Motormonstret i köket

Först hade vi en stavmixer i plast. En billig och finessfri sak med sladd. Jag minns inte hur länge vi hade den men den höll i många, många år. När den till slut gav upp ersatte vi den med en modern sladdlös stavmixer i metall. Motsägelsefullt nog gick den sönder efter bara ett par år. Jag minns inte hur eller varför den slutade fungera men den var bortom räddning, och då struntade vi i att köpa en ny. Särskilt eftersom vi hade fått en mixer som användes regelbundet. Ju färre köksprylar, desto bättre tänkte vi. 

Men med tiden har jag kommit att sakna stavmixern. Jag mixar soppor, smoothies och andra saker flera gånger i veckan och avskyr verkligen mixern. I alla fall den stora och tunga glaskannan som är ett litet helsike att diska. Stavmixern kunde man köra direkt i kastrullen, och den var enklare att diska. Därför har vi länge pratat om att skaffa en ny och nu hade vi möjlighet att få en i present, vilket naturligtvis kändes jättetrevligt och roligt. 

Men så här ligger det till: min man är totalt ointresserad av det mesta i hemmet. Jag skulle kunna tapetsera om alla rum utan att han bryr sig eller vill bli inblandad i processen. Eller så skulle jag kunna byta ut saker och möblera om utan att han skulle ägna det någon större uppmärksamhet. Med ett undantag: elektronik. Då helt plötsligt vaknar han till liv och ska göra detta till sitt livs största affär någonsin. Hela marknaden måste undersökas och jämföras innan ett beslut kan fattas (det kan vara rätt irriterande faktiskt. Även solen har sina fläckar). Den här gången hade jag redan googlat lite stavmixrar och visste ungefär vad jag ville ha. Ja, jag skriver jag eftersom det till 90% är jag som ligger bakom våra släta soppor och smotthies. Det är inte så att han inte lagar mat, det är bara det att han ytterst sällan mixar något. Jag mixar desto mer, desto oftare. 

Ni börjar fatta vartåt det lutar va? 

Mycket riktigt. Han väljer en stavmixer och kilar också iväg och köper den. Jag anade ugglor i mossen redan när jag ringde för att be honom köpa några saker i mataffären - och han svarade att han inte kunde köpa något tungt, då han hade kartongen med stavmixern att bära också. 

Vänta lite nu, en stavmixer + kartong. Hur stor och tung kan en sådan vara? Det är väl bara att hålla påsen i ena handen och ta matvarorna i den andra? Mmm. Hörrni, vad jag önskar att någon hade filmat mitt ansiktsuttryck när han kommer in genom dörren bärandes på en stor låda. 

Den nya familjen som flyttat in i vårt kök

Bilden gör inte rättvisa, det är så många delar. En mängd tillbehör och en hel matberedare med utbytbara riv- och skärskivor, hacktillsatser och plastgrejer jag inte orkat kolla vad de är till för. Allt är inte ens med på bilden. Att vi för flera år sedan bestämde oss för en mer minimalistisk livsstil verkade som bortblåst. Vi rensade köket på en mängd onödiga tillbehör och dubletter (tre olika grejer som pressar citroner och fem olika slags rivjärn osv). Och nu har vi alltså fyllt på i skåpen igen?! 

Det är en present och den kostade oss ingenting, så det handlar inte om pengar utan om alla dessa onödiga pryttlar. Dessutom surar jag lite över designen, jag hade tänkt mig något helt annat. Ytligt absolut, men när man knappt tar in något här hemma längre så är man desto mer petig med vad man vill ha. Men berätta gärna vad jag ska göra med matberedaren. Vad är den bra till? Vad använder ni en sådan till? Eller kommer den bara att stå och samla damm i skåpet? Och vad gör man med purémixern, ska jag börja sälja barnmat? 

Koll på priser?

Det man förlorar vinner en annan.

Jag har pratat med två personer som gjort bostadsaffärer under januari-februari. En tidigare arbetskamrat som passade på att ta steget från hyresrätt till bostadsrätt. Hon tyckte det var läge att ta sig in på bostadsmarknaden nu när priserna kylts ner en aning. Men som förstagångsköpare var det svårt att få ihop affären och de behövde hjälp med kontantinsatsen. Och då pratar vi inte om något bolånetak på 85% som ställer till det, utan om en kontantinsats på nästan 30%. 

Det andra bostadsköpet handlar om en person i den yttre vänkretsen som flyttat oftare än en cirkus de senaste tio åren. Redan hösten 2016 tecknade hon ett bokningsavtal på en nyproducerad bostadsrätt. Det handlar om en omskriven fastighet och trycket på de här lägenheterna var enormt. Det var många tusen som anmält intresse för ett fåtal lägenheter, och där lyckades hon alltså knipa en. Hon går ner i boyta men får å andra sidan fyra meter i takhöjd och en stor terass. Men att sälja den nuvarande lägenheten blev inte lika roligt. Hon hade räknat med att gå jämnt upp i slutändan, men gick istället back en halv miljon. Vilket får anses mycket när det handlar om mindre lägenheter. Men så är det när utbudet ökat mer än efterfrågan. Det lades helt enkelt inga bud och till slut tvingades hon sälja under utgångspris. Själv hade jag nog inte tagit det lika bra men hon ryckte bara på axlarna och sade att hon räknar med att få igen det beloppet längre fram på grund av det högattraktiva bostadsobjekt hon köpt istället. 

Från det ena till det andra, läste att genomsnittspriset för lunch i Sverige är 94,87 kr. Eller rättare sagt, jag läste att det är Skatteverkets föreskrifter till inkomstskattelagen att en lunch ska vara 94,87 kr. Detta för att kunna räkna ut förmånsvärdet för fri kost. Och detta är snittpriser, det är givetvis dyrare på många ställen. Då slog det mig att jag stannat i tiden och det var en intressant tanke. Jag lever kvar i svunna tider när en lunch aldrig kostade mer än 70 kr. Betyder det att jag kommer att bli en sådan där jobbig kund som alltid klagar över hur dyrt allt blivit? Och skrika att förr kostade minsann en kopp kaffe FEM kronor och då ingick PÅTÅR också. Eller ge mina barn 100 kronor och tro att det ska räcka till ett par jeans.

Vore synd eftersom jag är riktigt vass på att gissa priser. I alla fall matpriser. Såg Bill Gates gissa pris på varor i The Ellen show och han lyckades inte träffa rätt på en enda förutom priset på tandtråd. Men så erkände han också att han inte varit inne i en matbutik på många år. Sedan kan jag tycka det är lustigt hur man valt att fokusera på varor som han med största sannolikhet aldrig kommer i kontakt med överhuvudtaget, som halvfabrikatet rice-a-roni där man bara behöver tillsätta vatten och frysta färdiga pizzarolls (jämförbara med Billys och Gorbys produkter här i Sverige). Jag förstår att man försökte vara lite rolig men det hade kunnat bli mer intressant om man valt dagligvaror som mjölk, kaffe och toalettpapper. Eftersom jag aldrig köper skräpmat hade jag inte heller kunnat pricka in rätt svar och vad skulle det ge för bild av mig? När jag i själva verket kan rabbla kilopriser på det mesta.

Och är det viktigt att de allra rikaste vet vad saker kostar? Tycker vi att de blir mer jordnära eller lika oss om de vet priset på snabbmat eller vad handlar det om? De enda jag ställer höga krav på, och förväntar mig att de har en förankring i verkligheten, är politiker. De behöver känna till den verklighet som de ska besluta om, vilket de tyvärr inte gör. 

Handla aldrig hungrig osv

Jag hade börjat på ett inlägg som egentligen skulle ha kommit upp igår, men vardagen kom emellan. Den hormonförvirrade tonåringen hade tagit en burk Cola från sin pappas jobb och lagt den i frysen för snabbkylning. Som han sedan totalt glömt bort så burken exploderade i frysen och det hade sprutat fryst läskskum överallt. Ni anar inte hur mycket som ryms i en sådan liten burk. Så hela förmiddagen gick åt till att tömma frysen, frosta av den, skura och lägga tillbaka matvarorna. Efteråt var jag helt matt och fick lägga mig och vila.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Efter en omsorgsfull inventering vet jag nu exakt vad vår överfulla frys innehåller. Uppdaterad koll på kött, fisk, grönsaker, bär, matlådor, matbröd och glass. Och jag insåg att det absolut är hög tid för att äta ur frys, kyl och skafferi igen. Dvs. inte köpa något annat än den mat som behövs för att komplettera måltiderna och helst klara sig så långt det går utan nyinköpta tillbehör. 

Vi äter kött (och fisk, oftast lax) ungefär fyra gånger i veckan. Övriga dagar äter vi vegetariskt i form av pannkakor, pastasås, gratänger eller soppa. Vi köper aldrig vegetariska köttersättningar utan lagar istället maträtter som fungerar lika bra utan kött eller fisk. Bästa snabbmaten är en spagetti olio e aglio eller en hemlagad tomatsås med lite riven parmesan. Och det är ingredienser vi alltid har hemma. 

Tillbaka till frysen. Det enda jag kastade var lite bröd som blivit frysskadat. Skivad formfranska som halkat längst bak och inte såg fullt lika aptitlig ut längre. Vilket jag såg när jag skakat ut all snö som bildats inne i påsarna. Nu är det ny ordning i lådorna så att vi lätt kan se vad som behöver ätas först och jag har stenkoll på vad som finns. Det är något väldigt tillfredsställande med att göra av med allt innan man köper nytt. Skön känsla också att knappt behöva handla något under en period och det blir något av en sport att se hur billigt man kan komma undan. 

