Att samla på konton

Hur många konton har vanligt icke-hårdsparande folk? Det vanligaste verkar vara två, ett lönekonto och ett sparkonto. Man ser helt enkelt inte vitsen med fler konton och bryr sig inte om att man får mindre kontroll över pengaflödet. Jag fungerar precis tvärtom och vill ha bästa möjliga överblick över min ekonomi för att kunna sova gott på natten. Och ja, jag vet att sparräntan på bankerna är usel men alla behöver vi ha en summa pengar tillgängliga. 

Om vi för ett ögonblick bortser från sparränta och istället pratar om olika kontouppdelningar så kan jag berätta hur jag valt att dela upp det. Det här handlar inte om aktiekonton eller pensionssparkonton utan om alldeles vanliga sparkonton. 

Jag har tre sparkonton på min huvudbank, utöver själva lönekontot. 

Buffert -  Det är precis vad det låter som, ett konto för oförutsedda utgifter. Pengar att plocka av om jag behöver betala en tandläkarräkning eller om kylen går sönder. Alla de där trista utgifterna som man svär över. En rekommenderad buffert brukar vara att ha åtminstone två månadslöner sparade. Själv brukar jag nöja mig med 10.000 kr, av den enkla anledning att jag har fler sparkonton att ta av om nöden kräver.

Sparkonto, kort - Det är också vad det låter som, ett sparande för kortsiktiga mål. Möbler, semestrar, julklappar och andra lite större utgifter som kan bli svåra att klara av på en vanlig månadslön. Givetvis ser det annorlunda ut nu när jag infört köpstopp men tidigare var det tvärtom, ganska intensiv aktivitet på det kontot. Jag brukade försöka hålla det runt 20-30 000 kronor men det var kraftiga svängningar i saldot, vilket var som det skulle med tanke på kontots syfte. Först sparar man till en soffa och sedan köper man en soffa och får börja spara på nytt, till nästa planerade utgift. Idag står det ganska still på just det här kontot och jag för ytterst sällan över några nya pengar dit. 

Sparkonto, lång - Här hamnar pengar som inte behöver användas den närmsta tiden. Pengar som blir över varje månad och man kan säga att en del mellanlandar här innan jag flyttar över dem till Avanza eller till vårt gemensamma sparkonto som ligger på en annan bank.

Eftersom min man är den som betalar in räkningarna varje månad är det värt att nämna att han har ett liknande upplägg på sin personliga banksida. Han har även ett konto där han månadsvis för över en summa för bolånet som kvartalsvis dras automatiskt. 

Som ni ser ovan finns det en rörlighet mellan alla konton och jag kan sitta och föra över pengar hit och dit för att snygga till siffrorna efter behag. Till skillnad mot vårt gemensamma sparkonto där grundregeln är "pengar in men aldrig ut". Där har vi fortfarande inte rört en enda krona och har heller inga planer på att göra det under lång tid framöver. Det är delvis därför det är viktigt att ha pengar undanstoppade på flera andra håll så att vi inte behöver rucka på våra gränser och nalla från det förbjudna kontot. Det var från början tänkt som ett sparande till en kontantinsats till ett större boende men som tur är så är inget hugget i sten...

Utöver dessa tre tillkommer en rad andra konton men det är barnens sparpengar, aktie- och fondkonton och pensionssparkonton. Det är en gedigen samling och det känns lite spretigt så det får bli något att ta tag i längre fram. 

Dela gärna med er av antal konton och tips!

Black Friday

Tuff dag på jobbet. Lite "prova på hur det känns att ha en 80-årings kropp" över den. Det är dagar som dessa som jag längtar extra mycket efter ett friare liv. Men nu ligger jag i alla fall nerbäddad i pyjamas under duntäcket och hunden ligger bredvid och snarkar. 

Jag skulle kunna somna på två röda men först vill jag lite kort nämna det här med sista fredagen i november. Plötsligt kan vi läsa lite överallt om Black Friday. Detta viktiga datum måste såklart marknadsföras hårt för att ingen ska råka missa den nya trenden. För shoppingsugna finns nu alltså ännu en anledning att låta plånboken blöda. I USA är Black Friday den största shoppingdagen på året men vänta lite här nu...det är ju därborta?! Inte här. Därborta är det storhelg och eftersom Black Friday infaller dagen efter Thanksgiving håller skolor och många arbetsplatser stängt. Här är det en vanlig sketen och grådassig novemberfredag men trots detta hoppar vi glatt på konceptet - utan att ha något att relatera till?! Vi vet bara att vi vill shoppa. Vi vill ha ytterligare en rea. Vi vill fynda och orka vänta på mellandagsrean liksom. Dessutom får vi känna oss lite trendiga. Det här är så fascinerande. 

Behöver vi verkligen ytterligare ett datum att skriva in i kalendern och kanske viktigast av allt: behöver vi ut och trängas, svettas, slåss och köa i ännu en rea för att handla ännu mer? Dessutom anser jag att man ska vara kritisk mot stora reor, det försiggår en hel del fiffel med priser och sortiment men det är ju en helt annan diskussion. 

Usch, nu låter jag jättetråkig och bakåtsträvande men då får det vara så. Är det något jag avskyr så är det att trängas och stå i milslånga köer. Ej att förglömma att man håller på att dö av värmeslag när man står och trängs i en varm vinterjacka. Mitt bästa reatips är således att hålla sig undan från reor och på så sätt spara massor av pengar. 

Tänk om en bakdag eller något annat umgängesrelaterat kunde få lika stor genomslagskraft. Det skulle främja familjelivet och vänskapsrelationer. Folk skulle fylla frysen med nybakat och bli mindre stressade inför jul. Ja, vad som helst som skulle få folk att koppla av inför jul skulle vara välkommet till skillnad mot ytterligare ett stressmoment. 

För att runda av säger jag bara godnatt och önskar alla en skön nattsömn. 

Julklappskultur

Nu har den kommit, novemberlönen. Den är ju lite speciell för de allra flesta eftersom det är i samband med den som julhandeln brukar dra igång på allvar. 

