Motormonstret i köket

Först hade vi en stavmixer i plast. En billig och finessfri sak med sladd. Jag minns inte hur länge vi hade den men den höll i många, många år. När den till slut gav upp ersatte vi den med en modern sladdlös stavmixer i metall. Motsägelsefullt nog gick den sönder efter bara ett par år. Jag minns inte hur eller varför den slutade fungera men den var bortom räddning, och då struntade vi i att köpa en ny. Särskilt eftersom vi hade fått en mixer som användes regelbundet. Ju färre köksprylar, desto bättre tänkte vi. 

Men med tiden har jag kommit att sakna stavmixern. Jag mixar soppor, smoothies och andra saker flera gånger i veckan och avskyr verkligen mixern. I alla fall den stora och tunga glaskannan som är ett litet helsike att diska. Stavmixern kunde man köra direkt i kastrullen, och den var enklare att diska. Därför har vi länge pratat om att skaffa en ny och nu hade vi möjlighet att få en i present, vilket naturligtvis kändes jättetrevligt och roligt. 

Men så här ligger det till: min man är totalt ointresserad av det mesta i hemmet. Jag skulle kunna tapetsera om alla rum utan att han bryr sig eller vill bli inblandad i processen. Eller så skulle jag kunna byta ut saker och möblera om utan att han skulle ägna det någon större uppmärksamhet. Med ett undantag: elektronik. Då helt plötsligt vaknar han till liv och ska göra detta till sitt livs största affär någonsin. Hela marknaden måste undersökas och jämföras innan ett beslut kan fattas (det kan vara rätt irriterande faktiskt. Även solen har sina fläckar). Den här gången hade jag redan googlat lite stavmixrar och visste ungefär vad jag ville ha. Ja, jag skriver jag eftersom det till 90% är jag som ligger bakom våra släta soppor och smotthies. Det är inte så att han inte lagar mat, det är bara det att han ytterst sällan mixar något. Jag mixar desto mer, desto oftare. 

Ni börjar fatta vartåt det lutar va? 

Mycket riktigt. Han väljer en stavmixer och kilar också iväg och köper den. Jag anade ugglor i mossen redan när jag ringde för att be honom köpa några saker i mataffären - och han svarade att han inte kunde köpa något tungt, då han hade kartongen med stavmixern att bära också. 

Vänta lite nu, en stavmixer + kartong. Hur stor och tung kan en sådan vara? Det är väl bara att hålla påsen i ena handen och ta matvarorna i den andra? Mmm. Hörrni, vad jag önskar att någon hade filmat mitt ansiktsuttryck när han kommer in genom dörren bärandes på en stor låda. 

Den nya familjen som flyttat in i vårt kök

Bilden gör inte rättvisa, det är så många delar. En mängd tillbehör och en hel matberedare med utbytbara riv- och skärskivor, hacktillsatser och plastgrejer jag inte orkat kolla vad de är till för. Allt är inte ens med på bilden. Att vi för flera år sedan bestämde oss för en mer minimalistisk livsstil verkade som bortblåst. Vi rensade köket på en mängd onödiga tillbehör och dubletter (tre olika grejer som pressar citroner och fem olika slags rivjärn osv). Och nu har vi alltså fyllt på i skåpen igen?! 

Det är en present och den kostade oss ingenting, så det handlar inte om pengar utan om alla dessa onödiga pryttlar. Dessutom surar jag lite över designen, jag hade tänkt mig något helt annat. Ytligt absolut, men när man knappt tar in något här hemma längre så är man desto mer petig med vad man vill ha. Men berätta gärna vad jag ska göra med matberedaren. Vad är den bra till? Vad använder ni en sådan till? Eller kommer den bara att stå och samla damm i skåpet? Och vad gör man med purémixern, ska jag börja sälja barnmat? 

Om man samlar på sig saker utarmas själen

Många som kommer hem till oss för första gången påpekar hur luftigt vi har det. Det är en finare omskrivning för kalt och sterilt men jag tar det som en komplimang ändå. Allt är naturligtvis relativt och frågar man ordförande i Minimalistföreningen så vet jag inte om jag får kalla mig behörig minimalist, men en sak är säker - jämför man med folk i allmänhet så har vi mycket mindre bråte. Det första som slår mig när jag kommer hem till andra brukar vara hur mycket saker de har! Både saker som står framme men också det antal byråer och garderober som krävs för att få plats med allt de samlat på sig. Då och då lyckas jag få en glimt när de öppnar ett skåp och får oftast hålla tillbaka en chockad liten flämtning. 

Här hemma gör vi tvärtom och har medvetet valt att ha ont om förvaringsutrymmen. Dels på grund av svårmöblerade utrymmen i bostaden men också för att det är ett effektivt hinder mot att samla på sig för mycket grejer. Utöver sådant som verkligen kommer till användning ser jag ingen anledning att ha en massa saker liggandes i skåp och lådor.  Dessutom vill jag ha ordning och reda så att jag vet exakt var allting finns. Vi har varit flexibla med olika lösningar i takt med att familjen förändras och möblerar ofta om i skåp och garderober. Ju mer man håller på desto mer inser man att det alltid går att rensa lite till och komma på nya och smartare lösningar. 

Som ni vet går det hand i hand med sparandet. Det kostar pengar att ständigt köpa nytt. Lågpriskedjor som Lagerhaus är perfekta när man verkligen behöver något för en billig peng. Nackdelen med lågprisbutiker är att många frestas att köpa alldeles för mycket skit bara för att priserna känns överkomliga. Men jag har så otroligt svårt för småkrafs som tar plats. I alla fall sådan där massproducerad skit som de här kedjorna pumpar ut på löpande band.

Mitt bästa spartips är att låta bli att göra av med pengar. 

Mitt bästa förvaringstips är att vara onostalgisk och ha så lite saker som möjligt. 

Lever man efter de budorden blir man automatiskt en vinnare till slut. 

Men för allt som redan finns hemma har jag några smarta tips.

Alla som har barn vet att man drunknar i grejer och då menar jag inte ens leksaker och kläder utan allt det där andra. Sentimentala saker. Sådant de kommer hem med från förskolan osv. Man måste vara tuff och inse att man inte behöver spara allt. Det fina med barn är att det skapas nya minnen hela tiden. Vi har gjort så här: barnen har varsin pärm. Där finns alla deras viktiga papper samlade, men också plastfickor med de teckningar vi vill spara. Det räcker. Det var inte länge sedan min mamma gav mig en tung jättepåse fylld med gamla skrivböcker och papper som sparats sedan jag var barn. Det var gulligt i två minuter att se sin handstil som barn men sedan försvann ögonblicket och jag insåg att man sparat allt detta i onödan. Hon hade kunnat spara en liten skrivbok. Och tro inte att mina barn ägnade någon som helst uppmärksamhet åt deras mammas första försök att skriva Aa, Bb och Cc för hundra år sedan. Min mans första gameboy fick helt annan uppmärksamhet. 

Nästa tips vet jag att jag redan berättat men det är så smart att jag gärna upprepar det. Jag har en plastmapp med flera fickor där jag sorterar alla rabattkuponger, värdecheckar och presentkort. Om och när något behöver handlas så tittar jag där och kan anpassa inköpen efter var jag har kundförmåner. En del värdecheckar har kort giltighetstid och då brukar jag fästa den på kylen med en magnet för att inte glömma bort att använda den i tid. 