Jag vågar gå så långt som att påstå att minst häften av hälften av folks inköp sker helt i onödan. Något att sätta i relation till de klagomål som brukar komma när folk säger "måste äta, men har inget hemma" vilket betyder att man går och handlar till en hel måltid, alternativt äter ute eller köper hämtmat. Antingen beror det på tillfällig minnesförlust (glömt att man har en frys och att man lagt mat i den) eller så är det en ursäkt för en genväg. Precis som en full garderob, men inget att sätta på sig faktiskt bara är ett svepskäl för att få handla något nytt. 

De som gillar att äta ute eller vill köpa en ny festtopp behöver absolut inte ta åt sig. Ät ute och köp din festtopp, det handlar inte om det. Det handlar om att inköpen sker utan att det egentligen är nödvändigt och skillnaden mellan nödvändiga och icke-nödvändiga köp. 

"Jamen, om man äter upp allt man har hemma så behöver man ändå köpa nytt"

Och det är ju en klarsynt insikt om hur det fungerar. Dock är jag övertygad om att det är väsentligt mer gynnsamt ekonomiskt att anpassa måltiderna efter det som finns hemma i första hand så att ingenting behöver gå till spillo i onödan och för att undvika dyrare spontanlösningar. 

Gå på restaurang gör jag om jag vill skämma bort mig själv, inte för att jag inte orkar rota i frysen.

Klassfråga eller kunskapsfråga?

"Avokadon är en klassfråga"

läste jag någonstans på nätet. Så var vi där igen då. Märkligt resonemang med tanke på att rökning är vanligast bland människor med låg inkomst och kort utbildning. Ett paket cigaretter ligger på 55-60 kr! Röker man ett paket om dagen förstår jag verkligen om man inte har råd med avokado. 

Och kan vi ta ett ögonblick och prata om den här jäkla avokadon. 

Självklart går det trender i mat som allting annat och den rådande trenden är egentligen inte så dum. Tvärtom är det toppen att man sätter hälsa, hållbarhet och matsvinn i fokus. I en pod hörde jag någon berätta hur hon helt gått över till grönsaker med skönhetsfel. Grönsaker som annars hade gallrats bort och kastats men nu istället säljs till reducerat pris. Jag är överhuvudtaget nöjd med att man uppmärksammar matsvinnet. Jag pratar ofta om ofoget att slänga fullt ätbar mat och har till och med lyckats lära barnen att inte kasta mat i onödan. Stora sonen kom hem i söndags efter en övernattning hos bästa kompisen och berättade att han observerat hur mycket mat de faktiskt kastar i den familjen. De slänger ofta resterna. Blir det ris över så får det stå framme över natten och sedan åker det i soporna nästa dag. Istället för att ställa in det i kylen?! När vi får små mängder mat över och det inte räcker till en matlåda så äter barnen upp det efter skolan. De älskar när det finns en miniportion mat att värma som mellanmål och näringsmässigt är det bättre än att de sitter och trycker mackor. 

Men tillbaka till det här med trenderna och avokadon. Som vanligt måste allting gå till överdrift. När jag var i 20-årsåldern åt man en tallrik flingor eller gröt i full privacy hemma på kammaren. Tveksamt om någon någonsin visade intresse för vad andra ätit. Idag kommunicerar unga tjejer med varandra via sociala medier och det är viktigt att visa vad man äter. Vi har nära kontakt med en familj vars 20-åriga dotter instagrammar och snappar med sina vänner. Om inte den där avokadon finns hemma är det kris. Samma sak med hallon och blåbär. Färska naturligtvis, för vem vill fotografera frysta fula bär? 

Den familjen har stabil ekonomi och en god kosthållning. Men deras frukostar har hittills bestått av flingor eller macka och på sin höjd ett glas juice. Men nu ska det plötsligt gräddas glutenfria bananpannkakor som ska dekoreras efter konstens alla regler innan slutresultatet fotograferas ur olika vinklar. 

Bortser man från skrytbehovet så behöver det inte alls vara dyrt att äta hälsosamt. Det handlar bara om prioriteringar och kunskap. Priset på avokado har stigit i takt med att efterfrågan ökat, men det är fortfarande fel att påstå att det är en klassfråga. Alla har inte råd med bil. Eller utlandssemestrar. Men alla har råd med avokado. I alla fall om man med alla menar de som har tak över huvudet och någon slags inkomst. Däremot kan det vara så att man behöver prioritera, eller är smart nog att bara passa på när det är bra extrapriser. Jag har alltid råd med avokado, men väljer ofta bort den. Jag köper inte avokado när de är som dyrast, men när det är tillräckligt bra pris passar jag naturligtvis på. 

Apropå priser, i söndags gick vi förbi Joe & The Juice i pk-huset i city och därinne var det trängsel och köer. Samma sak på Blueberry Lifestyle, tydligen många som känt ett akut behov efter lite hälsofika. Jag har inte koll på vad Joe & The Juice har för priser men på Blueberry kostar en smoothie 85 kr. ÅTTIOFEM kronor. En veggie juice kostar 79 kr. 

Ett nät med 5 st avokado brukar ligga på runt 35 kr så man kan göra avokadotoast hemma varje dag i två veckors tid för samma pris som för en enda juice ute. Jag fattar att det kan kännas irriterande att det är så hutlöst dyrt. Men det handlar egentligen inte om juicen, om samma produkt skulle säljas på Konsum men i en anonym mugg så skulle det inte sälja lika bra. Det är en flashig livsstil och dyra levnadsvanor som lockar. Inte heller gillar jag den frekventa jämförelsen att det är dyrare att köpa avokado än läsk, eller att nötter är dyrare än godis. Visst att alla räknas som livsmedel men jag föredrar att jämföra riktig mat med mat. Är avokadon för dyr så kollar jag priset på andra grönsaker. Jag jämför inte med en 2-liters läsk eller en Delicatoboll. 

Och kom ihåg, billigaste maten är den man lagar själv. 

Gott slut & Gott nytt

Nu är det inte många timmar kvar till det nya året. 

Människor har hunnit flytta, byta jobb, gifta sig eller skilja sig och resa till avlägsna platser i världen. Medan jag suttit hemma och låtit mossan gro på huvudet. Mitt år har inte lett till någon som helst förändring. Den enda skillnaden är att jag ökat distansen till min arbetsplats. Jag känner inte samma skuldkänslor över att inte kunna jobba eller uppfylla samhällets förväntningar och krav. I framtiden behöver jag lösa situationen med den dåliga relationen till arbetsplatsen, men i första hand behöver jag läka en sönderstressad kropp och själ. Där är jag nu och tar en dag i taget.
Ser livet som det är. 

Just nu mår jag bra så till vida att jag får vila och har mycket avlastning. Hela familjen är ledig tillsammans ett par veckor och det är skönt att få släppa taget för en stund. Ingen vardagsstress eller något som måste göras. Vi har varit hemma varje dag sedan annan dag jul. Våra julvärdar (alltså inte på tv, utan de som höll i julfirandet) åkte till fjällen direkt efter julhelgen så de skickade med oss en del av julmaten. Barnen tröttnade först och pratade längtansfullt om kryddiga nudelrätter med kyckling, medan min man tappert pressade i sig de sista resterna. 

Naturligtvis trevligt för plånboken att få påfyllnad i kylskåpet, men det är något med julmat som gör att det är svårt att äta av den mer än tre dagar i rad. Oavsett alla tips om att göra omelett eller pytt i panna av resterna. Prinskorvarna blir inte roligare för att man blandar runt dem med potatis och lök i stekpannan. Längtan efter pasta, ris och krispiga sallader växer för varje tugga man tar av julmaten. 

Igår vågade vi oss ut en sväng, vi åkte till lånehuset för att umgås med familjen som bor där. Det var så mysigt, nästan som att fira lilla nyår (även om vi kom hem långt tidigare än tolvslaget). Ikväll firar vi hemma i lugn och ro, precis som vi gjort varje år sedan vi skaffade hunden. Kanske gör vi som förra året och går över till grannarna en stund men jag är också fullt nöjd med att bara hänga hemma. I fjol bjöds vi på nyårsmat och kände oss väldigt bortskämda som bara dök upp till dukat bord men i år har vi handlat egen mat och kommer att äta hemma. Barnen har fått bestämma meny och de har också hjälpt till att laga dessert - helt utan konflikter. När det gällde sås till köttet vill en ha tryffelbea och den andra rödvinssås men det är ju sådant som är enkelt att lösa. 

Så det ser ut att bli en lyckad kväll :)

Ja, så nu återstår bara att tacka er läsare för det gångna året som varit. Tack för att ni läser, kommenterar, tipsar och delar med er av känslor och åsikter. Jag älskar kommentarsfältet och utan er, ingen blogg. 

Gott Nytt År nu kompisar.

Tack 2017 och hej 2018!

Det här med hyllvärmare

Först av allt vill jag tacka för alla vänliga och snälla kommentarer som jag blir så glad över. Ni är så peppande och inspirerande att jag blir riktigt rörd. Tack!

I helgen hade vi pizzakväll med några inbjudna vänner. Enkelt och så himla mysigt. Jag måste säga att det är svårslagen bjudmat i förhållande till pris och popularitet. Kostnaden blev ungefär 200 kr men det går att komma mycket billigare undan om man vill. Vi ville göra pizzorna lite festligare och valde att toppa dem med parmaskinka, kronärtskockshjärtan, oliver, skogschampinjoner och mozzarella.

Vi förberedde allt och gjorde i ordning alla ingredienser i små skålar innan gästerna kom. Det blev som två stationer på köksbänkarna, en där degen kavlas och en där man lägger topping på pizzorna. Jag gjorde en tomatsallad och ställde på matbordet tillsammans med parmaskinkan. Detta eftersom skinkan läggs på efter att pizzan gräddats i ugnen. Till dessert blev det hemgjord glass (också superbilligt: ägg, grädde, mjölk och vaniljpulver). Vi brukar göra en enkel hallonsås men den här gången hade vi massor av tillbehör kvar från i somras att  smaksätta glassen med. Strössel, minimaränger och såser. Lika bra att det kom till användning. 