Själv blev jag mest upprörd över att jag hamnade ynka 19 kr från att få 40.000 kr (brutto alltså, måste jag väl tråkigt nog tillägga). Så otroligt irriterande och jag fick behärska mig för att inte ringa lönekontoret och be dem lägga till de sista kronorna för att få frid i OCD-själen.

Nu ska vi prata jul. Min plan är att vara smart och genomtänkt, att göra en julbudget och faktiskt hålla den. Varje år skriver jag en lista på de personer jag ska handla till och antecknar vad de ska få. Sedan går jag raka vägen och handlar just den prylen och struntar i allt krimskrams som butikerna bullat upp med i sin kamp om julklappskunderna. 

Tanken är att julen ska vara glädjens högtid och inte enda stort ekonomiskt och känslomässigt lidande. Alla vet det och ändå drabbas folk av samma julångest år efter år. Dagarna före julafton ser de flesta ut att kunna drabbas av hjärnblödning vilken sekund som helst oavsett om de är inne på bolaget eller i något varuhus. Varför beter vi oss som vi gör år efter år? Att vi aldrig lär oss.

Jag är varken någon överdriven julälskare eller inbiten julhatare utan tycker att julen kan vara riktigt mysigt om man håller allt på en rimlig nivå. Min man fullständigt älskar julen och vill helst ha en riktig Disneyjul. Om vi bodde i hus så skulle vi ha ett överdåd av amerikanska juldekorationer med julljus på hela fasaden och självklart skulle en blinkande tomte med rensläde pryda taket. Nu får han nöja sig med att hänga upp alla möjliga ljusslingor på balkongen. Fördelen för mig är att jag inte behöver fundera en sekund på varken julpynt, knäckkok eller marsipangrisar. Han fixar allt. Till tonerna av varenda julskiva ni någonsin hört talas om. Jag har infört en regel: ingen julmusik före första advent. Detta för att jag ska stå ut resten av december. På min lott faller att köpa alla julklappar som inte är från elektronikkedjorna. Och det är ju inte många med tanke på att jag är pojkmamma. Är rätt nöjd med arbetsfördelningen runt jul faktiskt. 

Ett år firade jag jul i Italien. Då var jag inneboende hos en familj med tre tonårsbarn och av lite olika anledningar åkte jag inte hem den julen. Det blev ingen vidare jul eftersom jag upptäckte att jag trots allt saknade våra svenska traditioner. Jag var där för att läsa språk och hade inte så mycket pengar att röra mig med men kände att jag ville bidra till julfirandet. Så jag tog av mina sparpengar och kostade på mig personliga julklappar till var och en i den italienska familjen, fem personer. Inköpen gjorde ett rejält hål i min skrala kassa men jag kommer ihåg hur stolt jag var över mina julklappar. Och visst blev de glada. Väldigt glada. Själv blev jag mindre glad när jag fick en julklapp tillbaka - ett par billiga och alldeles för stora skojtofflor i form av tigertassar i plysch. Sådana såldes på varenda marknad och kostade ungefär en 50-lapp i svenska pengar. 

Vilket osökt för oss in på det här med julklappar och vad som är en rimlig nivå att lägga sig på. Olika familjer har olika traditioner när det kommer till julklappar, för att inte tala om olika ekonomiska förutsättningar.

Min mans familj har genom åren dragit på högsta växeln när det kommer till julen. Den ska firas och det rejält. När min mans lillasyster och hennes man var dinkys (Dual Income, No kids Yet) skämde de bort våra barn något rejält. De fick så otroligt påkostade, genomtänkta och fina presenter att vi givetvis kände oss nödgade att matcha detta och ge lika fina saker till dem och vips blev allting väldigt uppskruvat. Systerns man hade en del problem med det här i början eftersom han i sin tur kom från en familj där man ger varandra långkallingar och kokböcker, men det var bara för honom att hänga med i julkarusellen. Nu har de byggt hus och fått två små barn så deras ekonomi är mer begränsad än tidigare. Skönt tycker vi som känner att det blir mindre hysteriskt. Före mitt köpstopp tänkte jag kanske inte så mycket på pengarna som flög iväg utan mer på julklappsångesten. Hur vi skulle kunna matcha deras genomtänkta och fiffiga presenter. 

De senaste två åren har vi helt valt bort julklappar till oss vuxna - med ett undantag och det är min svärmor. Dels för att hon lever ensam men också för att hon alltid ställer upp och passar alla sina barnbarn så fort någon frågar henne. Nuförtiden gäller det inte bara barnbarnen utan hon har även ställt upp och rastat hunden när det kört ihop sig på makens jobb. Att ge henne några gåvor till jul blir ett sätt att visa uppskattning. 

Min egen mamma går sin egen väg när det gäller familjen. Hon är ingen presentperson (ni som varit med ett tag vet att hon avskyr att gå i butiker) och hon har fem barnbarn. Hon har löst det hela genom att hon gett varje barnbarn den första barnvagnen och den första riktiga cykeln. Eller rättare sagt, de nyblivna föräldrarna får välja ut den vagn eller cykel som önskas och så för hon över pengarna. Och varje år sätter hon in 1000 kr på varje barnbarns sparkonto. Naturligtvis kan hon köpa presenter vid andra tillfällen men inte mer än vad nöden kräver. En liten banköverföring är liksom mer hennes grej. Och jag tror att barnen kommer att tacka henne varmt när de får körkorten betalda med dessa sparpengar. 

Oj, det blev ett litet sidospår så nu går vi tillbaka till julen. 

Här kommer mina bästa jultips:

• Var klar med alla julklappar före Lucia. 
• Glöm inte bort de som lever ensamma och gör något extra för dem. 
• Överdriv inte maten. Alla gillar ändå inte allt på julbordet och det suger att behöva äta de där tråkiga resterna i en hel vecka efter julhelgen. 
• Önskar sig barnen något dyrare så kan man gå ihop med några andra släktingar. De brukar enbart bli tacksamma över att slippa jaga runt efter ytterligare en klapp att köpa.

Följ mina råd så kan vi luta oss tillbaka och slappa medan andra stressar runt med julångest i blicken. 

Vad är det värt?