Att ha KOLL är egentligen det allra, allra bästa förvaringstipset. För att inte tala om hur bra spartips det är. Ha koll och ordning på allt. Sprid absolut inte ut saker på flera ställen för då blir det svårt att få en överblick. Jag älskar korgar och förvaringslådor och använder dem till allt. Dels för att det blir superordning, men också för att kunna få perfekt översikt. 

I klädkammaren har vi korgar där vi förvarar hygienartiklar, tvättmedel och liknande förbrukningsartiklar. Jag är som nöjdast om det finns tre-fyra av varje hygienartikel. På så sätt behöver vi aldrig handla till fullt pris eller råka ut för att tandkrämen tar slut. Jag har lådor till allt: städlåda, medicinlåda, skoputslåda och en present-pyssellåda där jag förvarar presentsnören, sidenband, stickers, julklappsetiketter och liknande. 

Ni vet den där "skräplådan" alla har i köket? Jag har inrett vår låda med små förvaringsfack från Granit (de går att fästa i varandra och kombinera som man vill) för att ha ordning på småpryttlarna som hamnar där. Där finns alltid gem, gummisnoddar och säkerhetsnålar som jag inte ens köpt utan som bara hamnat där. När man behöver något är det enkelt att hitta och jag slipper gå och köpa det.

Eftersom vi försöker hålla prylmängden nere är det också mycket lättare att ha koll på vad som finns. Mitt framtida projekt är att ta tag i några stora förvaringsboxar med pappersbilder som jag samlade på mig innan man gick över till digital bildförvaring. Jag hade ett ganska stort fotointresse så det handlar om 6-7 fulla lådor. Det är något som stört mig länge men förr hade jag inte tid och nu har jag inte ork. Tanken är att gå igenom kuvert för kuvert och rensa bort alla som saknar betydelse. Det finns mängder av bilder på landskap, blommor och djur som jag absolut inte har något behov att spara. Målet är att halvera innehållet i våra skåp och lådor ytterligare en gång utan att bli av med något som jag sedan inser att jag borde behållit.

Har ni riktigt bra förvaringstips så dela dem gärna med mig och läsarskaran. 

Det här med hyllvärmare

Först av allt vill jag tacka för alla vänliga och snälla kommentarer som jag blir så glad över. Ni är så peppande och inspirerande att jag blir riktigt rörd. Tack!

I helgen hade vi pizzakväll med några inbjudna vänner. Enkelt och så himla mysigt. Jag måste säga att det är svårslagen bjudmat i förhållande till pris och popularitet. Kostnaden blev ungefär 200 kr men det går att komma mycket billigare undan om man vill. Vi ville göra pizzorna lite festligare och valde att toppa dem med parmaskinka, kronärtskockshjärtan, oliver, skogschampinjoner och mozzarella.

Vi förberedde allt och gjorde i ordning alla ingredienser i små skålar innan gästerna kom. Det blev som två stationer på köksbänkarna, en där degen kavlas och en där man lägger topping på pizzorna. Jag gjorde en tomatsallad och ställde på matbordet tillsammans med parmaskinkan. Detta eftersom skinkan läggs på efter att pizzan gräddats i ugnen. Till dessert blev det hemgjord glass (också superbilligt: ägg, grädde, mjölk och vaniljpulver). Vi brukar göra en enkel hallonsås men den här gången hade vi massor av tillbehör kvar från i somras att  smaksätta glassen med. Strössel, minimaränger och såser. Lika bra att det kom till användning. 

Alla rester åt vi upp dagen efter genom att göra en pastasås på rubbet. Det är ju mitt mål när det kommer till mat. Att hela tiden använda - äta upp- göra slut på allt istället för att köpa nytt och fylla på hela tiden. Då är risken så stor att saker hamnar längst bak i skafferiet eller kylen och glöms bort. Lånehuset är ett lysande exempel. I somras ville jag bröa en form utan att använda ströbröd och såg att de hade tre öppnade förpackningar kokosflingor från Kung Markatta i skafferiet. Perfekt, tänkte jag och skulle låna en liten mängd till formen. Av gammal vana kastade jag ett öga på utgångsdatumet. Alla tre påsarna hade gått ut för närmare två sedan. Det är mycket möjligt att koksflingor håller längre än vad som anges på förpackningen men vi ville inte ta några risker. Kokos är ju trots allt fett och det är svårt att avgöra om det härsknat. Vi skulle bjuda sonens flickväns föräldrar på fika när de mellanlandade hos oss innan de skulle vidare till en stor fest. Då vill man inte gärna riskera att de skulle känna sig bubbliga i magen lagom till festen. 

Att inte veta vad som finns hemma är väldigt vanligt. Tacosåser är ett bra exempel. Jag har flera kompisar som skrattar åt sig själva för att de köper tacosås varje gång de ska äta tacos trots att de redan har fem öppnande burkar i kylen. Har ni någon sådan grej ni alltid lyckas köpa på er, trots att det redan finns hemma? Förut var det lasagneplattor hos oss men de har ändå rätt lång hållbarhet och numera har jag örnkoll på allt vi har hemma.

Apropå vad som gömmer sig i skåpen har vi även orkat genomföra den årliga garderobsrensningen. Jag är klar och barnen är klara. Det är bara maken kvar, men han får uppskov eftersom han reser bort nu i helgen. Han är också den i familjen som har svårast för att skiljas från saker så där får man vara med och övertala. - Du har inte använt den där skjortan sedan din moster fyllde 50 år och det är 15 år sedan! och han drabbas av akut separationsångest och svarar - Jomen, den är bra att ha. Jag kan ha den när jag går ut med hunden. Ni fattar. 

Jag tvingar mina barn, som motvilligt lyder, att tömma hela garderoben och gå igenom plagg för plagg. De får prova allt så att vi ser om det fortfarande passar. Sedan städar vi hyllor och lådor ordentligt innan kläderna åker tillbaka in igen. Skitjobbigt slit men ack så skönt när det är gjort. Finns ingenting så fint som en nystädad garderob där allt är vikt i perfekta små högar. Och jag är benhård, om ett plagg inte används så åker det ut. Vi passar även på att rensa ut trasiga eller väldigt slitna plagg. Har ni tänkt på att en garderob oftast styrs av 20/80 regeln? Dvs. du använder 20% av din garderob 80% av tiden. Tänk på det nästa gång ni öppnar garderoben för att ta på er något. Vips, kommer ni i stämning för en härlig garderobsrensning. 

Jag var lite hårdare än vad jag brukar och rensade ut en del saker som jag benådat tidigare. Det gäller att passa på nu medan man fortfarande är i den här sköna känslan efter lånehuset. Varje sommar tar vi med oss minimalt med ombyten dit och klarar oss utan problem i sju veckor. Istället upptäcker man att man inte saknar särskilt mycket av allt som ligger hemma. Varje år kommer jag hem med en dröm om att få bli ännu mer minimalistisk, haha.

Vi fick ihop två stora pappkassar med kläder som jag tog till second handbutiken imorse. Jag har lämnat in saker där i snart tio års tid och det är bättre att få ett par hundralappar i handen än att grejerna tar upp onödig plats hemma i garderoben. Först hade jag tänkt testa någon ny tjänst som t ex Sellpy eller Simplet men när jag kollade omdömen såg jag att många var besvikna och kände sig lurade. Då fortsätter jag hellre att lämna in hos second handbutiken som driver en öppen och transparent verksamhet. De prissätter vettigt och man kan välja mellan att hämta det som inte blev sålt eller låta dem skänka till välgörenhet. 