Alla rester åt vi upp dagen efter genom att göra en pastasås på rubbet. Det är ju mitt mål när det kommer till mat. Att hela tiden använda - äta upp- göra slut på allt istället för att köpa nytt och fylla på hela tiden. Då är risken så stor att saker hamnar längst bak i skafferiet eller kylen och glöms bort. Lånehuset är ett lysande exempel. I somras ville jag bröa en form utan att använda ströbröd och såg att de hade tre öppnade förpackningar kokosflingor från Kung Markatta i skafferiet. Perfekt, tänkte jag och skulle låna en liten mängd till formen. Av gammal vana kastade jag ett öga på utgångsdatumet. Alla tre påsarna hade gått ut för närmare två sedan. Det är mycket möjligt att koksflingor håller längre än vad som anges på förpackningen men vi ville inte ta några risker. Kokos är ju trots allt fett och det är svårt att avgöra om det härsknat. Vi skulle bjuda sonens flickväns föräldrar på fika när de mellanlandade hos oss innan de skulle vidare till en stor fest. Då vill man inte gärna riskera att de skulle känna sig bubbliga i magen lagom till festen. 

Att inte veta vad som finns hemma är väldigt vanligt. Tacosåser är ett bra exempel. Jag har flera kompisar som skrattar åt sig själva för att de köper tacosås varje gång de ska äta tacos trots att de redan har fem öppnande burkar i kylen. Har ni någon sådan grej ni alltid lyckas köpa på er, trots att det redan finns hemma? Förut var det lasagneplattor hos oss men de har ändå rätt lång hållbarhet och numera har jag örnkoll på allt vi har hemma.

Apropå vad som gömmer sig i skåpen har vi även orkat genomföra den årliga garderobsrensningen. Jag är klar och barnen är klara. Det är bara maken kvar, men han får uppskov eftersom han reser bort nu i helgen. Han är också den i familjen som har svårast för att skiljas från saker så där får man vara med och övertala. - Du har inte använt den där skjortan sedan din moster fyllde 50 år och det är 15 år sedan! och han drabbas av akut separationsångest och svarar - Jomen, den är bra att ha. Jag kan ha den när jag går ut med hunden. Ni fattar. 

Jag tvingar mina barn, som motvilligt lyder, att tömma hela garderoben och gå igenom plagg för plagg. De får prova allt så att vi ser om det fortfarande passar. Sedan städar vi hyllor och lådor ordentligt innan kläderna åker tillbaka in igen. Skitjobbigt slit men ack så skönt när det är gjort. Finns ingenting så fint som en nystädad garderob där allt är vikt i perfekta små högar. Och jag är benhård, om ett plagg inte används så åker det ut. Vi passar även på att rensa ut trasiga eller väldigt slitna plagg. Har ni tänkt på att en garderob oftast styrs av 20/80 regeln? Dvs. du använder 20% av din garderob 80% av tiden. Tänk på det nästa gång ni öppnar garderoben för att ta på er något. Vips, kommer ni i stämning för en härlig garderobsrensning. 

Jag var lite hårdare än vad jag brukar och rensade ut en del saker som jag benådat tidigare. Det gäller att passa på nu medan man fortfarande är i den här sköna känslan efter lånehuset. Varje sommar tar vi med oss minimalt med ombyten dit och klarar oss utan problem i sju veckor. Istället upptäcker man att man inte saknar särskilt mycket av allt som ligger hemma. Varje år kommer jag hem med en dröm om att få bli ännu mer minimalistisk, haha.

Vi fick ihop två stora pappkassar med kläder som jag tog till second handbutiken imorse. Jag har lämnat in saker där i snart tio års tid och det är bättre att få ett par hundralappar i handen än att grejerna tar upp onödig plats hemma i garderoben. Först hade jag tänkt testa någon ny tjänst som t ex Sellpy eller Simplet men när jag kollade omdömen såg jag att många var besvikna och kände sig lurade. Då fortsätter jag hellre att lämna in hos second handbutiken som driver en öppen och transparent verksamhet. De prissätter vettigt och man kan välja mellan att hämta det som inte blev sålt eller låta dem skänka till välgörenhet. 

Recept och mattips

En läsare undrade om jag kan tipsa om vilka tillbehör man kan servera till bjudmat. Det gör jag gärna och jag tänkte att det kan vara bra att svara i ett eget inlägg så att fler kan ta del av mina tips och kanske inspireras. Det är ingen hemlighet att jag föredrar att bjuda på mat som är lättlagad och billig. Samtidigt som jag vill ha nöjda gäster som tycker om maten jag lagat och det kan naturligtvis vara lite knepigt att kombinera.

Mina tre huvudregler när det kommer till bjudmat: 

1. En bra balans:

Bjuder vi på soppa eller gryta är det viktigt att även bjuda på något tuggigt. Så att det inte bara blir mjukmat. Jag brukar fylla brödkorgen med några olika sorters hårda bröd och inte bara mjukt bröd. Bjuder vi på "bara fika" så finns det aldrig endast sött på bordet utan även salt och fruktigt. T.ex. skålar med lite olika salta snacks och ett fat frukt (t ex melon, vindruvor, päron eller jordgubbar. Köper efter säsong och pris).

2. Det får aldrig upplevas snålt.

Hellre för mycket än för lite. Det är bättre att det blir en del mat över. Antingen bjuder vi någon annan eller så äter vi glatt upp resterna dagarna efter kalaset. 

3. Lätt mat - lite tyngre dessert. Tung mat - lättare dessert. 

Trots att vi bjuder på väldigt enkel mat så upplever jag att gästerna trivs med vårt upplägg, att det alltid är någon form av plock och blandning. Vi har oftast barn bland de inbjudna och då är det perfekt att servera tillbehören vid sidan av. 

Våra favoriter som ofta återkommer: 

Fetaoströra (gott som sås, röra, dipp eller pålägg)

Ett paket fetaost (eller Apetina) som man mosar ordentligt med en gaffel. 

1 burk creme fraiche. 

Krydda med svartpeppar

Blanda.

Ädeloströra 

100 g ädelost

1 burk creme fraiche

(jättegott med hackade valnötter i men vi skippar det pga nötallergiker i familjen)

Parmesanchips

Ugn 200 grader

Bakplåtspapper på en plåt.

Lägg små högar riven parmesan på papperet. Platta till dem lite.

Grädda i 4-5 min tills de är gyllenbruna. Akta så de inte blir brända. 

Låt svalna på hushållspapper som suger upp överflödigt fett.

Tunnbrödssnacks med parmesan. 

Ugn 175 grader. 

Bre smör på tunnbröd och strö över finriven parmesanost. 

Gräddas i 4-5 minuter tills de är gyllenbruna. Håll koll så att de inte blir för mörka. 

Bryt i bitar.

Serveras helst varma även om de går bra att äta kalla. 

Tror inte vi har bjudit på detta en enda gång utan att samtliga gäster velat ha receptet. Det är så otroligt gott (och enkelt). 

Fyllda smördegsrullar

Ugn 225 grader

Halvtina smördeg och kavla ut i plattor. 

Lägg en liten sträng smulad fetaost på varje platta, peppra med lite svartpeppar, vik in kortändarna och rulla ihop till en hård rulle.

Lägg med skarven nedåt på bakplåtspapper och pensla med uppvispat ägg.  

Grädda ca 10 minuter.

I ursprungsreceptet var det dessutom spenat och soltorkad tomat men det blir gott även med enbart fetaost. Dessutom brukar vi fuska och använda Apetina istället för riktig fetaost, funkar alldeles utmärkt.  

Ibland gör vi snabba tortillasnittar. Det är bara att lägga ihop två tortillabröd med fyllning (vi brukar använda ost och skinka eller salami) och steka i stekpanna utan matfett. Busenkelt. 

Det kan se ut så här: låt oss säga att vi bjuder på broccoli- och blomkålssoppa eller en krämig champinjonsoppa. Då ställer vi fram skålar med tillbehör att lägga i soppan. Det kan vara stekt svamp, rökt skinka, hackad stark korv, strimlad lax eller knaperstekt bacon. Vill man servera med gräddfilsklick eller crème fraiche är det supergott att finhacka lite röd och gul paprika som man strösslar över gräddfilen. Väldigt simpelt men blir en fin färgklick och förvånansvärt gott i krämiga soppor. Hembakat bröd och även hårt bröd för att få tuggmotstånd. Vi köper oftast Finn Crisp och hårt tunnbröd. Ibland Crostini. Dessutom ställer jag alltid fram både färskost och hårdost till brödet. Ett tips är att vispa smör och blanda ner riven västerbottenost. Vispat smör kan för övrigt smaksättas som man vill och gör alltid succé.

Sidospår: ni vet väl att man kan vispa crème fraiche med elvisp när man vill ha den i samma konsistens som vispad grädde? Inte lättvarianten utan 34%. Först blir den tunn men fortsätter man att vispa blir den härligt tjock och fluffig. Den kan även vispas upp istället för grädde till dessert men då behövs honung, vanilj- eller florsocker som smaksättare. Det är supergott!

Minestronesoppa med minipasta som serveras med gott lantbröd och ost. 

Personligen föredrar jag att bjuda på klassisk Minestrone med fläsk och bönor. Det kanske inte låter så gott men tro mig, hittills har alla både tagit om och berömt maten.

Serveringstips: fläsk/bacon och brödkrutonger i skålar vid sidan om så att gästerna själva kan lägga i soppan. Jättegott att servera med parmesanchips eller tunnbrödssnacks med parmesan. 