Jag är verkligen glad för att jag har så bra läsare. Några av er har skrivit att jag inspirerar er men ni ska veta att ni inspirerar mig också! Ni är så kloka, smarta och roliga och jag kan inte beskriva hur mycket jag uppskattar er närvaro i kommentarsfältet. Jag fick en kommentar på mitt senaste inlägg som väckte eftertanke. Det var bloggaren http://optimeralivet.blogg.se/ som skrev följande: 

"Ibland tänker jag tillbaka på när man var liten och fick veckopeng. Jag var ett sånt där barn som sparade och sparade, och det blev en liten summa efterhand. Den summan skulle nu motsvara en dags arbete och jag kan ibland fråga mig om det var värt det? Kanske skulle jag spenderat mer i barndomen när en 100-lapp var oändligt med pengar?"

Storheten i dessa rader! En kombination av ett nostalgiskt minne och en beklämmande tanke. Jag har svarat i kommentarsfältet men vill ändå utveckla ämnet ytterligare. Som barn är man ekonomiskt beroende av sina föräldrar (eller annan vårdnadshavare) och det underläget gjorde åtminstone mig exalterad varje gång jag fick egna pengar i handen. En 100-lapp var verkligen oändligt med pengar. Då fanns inga dyra teknikprylar utan pengarna gick till godis, tidningar, Date-parfymer och godisdoftande läppglans. Allt var billigt och pengarna räckte till mycket. Jag har tidigare i bloggen skrivit om min ekonomiskt sinnade mamma som inte gillar att slösa pengar på krimskrams. Detta var väldigt frustrerande eftersom vi hade olika syn på vad som var krimskrams och detta skapade mycket onödigt tjafs under mina tidiga tonår. Därför lärde jag mig tidigt att värdesätta egna pengar och inte minst makten att förfoga över dem som jag ville. Jag kan inte tänka mig hur sorgligt det hade varit om jag hade hamstrat pengarna istället för att ta tillfället i akt att få köpa de saker jag kände så starkt behov av. Ur pengarna kom en enorm frihetskänsla och inte minst en ökad känsla av gemenskap med vänner.

Med det sagt tror jag att det är viktigt att skilja på barndomens utsatthet och vuxenlivets möjligheter, men kommentaren berörde verkligen och även i min nuvarande livsstil kommer jag att ha den i åtanke. Sparandet får aldrig bli på bekostnad av välbefinnandet.

En sak är dock säker, jag vill inte tillbaka till mina gamla vanor. 

Jag var över till några bekanta ikväll för en stunds avslappnat umgänge. Visiten var spontan och oplanerad med kort varsel så det var ingen förberedd bjudning där värdparet bullat upp för gästernas skull men trots detta dignade bordet av läckerheter. De lever som folk gör mest med generöst utrymme för en rad delikatesser av alla de slag. De gillar god mat och tar gärna ut svängarna. Är det helg så är det. Så lever de flesta med en skaplig inkomst och det är inget konstigt med det. Den slående kontrasten när de spenderar mer på en kväll än vad jag gjort under hela veckan. Det är här jag menar att jag ska fråga mig om det är värt det. Kommer jag om tio år att tänka att jag borde ha spenderat mer? Att jag borde ha lagt pengarna på Pata Negra och grottlagrad delikatessost istället för att stoppa in dem på sparkontot? Jag har svårt att tro det men vem vet?

Och ej att förglömma, för bara ett år sedan hade jag ungefär samma levnadsvanor. Trots att det inte är särskilt länge sedan har jag redan glömt hur det känns att slösa obehindrat och jag saknar det inte heller. Ett tag var jag inne på att månadsvis öronmärka en slant för frestelser men det visade sig vara onödigt då det inte dök upp några tillräckligt starka frestelser. Och så länge jag känner så kommer jag att vänta men jag är beredd att omvärdera mitt tidigare resonemang den dagen det händer. 

Hur är det med er, känner ni att ni försakar mycket när ni sparar? 

Connecting people

Igår blev jag hastigt och lustigt bortbjuden efter jobbet.

Min kompis tillika granne har länge pratat om att göra om sitt vardagsrum. Hon är en sådan person som älskar att få smakråd och jag kan ibland känna att jag inte räcker till, i alla fall inte om det gäller mer permanenta lösningar. En prydnadskudde okej, men tänk om jag övertalar henne att måla väggarna ärtgröna och så blir det inte alls snyggt. Det vore inte bra för grannsämjan. Därför kom jag på den briljanta idén att sammanföra henne med min gamla kompis inredaren. Japp, hon som hade den imponerande Halloweenfesten. Lika bra att låta ett proffs göra jobbet tänkte jag. Naturligtvis vågade dessa blyga violer inte träffas utan mig som stöttepelare så det var bara att infinna sig på avtalad tid.

Tre timmar senare var jag alldeles utmattad av ansträngningen. Ansträngningen bestod i att lyssna på ett till synes outsinligt behov av förnyelse. Det var prat om soffor, fåtöljer, mattor, bord och lampor tills det blödde ur öronen på mig. 

Det googlades och antecknades, mättes och måttades och allt i takt med att vinet sjönk i flaskan. På vilket sätt hör detta inredningstema hemma i en ekonomiblogg? Jo, kostnaden! Efter en snabb överslagsräkning konstaterade jag att vi pratade inredning för i runda slängar 100 000 kr, även om allt inte ska bytas på en gång och kostnaden ska spridas ut över de kommande månaderna. Men ändå, det är dyrt med inredning. Alla vill ha det perfekta hemmet och det blir lätt ett ständigt pågående förbättringsarbete. 

Jag är själv inte helt nöjd med mitt eget hem men har bestämt mig för att dra en skarp gräns vid renoveringar som ökar värdet eller är nödvändiga för familjens trivsel. Att köpa nya fåtöljer är ingenting jag kommer att göra även om en del av mig skulle vilja det. Fördelen är att ju mer man rensar ut desto mindre vill man stoppa in fler saker.

Imorgon kväll ska minstingens klass arrangera ett skoldisco och intäkterna går till klasskassan. De har noggrant planerat och förberett inför detta och ska jobba hela kvällen. Allt från att stå i dörren och ta ut en entréavgift till att stanna kvar och städa efter discots slut. Alla barn i klassen ska ta med snacks/fika som ska säljas och för den ringa summan av 32 kr handlade jag det som föll på vår lott. Här är kontrasten stor från en dag till en annan. Alltmedan grannen planerar möbler för belopp som för mig motsvarar närmare ett års sparande så är 32 kr något jag ser som en extra utgift som ska räknas in i matbudgeten. Det mina vänner, är vad som är avgörande i slutändan. 