Spegel, spegel på väggen där...

Kan ni tänka er den dag då det inte behövs köpas någonting till hemmet? 

När allt är struket på listan och ingenting mer behövs. Och nu menar jag inte inköpslistan i köket där alla förbrukningsvaror går åt på löpande band. Jag menar den där andra listan, den med sällanköpsvaror. Jag vill ha det minimalistiskt och rena ytor men det finns ett antal standardsaker som saknas. I vår iver att inte samla på oss plotter blir det istället att vi inte har en del av de saker som de flesta har hemma. Eller så har vi bara en av varje och om den skulle gå sönder står vi alltså utan. Vi var utan skohorn i över ett års tid, bara för att nämna något. Nu har vi ett plastigt fult från Ikea, kostar en tia, trots att jag egentligen vill ha ett i rostfritt stål som jag spanat in från Svenssons. Men sådant står på en annan lista, önskelistan.

Kanske bäst att tillägga att jag alltid varit lite sådan, det är inte alls direkt kopplat till mitt sparande utan handlar bara om min motvilja att lägga på hög. Jag h a t a r plotter. Helst vill jag bara ha det allra, allra nödvändigaste. Problemet med det är att det alltid finns något man upptäcker att man saknar. Och nu menar jag inte en slagborr som man drar fram kanske en gång vartannat år utan vardagssaker som brukar ingå i ett hushåll. Och det lilla plotter som får finnas måste vara myssaker som påkostade doftljus och liknande. Sådant som personer som jag brukar få i present (perfekt!). 

Men vissa saker är som sagt självklarheter. Tonåringens rum var ett av de rum som målades om i somras och därinne fanns vår enda helfigursspegel. Inte för att vi tycker att vi är ovanligt fula och undviker att spegla oss utan just för att det känns onödigt med flera saker av samma sak. Han har rummet närmast ytterdörren också, så det var enkelt att bara kila in där om man ville kolla helheten innan man gick hemifrån. 

Sonen ville gärna ha kvar spegeln i sitt rum men när vi lyfte ner den från väggen upptäckte vi att den färgat av sig!  Där spegeln suttit var det fullt av fula svarta märken. Tänk er paniken om man hade lyft ner den av annan anledning än för att man bokat en målare. Den fina silverskimrande tapeten bakom var helt förstörd. Spegeln hade en ram i något slags fuskskinn och den hade färgat av sig. Jag tänkte att det skulle räcka att rengöra hela spegeln och att jag sedan kunde sätta små möbeltassar på baksidan och luta den mot väggen. Istället för att hänga upp den, så slipper jag göra hål i den nymålade väggen också. 

SIDOSPÅR: vi har inte satt tillbaka en enda sak på väggarna förutom i hallen, just för att vi inte klarat att göra hål i väggarna. Vi känner att vi måste vara helt säkra så att vi inte ångrar oss och känner åh nej...varför satte vi den där? Den skulle passa mycket bättre här borta!

Tillbaka till spegeln: först försökte jag dammtorka av den med en dammtrasa och då smulade det jättemycket om fuskskinnet och när jag vände på den blev jag alldeles svart och kladdigt om händerna. Som om den läckte färg. Då gav vi upp och bar ner den i soprummet. Aldrig i livet att jag tar risken och lutar den mot en -svindyr - nymålad vägg. Jag förstår inte vad som hänt, den har bara suttit på väggen och aldrig varit i kontakt med fukt eller väta. Så jag vågar inte gissa vad det där svarta kladdet var för något. Och nu saknar vi alltså en helfigursspegel. Den som lider mest utav detta är tonåringen, haha. Jag tänkte köpa en ny på Ikea och frågade min kompis inredaren om hon kunde ställa upp och köpa en spegel. Hon åker ändå dit titt som tätt i jobbet och jag känner att jag inte alls orkar springa runt och trängas på Ikea i mitt sjukliga tillstånd. Men hon föreslog Mio för att hon ändå skulle dit. Det här var för ett par veckor sedan och hon hade planerat att åka dit förrförra veckan.

Lustigt nog blev ärendet framflyttat och lustigt nog hann det komma en Mio-katalog i brevlådan under tiden. Jag brukar bara kasta dem men nu öppnade jag den för att vi pratat om Mio. Och vad låg där om inte en värdecheck?! Handla för 600 kr och få 300 kr i rabatt. Vet ni hur nära det var att jag missade det? Det hugger till i mitt sparhjärta bara jag tänker på det. Så nu gäller det bara att komma iväg innan erbjudandet går ut, om cirka två veckor.

Nu över till något annat. Senare idag ska jag, hör och häpna, följa med på en grej. 

En av barnens kusiner fyller år och vi är bjudna på middag. Man märker att man inte är i form när man tycker det är jobbigt att åka hem till folk som bor tjugo minuter bort, sitta där ett par timmar och sedan åka raka spåret hem igen. Helst hade jag bara velat stanna hemma men jag har inte träffat någon i släkten sedan jag gick på semester i början av sommaren så jag har låtit mig övertalas. Jag kan tänka mig att några av er tänker att det är just det här som är problemet, att man måste lära sig säga nej och inte ta på sig saker. Jag vet allt det där men jag känner också att jag behöver komma utanför de här väggarna ett par timmar. Se något annat och normalisera tillvaron för mina barn, åtminstone för en kväll. Och hellre där än att folk får för sig att komma hit. Jag blir handlingsförlamad vid blotta tanken på att ha gäster. Ni vet allt städ, trix och fix. Även om man bara bjuder någon på fika så är det en radda saker att tänka på. Så jag planerar att följa med. Min man har köpt presenten (och fått den inslagen) till födelsedagsbarnet så jag behöver bara tänka på att klä på mig själv och följa med. Tänk att det skulle behövas en sjukskrivning för att nå dit, hehe. Jag har nog köpt  95% av alla presenter i den här familjen sedan 1998. Men nu blir det andra bullar och inget ont som inte har något gott med sig osv.

Hur som helst, kan nog vara nyttigt att förflytta sig lite. Största faran med sjukskrivningen är avsaknaden av rutiner. Jag kämpar verkligen med att kliva upp samtidigt som barnen på morgnarna, duscha och klä på mig och sedan hålla mig i köket eller vardagsrummet. Det är så frestande att bara ligga kvar i sängen hela dagen. Vilken antingen eller-människa jag är alltså. Inga medelvägar här inte, antingen hundra projekt på en gång och inte en lugn sekund eller så vill jag bara ligga i sängen och kolla på Youtube medan jag mumsar rostade mackor med sylt. 

Hemma!

Nu är vi tillbaka hemma i lägenheten. Grönbetet är slut och det var dags att krypa tillbaka in i skokartongen igen. Det är nu jag borde skriva något käckt i stil med "borta bra men hemma bäst" men jag tycker faktiskt inte riktigt att det stämmer. Jag är glad att vara hemma absolut, men hade å andra sidan inte alls haft något emot att bo kvar ett par veckor (eller månader) till. Men nu är vi här. Och inte bara vi utan även vår packning. 

