhetskalendrar med nagellack (förstår inte riktigt grejen, hur kul är det att få åtta färger man vill ha och 16 färger som man aldrig kommer att använda?) och kalendrar med doftljus (samma sak där, alla som stuckit ner näsan i olika doftljus i butik vet ju att mer än hälften av dem man sniffar på luktar blärk). 

Men det är ingenting mot vad jag har hittat i år! 

Jag ger er: julkalender för hund! 

Jamen såklart att hunden ska ha en egen adventskalender med 24 luckor fyllda med hundgodis. Det får bli årets spaning. 

Och nu en liten bikt. Själv har jag köpt, inte en hundkalender, men en ny adventsljusstake till vardagsrummet. Aaah vad slösigt, jag vet! Det finns ingen annan ursäkt än att jag såg den och drabbades av akut habegär. Vi hade redan en adventsljusstake. Man kan tro att jag fått den av min mormor, så omodern och traditionell är den. Och jag tror dessutom att jag har fått den av någon eftersom jag aldrig skulle ha valt den modellen själv. Troligtvis har jag fått den av min mamma, hon är inte så trendig av sig. 

Jag är faktiskt ingen stor julpyntare, upp med en stjärna i fönstret och fram med någon liten julgrej och sedan är det klart för min del. Jag är mer för mysig belysning än prydnadssaker och vi har varken julgardiner eller julporslin. Jag brukar dra fram en röd kökshandduk att hänga på spishandtaget och lite röda pappersservetter till dukningen och that's it! Jag har inte lagt många kronor på julpynt i mina dagar. Det mesta vi har är min mans saker. Så när jag fick syn på den här ljusstaken fanns det ingen tvekan.  

Det märkliga är priset, på nätet står det att den kostar 799 kr men i butiken var den prismärkt 599 kr. Jag är inte den som gnäller om det står ett lägre pris så jag greppade en kartong och gick till kassan. Då visade det sig vara 20% rabatt så jag betalade bara 479 kr. Oj, vad nöjd jag blev! Och det blev faktiskt ett riktigt lyft för rummet. Tycker det är så vackert när man är utomhus och ser adventsljusstakar och julstjärnor i nästan alla fönster.

Så det börjar ju inte bra med en utgift helt i onödan. Men vill man kan man vända på det och se det så här; goda vänner frågade oss om vi ville följa med dem och ta "ett glas" nu ikväll för att fira första advent. De var ett stort sällskap på sju personer och skulle gå ner till områdets trendiga finlokal. Vi avböjde artigt och sade att vi behövde gå hem till hunden. Om vi hade följt med hade det kostat långt mer än vad ljusstaken hade gjort, även om vi bara hade tagit "ett glas" med allt vad det innebär. Naturligtvis förstår jag poängen = mysigt att sitta på lokal. Men då är det bättre att vi går ut och äter någon annan gång än att vi ska köpa dricka till överpris till oss fyra och någon liten tapastallrik när vi ändå hade en planerad måltid som väntade hemma. 

Så är det när man har utarbetat en plan för att kunna nå ett mål. Det är det sociala livet som ibland får stryka lite på foten. Det är inte ekonomiskt hållbart att äta ute lika ofta som icke-sparare gör. Vi äter ute någon gång ibland men det fungerar absolut inte att ha det som vardagsvana.

Det blev i alla fall en supermysig första advent och kvällen avrundades med en julpyntande minsting som bossade över lådan med julsaker.

Nyfiken på förra årets adventsspaning? Klicka här!