Favorit i repris

Okej, vad är grejen med toalettpapper? 

Varje gång jag roar mig med att kolla vad de värsta snåljåparna hittar på så dyker det här med toapappret upp. Som om det vore den största kostnaden för ett hushåll. I programmet Superspararna visade Svenne hur man vek toapappret för att spara mest pengar och någon annan stal toapapper på offentliga toaletter. Dessutom presenterades tipset att bajsa borta. Läste även på bloggen http://miljonar.blogspot.se/ att han brukar - citat - "gratisbajsa på tvättstugans toalett". Som jag förstår det gör han det mest som en kul grej men ändå, det dyker regelbundet upp som ett spartips.

Men det är ingenting mot dagens upptäckt. Tidigare idag roade jag mig med några filmklipp under rubriken "Extreme cheapskates" och vad dyker upp där om inte toapappersfixeringen?! Där visades den ocensurerade sanningen om hur man kan spara in på denna tärande utgift. En kvinna visade hur hon kunde låta bli att ha toalettpapper hemma genom att istället förvara en vattenflaska bredvid toaletten. I en bytta bakom toaletten låg några äckliga torkade gamla tvålbitar. Mina ögon blev stora som tefat när hon satte sig på toaletten (med byxorna på, tack och lov) för att med händerna visa hur denna tvagningsritual gick till. Som om folk inte skulle förstå vilken kroppsdel det är hon tvättar efter toabesöket eller hur det går till? Det hela var fullständigt bisarrt och min slutsats var att den här kvinnan har mer än en skruv lös. Samma kvinna tvättar kläderna i duschen medan hon duschar. Något som verkar vara vanligt förekommande hos amerikanska cheapskates eftersom många är hänvisade till allmänna tvättomater och måste betala ett par dollar för att få sina kläder tvättade och torkade.

Det första filmklippet visade sig vara uppvärmningen. Nästa klipp presenterade en till synes normal medelklasskvinna i ett hus där en brasa sprakade hemtrevligt i bakgrunden. Den leende blondinen visade hur hon klipper mängder av tygtrasor till hela familjen. Trasorna förvaras sedan i en korg i badrummet. Korgen är symboliskt upphängd precis ovanför en tom och oanvänd toapappershållare. Bredvid toalettstolen står en hink som är till för använda trasor. Dessa tippar hon sedan över i tvättmaskinen för att tvätta och återanvända. I slutet av filmen får man se hennes lilla son hjälpa till att vika de nytvättade trasorna. Han påpekar att de är alldeles fläckiga och hon svarar att det är okej eftersom de är tvättade. Det här kan vara bland det äckligaste jag sett i sparväg. Och den där hinken med använda toatrasor, hur luktar den efter ett tag? Herregud. Jag gissar att deras gäster aldrig stannar särskilt länge. 

Själv är jag kräsen när det gäller toalettpapper och föredrar vitt, mjukt papper. Jag passar alltid på att köpa när det är bra erbjudanden och rabatter. Då kostar varje rulle ett par kronor och en rulle räcker ett par dagar för oss, en familj på fyra personer. Varför göra en stor grej av just toalettpapper? De flesta är ju inte ens hemma på dagarna utan jobbar eller går i skolan. Jag kan komma på en massa dagligvaror som känns som större vardagsutgifter, eller har jag missat något? Dessutom efterlyser jag fler alternativ i ämnet. Hur man kan gratisdiska vore väl något? 

En spaning om advent

Tror banne mig att det är läge för en spaning!

Jag har nämligen gjort en intressant iakttagelse. Den nya heta trenden inom konsumtionshysteri är att vi gärna tar adventsfirandet till en helt ny nivå. 

Under min uppväxt fick de flesta barn nöja sig med en adventskalender i papper, inga saker i utan det fanns en bild bakom varje lucka. Mina föräldrar hade däremot som tradition att göra paketkalendrar åt oss barn. De spände ett snöre tvärsöver taket och knöt fast 24 små paket. I paketen gömde sig småsaker, t ex roliga suddgummin eller tablettaskar. Inget fancy men det var oerhört spännande att få börja varje dag med att klippa loss och pilla upp ett litet paket. 

Detta var ganska ovanligt på den tiden och som jag minns det var jag ensam i klassen om att ha en paketkalender (om än hemmagjord, hängandes i taket). Nu har det blivit vanligare med paketkalendrar och det är vad min spaning ska handla om. Redan för ett par år sedan trendade Lego's adventskalendrar på min yngsta sons skola och det var bara att hosta upp 349 kr för den mest åtrådda modellen. 

Men okej, det är bara jul en gång om året och vi vill se barnens ögon tindra hela december så att vi slipper dåligt samvete för att vi är stressade och snäsiga i all julstress. Klart ungen ska ha en Legokalender. Men numera ska alla vuxna också ha adventskalendrar! Jajamensan. Vi vill också öppna en lucka om dagen i 24 dagar för att orka vänta på den riktiga julklappsutdelningen. Och om det är någon som tycker att Legokalenderns kostnad svider i julbudgeten så håll i hatten nu, det är ur de vuxnas julförväntan som man kan krama ur mest pengar. Fler och fler företag har hakat på trenden och dessa adventskalendrar är väldigt eftertraktade och blir snabbt slutsålda. 

Det här är så intressant, vuxna adventskalendrar?! Innehållet ska naturligtvis vara lyxigt och uppfylla människors behov av flärd och glamour. Idag vill ju alla känna sig lite som miljonärer när det gäller livsstil.

Ta till exempel företaget Body shop. Deras adventskalender finns i tre olika utföranden:

Luxury, 800 kr.

Deluxe, 1000 kr

Ultimate, 1200 kr (förstår ni lyckan för den som får en Ultimate och vet att det är den exklusivaste, i guldfärg!)

Babor har tagit fram en, citat "helt magisk", adventskalender som innehåller glasampuller med hudvårdande serum och på självaste julafton avslutar man med en askungeampull. 