Och som om det inte vore nog jobbigt som det är att komma hem med hundra Ikeakassar, så hade vi ju lite till att stöka med. Halva lägenheten var tömd på möbler. Eller rättare sagt, möblerna och allt annat bohag hade staplats i den andra halvan av lägenheten. Det var lätt att förtränga när man satt på badbryggan och dinglade med fötterna i vattnet som om det inte fanns någon morgondag. Som om det inte fanns någon hemflytt. Framför allt hade jag glömt bort att vi belamrat minstingens rum med allt lösöre från vardagsrummet, så till den milda grad att han inte kunde komma fram till sin säng. Verkligen smart gjort av oss.

Vår lägenhet och lånehusets vardagsrum är i storleksordning ungefär lika stora så det är något av en omställning. Det är inte utan att man känner sig lite instängd. Jag ser på det som att drabbas av jetlag. Symptomen är inte detsamma, däremot är omställningen lika svår. Att inte bara kunna öppna en dörr och kliva rakt ut i en trädgård. Och allt det där som kommer med husägarliv. 

Så vi kom hem till stök och givetvis en massa att göra. För att säga något positivt om hemkomsten, trots allt, så har målaren gjort ett fantastiskt arbete. Dra mig baklänges vad fint det är! Det är bara att inse, du får vad du betalar för. Våra väggar är perfekta. De har aldrig varit så släta och jämna. Tak, väggar och lister ser ut som nya igen och för första gången ser vi inga skarvar efter gamla tapeter. Det här är banne mig lycka! Mitt stora bekymmer just nu, förutom att hindra barnen från att nudda väggarna, är att få upp tavlor och hyllor. Jag vill inte sätta tillbaka allting där det satt tidigare (känns lite fantasilöst) men vill inte heller råka hänga upp en tavla för att sedan komma på att det blev fel. Det kommer att skära i mitt hjärta varje gång vi måste skruva och borra i väggarna, som när barnen var små och fick sina första sprutor på Barnavårdscentralen. 

Jag måste erkänna att vi inte överansträngt oss hittills. Igår var vi bortbjudna när goda vänner bjöd in till trädgårdsfest för att fira en födelsedag. Alla barn och tonåringar som var där connectade direkt tack vara Pokémon Go och det är inte ofta man ser dem umgås över åldrarna på det sättet. Det var en härlig syn och till och med vår motsträviga tonåring som inte tycker sig passa in varken vid barnbordet eller vuxenbordet tinade upp och hade kul med de yngre barnen. Festen var slut för vår del när min man åt för mycket Pavlovatårta till efterrätt och blev lätt grön i ansiktet. Men det gick bra, han behövde bara gå hem och lägga sig raklång. Han slocknade på en sekund och sov sedan i två timmar, helt utslagen av gräddkoma. Själv har jag lärt mig var gränsen går och vet hur mycket grädde jag tål. 

Lite stressad blir jag när jag är bortbjuden och ska försöka hitta något att ha på mig. Klädkontot har stått nästan helt still de senaste åren och det är en utmaning att leta fram något som kan funka och som man inte haft på sig de senaste gångerna man träffade samma människor. Klassiskt minimalistproblem. Jag undrar verkligen hur alla de här superminimalisterna med åtta plagg i garderoben gör när de behöver klä upp sig. Kör de samma "lilla svarta" varenda gång, sommar som vinter? Och undrar inte omgivningen om det brunnit i garderoben om man alltid dyker upp i exakt samma kläder? 

Nu planerar jag inga klädinköp alls för tillfället men om man ska köpa några kläder så känns vettiga vardagsplagg som kan användas vid många olika tillfällen som ett smartare val än festkläder. Men det är inför fest man står där med klädpanik. Det är ju aldrig samma "vad ska jag ha på mig-hysteri" när man ska till tandläkaren eller gå och köpa glödlampor på Clas Ohlson. Om man ska på större tillställningar som bröllop är det lätt att låna något men det blir lite konstigt om man behöver ringa runt och låna kläder varje gång man ska bort på middag. 

Jag VILL bo i ett Vipp-Shelter!

Kära vänner, har jag möjligen några trogna läsare som kommer ihåg att jag en gång skrev ett inlägg om en toaborste? Ni vet en sådan där borste som folk har stående bredvid toaletten för att kunna rengöra toalettskålen när de har gjort nummer två.

Inlägget handlade om att jag ville köpa en pedalhink och en matchande toaborste av märket Vipp. Snygg design, men dyrt. Pedalhinken kostade 3000 kr och toaborsten 1500 kr. Jodå,  ni läste alldeles rätt men det var naturligtvis mitt gamla jag som ville köpa de här sakerna för att piffa upp badrummet. Något köp blev det aldrig eftersom min man, bromsklossen, satte sig på tvären och ylade om att det var sinnessjukt att köpa toagrejer för galna pengar. Jag var bitter ända tills jag bestämde mig för ett ha ett köpfritt år och blev för snål för att köpa dyr badrumsinredning. 

Jag trodde att jag hade kommit över det men det har jag inte. Man kan säga att det finns ett litet Vippärr. 

Och ikväll sprack det lilla ärret upp en aning. Det började med att jag hittade ett youtubeklipp om ett tiny house och blev alldeles till mig. Det var banne mig det snyggaste lilla hus jag någonsin sett. Stål, glas, svart och grått. Jag älskar varenda liten detalj. 

Bild: Elle Decoration

Jag tittade på klippet och kände "Okej, jag kan bo där". Tio minuter senare hade känslan förvandlats till "Jag måste bo där!" Lyriskt visade jag klippet för maken och minstingen som båda blev lika förtjusta som jag. Minstingen påpekade att det bara finns ett sovrum och undrade försynt var han och hans bror skulle få sova. Tålmodigt förklarade jag för honom att jag vill ha ett tiny house längre fram, när de har flyttat hemifrån. Och då kan vi säkert tränga ihop oss när de kommer och hälsar på, det blir bara mysigt. De kan få sova på loftet så sover vi i vardagsrummet. Det var liksom klart. I huvudet hade jag redan börjat leta tomt och packa flyttkartonger. En bit in i klippet upptäcker jag att det är designföretaget Vipp som ligger bakom. Jag fattade inte det från början eftersom jag var så bländad och bedårad av allt annat. 

Jag gillar idén att all inredning ingår. Att vi har för många beslut att fatta i livet och att det därför är skönt att flytta in i ett färdigt koncept där allting matchar. Skönt att slippa välja möbler, belysning, porslin och sänglinne. Bara att flytta in. Men trots att min man var lika förtjust i huset som jag så var han tvungen att döda allt kul med sin realistiska syn på saker. Jättetråkigt.

Vi gick in på hemsidan och tittade på priset. 4,8 miljoner kronor. Jag kan hålla med om att det är i saftigaste laget, särskilt när man måste köpa en plätt mark att ställa huset på också. Men ändå, ni vet när man rycks med lite för mycket och blir irriterad på sin partner som ska plocka ner en på jorden igen. 

När han lämnade rummet ropade jag listan med Vipp-grejer som ingår i priset  -...och man får 1 x soap dispenser!

Ett desperat försök att göra det hela lite mer prisvärt. 

Youtubeklippet hittar ni här!

Vill man se vad som ingår i priset klickar man här!

Mitt blogginlägg om toaborsten finns här!

Med på tåget

Min man har visat ett halvhjärtat intresse för den här bloggen. 

Delvis beror det på att han inte har så mycket fritid och knappt hinner öppna en dagstidning. En annan anledning kan vara att han tycker att jag spårar ur med mina idéer och påhitt kring pengar och sparande. 