Bröd som är goda till soppa: 

Foccaciabröd bakat med oliver och flingsalt.

Ugnsgratinerad Hönökaka. Man kan ha på lite vad man vill, t ex ost och rökt skinka eller bacon. Bara att skära i portionsbitar och servera. 

Ugnsrostat tomatbröd (rosta skivat lantbröd i ugnen, gnid det varma brödet med vitlök och mogen tomat. Stänk på olivolja och flingsalt). 

Bjuder vi på mat, t ex en pastarätt är det bara att välja tillbehör ovan och lägga till olika oliver och salami. Då brukar vi även göra en eller två olika sallader (även där efter säsong och pris). Jag tror att jag bjudit alla vi känner på fyllda cannelloni och ugnsbakade Rigatoni eller pastagratäng. Går att variera i oändlighet och jag brukar varva mellan en bas på Bechamelsås (för en krämigare gratäng) eller klassiskt italienskt med en äggstanning och Ricotta. Alltid gott och alltid lika uppskattat. Billigt som tusan och lätt att laga till många. 

När vi kommer hem ska vi bjuda Inredaren och hennes familj på middag som tack för veckan på hennes lantställe. Då kommer vi att laga hemlagad pizza tillsammans där var och en får göra sin egen pizza. Alternativt att vi delar upp oss i två-tre lag och gör olika pizzor som sedan delas av alla. Jag tror att det kommer att bli en jätterolig kväll och att våra barn kommer att uppskatta det. 

Sist men inte minst, vi äter med ögonen så underskatta inte vikten av dukning och uppläggning. Jag brukar använda en snygg skärbräda till ostar och charkuterier. Är det många som ska äta lägger jag ofta upp tillbehör i dubbla skålar som jag ställer i varsin ände av bordet. På så sätt blir det lättare att nå och man slipper man ett evigt skickande av grejer kors och tvärs över bordet. Vi har även ett snurrfat som brukar få stå mitt på bordet. Jag brukar undvika att köpa dyra krukörter och liknande bara för att ha en kvist att pynta maten med. Tycker det är totalt onödigt. Ett annat spartips är att allt uppskuret är i mindre bitar eller tunna skivor. Det blir godare och gästerna orkar äta upp = mindre svinn. Det är så tråkigt att duka av och se en massa halväten mat. Särskilt när man bjuder barn och de tar en tugga av en stor skiva bröd men lämnar resten. Bättre med smått skurna bitar och att den som vill får ta om.

Snart slut på grönbetet

Nu är det bara en vecka kvar i lånehuset och sedan går det lilla flyttlasset tillbaka hem igen. Det har gått otroligt fort och jag är inte alls beredd på en ny höst än. Just nu gäller det mest att hinna utnyttja och njuta medan det varar. Varje dag påminner jag mig om att jag snart sitter i en liten lägenhet igen. Precis som jag skrev förra året så är det många fördelar här i huset. Att kunna öppna dörren och släppa ut hunden och låta honom gå ut och in som han vill. Sitta ute och äta. Alla fina promenadvägar längs vattnet och i de lummiga villakvarteren. Och en personlig favorit: att saker har plats att stå framme. I vår lägenhet måste allt ställas undan för att inte vara i vägen. När jag ska stryka måste jag plocka fram strykjärnet från klädkammaren och sedan hämta strykbrädan som står ute på balkongen (framför eller bakom den hopfällda torkställningen, beroende på vad som användes senast). Här står sådant utanför tvättstugan, lätt att nå och använda. Tvättstugan i sin tur har massor av förvaring, en bred arbetsbänk och smarta lösningar. 

Dessutom är det nyttigt med variation. 

Det är skönt att ta en paus från den egna diskmaskinen och tvättmaskinen. Slippa de vardagliga rutinerna. Handla i en annan matbutik. Laga maten på en annan spis med en annan utsikt från köksfönstren. Vi har passat på att baka en hel del eftersom det är roligare i det här köket. Lätt att stå tillsammans och göra saker när det är gott om arbetsytor och funktionellt. 

När jag skriver sådant här betyder det inte att jag inte trivs hemma i vår lägenhet. Jag trivs alldeles utmärkt men det mesta blir så mycket enklare här och dessutom gör miljöombytet att man känner sig mer inspirerad. När man undersöker barns levnadsförhållanden så tittar man just på om barn har tillgång till fritidshus. Det behöver alltså inte vara ett eget hus utan bara att man har möjlighet att åka iväg på semestern. Detta för att man anser det gynnsamt för barns uppväxt och välbefinnande. Naturligtvis är sådan variation viktig även för oss vuxna. Att hemester har blivit så populärt tror jag mer beror på att många reser och är borta så mycket hemifrån under hela året. Min man har kunder som har över 200 resdagar om året och då kanske det är skönt att slippa flänga runt när man är ledig. 

I det här villakvarteret har förvånansvärt många varit hemma under juli men våra gäster har reagerat över att både värdfamiljen i det här huset och de i grannhuset är bortresta hela somrarna. Varför ha så stora hus med stora trädgårdar och badbrygga om man ändå aldrig är hemma på sommaren, frågar de. För att de har lika stora hus någon annanstans, svarar vi.

Den här veckan har vi haft tre dagar i rad med matgäster. Det kan tyckas mycket men det händer ofta att vi brukar försöka lägga det i rad. Kanske inte nu när jag varit sjukskriven men tidigare har vi oftast försökt planera smart. Det behöver inte nödvändigtvis vara kompisar utan kan vara lika gärna vara någon förälder eller syskon som får äran att komma och länsa faten. Detta beror på två saker: man spar både tid och pengar på det. Tid eftersom det blir mindre att förbereda och pengar för att det blir mängder av tillbehör över och då behöver inget gå till spillo. Hellre att det får glädja fler gäster än att vi trycker i oss från samma ostar flera dagar i rad.

Oavsett vad vi bjuder på (mat eller fika) så går ingen härifrån hungrig. Vi bjuder sällan eller aldrig på klassiska köttbitar utan brukar köra pastarätter, matiga soppor eller grytor. Till detta serveras alltid en mängd tillbehör. Allt från hembakat bröd och röror till olika grönsaksrätter eller sallader. Genom åren har vi blivit mästare på att ordna finfin bjudmat för en rimlig peng. Man äter med ögonen också och istället för att tycka att soppa känns enkelt blir gästerna hänförda av allt smaskigt plock som dukats fram. Ny mat lagas för varje bjudning men då finns alltså en massa annat smått och gott att servera till maten. Har man inte bil så lär man sig planera på det sättet. Annars skulle det bli både dyrare och mer släpande av tunga matkassar. 

Vi bakade bröd och frös in allt som inte gick åt till första gästerna. Bara att plocka fram så mycket som behövs nästa gång. Vi bakade även två olika mjuka kakor som enkelt kunde delas upp på två tillfällen. Lika goda dagen efter. Faktiskt lika goda idag skulle jag säga som nyss tog en liten bit till kaffet.

Det gäller att passa på medan min man är ledig och kan göra det mesta eftersom jag aldrig skulle orka utan hans hjälp. Tyvärr blir jag fort trött och orkar inte på samma sätt som förr. Samtidigt har jag känt mig lite ensam sedan jag blev sjukskriven och behöver omge mig med lite positiv energi från vänner. Det här har gjort att vi kommit ikapp lite socialt igen vilket behövdes. Nu blir det ett par vilodagar på det. Och förhoppningsvis lite tid och energi för att kunna blogga flitigare. 

Sommarlunken har infallit

Ja nu har jag verkligen kommit in i en skön lunk. Min äkta hälft är ledig och allt sker i sitt eget tempo. Vi lever det lilla livet i all enkelhet och det räcker bra för mig. Det finns egentligen inte särskilt mycket att berätta: frukost ute eller inne beroende på väder, promenader med hunden och resten av tiden lallar vi mest omkring. Eller lallar och lallar, vi gör typiska sommarsaker. Handlar mat och pysslar lite i trädgården. Bakar bröd och hänger tvätt. Slappar vid poolen eller nere vid badbryggan. Men allt är kravlöst och det man inte orkar idag kan vänta tills en annan dag. 

Hittills har vi bara ägnat oss åt varandra men igår hade vi gäster för första gången. En tidigare arbetskamrat som bytte jobb, flyttade, bildade familj och skaffade barn inom loppet av ett år (ingen större risk att samtalsämnena tryter). Vädret var på vår sida hela dagen så vi kunde duka upp utomhus. Det är alltid lika roligt att se reaktionerna när folk ser huset för första gången. Alla tappar bokstavligen hakan och tycker det är en sekelskiftesdröm utan dess like. Just den här kompisen älskar gamla hus med tidstypiska detaljer och det här huset är minst sagt kulturhistoriskt intressant så hon var i sitt esse under hela besöket. Dessutom tog vi en promenad på maten för att titta på ytterligare drömhus. Den tidigare kollegan är inte förvånad över att jag blev sjukskriven, hon upplevde det som en oerhört dysfunktionell arbetsplats och är glad att hon begav sig därifrån i tid. Ni anar inte hur skönt det var att prata med någon som är insatt och där man inte behöver filtrera något. 

Apropå det, bland kommentarerna hittade jag en fråga om att komma tillbaka till arbetslivet. Denna fråga måste jag tyvärr vänta lite med att besvara men jag förstår att folk undrar och ärligt talat undrar jag också. Har faktiskt börjat på ett blogginlägg om framtiden, men än så länge bara i huvudet. Håll ut - det kommer!

Som jag var inne på tidigare är vi inställda på ökade matkostnader. Dels är alla hemma och äter frukost, lunch, mellanmål, middag och ibland något litet på kvällen. Nu låter det som vi äter hela tiden men med mellanmål menar jag mest något till barnen så att de inte ska hinna drabbas av undernäring före middagen. Min man är gravt beroende av jordnötter och äter alltid en näve "för att orka laga mat". Han har alltid jordnötter hemma och det står alltid en öppnad påse i skåpet närmast spisen. Den vanan (ovanan) har han naturligtvis tagit med sig hit också.

