Det jag tycker är svårast är min resultatbaserade lön. Det är inte löneformen i sig, det är mer en vanesak och kan till och med skänka lite spänning till det tradiga arbetslivet. Jag har haft det så i många år nu och uppskattar att det ger klirr i kassan emellanåt. Jag har alltid varit förståndig och inte räknat med den rörliga lönedelen när jag tagit ekonomiska beslut så det har inte heller varit något problem. Istället väljer jag att se extrapengarna som en glad överraskning varje månad. Det funkar för mig.
Med ett litet undantag: det är krångligt med sparandet. Det är inte svårare att spara som i att låta bli att slösa men det är hopplöst att få en bra överblick över inkomster och sparande. Det är omöjligt att få en samlad bild och detta av flera anledningar, det finns ingen struktur och ingen linje.
Alla de där till synes onödiga ansträngningarna som man håller på med, som att ta med egna påsar till affären och liknande. Jag sliter och kämpar för några kronor hit och dit och sedan kan det i alla fall diffa 10 000 kr i lönekuvertet från en månad till en annan. Av den anledningen hade jag föredragit att få ut ett fast belopp varje månad, tex 25 000 kr. Varje månad, år efter år. Alltså det är ett exempel, naturligtvis hade jag föredragit att få ut en miljard i månaden. Eller tre-fyra, då är det plötsligt inte så jäkla noga med strukturen längre. Men för att ni ska förstå frustrationen i dagsläget säger vi 25 000 kr. Och vi leker med tanken att jag behöver 12 000 kr för att dra runt hushållets kostnader (det är ju väldigt nära sanningen, det brukar ligga mellan 10-12 000 kr).
25 000 - 12 000 = 13 000 kr
Så begripligt som det bara kan bli möjligt skulle 13 000 kr i så fall sparas varje månad. Och då skulle jag bli så himla glad om jag en månad kunde spara 13 500 kr och en annan månad kanske 13 950 kr. Göra framsteg och små förbättringar som skulle göra stor skillnad. Sparandet skulle bli tydligt.
Istället ser verkligheten ut så här, jag har fått ut 30 000 kr en månad och 23 000 kr månaden efter. Det diffar alltså 7000 kr mellan de två löneutbetalningarna.
30 000 - 12 000 = 18 000 kr i sparande
23 000 - 12 000 = 11 000 kr i sparande
Det känns som att jag hade kunnat köpa ett par påsar i mataffären utan att det påverkar nämnvärt, so to speak, om jag ändå har "förlorat" 7000 kr från en månad till en annan. Den irriterande känslan av nederlag över en dålig lön är frustrerande och gnager i mig. Jag hakar upp mig på att jag hade kunnat se till att själv göra en skillnad. Lite klassisk tärande prestationsångest för att säga det med andra ord. Men framförallt handlar det om bristen på koll överhuvudtaget. Jag har varit dålig på att bokföra sparandet, alla transaktioner finns ju ändå på internetbanken har jag tänkt men orka räkna på det i efterhand...
Ja, det här inlägget kanske inte blev glasklart. Och det kanske bara är jag som funkar så här? Ni kanske gillar att se livet som block med blanka blad medan jag är en riktig nörd som behöver rutade blad?
Sparandet har blivit till en livsstil så det är inte påverkat av vad som kommer i lönekuvertet utan jag måste utgå från att varje krona räknas. Det har jag ju insett, jag menar bara att det är svårare att skapa rutiner med rörlig lön och att det är svårare att se resultatet av mina ansträngningar.