Så döm om min förvåning när han kom hem från jobbet idag och berättade att han hittat tips på youtubeklipp bland mina bloggkommentarer och tittat på The minimalists. Jag visste inte vad jag skulle svara, så förvånad blev jag. Inte nog med att han besökt bloggen - han har läst kommentarerna. Och inte nog med att han läst dem, han har letat upp ett 15 minuter långt klipp som Optimeralivet tipsade om - och tittat på det?! Han berättade hela klippet för mig, så detaljerat att jag knappt behöver titta på det själv. Jag hörde att budskapet verkligen hade gått fram när han berättade hur killen i filmen hade packat ner allt han ägde i flyttkartonger för att bara gå och hämta det han verkligen behöver, när han behöver det. Att han efter tre veckor upptäckte att 80% fortfarande låg kvar i flyttkartongerna. Det fanns något engagerat i hans röst. Ett nyväckt intresse, en pollett som hade trillat ner.

Jag är överlycklig, let the brainwash and mind control continue. Så kan vi snart göra oss av med mer grejer och bli ännu mer sparsamma här hemma. Det är perfekt. Då kommer jag inte längre att framstå som så himla annorlunda med knasiga idéer. Men innan han gick och lade sig sade han - Glöm inte att svara på de där kommentarerna nu. Du har fått flera stycken, riktigt roliga faktiskt.  Och då kände jag lite så här: öööh, sköt ditt du så sköter jag bloggen. Orka att han tror att han ska få bli någon slags bloggmanager nu. Det kommer inte att hända. 

Han har ett extremt tålamod dock, det måste jag ge honom. Ena månaden ska han spara alla kvitton och nästa månad ska han äta gröt och soppa till middag. Han hänger på spartåget helt enkelt. Men jag ser ju på både honom och barnen när de tycker att jag går för långt och då tycker jag ändå att jag biter ihop ganska duktigt för det mesta. Samtidigt sitter de i ett uselt förhandlingsläge när jag är den som gjort alla stora uppoffringar. Det är jag som har haft ett köpstoppsår och det är jag som har slutat snusa. Deras liv förändrades inte lika mycket av mitt hårdsparande. 

Men någonstans har vi trots allt samma drömmar och visioner. När vi träffades var han den ekonomiska av oss två medan jag gillade att shoppa mycket och gärna dyrt och sedan blev det omvända roller. Nu kanske vi kan ta ytterligare ett steg mot en mer minimalistisk livsstil. Jag hoppas att han kollar in fler youtubeklipp.

Jag, en äkta fejkminimalist

I helgen hittade jag en youtubekanal med en skäggig minimalisthipster som jag inte kunde sluta kolla på. 
Jag tittade på klipp efter klipp medan jag försökte fundera på om jag tyckte att han var smart eller totalt knäpp. Dessutom är jag så ytlig och oseriös att jag under en video kom på mig själv med att tänka att han skulle vara råsnygg om han bara rakar av sig skägget, klipper håret och sätter på sig något annat än sunkiga linnen. Hoppsan! Det här med 100% minimalist, jag är helt klar inte där än... 

Hur som helst, allt började när hans fru lämnade honom efter 12 års förhållande. Då hade han hus, eget företag, bil, katter, hund och flera garderober proppfulla med kläder. Men han jobbade för mycket, drack för mycket och kände sig olycklig. Efter skilsmässan slutade han äta skräpmat, röka och dricka och flyttade in i sitt garage för att kunna hyra ut huset. Han sålde bilen och alla saker han ansåg att han kunde klara sig utan. Allt det här låter ju superbra och jag sög i mig vartenda ord. Inte så att jag tänkte skilja mig och sälja hunden men jag kände mig ändå väldigt inspirerad och funderade på att dra igång en stenhård garderobsrensning och få ett hem där jag slipper trängas med överflödiga prylar.

Sedan hittade jag hans take a look-video, dvs. hemma hos reportage. Där fick man kliva in och se hur han bor. Han hade då flyttat ut ur garaget och skaffat sig ett nytt boende. Jaha, det var ju något av en kalldusch. Vardagsrummet består av helt kala väggar, en helt tom bokhylla och någon slags gympamatta på golvet. Ett par cyklar i ett hörn. Det finns ingenting på väggarna och det ekade på samma sätt som när man ringer det där sista samtalet från en tömd lägenhet för att säga att flyttlasset gått och ingenting finns kvar. Samma sak i sovrummet - en madrass på golvet och ingenting mer. I badrummet ekar skåpen tomma, han använder varken tvål eller schampo och viftade istället stolt med en sax. Det var där någonstans jag gick från att tycka att han var en bra förebild till att tycka att han måste ha tappat det helt när frugan stack. Jag kan inte hjälpa det men jag anser nog att vi bör använda en och annan hygienprodukt. Jag tror säkert att det är bakteriedödande att gurgla munnen med kokosfett men borde man inte vilja borsta tänderna med tandkräm åtminstone någon gång ibland?

Kan man inte vara minimalist och ändå vilja ha lite schysst konst på väggarna? En liten poster om inte annat. Även en minimalist borde få ha en skön soffa att krypa upp i, med några inbjudande kuddar att luta sig mot. Ärligt talat fattar jag inte grejen med att bo så spartanskt att en fängelsecell framstår som lyxig i jämförelse. 

Det jag ändå har fastnat för är hur han beskriver att livet förändrades. Stegvis. Utan att egentligen ha planerat alla dessa förändringar. Han planerade aldrig att bli minimalist utan det blev ett naturligt resultat av den utveckling som följde. Och där kan jag känna igen mig. Han pratar om huge life changes. Så var det för mig också, om än i mycket mindre skala och inte så extremt. Ett köpfritt år ledde till att jag slutade snusa osv. Jag har förändrats otroligt mycket under de senaste två åren. Även om jag - obs! - fortfarande använder tandkräm och deodorant och föredrar att sova i en riktig säng.

Jag kommer att titta på fler av hans klipp. Han inspirerar trots alls. Och det han förstår är att alla inte vill leva som han gör. Han inser själv att han är extrem och han vill inte försöka påverka andra att göra som han. Däremot tycker han att det är toppen om han kan få någon att förstå att vi mår bättre om vi har mindre prylar och försöker leva ett enklare liv. 

Om det är någon som är sugen på att kolla in skägghipstern så kan ni leta efter Thriving minimalist på Youtube och leta bakåt bland alla hans klipp. 

Dyrt att vara proper

Alltså, vad är det som händer? Farväl sparblogg och hej shoppingblogg! 

Det är väldigt vad det är mycket utgifter just nu och jag har sprungit mer i butiker än vad jag har gjort på evigheter. 

Att spara är ingen match när det gäller en begränsad tid, det tror jag att de allra flesta håller med om. Att ändra livsstil och hålla den på sikt är den stora utmaningen. Det är lätt att dra ner på utgifter och köra hårt i början när motivationen är på topp. De flesta har överfulla skåp och lådor med allt man behöver och mer. Det finns alltså inget egentligt behov av att köpa på sig mer utan mycket av shoppandet har skett för nöjes skull. Först längre fram kommer den verkliga prövningen. Saker förbrukas och konsumeras, prylar går sönder till slut och längtan efter något nytt kan vara påträngande.