Tillbaka till utgiftssidan är det både bökigare att ta sig till stormarknaden och dessutom har vi upptäckt hur dyr den faktiskt är. Vissa saker är billigare men de flesta är bra mycket dyrare. Vi betalar helt klart mer för matkassen än hemma. Stormarknaden saknar konkurrens i området och då pratar vi ett stort upptagningsområde. De drar naturligtvis fördel av det och parkeringen är alltid smockfull. Vi har en cykel med cykelkorg där vi lägger de tyngsta sakerna, som t.ex mjölk och yoghurt. Resten bär vi. 

Min bror åkte till mamma ett par dagar och då åkte min man hem för att hämta posten. På vägen tillbaka passade han på att kila förbi vår matbutik i hemkvarteren för att dyka ner i kort datum-hyllan. Han fick med sig en hel färsk kyckling till halva priset och några andra prisvärda fynd. Kycklingen kör vi i ugnen idag tillsammans med färskpotatisar som får gotta till sig i lite olja och flingsalt. Vi har bakat mycket bröd och gjort egen glass så vi försöker hålla det på en bra nivå. Det ska ju vara gott också. En fördel är att vi har gasspis här och maten blir tveklöst godare. I alla fall när man steker. Varför det blir så mycket godare vet jag inte men det smakar helt klart annorlunda. Även köttfärssåsen får en helt annan smak. Kanske någon läsare som vet varför det kan skilja sig åt smakmässigt?

Eftersom vi slänger allt matavfall separat i bruna papperspåsar ser vi väldigt tydligt vilket matsvinn det handlar om. Vi försöker verkligen inte kasta mat utan använder påsarna till det som blir över vid matlagningen, dvs. potatisskal, kaffesump och liknande. Det är inte så att vi brukar kasta särskilt mycket mat annars heller men här blir det extra tydligt när det inte bara försvinner ner tillsammans med de andra soporna. Jag förstår att det här inte är något nytt för de läsare som bor i egna hem men för oss lägenhetsbor är det en bra ögonöppnare. 

Nästan alla våra luncher är rester i nya kreativa tappningar. Något som kanske är självklart för de flesta med ekonomisk tänk men samtidigt tror jag vanligt folk oftast kastar det där sista som blir över men inte räcker till någon matlåda. En fördel, förutom bättre ekonomi, är att det blir en slags bekväm snabbmat. Rätt skönt att slippa stå mer vid spisen än vi redan gör. Jag kan inte tjata nog om hur stor skillnad det gör att ta tillvara på allt. I alla fall för en familj på två barn och två vuxna. 

Ha en riktig trevlig nationaldag!

Jag måste göra en uppföljning på påsinlägget. Igår tog jag mig nämligen till närmaste köpcentrum och besökte en av de stora kedjorna. Jag hittade väl mer eller mindre på ett ärende eftersom jag var så nyfiken på hur de hanterar det här med påsarna, haha. Skämt åsido, jag behöver tunna sommarstrumpbyxor till en studentmottagning nästa vecka och tänkte att jag lika gärna kan få det gjort på en gång. 

Jag hämtade det jag skulle ha och ställde mig i kön. Med spetsade öron. Det fanns en stor skylt uppsatt vid kassan, om plastpåsar men där stod ingenting om att de börjat ta betalt. Istället uppmanade de att återanvända påsar. När kvinnan före mig skulle betala hörde jag hur tjejen i kassan först meddelade henne beloppet och därefter frågade om hon ville ha en påse. Hon tackade ja och fick en påse utan kostnad och utan föreläsning. Sedan var det min tur och historien upprepade sig, hon meddelade mig vad jag var skyldig och frågade sedan om jag ville ha en påse. Då hade jag redan börjat knappa in min kod på kortterminalen. Så med andra ord tar de inte betalt för påsarna. Inte den kedjan i alla fall. Tyvärr besökte jag inga fler butiker eftersom det var så mycket folk och jag blir bara stressad av trängseln. Det var en lättnad att lämna centrumet och gå hem för att äta lunch med familjen (klämdag, alla lediga). 

Till övrigt att berätta kan tilläggas att vi passade på att ha en middag för Inredaren och hennes familj när det ändå är långhelg. Det gäller att utnyttja tillfället medan de är hemma. Hon köpte lantställe i vintras och sedan dess har vi inte sett henne en enda helg. All ledig tid har gått åt till den omfattande renoveringen eftersom hon varit ivrig att hinna klart till sommaren. Nästa vecka åker hon utomlands i två veckor och därefter flyttar hon ut på landet i fem veckor. Vi kommer alltså inte att träffas på en hel månad eftersom det är först då vi har möjlighet att åka ut till dem och hälsa på. 

Jag föredrar att bjuda på mat som jag vet att gästerna tycker om och Inredaren älskar maffiga pastasallader så vi bjöd på en variant med kyckling och fetaost. Tala om lättlagad sommarmat! Lite skålar och fat med olika röror, oliver och tillbehör är allt som behövs för att göra det hela lite festligt. Perfekt när barn ska äta också, då kan alla blanda efter tycke och smak på egna tallriken. Hela härligheten knöts ihop med ett oliv- och tomatbröd och ett bondbröd. För den nyfikne kan jag meddela att kalaset gick på 397 kr och då var det mat för åtta personer. Dvs cirka 50 kr/person och då blev det så mycket mat över att vi fick en rejäl lunch igår. Det kändes bra att ha middagen innan semestertider drar igång, både för att hinna umgås men också för att nästa gång är det vi som åker till dem för att njuta av gästfriheten. 

Att min man är ledig är en förutsättning för att jag ska orka släppa in någon här hemma. Får jag inte hjälp att planera och förbereda så skulle jag inte ro det i land även om det inte finns några "krav" när det gäller så nära vänner. De skulle lätt kunna tänka sig att komma hit och laga maten tillsammans med oss, men någonstans har jag fortfarande lite värdinnetakter i mig även om samordningsförmågan inte finns. Men maken handlade all mat tillsammans med tonåringen och både städade undan allt stök och dammsög. Allt jag behövde göra var att duka fint och kliva i något annat än de vanliga mjukisbyxorna med hängrumpa. 

Det var allt för denna gång men sist men inte minst vill jag passa på att önska er alla en härlig nationaldag! 

Åtminstone en i familjen med giltigt pass

Idag är det torsdag och jag ligger i soffan medan min äkta hälft står vid spisen och gräddar pannkisar. Jag dukade, den ultimata arbetsfördelningen.

Pannkakor som tar en timme att steka och fem minuter att äta upp - men så gott. Det är lite som att äta efterrätt till middag tycker jag. Men det är billig basmat som alla utom vår yngsta uppskattar. Jag har bara träffat en enda unge som inte gillar pannkakor (eller våfflor) och det är mitt eget barn. Men han äter ändå. Det är samma sak med korv, han gillar verkligen inte korv. I alla fall inte varmkorv eller grillkorv. Fina lammkorvar med hög kötthalt eller smakrika kryddkorvar som chorizo går alldeles utmärkt. Tänk hur många grillstunder det varit genom åren när den stackaren stått utsvulten och sett Dennis grillkorv läggas på gallret. Vi förutsätter att alla barn älskar de klassiska barnrätterna som brukar finnas på barnmenyn men så behöver det naturligtvis inte vara. 

Den här veckan fick bli en riktig vilovecka. Det borde varje vecka vara men förra veckan råkade bli tjocksmetad med måsten. Många saker man inte riktigt kan styra över såsom läkarbesök och föräldrasamtal med skolan. Lägg till en stor släktbaluns i helgen och ni kan föreställa er hur stressen gick på högvarv. Man kan ju tycka att släkten vore den enklaste att träffa när man inte är i form men så fungerar det tyvärr inte. En folksamling är en folksamling och jag blir snabbt överhettad i skallen av sorlet och alla intryck som jag bombarderades med. Dessutom var fem av barnen som närvarade under fyra år. Men jag är glad att vi åkte, det var roligt för sonen och viktigt att vi gjorde något tillsammans. Skönt att få bli omhändertagen också, sätta sig vid dukat bord och annat bekvämt.

Tonåringen var inte med eftersom han var bortrest. Han har varit utomlands i fem dagar. Japp, ni läste rätt! Utrikes resa minsann. Perfekt, det borde få tyst på honom ett tag. Ni vet hur han är, han vill leva livet och helst sätta en bred guldkant med lite extra glitter på tillvaron. Därför var det toppen att han fick följa med flickvännen och hennes familj när de skulle åka på internationell tävling. Sonen flög dit helt ensam och när han kom fram tog han ett tåg till den stad där de skulle sammanstråla. Som förälder är jag stolt över att han är så självständig och kapabel kille som inte drar sig för att resa på egen hand. Man kan inte direkt kalla honom resvan, åtminstone inte vad gäller flygresor. Vi har inte varit utomlands på flera år. Men så kom han hem lite mer världsvan också och hade mycket att berätta. Enligt honom var det ingen biggie men jag tror nog han kände sig rätt cool när han åkte ut till Arlanda med det alldeles purfärska passet i väskan. Den stackaren hade inte ens ett giltigt pass utan var tre år gammal på passbilden i det numera utgångna passet. 

Vi betalade biljetterna men själva uppehället kostade ingenting eftersom han delade hotellrum med flickvännen. Frukost ingick och resten av måltiderna stod familjen för, precis som vi betalar maten när hon är hos oss. Det behövdes bara en enkelbiljett, de bilade tillbaka till Sverige och sedan tog han tåget hem. 