Naturligtvis finns det fler kalendrar att välja mellan: lakrits-kalender (jättesnygg i svart och guld), whisky-kalender, te-kalender och Yankee Candle-kalender (med små doftljus, ja).

Jag är inte sarkastisk. Inte egentligen. Jag vidhåller att var och en blir lycklig på sin fason och om det innebär en kalender med glasampuller - go ahead!

Men finns det inga gränser för julhysterin? Räcker det inte med kalendrar till barn, pynt, gran, bak, mat och klappar som det är? Handlarnas mål är att ständigt utöka sortimentet med fler produkter och få oss att konsumera mera och vi går rakt i fällan. Personligen känner jag inget större behov av en adventskalender. Jag växte ifrån det vid cirka 12 års ålder.

Apropå hypade produkter kommer min man i år att avstå från att köpa årets glögg från Blossa. Den parfymerade lavendelsmaken är inte hans grej.

Upplevelser eller saker?

Nu blev det en sådan där obehaglig bloggpaus igen. Förlåt. Det är förkastligt att jag slarvar på det här sättet men ibland fattas det några timmar per dygn. Jag har inte struntat i att blogga för att pilla mig i naveln utan för att göra min plikt på diverse olika områden. 

Tonåringen har behövt läxhjälp och vips sitter man fast och försöker begripa märkliga skoluppgifter (för er som inte har skolbarn: nej, man fattar inte barnens läxor. Trots att man inbillar sig att man är åtminstone normalbegåvad). Jag älskar att skriva men den genen har han då inte ärvt av mig. Det arma barnet får akut skrivkramp om någon ber honom skriva utifrån hans egen fantasi och han behöver en sidekick som hjälper honom att komma framåt. Det var roligt men tidskrävande och jag är nästan lite besviken över att jag inte får vara med i klassrummet och redovisa. Kanske få ett betyg att skriva in i min CV.

Idag fyller min svärmor år. Min man och hans syster har bjudit ut henne på middag och sitter alltså och proppar i sig as we speak. Det är det här klassiska med äldre människor som "har allt" och vad man ska ge dem på bemärkelsedagar. Eftersom min svärmor är änka och lever ensam tänkte vi att hon skulle uppskatta en utekväll med god mat på en acceptabel restaurang. Och eftersom alla i den där släkten har en tendens att komma klungvis tänkte vi att hon skulle gilla att få tillbringa kvällen med bara sina egna barn. Det är inte ofta de träffas bara de tre. 

Det är lite intressant det här med upplevelser kontra materiella ting. 

Jag skäms faktiskt för att erkänna det men jag brukar föredra att lägga pengar på materiella ting. Helst saker med ett bestående värde. Av någon anledning anses det finare att värdera upplevelser högre men jag har svårt för det. Det här går långt bak i tiden, före mitt köpstopp. Det sägs att alla är snåla på något och i mitt fall handlar det nog om att betala utan att få något varaktigt. 

Upplevelsekostnader är därför alltid förenat med slöseriångest för min del, bortsett från ett fåtal tillfällen. Det spelar ingen roll om restaurangmaten eller spa-vistelsen är fantastisk och minnesvärd, slöseriångesten kommer över mig i alla fall. Givetvis finns det undantag men de är få. Även om jag blir nöjd med en utekväll, njuter av den så länge den varar och kan uppskatta de fina minnen den bär med sig så tänker jag likt förbannat på hur pengarna gått upp i rök. En tanke som jag kan leva med om jag är helt nöjd men tänk alla gånger man inte blivit det. Är fortfarande besviken över den rad dåliga eller halvdana upplevelser jag upplevt i mina dagar som sammanlagt skulle kunna motsvara en praktfull Patek Philippe på min handled resten av livet istället.  

Det är därför jag inte alls mår lika dåligt över de kommande innerdörrarna som jag hade gjort om vi hade köpt en resa till Kanarieöarna istället. Nu låter det som om jag avskyr att resa eller äta ute, eller uppleva något överhuvudtaget. Att jag bara vill sitta hemma och fånglo på en klocka men nej, i så fall har ni missförstått. Det jag försöker säga är att jag har svårare att lägga pengar på upplevelser - Inte att jag aldrig vill göra det. Det handlar mer om hur jag tänker kring det här. Det handlar mycket om huruvida upplevelsen verkligen är värd det. Framför allt kan jag tycka att mat och dryck ofta är gravt överskattat. Det är klart att jag uppskattar ett lyckat restaurangbesök men ändå, det är kul tills man är jättemätt och notan kommer. Samtidigt kommer också den lite beska eftersmaken, roligt är kort och pengarna är borta. För övrigt kan jag tycka en annan sak när det gäller mat och det är att jag hellre skulle lägga pengarna på att gå på en av världens finaste restaurang en gång istället för att besöka ställen ur det slabbiga budgetsegmentet trettio gånger. 

Här skulle jag vilja peta in ett exempel till. Folk som aldrig kostar på sig en riktigt fin delikatess för att det är "så dyrt" men varje vecka fyller de en varukorg med en massa billig skräpmat. Jag hör till dem som hellre köper en fin godsak en gång i månaden istället för ett par liter läsk, chips och godis varje fredag. Men det är ju jag det. 

Nu kanske det här blev lite rörigt och osammanhängande men så kan det bli när tankarna vandrar. 

Tillägg: nämnde jag inte att min mans släkt gärna kommer i flock? Nyss nåddes jag av informationen att min svärmors bror lyckats snoka reda på vilken restaurang de åkt till och kom dit för att delta i festligheterna. Jag är inte förvånad.

Kontokontroll och är typ pank redan

Det är nu 17 dagar sedan lön. Det måste man ta i beaktande när man synar månadens kontokontroll. Eller, jag måste det i alla fall. Annars framstår siffrorna som katastrofala och det orkar jag inte med så som jag snålar och sparar.

Trots detta, den här månaden känns det som om pengarna runnit iväg lite mer okontrollerat än vanligt. Jag har suttit och gått igenom mina kontoutdrag för att se var pengarna tagit vägen men de enda extrautgifterna är faktiskt restaurangbesöket och en liten slant till farsdagspresenten. Matkostnaden skenade i och för sig iväg en aning på grund av skollovet (då fler måltider äts hemma).