Just nu rullar det på bra med utgifter här och det gäller att tänka till för att det inte ska skena iväg. Först var det datorn och det var en stor utgiftspost. Nu är det mängder av mindre saker som måste köpas och ordnas. Igår klippte jag mig och då hade jag verkligen dragit ut på det. Jag bara väntade på att chefen skulle skicka hem mig pga ovårdat yttre eller liknande men jag hann före, som tur var. Jag klipper mig i salongen bredvid jobbet och får grannrabatt så jag betalade 300 kr istället för 380 kr. Alltid något, jag jagar rabatter och extrapriser vad jag än gör. 

I min iver att rensa ut saker som bara ligger och att använda upp allt innan jag köper nytt så tog min enda (!) mörka ögonskugga slut. Helt slut. Jag skrapade verkligen ur den lilla behållaren noggrant innan jag gav upp. Mascaran tog slut i samma veva och då hade jag ändå spolat den under varmvatten ett par dagar i rad. Jag vet, mitt liv låter verkligen miserabelt men ni kan ju försöka komma ihåg att det är frivilligt. Hur som helst, igår tog jag mina tre senaste presentkort på Åhléns (ersättning för undersökningar) och lyxshoppade. 

Min sminkväska är en sorglig syn. Den har gått från till en härlig och inspirerande samling glammiga förpackningar och roliga pryttlar till...något sparsmakat och nerbantat som numera ryms i det som tidigare var en liten resenecessär. Men jag hänger inte läpp för det, jag sparar tid och energi på att bara ha det nödvändigaste och man blir ganska picky när man bara får välja EN produkt.

Smink är dyrt, mascaran kostade 139 kr (kampanjpris, ord. pris 179 kr) och ögonskuggan kostade 295 kr (jag vet, JÖSSES!). Summa: 434 kr och jag fick alltså kasta in 134 kr för att täcka upp mellanskillnaden. Dyrt och svidigt men nöden hade ingen lag. Dessutom behövde jag nya sommarstrumpbyxor, både till helgens fest och till jobbet, så jag passade på att handla "Välj 3 betala för 2", dvs. 158 kr istället för 237 kr. 

Men det slutar inte där, tyvärr. Båda barnen behöver nya jeans till skolavslutningen och tonåringen är i akut behov av frisörvård och en ny skjorta. Minstingen har gått med på att ärva en snygg vit skjorta av sin storebror. Använd vid endast två tillfällen, så den ser sprillans ny ut och den kommer att funka perfekt på skolavslutningen. Utöver detta behöver vi köpa en present till helgens bankett. Och det värsta av allt, jag har inte vågat testprova mina festklänningar för att kolla om jag får på mig dem. Om det är något jag inte behöver så är det fler fina festklänningar. Däremot behöver jag lyckas åla mig i dem och det kan vara lite si och så med den saken. Passar de inte så kommer jag inte att köpa något nytt utan försöka låna eller, i värsta fall, klä ner mig lite och gå i något annat. Det ordnar sig alltid.

Sammanfattningsvis kommer mitt betalkort alltså att gå varmt den här veckan. 

Det är inte utan att man svettas lite när man samtidigt försöker planera sommaren och semestern. Tur att skattepengarna kommer snart och kan fungera lite som ångestdämpande läkemedel. 

Dödens tre lastbilar

Jag är inte så biblisk av mig men jag vill minnas ett citat om kamelen genom nålsögat. Ett annat passande ordspråk i sammanhanget: den som har flest prylar när han dör vinner. Visdomsord som ska påminna oss om att inte vara giriga och att lyckan inte sitter i det materiella. Om det kan man tycka vad man vill men vi kan väl enas om att vi köper på oss för mycket saker? Alldeles för mycket onödiga saker som sedan bara ligger och dräller eller fyller skåpen helt i onödan.

Idag var jag ledig från jobbet och har spenderat dagen hemma med hunden. Jag förvandlades till en sådan där nyfiken granntant som har full koll på vad som händer utanför fönstret. Där pågick nämligen full aktivitet. Någon gång i morse kom ett företag som tömmer dödsbon och tog hand om lägenheten ovanför. Det var ett helt team bestående av fem starka flyttgubbar och de parkerade tre stora lastbilar utanför porten. De var inte klara innan mörkret föll utan lastade det sista runt sjutiden på kvällen.

Om vi bortser från det sorgliga i att ett helt liv packas och fraktas bort av främlingar så reagerade jag över hur mycket som verkar rymmas i en fyrarummare. Med all respekt för den avlidne och anhöriga vill jag ändå ta upp ämnet. Jag är inte okänslig, tvärtom blev jag nedstämd och känslosam efter att ha sett hur de bar ut saker som jag sett stå i fönstret ovanför vårt ända sedan vi flyttade in. Bland annat en udda och lite märklig pryl att ställa på en fönsterbräda men jag hade vant mig och nu blir det tomt när den är borta. 

De fem flyttgubbarna verkade vara ryssar eller andra öststatare och de jobbade målmedvetet och metodiskt hela dagen. Lastbilarna stod parkerade med öppningarna mot porten och varje gång jag gick in och ut med hunden möttes jag av detta bohag som var utspritt över hela gården. Man såg hur de noggrant sorterade vad som skulle lastas på vilken lastbil. Möbler på en lastbil, kartonger och småprylar på en annan och skräp på den tredje. Bortsett från självklara saker som möbler och annat så har jag nog aldrig sett så mycket prylar från ett hushåll någon gång. Det tog aldrig slut. Flyttgubbarna hade några slags stora varuvagnar, lastvagnar, i stål med sig som de lastade flyttkartonger på. Det måste ha varit minst 200 kartonger. Vidare var det minst 50 banankartonger med grejer. Och ett tiotal stora soptunnor på hjul. När de bar ut allt detta lösöre hade resten av min familj kommit hem och min man och barnen tittade ut flera gånger och häpnade över mängden saker ute på gården som väntade på att lastas. Det är svårt att återge så här i efterhand men tänk er människor som troligtvis aldrig kastade något. Som aldrig rensade bland böcker, tidningar, skivor och tavlor. Som troligtvis aldrig rensade bland kläder eller gammalt sänglinne. Människor som sparade alla vykort som de fått på 70-talet. Så upplevde jag detta bohag. 

Varför sparar vi allt det där? Förmodligen sparar vi en del för att det har ett affektionsvärde och resten sparar vi av gammal vana även om det saknar känslomässigt värde. Jag tror mer och mer på att ha mindre grejer och nu är jag sugen på att rensa ännu mer. Leva ännu mer sparsmakat. Den dagen då allt är över vill jag inte kunna fylla den där tredje lastbilen med skräp. 

Frid över ditt minne L.O. 

Konsten att delegera

Jag har en dröm om att minska prylarna till hälften. Ni känner säkert till talesättet en in, en ut. Ställs en ny in, tas en annan ut. Det släppte jag ungefär samtidigt som jag kickade igång mitt köpstopp. En mängd saker ska ut innan något mer kommer in. 

Jag började ambitiöst men tappade sedan fart. Rensandet är så förbannat tidskrävande och tröttsamt. Men det är då - fiffigt tips- man ska delegera mera. Jag gav min man två sysslor att utföra idag. Kommentera helst inte just det, jag vet redan hur det låter. Han fick i alla fall i uppdrag att rensa barnens garderob och att städa ett par kökslådor. Det var inte så att han klappade händerna av förtjusning men han fann sig i sitt öde. Det är barnens garderob som är intressant att följa upp i det här inlägget. Jag anser mig vara ett rensarproffs som river ur allt och smidigt kastar plaggen i tre högar: spara - kasta- sälja/skänka bort. Min man däremot håller upp en tröja, stirrar på den i fem minuter och man kan riktigt se hur han tänker så det knakar. Med den farten hinner det blir både jul och påsk innan han rensat färdigt. 