Så här såg utgifterna ut: 

Pass: 350 kr

Flygbuss: 89 kr. 

Flygbiljett: 517 kr

Fickpengar: 400 kr (varav han bara spenderade 255 kr)

Tågresa hem: 190 kr

Helt klart värt det med tanke på mervärdet resan gav i form av upplevelse och erfarenheter. 

Inte kom han hem mer ödmjuk heller. Bland det första han sade var: Jag ska skaffa mig en fin penna för 500 kr som jag bara ska ha när jag skriver min underskrift. Haha, man kan undra hur många viktiga dokument han fått skriva under medan han var på resande fot? Jag svarade som jag alltid gör: Det låter toppen! Börja tjäna pengar och gör det. Vilket helt krasst betyder att jag stödjer idén men inte tänker finansiera den. Jag bromsar inte någon i familjen genom mina snålidéer då jag anser att de måste få fatta sina egna beslut och på så sätt lära sig. Själv växte jag upp med en förälder som fnös åt det mesta jag önskade mig och jag vet hur förminskad man känner sig. Det är sparsamhetens huvudregel nummer ett: låt andra göra vad de vill för sina pengar så kan du göra vad du vill för dina. 

Vem man är

Det är redan april, veckorna avlöser varandra och fort går det. Det enda nya som hänt i mitt liv sista tiden är att jag börjat gå hos en psykolog och för mig fungerar det bra. Jag har ingenting att jämföra med eftersom det är min första erfarenhet men det är helt klart intressant. Det visade sig vara långt från min bild av att ligga på en soffa och berätta alla sina hemligheter för en farbror med runda glasögon och säckiga senapsfärgade manchesterbyxor. Nästan lite synd, haha.

För ett par veckor sedan fick jag fylla i ett personlighetstest. "Sinnesundersökning" som jag skämtsamt kallade det hemma vid matbordet. Det var alltså inte ett sådant där självskattningsformulär som jag fick fylla i när jag först blev sjukskriven (som skattar ens mående och egentligen är en suicidriskbedömning) utan ett annat slags test för att uppnå bättre självkännedom och se vilka bitar man kan behöva jobba med. Som vanligt har jag en tendens att sitta på alldeles för höga hästar och inbillade mig naturligtvis att min självinsikt är på topp. Jag kan säga att jag blev förvånad när jag såg resultatet. I korta drag kan jag meddela att jag inte har avvikelser när det gäller social önskvärdhet och social konformism (dvs att jag kan anpassa mig till gruppens normer och de regler och riktlinjer som finns inom samhället). Jag anpassar mig helt enkelt för att passa in och det var ju trevligt att få det bekräftat.

Det som däremot slog omkull mig helt var den allra mest avvikande stapeln som handlar om att våga säga ifrån när man blir illa behandlad. Att kunna säga nej och att kunna stå upp för sig själv. Och stapeln som visade att jag är enormt stresskänslig.

Det stämmer inte med min självbild och framför allt stämmer det inte med den bild alla andra har av mig. Först försökte jag protestera men för varje exempel hon målade upp insåg jag att jag inte kan kullkasta testets trovärdighet. Det här ger onekligen haverikommissionen ett bra underlag. Att jag gett andra tillstånd att behandla mig illa var det mest brutala uppvaknandet. I min iver att så många som möjligt ska tycka att jag är oumbärlig och en drömkollega har jag haft helt fel förhållningssätt till andra på arbetsplatsen. Och det är inte konstigt att jag inte lyssnat på kroppen när jag inbillat mig att jag jobbar bäst under stress och hård press. 

Det här kanske är totalt ointressant för er men för mig är det helt klart början på någon form av uppvaknande. Det är något  jag funderat mycket över den senaste veckan och bilden klarnar mer och mer. Man tror man känner sig själv...

Rent ekonomiskt rullar allting på. Jag har fått ett par tusen i utdelningar från Axfood och Nordea. Å andra sidan gick matkontot upp med en tusenlapp förra månaden när vi höll en middagsbjudning för en bunt matglada släktingar. TVÅ middagar blev det faktiskt eftersom det blev så mycket mat över att vi redan dagen efter skamlöst passade på att bjuda över några vänner. Det känns som hundra år sedan vi bjöd hem andra vuxna (jag skriver vuxna eftersom barnen ju tar hem kompisar oftare än vad vi bjuder hit andra vuxna eller familjer) men det bottnar naturligtvis i mitt hälsotillstånd och bristen på ork. 

Vi gjorde det lätt för oss och bjöd på plockmat (vår favorit, minimal ansträngning och alla barnen älskar det). Karaktären Snålcoachen var inlåst i garderoben och under tiden gick vi bananas i delidisken och kostade på oss allt från smårätter och efterrätter till smaksatt flaskvatten. Goda ostar och dyra finfrukter, allt åkte ner i varuvagnen. Men som sagt, det finns vinster i detta också. Utöver själva festen kunde vi alltså hålla en hel bjudning till trots att maten egentligen var beräknad för ett tillfälle. Hemmet var redan välstädat och det var lika enkelt att bara plocka fram allt ur kylen en gång till. Och även efter bjudning nummer två fanns det en del smått och gott kvar som fått förgylla veckans vardagsmåltider. En förhållandevis liten peng gav ytterligare mervärde kan man säga. 

Pannbiffspytt hörrni!

Jag tänkte ägna en stund åt en liten uppdatering:

Först ut är bolånet. 

Äntligen är vi av med det bundna bolånet. Hurra vilken glädje, vilken lättnad! Under andra omständigheter hade man ju sabrerat en årgångsskumpa men nu nöjde vi oss med att festa loss på hämtpizza från lokala pizzerian (på så vis kunde även barnen fira). Det är lyx det med, för en sparfamilj. 

I pengar innebär det nya lånet lite mer än 1000 kr i månaden och den besparingen är verkligen inte att förakta. Förbättrad ekonomi utan att något i levnadsstandarden ändrats, LOVELY! 1000 kr är mycket pengar, särskilt om man jämför det med hur näst intill omöjligt det vore för mig att dra ner på hushållets - redan hårdbantade - vardagsutgifter med samma summa. Det enda smolket i bägaren är naturligtvis min sänkta inkomst. Drömmen hade varit att ha min lön och den här billigare boendekostnaden men nu är det som det är och tusen kronor är ändå tusen kronor. 

Ni kanske minns att jag amorterade minst 5000 kr månaden från 2014 och framåt? Under min sjukskrivningsperiod har det blivit omöjligt eftersom mitt totala sparande (dvs från min inkomst sjukpenningen, Inte hushållets totala sparande) ligger på ca 5000 kr i månaden. Det skulle betyda att jag inte fick en enda sparkrona över till investeringar. Men framför allt känns det onödigt nu då vi är så lågt belånade och fått ner vår boendekostnad genom nya räntan. Så jag har inte fortsatt föra över pengar till amortering och tänker ta de sista 30 000 kr som jag hann öronmärka och istället föra över dem till Avanza. Där gör de bättre nytta. Förutom det här har vi ändå vårt gamla amorteringsbelopp på 800 kr som får stå kvar som vanligt. 

Nästa grej är min sjukskrivning. 

Den är nu förlängd i ytterligare tre månader. Läget är fortfarande oförändrat och det tar tid att läka en sönderstressad kropp. Framför allt har jag fortfarande problem med koncentrationen och att minsta sak blir ett stort stressmoment. Det jag längtar mest efter är att kunna läsa en bok eller att se en film. Det är där det blir mest uppenbart att hjärnan faktiskt skadas. Jag försöker läsa tidningen men kommer bara ihåg rubriken (i bästa fall). Jag som alltid brukade hyllas för mitt "helt galna minne". En av mina starka sidor på jobbet, att jag hade nästan allt i huvudet. 

Det jag ville säga med det här är att det känns obehagligt när hjärnan förändras och att det inte är konstigt att man påverkas mycket av den här typen av sjukdom. Ni vet när man behöver tex kaffefilter och går till matbutiken för att köpa detta. Väl på plats kan man för sitt liv inte minnas vad det var man skulle köpa och kommer istället hem med något helt annat. Man skrattar åt det men det är ändå lite obehagligt att minnet kan bli alldeles blankt. När man då får sådana luckor hela tiden, gång på gång, i alla olika sammanhang är det lätt att tro att man börjar tappa det. Förståndet alltså. Det känns som att prova hur det är att vara 95 år gammal, med orkeslös kropp, sömnproblem och minnesstörningar. 

Jaja, sist men inte minst måste jag berätta om en lyckad middagsrätt. Naturligtvis försöker jag alltid använda alla rester för att slippa slänga något. Det blir oftast soppa eller gratäng om det blivit över lite av varje. Dessutom försöker jag variera användningsområden. Har man ätit panerad fisk med potatis en dag och fått fisk över känns det roligare att servera resterna på ett nytt sätt, tex i pitabröd. Nu äter vi ganska sällan panerad fisk men det är i alla fall ett exempel på hur vi gjort. Häromdagen hade vi pannbiffar och ett gäng kokta potatisar över och sådant är rätt trist att värma upp. Istället fräste jag finhackad charlottenlök och champinjoner i traktörpannan. Sedan skivade jag ner potatisen och biffarna och hällde över ett paket grädde (som jag blandat med en skvätt kalvfond och lite kryddor) och lät det puttra på svag värme i ett par minuter. Barnen vräkte i sig och sade att det var mycket godare än att äta pannbiffar på vanligt sätt och att vi hädanefter alltid måste göra så här i stället. 