Det här har hänt på mitt konto sedan lönen utbetalades 24/10: 

1200 kr till ett stående fondspar.

684 kr AMF Pension/fondförsäkring

400 kr Skandia Liv

605 kr Fackavgift.

20 kr månadsavgift bankkort

2346 kr till mat och förbrukningsvaror

160 kr barnens restaurangbesök

85 kr presentutgift

7000 kr till sparkontot 

Det blev 1539 kr över från den förra lönen och de åkte som vanligt rakt in på sparkontot. Ett belopp överfört till min man för hälften av våra fasta kostnader och kvar på kontot finns i skrivande stund 2596 kr. TVÅTUSENFEMHUNDRANITTIOSEX?! Då har man det inte fett precis. Jag är väldigt glad över att vi har storhandlat och fyllt på så att det finns en del ätbart hemma för nu måste jag hålla igen på utgifterna. 

Sedan en tid tillbaka har jag pratat om att avsluta mina privata pensionsspar. Det står på min to do-list men som ni märker går det trögt med att bocka av saker på listan. Därför blev jag riktigt glad när jag fick brevet som meddelade att AMF stänger möjligheten att göra nya inbetalningar. Detta är naturligtvis en konsekvens av regeringens förslag att begränsa skatteavdragen. Får lite känslan av att de tänker "bättre att förekomma än förekommas" eftersom jag utgår från att de räknar med ett massivt avhopp. Jag blir lite nyfiken på hur svenskarna resonerar nu, hur många som tänker spara dessa pengar på egen hand i fortsättningen och hur många som kommer att sätta sprätt på dem istället...

I övermorgon har vi bjudit över några vänner att äta italienskt med oss. Jag kommer att komplettera Buzzadorpaketet med fyllda cannelloni och lite olika tillbehör. Man kan säga att jag bjuder tillbaka Halloweenfestens värdinna med familj. Det känns bra att återgälda gästvänligheten och jag ser fram emot en riktig matkväll i härligt sällskap.

Fars dag

Vi har haft en fin Fars dag. Själv ligger jag lågt med kommersiella högtider som nog är allra roligast för handeln men samtidigt är jag noga med att mitt köpstopp inte ska gå ut över barnen. Vill de fira sin pappa så ska de självfallet få göra det och behöver de en slant för detta så öppnar jag plånboken. 

Minstingen fick i uppdrag att köpa en present. Den ungen är nämligen fenomenal på att hitta bra saker och han älskar att ordna överraskningar. Jag skickade med honom mina presentkort på Stadium (värde 300 kr) och 200 kr i kontanter med en uppmaning om att han får spendera antingen eller. Jag hade kvar presentkorten på 300 kr från i somras då något skoköp aldrig blev av och tänkte att det kan vara bra om de kommer till användning.

Det blev fyra par tjocka ullstrumpor i jättesnygga färger från Stadium. Tidigare i höstas nämnde min man att han saknade varma strumpor att använda i kängorna så det känns som en meningsfull och användbar present. Det var 20% rabatt och köpet landade på 159 kr. Sonen betalade med presentkorten och ringde mig för att fråga om han fick köpa något mer eftersom han inte använt upp alla presentkorten. Det blev en burk gourmetlakrits från Johan Bülow och en intressant flaska insanely hot sauce för sammanlagt 85 kr. Strumporna fick vi slå in själva men i delibutiken slog de in ett lyxigt paket och minstingen berättade stolt att han hade fått "jättebra service". Barnens pappa blev väldigt glad och inte minst förvånad när han fick presenter efter middagen. Han hade absolut inte räknat med något alls så här i köpstoppstider och då är det naturligtvis extra roligt att överraska. Lakritsen föll honom verkligen i smaken och jag kan kan varmt rekommendera den om ni behöver presenttips och mottagaren tycker om lakrits. 

Hela helgen har vi njutit av det gratiskött som vi fick hem för provsmakning. I lördags åt vi den första steken tillsammans med delikatesspotatis (som var nedsatt till 10 kr påsen på vår lokala stormarknad) och igår passade den andra köttbiten perfekt för en smarrig Fars dagsmiddag. Efter maten fyllde jag i formuläret och det tog cirka fem minuter. Känns som en bra deal och jag gör gärna om det. Båda köttbitarna var väldigt möra och hade smakrik kryddning så vi gav dem bra och rättvist betyg. 

Allt som allt en festlig helg till minimal kostnad. 

I morgon ska jag försöka hinna lägga upp den kontokoll som jag ligger efter med. Nu är jag alldeles för trött för att orka logga in på banken och jag behöver sova för att orka med en hysterisk tokmåndag på jobbet.

Min dundertabbe

Det här med anonymitet har diskuterats många gånger. Personligen värnar jag mycket om att hålla bloggen privat för att kunna vara helt öppen och ärlig utan att begränsa mig. Jag tror att de flesta sparbloggare känner likadant eftersom pengar är en privatsak.

Av den anledningen blev fredagen en riktig rysare för mig. Vi har fått nya stationära jobbdatorer och det är ju trevligt på många sätt och vis. Eller det var det, tills jag behövde logga in på min privata mejl för att få tag på en uppgift. Jag använder mig av gmail och min e-postadress är helt enkelt förnamn.efternamn@gmail.com. Alltså ingenting att skämmas över. Om det inte vore för att jag av misstag råkade logga in på Google Chrome istället för min privata mejl... 

Jag skrev in gmail i sökfältet men av någon anledning tyckte den nya datorn att jag skulle logga in på Google istället och de där sketna inloggningssidorna ser ju exakt likadana ut! 

Och hur upptäckte jag det misstaget? Jo...*POFF* dök alla bokmärken från min hemdator upp på skärmen. På jobbet. Jag är ingen dataguru direkt så jag satt bara och stirrade häpet på skärmen utan att fatta ett smack. Trolleri? Jag klickade runt lite och javisst, all webbhistorik från min hemdator fanns där till allmän beskådan. Varenda webbadress jag besökt. Nu började jag bli lite kallsvettig. Inte för att det fanns något opassande eller stötande men ändå, jag såg min högt aktade integritet vinka ajöss och försvinna all världens väg. Jo just det, jag kanske ska nämna att datorerna är gemensamma för arbetslaget så det är inte personliga datorer och de kräver ingen personlig inloggning. Kan man sitta mer i klistret? Knappast va?