För ett tag sedan rensade jag barnens garderob men plockade då bara bort sådant som var urvuxet eller trasigt. Jag blev inte nöjd eftersom barnen väljer att använda bara ett fåtal plagg trots att de har massor av kläder. Kläder de inte vill använda för att de är "osköna" eller "fula". Så jag ville att de skulle rensa ut ALLT de inte kommer att använda. Detta oavsett om det slutar med att garderoben blir nästan tom. Varför ska saker ligga och ta plats om de ändå inte används? Själv skulle jag iväg på annat just då men överlät alltså detta projekt på killarna i familjen. Hur det slutade? Minstingen var den som rensade och bildade högar på golvet. Trots sin ringa ålder förstår han redan att det är bäst att ge pappan sparken som projektledare om det ska bli någon tid över till lek den dagen. Istället fick pappan vika och lägga in det som skulle behållas. Tonåringen hjälpte till genom att titta upp från sin skärm och muttra "ja" eller "nej" när de höll upp något som tillhörde honom. Jag kom hem och sonen öppnade stolt garderoben! Oj, det var inte mycket kvar. Det ser faktiskt ganska ynkligt ut. Trots att det var det här jag ville och hade dagdrömt om så fick jag en liten chock. "Hjälp, folk kommer att tycka synd om barnen och dra igång en klädinsamling för att de tror att vi har blivit fattiga".  

På något sätt förknippar vi bra föräldraskap med att kunna ösa ett överflöd över våra ungar. Leksaker, kläder och prylar. Mina barn ska minsann inte sakna något-tänket. Men blir de verkligen lyckligare av en massa saker som de inte har några planer på att använda? Jag tror faktiskt inte det. Nu blir det dessutom lättare att hitta vad man söker eftersom man slipper leta bland alla högar. Alla mina försök att lägga favorittröjorna underst i högarna resulterade bara i att det blev rörigt när de rev runt bland tröjorna för att hitta den gömda favoriten. 

En lyckad rensning är en sådan total tillfredsställelse. Även om jag nu inte själv kan ta åt mig äran.

Hygien - dyrt eller billigt?

För några dagar sedan köpte jag en ny handkräm på väg till jobbet. Det var något av ett emergency case eftersom jag glömde att smörja in händerna innan jag gick hemifrån. Mina händer blir lätt torra och kliar lite och jag måste alltid smörja in dem när jag har varit i kontakt med vatten. Missar jag det känns det oerhört obehagligt.

Jag duschar varje morgon och ibland händer det att jag tar ett bad på kvällen. 

Förr i tiden hade jag torr hud på kroppen och var därför tvungen att smörja in hela kroppen varje dag. Det vande jag mig av med för ett par år sedan och nu behöver jag sällan smörja in kroppen. Hemligheten är att tvåla in sig mindre. Vi behöver inte tvåla in hela kroppen varje dag. Det räcker att tvåla in väl valda ställen. Så fort jag slutade löddra in mig med parfymerade duschtvålar kunde jag alltså sluta kladda med parfymerade bodylotions. Händerna är en annan sak, de tvättas ju hur många gånger som helst varje dag.

Vart vill jag komma med hela den här harangen om mina hygienvanor?

Jo, jag skriver om budgetmiddagar och diverse besparingar som rör köket. Men hur ser det egentligen ut i badrummet? Det kan omöjligen bara vara jag som har proppfulla korgar ståendes i badrummet. Det är hudvård, hårvård, stylingprodukter, rakartiklar, parfymer och smink till förbannelse. Den som har tre förpackningar frukostflingor i skafferiet går förmodligen inte och köper ett fjärde paket men lustigt nog är det exakt så vi gör med skönhetsartiklar (i alla fall vi kvinnor). Vi kan ha fem olika kroppskrämer hemma men faller ändå för frestelsen att köpa fler. För att det är en snygg förpackning eller en ny doft. 

Förutom mitt köpstopp har jag en strävan efter ett mer minimalistiskt leverne och det går inte riktigt hand i hand med alla dessa flaskor, burkar och grejer. Redan tidigare i år rensade jag ut sådant som började bli gammalt eller kändes ofräscht. Resten använder jag upp undan för undan. Men det tar tid. Jag har ju inte alltid haft köpstopp och före dess var jag oerhört svag för just skönhetsartiklar. Av någon märklig anledning känner man sig så himla lyckad och glamorös när man står där och kletar in sig med en Diorkräm för 800 kr.

Jag tycker fortfarande väldigt mycket om exklusiva produkter och vackra förpackningar men känner inte längre att jag behöver ha tio olika flaskor som är till för samma grej. 

Det känns faktiskt onödigt att ha både hand- och fotkräm. Det är inte direkt så att mina fötter märker någon skillnad om jag smörjer in dem med handkräm. 

Det här är planen:

* Använda upp allt som jag redan har. 

* Bara köpa en av varje grej (när den gamla håller på att ta slut).

* Inte börja på den nya innan den gamla är slut (vilket jag alltid gjort tidigare och sedan har jag en massa bortglömda flaskor med bara småslattar kvar.)

* Hålla fast vid beprövade favoriter istället för att frestas av spännande nyheter som sedan blir liggandes för att jag går tillbaka till favoriten istället. 

* Noga tänka igenom när budgetalternativ fungerar lika bra. Grönt ljus för bra ansiktskräm men rött ljus för onödigt dyra duschtvålar eller handkrämer.

Är det fullt i era badrumsskåp eller har ni redan snålat in på badrumsprodukterna?

Nya tag under snålveckan

Tillbaka på banan igen efter måndagens dikeskörning.

Jag har lyckats hålla nere kostnaderna tack vare långa arbetspass och att barnen varit utlånade i några dagar. Barnen har haft kul hos sina respektive kompisar och jag har passat på att ägna kvällarna åt att läsa ett par riktiga bladvändare som jag lånat på biblioteket. Jag har legat och läst långt in på nätterna men givetvis skyllt på värmen när tröttheten slagit till dagen efter.  

Medan barnen varit borta har middagarna varit enkla men goda. Igår lagades det ris med grönsaker och idag blev det pasta med spenat. Det är bara att fräsa vitlök i olivolja och sedan snabbt vända ner ett par nävar bladspenat i pannan precis innan servering. Till kvällsfika blev det smoothie på banan, yoghurt och frysta hallon. Så här på sommaren är det löjligt enkelt att svänga ihop lätta middagsrätter med ett fåtal ingredienser. Jag är inte så stor i maten när det är kvavt och svettigt och magen känns full av allt kallt vatten man hinkat i sig. 

Igår passade vi dessutom på att rensa bort en del saker som blivit kvar under tidigare gallring. Saker som vi varit tveksamma till att behålla men ändå inte kunnat kasta. Nu när beslutet fått mogna fram kändes det enklare att faktiskt bara göra sig av med dem. Det var några stora mattor, en pall som stått ute på balkongen, tomma blomkrukor, skor och ett par böcker. Mattorna har vi inte använt sedan valpen kom och nu känns det plötsligt fräschare att vara utan. Även om han börjar bli rumsren så kommer det fortfarande att hända olyckor och så småningom kommer han att fälla päls. Den stora vardagsrumsmattan har vi behållit och lagt undan tills vidare. Att vi burit bort en del prylar kanske inte syns för den oinvigde men jag upplever lägenheten som luftigare. Det allra bästa är dock att vi inte köper på oss några fler prylar. "En in, en ut" gäller inte här. Snarare "En ut, ännu fler ut".