Nu låter det som att vi lever på onyttig mat. I ett enda blogginlägg lyckas jag få med pizza, panerad fisk och grädde, haha. Naturligtvis är det inte så, vi kämpar på med våra broccolisoppor också men nu handlade det mer om att ta vara på rester och då behöver man oftast piffa till dem lite. För mig är det viktigt att varje måltid innehåller grönsaker och att vi äter varierat. På sistone har det blivit lite för mycket kyckling eftersom det är vad jag oftast fyndar i kort datum-hyllan. Eller iofs, ganska ofta ligger det riktigt dyrt kött där men jag anser att det fortfarande blir ett för högt pris även med 50% rabatt. Det jag föredrar att köp till halva priset är svensk kyckling i olika former, grytbitar och kryddstarka korvar som chorizo. Lätt att variera och göra bra middagar av. Kryddkorvar blir supergoda i korvgrytor som går att variera genom att använda olika rotfrukter eller bönor. Funkar till allt (pasta eller ris eller potatis). Sist låg det ett par påsar potatisgratäng där. Har ni sett dem? Det är färdigskivad potatis i gratängsås som man ska hälla upp och ställa in i ugnen. Utvecklingen går framåt måste jag säga... (i alla fall för dig som inte orkar skala och skiva ett par potatisar). Jag köpte inte, om ni undrar.

Men återigen, den gräddstuvade pannbiffspytten - en hit!

Billy och gänget i matbutiken

Barnen är på benen och jag klev ur sjuksköterskerollen och lämnade buren en sväng. Jag har en kompis som bor inne i stan och vi har länge pratat om att ses. Det har inte blivit av eftersom jag blivit mästare på att skjuta upp saker (jag skjuter upp allt och då menar jag verkligen allt). Men nu tog jag mig i kragen och åkte hem till henne. Det slutade med en promenad på Djurgården och det var något längre att gå än mina vanliga korta rundor som jag brukar ta med hunden. Var helt slut efteråt men det var nog bara nyttigt för mig.

Tänkte ta upp det här med mellanmål i form av snabba matlösningar. Nu när barnen var sjuka köpte jag nämligen ett paket Varma Koppen. Det är nog den första pulversoppa som någonsin letat sig in i vårt skafferi. Jag är inte ett dugg förtjust i den här typen av pulvermat men yngsta sonen uppskattade soppan desto mer. När han använt upp sista påsen frågade han om sådan soppa finns i fler smaker. Jag trodde att han skämtade men nej, han var helt allvarlig. Han har totalt missat den vägg som är fylld med portionssoppor i matbutiken. Vidare undrade han om vi kunde köpa någon annan smak att ha hemma, som han kunde få som ett mellanmål någon gång efter skolan. Det är svårt att säga nej till ett sådant önskemål även om jag inte gärna köper den typen av halvfabrikat. 

Jag minns inte om jag redan berättat den i bloggen men det finns en liten Gorbyshistoria att knyta ihop det här med. Mina barn var allergiska mot mjölkprotein när de var små och därför blev vi något begränsade när det gällde snabba måltidslösningar. Precis allting innehöll nämligen mjölkprotein i någon form. Lägg därtill att vi själva nästan aldrig äter hel- och halvfabrikat. Jag har aldrig haft ett paket pulvermos i mitt kök, varken som barn eller som vuxen. Jag och min man äter inte Billys pizzor eller liknande frysmat och då vill vi inte ge det till barnen heller. 

Nåväl, barnen växte ifrån sin allergi och började skolan. Där fick de också nys om vad Billys är för något. Det började med att äldsta sonen kom hem och berättade att han fått jättegod ravioli hos en kompis och att han ville att vi skulle köpa likadan ravioli hem till oss. Vi brukade köpa ravioli, färsk och fylld från kyldisken, så vi förstod inte riktigt vad han menade. Men han hade full koll och ville visa och när vi kom till matbutiken pekade han glatt ut en konservburk. Alltså burkravioli. Mycket godare än den ravioli vi brukade äta, enligt honom. Jaha, vi köpte ett par burkar och lät barnen sleva i sig. Man vill ju ge dem en normal barndom. 

Något år senare var det alltså dags för Gorbys och Billys.

Barnen såg reklamen och hörde att några klasskompisar sagt att de brukade få sådana efter skolan. Då sade vi föräldrar nej, helt enkelt för att vi båda tycker att det är rena skräpet. Men så åkte vi till Åre på semester och skulle handla lite enkel lunchmat till huset vi hyrde. Inne i matbutiken i Åre hängde barnen över frysdisken och bönade och bad. Vi gav efter och lät dem välja några panpizzor och piroger. Det hela slutade med att min stackars man fick äta upp allihopa, haha. För när vi väl hade värmt dem i mikron sade barnen - Blä, det luktar äckligt! och det visade sig smaka som det luktade. Dessutom var det svampigt och segt i konsistensen. Efter den kulinariska upplevelsen har de aldrig mer bett om liknande utan uppskattar våra hemlagade alternativ. Det är först nu när jag råkade introducera Varma Koppen som suget efter färdig snabbmat vaknat till liv igen.  

Det är snabba lösningar men det finns så mycket bättre alternativ. Däremot kräver de lite mer planering. Någon gång har jag gjort storbak hemlagade piroger med olika fyllningar. De blev riktigt uppskattade faktiskt. Jag borde göra det igen, det är perfekt ta-fram-ur-frysen-mat för barn. Jag vet en bekant till oss som regelbundet fyller sin frys med pizzabullar och äggmuffins (med t.ex spenat och kyckling, bacon eller skinka) så det är ett tips för er som gillar det. Själv har jag jättesvårt för mat som påminner om bakverk (gillar inte smörgåstårta heller) men vet att många gillar sådana. På nätet finns det även recept på vuxnare varianter på matmuffins med getost m.m

Framför allt är det supersmart att offra några timmar för att rodda ett sådant storbak och bunkra upp i frysen. Då har man alltid något att plocka fram när det är brådis.

Ett tillägg om mat. Och ungdomar.

Ett blogginlägg om dagen, det är ni inte bortskämda med så ofta. 

Men nu finns det en anledning till att skriva igen och det är lite av en uppföljning av gårdagens inlägg om mat. Igår bloggade jag om mat och tipsade sedan min man om att lyssna på det omtalade avsnittet av Sparpodden där Onkel Tom är gäst. Jag berättade för honom om Onkel Toms dotter som inte fick barnbidraget och så pratade vi kring det. Våra barn får inte heller barnbidraget men har heller aldrig frågat. Ni vet ju hur vi trasslat med olika försök till månadspeng och varianter på det. Hur som helst tycker jag allt som oftast att det fungerar bra att ha barn och leva som vi gör. Nästan lite väl bra ibland. I alla fall om man tänker på att vi inte har bil, något som de aldrig ifrågasatt utan bara accepterat, och att de sällan har vidlyftiga önskemål. 

Igår skröt jag alltså glatt för min man om hur bra det fungerar för oss och det straffade sig naturligtvis redan dagen efter (idag) då vi hade en livlig diskussion kring frukosten. Anledningen till att jag väljer att dela med mig av det här är att jag vill att ni ska förstå att barn och tonåringar ofta tycker att gräset verkar grönare på andra sidan. Sonen har en flickvän i en annan stad och han jämför ofta och gärna med dem. De lever ett helt annat liv i en liten ort några mil utanför en större stad. Där bor de i ett stort och fint hus, har två bilar och flickvännen tävlar inom den dyraste idrotten. Det här är inte något sonen bryr sig nämnvärt om även om han trivs väldigt bra i deras hus. Så det handlar inte om att han tycker vi ska sälja allt och bygga ett flashigt hus ute på landet. Istället handlar det om att de lägger väldigt mycket pengar på mat. 

Så nu kanske ni förstår vad jag menade när jag skrev att det följer upp gårdagens inlägg. Just denna morgon fanns det en riktig frukostbuffé här hemma. Det blev ett par pannkakor kvar häromdagen som man kunde äta. Man kunde välja flingor eller müsli. Bröd och flera sorters pålägg. Men trots detta tyckte sonen att det saknades god helgfrukost. Han blev sur för att vi inte lyxar till det på helgen, som de gör hos flickvännen. Där finns juice, O'boy, varma bagels och en massa godsaker på frukostbordet. 

Utöver detta vill jag tillägga att ungdomar påverkas av bilder på påkostade frukostar på Instagram. Frukosten är den nya mattrenden. Eller tja, det gäller det mesta i matväg. Sonen vill alltid ha Ben & Jerry's och en massa andra dyralternativ. Ett paket GB glass är inte bra nog. 

Tillbaka till frukosten. Vi försökte förklara att de förmodligen, precis som vi, anstränger oss lite extra när de har gäster. Och han är ju trots allt gäst i deras hem. Men nej. Så äter de alltid. Och vi är så tråkiga. Ni som inte har barn kommer att tycka att sonen är en bortskämd skitunge medan ni som har tonåringar förmodligen kommer att förstå vad det handlar om. Barn jämför sig med varandra. Jag gjorde likadant när jag var i den åldern. Man ser inte hur bra man har det utan ser bara det man inte har. Att lära sina barn förstå detta, är en viktig del av uppfostran. 

Jag blir inte speciellt upprörd. Ungdomar idag lär sig tidigt om dyra vanor och vill ha exklusiva märkeskläder och prylar. Det är ingen stor grej att en unge vill dricka O'boy och äta bagels istället för flingor och mjölk eller pannkakor värmda i mikron. Han har inte tjatat om någon vinterjacka för 7000 kr. Men likväl handlar det om vilken nivå man väljer. Vilka kompromisser man ska göra och hur man lyckas så att alla är nöjda eller åtminstone tillfreds. 