Som om detta inte vore illa nog klickade jag mig vidare till gmail, bara för att upptäcka att båda mina e-postadresser var synliga - med automatisk inloggning aktiverad. Både Snålcoachen och min privata mejl. Mysigt. Jag började givetvis med att inaktivera den automatiska inloggningen genom att ta bort bocken i den lilla rutan men nej, det gick inte. Varje gång jag öppnade webbläsaren var den förbannade bocken och lösenordet tillbaka. Paniken! 

Det tog mig en halv evighet och ungefär hundratusen svordomar att googla rätt på hur man loggar ut från Google och sopar igen alla spår. Skratta ni men jag dog nästan. Det var lagom kul kan jag meddela. Och jag bara vägrade att ringa vår datakille som annars är min livlina när det krånglar. Inte så länge hela mitt privata internetliv låg blottat. 

Okej, så efter febrilt sökande lyckades jag alltså koppla ifrån mitt google-konto, rensa webbhistoriken och ta bort alla mina bokmärken. Skrattade lite nervöst men nöjt. Allt såg ut som det skulle och avslutningsvis kom jag på att det var bäst att kolla mejlens inloggning igen. Men livet ska inte vara för enkelt, naturligtvis låg e-postadresserna kvar och skrattet fastnade i halsen. Det gick att ta bort den automatiska inloggningen men det gick inte att få bort mejladresserna och jag ville inte lämna Snålcoachens mejladress synlig. Till saken hör att det är olika versioner på hemdatorn och jobbdatorn. Allt ser annorlunda ut på jobbdatorn och då är det inte lika lätt att hitta var alla avancerade inställningar finns. 

När jag kom hem från jobbet väntade ytterligare en överraskning på mig. Jag loggade in på hemdatorn...och fick upp alla jobbets bokmärken på skärmen! Ha ha ha. Det är ett under att jag inte kastade ut datorn genom fönstret. 

Jag var helt mentalt slutkörd efter den här pärsen och bestämde mig för att aldrig mer logga in på gmail från någon delad dator. Aldrig. 

Behöver jag nämna att min man tyckte att det här var brutalt roligt?  Han låtsades naturligtvis visa medkänsla men jag såg att han hade fullt sjå att hålla sig från att bryta ut i världens gapskratt. 

Kärlekens dörr...

Hela det här sparprojektet gör att jag helst av allt vill snickra ihop en koja i skogen där vi kan bo utan bolån och månadsavgift. 

Det finns ingenting så jobbigt som utgifter. I alla fall inte för en supersparare. Det är också svårt att fatta beslut som rör ekonomin eftersom man ogärna vill lämna ifrån sig sina surt hopsparade slantar. Men i en familj gäller det att kompromissa och se till allas bästa.

Vi bor i en nyrenoverad lägenhet men det finns två saker som verkligen drar ner helhetsintrycket. Det ena är våra gamla och slitna innerdörrar och det andra är en skadad tapet i vardagsrummet. Det ser trist ut och blir en märklig kontrast till den övriga inredningen som är ny och fräsch. I juni berättade jag om våra innerdörrar. Det inlägget hittar ni här: http://spardiet.blogspot.se/2014/06/dorrar-eller-inte.html

Under ett års tid (om inte mer) letade vi efter ett företag som kunde leverera nya innerdörrar. Vi googlade och ringde runt utan att få napp någonstans. Ett tag antastade jag helt ogenerat grannarna för att höra om de bytt sina innerdörrar men nej, inget napp där heller. Projektet verkade omöjligt och vi gav upp. Vilket i sig är helt galet, det går alltså att restaurera ett 1700-talsslott i originalutförande men det går inte att få fram ett par enkla dörrar i 60-talsstandard? Makes no sense.

Men ni vet vad man brukar säga, den som slutar leta finner.

En dag sprang jag in i vår buttra vaktmästare och i brist på andra samtalsämnen tog jag upp det där med dörrarna. Han muttrade att det visst går att få tag på och hänvisade till ett företag. Jag trodde honom inte eftersom jag redan ringt en återförsäljare för just det företaget. Dessutom har jag haft två olika företag på hembesök som i sin tur har ringt runt och kollat med sina leverantörer. Så jag krafsade ner namnet på en lapp men utan att följa upp det.

För en tid sedan ramlade lappen ut ur min handväska och istället för att bara slänga den i soporna så ringde jag företaget. Först blev jag avvisad eftersom de inte säljer direkt till privatpersoner utan det måste gå via återförsäljare men jag förklarade hur det låg till, att jag hade finkammat hela Sverige efter någon som kunde tillverka dörrar åt oss. Då mjuknade kvinnan jag talade med och blev väldigt hjälpsam. Enligt henne går det absolut att nytillverka dörrarna. Jahapp, så lätt var det...ett år senare?!

Bränd av tidigare erfarenheter trodde jag inte ens på det när mäta-dörrar-kille nummer tre i ordningen kom hit med sin tumstock. Men jodå, efter ett par dagar fick vi besked att dörrar går att beställa. Visserligen till en galen kostnad men ändå, det går. Det omöjliga blev plötsligt möjligt. 

Jag har våndats och funderat men nu har jag bestämt mig. Vi tar smällen. Vi tar dörrarna. Värdet på lägenheten höjs men framför allt höjer det TRIVSELN för oss som bor här. Att ingen i familjen kommer att få några födelsedagar eller julklappar på flera år är en annan sak. "Vadå födelsedagspresent? Du har ju fått en dörr. Den kan du öppna och stänga hur många gånger du vill."

Hur som helst, sedan gick det snabbt. Vi fick en offert och skrev på en beställning för 6 st dörrblad inklusive montering (och ROT-avdrag, alltid ett litet plåster på ett stort sår). Det är leveranstid på dörrarna så nu har vi tid på oss att fundera på vilket sparkonto vi ska slakta. Min man och jag har ett par gemensamma sparkonton som inte har med mitt personliga köpstopp-sparande att göra och jag känner att jag vill hålla isär pengar för olika ändamål. Trots detta gör det ont och jag lider av att behöva betala...men valt är valt. 