Imorgon får vi en gäst hemma hos oss, hundens syster ska bo här i en vecka. Det kommer att bli totalt kaos här med två valpar men barnen är överlyckliga. Jag också, särskilt med tanke på att jag ska vara på jobbet och slipper virrvarret av uppspelta valpar större delen av dagarna.

Tanken var att jag skulle redovisa min kontokontroll ikväll men sköt upp det eftersom det var första kvällen hela familjen var samlad igen. Jag hoppas hinna med det under morgondagen. 

Låna ut och våga låna!

Har ni läst Lina Thomsgårds krönika "Vi behöver inte äga en borrmaskin var"? Jag såg den på Aftonbladets sajt och ni hittar länken längst ner i inlägget. Hon tar upp något jag funderat över många gånger, nämligen att vi köper på oss en mängd saker som används sällan eller bara en kort tid. Inte nog med att dessa saker ska förvaras någonstans, de är även hutlöst dyra om man slår ut priset på antal gånger man använder den. Man räknar alltså PPT, pris per tillfälle. 

I krönikan tar hon upp borrmaskinen som nämns i rubriken men också tält och resväskor. Jag kan bara instämma och konstatera att vi är ägare till en mängd saker som sällan kommer till användning. Det mesta står nere i källaren och tar plats. Vi borde verkligen bli bättre på att låna av varandra. Givetvis på ett skötsamt och ansvarskännande sätt, ingen gillar rollkaraktären Ove från komediserien Solsidan. Behöver vi verkligen köpa det som plockas fram en gång om året? Ja, bortsett från lådan med julpynt då.

Skridskor var en av de saker jag kom att tänka på och jag tror att många med skolbarn förstår vad jag menar. I skolan åker barnen skridskor ungefär tre gånger varje vinter och då behöver de skridskor och hjälm. Barns fötter växer fort och fjolårets skridskor är givetvis för små när nästa säsong kommer. Vi har inte haft någon att ärva efter och även om man letar efter begagnade skridskor kan det vara svårt att hitta rätt storlek. Eftersom ingen av mina barn gillar skridskoåkning är det inte heller något vi gör som familjeaktivitet på fritiden, så det blir väldigt dyra skridskor om man räknar PPT. När jag var barn anordnades det prylbytardagar i skolan en gång varje vår och höst men det verkar inte förekomma i kommunen där vi bor.

Av utrymmesskäl vore det bra att bli av med en massa saker som används någon eller några enstaka gånger per år. 

Rent ekonomiskt vore det vettigare att inte köpa dem överhuvudtaget. 

Socialt är det trevligt att kunna hjälpas åt. Det är så självklart egentligen och ändå gör vi det alldeles för sällan.

Läs krönikan här:  http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/linathomsgard/article19188545.ab

Det är dags att sluta bunkra

Jag har tagit en paus i rensandet. Inte för att jag har tröttnat utan för att tiden inte räckt till. Veckan som gått har ägnats åt familjeliv och jobb. Emellertid hade jag en del nytvättad tvätt att ta hand om och lägga in i garderober och skåp. Och jag blev än en gång medveten om vilken överkonsumtion jag ägnat mig åt. 

När jag rullade ihop fem par nytvättade strumpor insåg jag att det ligger minst 25 par till i strumplådan. Nej, jag överdriver inte och ja, det är bara mina strumpor i lådan. Samma sak med underkläder: full låda. För att inte tala om linnen. Man kan tro att jag deltagit i en tävling, "försök hitta så många du kan och köp dem. Flest svarta och vita linnen vinner." Ytterst oklart varför jag bunkrat. Jag använder ändå bara de som ligger överst. Antalet går i strid med min ovilja att bygga tvättberg. Jag tvättar hellre regelbundet än har mängder av sunkig smutstvätt liggandes en längre tid. Alltså skulle jag klara mig på mindre än hälften. Jag har valt att betala för allt det där utan att egentligen behöva grejerna. Men nu ligger de där de ligger och jag känner inte för att kasta dem eftersom en hel del är så gott som oanvända. Däremot har jag lärt mig en läxa, att inte köpa fler.

För ett antal år sedan köpte jag nya handdukar. Alla i samma färg men i olika storlekar. Bra kvalitet, tjocka och mjuka. Det sved i plånboken men jag var nöjd med mitt köp. Därför är det helt obegripligt att jag för mindre än ett år sedan var och tittade på nya handdukar. Jag ville nämligen byta färg. Anledningen till att jag inte handlade då var att jag ville överväga färgvalet noggrant innan jag slog till. Idag är jag glad att jag väntade och har inte längre några planer på att byta handdukar innan de gamla är utslitna. 

Varför detta påhittade behov? Tidigare handlade jag ofta på lunchen, allt för att pigga upp jobbdagen och belöna mig med något fint. Det känns skönt att veta att jag inte behöver den sortens uppmuntran längre. 

Förresten vet varenda normalbegåvad kotte att de skönaste handdukarna är de som använts och tvättats en massa gånger.

Litet eller stort

Jag har noterat att det inte bara är sparsamhet som går hand i hand med minimalism. Många verkar tycka att trångboddhet och minimalism hör ihop. Jag gillar idén med kompaktboende och tycker att man alltid bör försöka tänka kvadratsmart, oavsett ytans storlek. Trenden med Tiny Houses verkar röra sig hitåt och en bildgoogling visar en massa pyttesmå söta hus som ser ut att komma direkt från någon barnfilm. Jättegulligt, men kanske mest lämpat för den ensamstående eller möjligen ett barnfritt par.

Läste någon sparbloggare som vill gå ner i boyta, vilket är fullt förståeligt om prylarna minskat. Varför ha ytor som står outnyttjade men fortfarande kostar pengar. Men även om jag förstår poängen ser jag inte några personliga fördelar med att bo mindre. Inte med familj och framför allt inte med lite större barn. Vi är fyra personer med olika viljor och behov. Och även om det är skönt för själen att göra sig av med en massa bråte stör jag mig inte på fria ytor. Tvärtom, min dröm är att bo större. 

Jag förstår ärligt talat inte riktigt kopplingen mellan minimalism och trångboddhet.

För mig är det värdefullt att kunna gå undan till en lugn plats för att läsa eller arbeta ostört eller att kunna erbjuda övernattning för flera gäster åt gången. Att alla får ha space omkring sig helt enkelt. Nu menar jag inte att drömmen är att bo på 1600 opersonliga kvm utan det skulle räcka med ett par rum till. När barnen var små delade de rum men sedan ett par år tillbaka har de varsitt rum och samtidig blev vi av med vårt arbetsrum som även användes som gästrum och tv-rum. Det var ett bra ställe att dra sig undan på och jag kan sakna de extra funktionerna. Så nej, flytta till mindre är inte aktuellt i vårt fall. Familjer är olika och en boendeform passar inte alla. Vi är inte heller den typ av familj som skulle gilla husvagnssemester eller att trängas i ett litet torp hela somrarna.