Vi har gjort som så att vi köper O'boy några gånger om året. Det brukar vara när barnen fyller år (då de får välja själva vad de vill äta hela den dagen) och ibland när de har någon som sover över här. Och när det är slut är det slut, till nästa gång. Det gjorde vi långt innan vi blev sparsamma, det handlade mer om att de inte skulle proppa i sig onyttigheter hela tiden. Vi ville lägga grunden för bra matvanor helt enkelt. Och nu handlar det inte om huruvida vi ska börja köpa O'boy eller juice till helgerna utan om det svåra med att vara flera inblandade i de ekonomiska besluten. Barn tvingas in i föräldrarnas liv där de aldrig är fria att göra egna val. Det här sker naturligtvis åt båda hållen. I andra situationer upplever barn otrygghet för att föräldrarna inte tagit ekonomiskt ansvar. 

Det här är inte en helt lätt fråga. 

Billig eller dyr mat?

Mat är dyrt. 

Det är definitivt den dyraste utgiften mitt hushåll har efter boendet. Det är också den jag har störst möjlighet att själv styra över. Och det finns pengar att spara. Det som krävs är att man är påhittig, kan tänka sig sänka kraven och är lite aktiv och jämför olika alternativ. Jag ser det som en sport och en livsstil. Få saker ger mig samma nöjdkänsla som när jag lyckas sänka matkostnaden. Utan att skryta måste jag säga att jag är en fena på att få bra mat på bordet till en väldigt liten peng. Och jag kan alla knep. Har läst alla tips. Det är sällan jag snubblar över något nytt. Tråkigt nog är det alltid alltid samma typ av tips och råd som valsar runt: att man ska ta med sig matlåda, att linser och böner är billigt, man ska riva ner morötter i köttfärssåsen och så vidare. Jag tror att alla med ett minimum intresse för ekonomi eller matkostnader redan hört det där till leda. Jag har i alla fall gjort det. 

Det är sällan något nytt, så jag blev riktigt glad när jag på två olika ställen läste om Matsmart. Det var något jag inte hört talas om tidigare. Och skribenterna var så positiva och nöjda. Så jag surfade in där...men blev lite besviken. Jodå, jag förstår att man kan göra bra klipp på den sidan och att utbudet varierar så jag kommer absolut att ge det en chans till. Men den här gången blev jag besviken. Kanske är det jag som måste leta runt mer efter de bästa fynden och lära mig vad som är värt att beställa. Men tyvärr måste jag säga att mitt första intryck var att mycket var sådant jag inte vill ha eller behöver. 

Första sidan var fylld av godis, våffel- och brödmix, dressing, proteinbars, läsk, bärdrycker, sylt och ganska dyra flingor. Med andra ord sådant jag valt bort då jag anser det "onödigt" eller bara köper det ytterst sällan. Jag skulle aldrig köpa våffelmix utan vispar ihop min egen våffelsmet. Vi försöker göra egen dressing och koka egen sylt i den mån det går. Godare, nyttigare och framför allt billigare.

Naturligtvis händer det att vi köper sådant som jag kallar "onödigt". Antingen för att vi behöver det till ett speciellt tillfälle eller så passar vi på ibland om det är något oemotståndligt pris. Men jag är tveksam till att klicka hem det på nätet bara för köpandets skull. Dessutom kostar frakten 49 kr (upp till 20 kilo) och då får jag själv släpa hem det från närmaste postombud. Frakt hem till dörren kostar 99 kr (och hade känts mer aktuellt för oss som inte har bil) och vips känns inte flingorna och sylten så billiga längre. 

Observera att det här inte är något negativt omdöme om sajten i sig! Den verkar toppen och har många nöjda kunder. Jag berättar bara vad som gäller för mig. 

Det fanns mycket som var billigt och bra också, tvättmedel till exempel, men det blir inte så billigt för mig när frakten tillkommer. Det blir minst 49 kr till att lägga på priset. 

Jag har gångavstånd till bland annat Ö&B och Willys. Åker jag buss i 10 minuter kommer jag till en superbra lågprisbutik. Varje vecka erbjuder de nya attraktiva lockvaror för 5, 10 eller 15 kr/st. Vi håller koll varje vecka och passar på att fynda. De brukar ytterst sällan begränsa antalet så det går att bunkra. Det var där jag fyndade Friggs smaksatta riskakor för 5 kr paketet. En typiskt "onödig" grej men rolig att överraska barnen med någon gång emellanåt. Men oftast lägger jag band på mig själv och undviker att lägga ner en massa billiga kakpaket och godispåsar i varukorgen. 

Det finns ett antal varor som numera känns otänkbara att köpa till ordinarie pris. Dit hör toalettpapper, tvättmedel och sköljmedel. Det är typiska lockvaror både på vår lokala stormarknad och på Ö&B så riktigt bra erbjudanden återkommer med jämna mellanrum. Det är bara att bida sin tid mellan gångerna. Jag minns sist de hade supererbjudande på Lambi toapapper och framför mig i kassakön stod en kille med toapapper av märket Serla. Lika många rullar i förpackningen. Jag var så nära att knacka honom på axeln för att fråga hur han tänkte, haha. 

Använder ni Matsmart och vad beställer ni då? Vore kul att läsa om era erfarenheter (och kanske få ett par tips) i så fall. Det kan ju vara så att jag totalt missat något. 

Hej 2017!

Ibland känns det som två världar som aldrig möts. 

Det jag tänker på är mitt förra blogginlägg om julklappar och den verklighet jag lever i. Jag fick nämligen några kommentarer från läsare som förstod vad jag menade och som försöker hålla nere antalet klappar. Några av er hade gjort överenskommelser med släkten. Jag tycker det är supersmart och hade gärna gjort samma sak men när jag tagit upp det med folk i min omgivning får jag inte mycket gehör. Eller rättare sagt, inget alls. Jag har inte tagit upp det med släkten utan bara kollat runt lite för att höra vad vänner och bekanta tycker. Ni vet, smyger in ämnet när julen ändå kommit på tal. Jag fick ungefär samma svar från alla - om man har råd, så varför inte? Det är kul att göra barnen glada och få överraska dem med en drömjul. Ungefär där har jag släppt diskussionen eftersom jag känt att det verkar omöjligt att få fram vad jag menar. 

Nog om det. Julen är över sedan länge och vi befinner oss i fattigmånaden januari. Vilket inte heller märkts av då det är full kommers i vårt lokala köpcentrum. Vi har själva varit där för att uträtta några små ärenden och det känns som mer trängsel och längre köer än under själva julhandeln. Vi har inte gjort några fynd på mellandagsrean utan behövt köpa vardagssaker som batteri till en klocka och glödlampor till badrummet.

Vi drog ner på tempot efter mellandagarna och har haft en lugn och skön tid tillsammans. Nyårsafton firades till hälften hos några grannar och till hälften hemma. Det var ett bra upplägg med tanke på hunden som vi ville vara hemma med under tolvslaget, och ingen resväg. Kostnaden för nyårsafton blev därför bara en gå-bort-present för 108 kr. Utöver detta har vi socialiserat med amerikanerna och en annan familj vi sällan hinner träffa. Allt har legat på en lugn och stressfri nivå som passar mig. 

Ett nytt år innebär alltid något av en nystart. 

De senaste åren har jag ju tagit i rejält och lagt ribban högt. Köpstopp, sluta snusa och amorteringen på 5000 kr i månaden. Det är inte utan att det känns lite tråkigt att inte ha någon större utmaning i år. Hur jag än vänder och vrider på det hittar jag ingenting som känns tillräckligt mycket som en utmaning och som skulle kännas genomförbart. Kanske för att jag redan infört de största förändringarna och för att min ekonomi begränsas av sjukskrivningen? Därför nöjer jag mig med att försöka bli ännu mer sparsam och bli ännu mer matsmart! VARJE KRONA RÄKNAS är mottot!

Årsskifte innebär också ett litet klirr i kassan. Till att börja med blev det ungefär 5900 kr i räntor, vilket än en gång påminner mig om att vi sitter på för mycket kontanter som behöver investeras i något mer lönsamt. Swedish Match hade en extra utdelning om 9,50 kr per aktie så det blev lite över 6000 kr där också. Tack, tack! 

Utöver detta har vi roat oss med att baka bröd och frosta av frysen. Det gällde att passa på när kylan kom. Lätt att förvara maten ute på balkongen under tiden frysen avfrostas. Nu har vi sorterat allt efter ett nytt system: bröd på en hylla, kött och fisk på en annan och sötsaker som glass och bullar på en tredje. Grönsaker och bär samlat på ett ställe. Så nu är det bara att försöka hålla det nya systemet och inte kasta in allt huller om buller för att man har bråttom eller är slarvig. Den största fördelen är nämligen att man direkt kan se vad som finns och hur mycket. Och vad som behöver ätas upp om man till exempel fyndat kött på kort datum. Vi behövde inte kasta något. Eller jo, vi kastade en halv fralla som blivit bortglömd och frystorkad men annars var allt i ätbart skick. Att minska matsvinnet är verkligen ett av de bästa spartipsen! 

Jag tror inte att vanligt folk förstår hur mycket pengar som går i soporna när de kastar mat. Det var inte alltför länge sedan jag inventerade vår frys och kombinerade ihop maträtter utifrån vad som låg i den, för er som minns det. Jag älskar att "äta ur frysen". Matkostnaderna stannar upp tillfälligt och man förhindrar att saker blir bortglömda och liggandes. Så brukar ni inte redan göra det måste ni införa det genast. Detta bör naturligtvis även göras i skafferiet, kolla alla bäst före-datum och prioritera maträtterna efter det! Vi har till exempel jättemycket pasta och riskakor nu, efter en del superklipp som varit i matbutikerna. Riskakorna kostade 5 kr styck för olika smaksatta varianter och jag passade på att bunkra. 

Min man börjar jobba på måndag så vi planerar att försöka baka en omgång bröd till imorgon. Gott att ha nybakat bröd på en söndag men också praktiskt inför kommande veckan. Bara att ta fram så mycket som behövs från brödhyllan i frysen, hehe.