Söndagssteken levererad till dörren

Igår var vi på Halloweenfest och idag gick vi en kvällspromenad till kyrkan för att tända ljus i minneslunden.

Det är många som har starka åsikter om Halloween men det är inte alls svårt att förstå varför barn gärna vill fira Halloween, det är naturligtvis superkul och spännande med spökmasker och skräcktema. Jag väljer att se det som ett tillfälle för föräldrar att pyssla tillsammans med sina barn istället för att störa mig på att det tillkommit ytterligare ett kommersiellt jippo. Och vem är jag att tacka nej till middag och fest? 

Den som är sjuk får naturligtvis inte gå på kalas så maken fick vackert stanna hemma. Vi bäddade ner honom i soffan framför en film innan vi glatt gav oss iväg till festen. Värdinnan jobbar som inredare så det var fantastiska dekorationer och läskiga skräckarrangemang överallt. Det kändes lite som att kliva in hos Familjen Addams. Tur att det inte var några småbarn som var med. Det blev en rolig fest med mycket skratt och trevligt sällskap. Det var all in på spökhustemat men vi slapp grön spagetti och "avhuggna fingrar" på buffébordet, istället blev det god och vacker plockmat. Vissa gillar att klä ut sig och andra gör det inte. Mina barn hör till den senare kategorin så vi har aldrig haft någon kostnad för maskeraddräkter i den här familjen. Det kanske är ärftligt eftersom jag inte heller gillar att spöka ut mig? 

Idag gjorde vi även något så ovanligt som att storhandla. Jag kan inte minnas när vi senast gjorde det. Anledningen till detta var en procentbaserad rabattkupong som vi ville utnyttja och slutsumman landade på 459 kr. Den avdragna rabatten blev härliga 250 kr när man lägger ihop alla enskilda varurabatter med kupongen. Det kallar jag att handla smart. Minstingen mätte dessutom kvittot och meddelade att det var 36 cm långt, så vi fick en hel del för pengarna. En massa tråkiga basgrejer men det känns skönt att ha påfyllt. 

När vi kom hem från kyrkan så ringde det på dörren. Utanför stod en budkille med en kartong. Det var vår köttleverans. Ni kanske minns att jag skrev att vi skulle få testa grillkött i ett inlägg för ett tag sedan? Det är synd att det var en engångshändelse eftersom jag lätt skulle kunna vänja mig vid lyxen att få schyssta matvaror hemlevererade helt utan kostnad. 

I lådan låg två rejäla vakuumförpackade köttbitar och jag måste säga att de ser fina ut. Den ena är märkt med "Garlic & Tellicherry pepper" och den andra med "Texas smoked". Ser verkligen fram emot att provsmaka båda men eftersom min man tycker att allt smakar sågspån just nu får vi vänta ett par dagar innan vi hugger in på dem. Priset jag får betala för köttbitarna är att jag ska fylla i det medföljande frågeformuläret och det är ju ingen större uppoffring. Jag får dessutom poäng för besväret hos det panelföretag som ligger bakom utskicket. Jag börjar känna mig som en riktig gratisjägare...

Jag är väldigt nöjd med den här helgen och känner mig rustad för att ta itu med en tuff jobbmåndag. Min man är redan nattad och klar, som egen företagare existerar tyvärr inte det där med sjukdagar riktigt på samma sätt som för oss anställda. 

Sista dagen på Otroligt Ordningsam Oktober

Nu är det dags att slutredovisa OOO-månaden. 

Hur Otroligt Ordningsam var jag egentligen denna oktobermånad? Jag gick ut hårt i starten och imponerade stort med en köksrensning som aldrig sett sin like i mitt liv. Mest nöjd är jag faktiskt med teven som försvann ur vårt sovrum. Aldrig saknad, redan glömd. Men tyvärr tacklade jag av lite mot slutet och har fortfarande oarbetade områden kvar. Sammanslaget har jag definitivt gjort mig av med tio saker om dagen men inte alls i den takt och omfattning som projektet behöver. Detta är förödande i många avseenden, inte minst när det gäller min image. Jag är pedant ända ut i fingertopparna och jag älskar att rensa och ha ordning överallt, så hur kunde jag bli en sådan slacker på slutet? Jag ger mig själv bakläxa och ska försöka bli färdigt under november. 

Återigen skyller jag på årstiden. Min man är sjuk, han har fått en MANCOLD. Skämta inte om att det är jobbigt, det är precis vad det är - för mig alltså. Han hinkar te med absurda mängder honung och tycker synd om sig själv. Det känns lite som att vabba, inte konstigt att jag inte hinner röja någonting i klädkammaren. 

På jobbet hade jag medvind och fick upp resultatet på månadens allra sista dag. Bitter som en mandel var jag i morse över att inte ha uppnått mina säljmål men i sista sekund skrällde det alltså till och jag lyckades med nöd och näppe nå säljresultat. Vilken humörvändare! Det betyder att nästa månadslön blir dräglig och det är minst sagt betydelsefullt med tanke på att julen närmar sig. Pengar måste öronmärkas och avsättas till diverse extrautgifter.

Idag fick jag ett sms om att mina italienska delikatesser finns att hämta på ett utlämningsställe nära mig. Jag hann inte hämta dem idag utan får göra det i helgen. Jag hoppas verkligen att det inte är några färskvaror eftersom jag planerar att ha en trevlig matkväll med vänner och jag tvivlar på att någon kommer hit frivilligt så länge min man försöker hosta upp inälvorna.

Avslutningsvis vill jag berätta att jag, via lite slösurfande, såg ett par snygga skor på en blogg. Av ren nyfikenhet klickade jag på länken och kom till den webbutik som säljer skorna. Under själva priset stod det "från 41 kr kr/mån". Ännu mer nyfiken klickade jag på alternativet att delbetala skoköpet. "Den gällande årsräntan är 19,90% vilket motsvarar en effektiv ränta om 29,22%". Herregud, hoppas verkligen att folk tänker igenom ett köp minst tre varv innan de bestämmer sig för den här typen av betalningsalternativ. Hej Lyxfällan...