Gott slut & Gott nytt

Nu är det inte många timmar kvar till det nya året. 

Människor har hunnit flytta, byta jobb, gifta sig eller skilja sig och resa till avlägsna platser i världen. Medan jag suttit hemma och låtit mossan gro på huvudet. Mitt år har inte lett till någon som helst förändring. Den enda skillnaden är att jag ökat distansen till min arbetsplats. Jag känner inte samma skuldkänslor över att inte kunna jobba eller uppfylla samhällets förväntningar och krav. I framtiden behöver jag lösa situationen med den dåliga relationen till arbetsplatsen, men i första hand behöver jag läka en sönderstressad kropp och själ. Där är jag nu och tar en dag i taget.
Ser livet som det är. 

Just nu mår jag bra så till vida att jag får vila och har mycket avlastning. Hela familjen är ledig tillsammans ett par veckor och det är skönt att få släppa taget för en stund. Ingen vardagsstress eller något som måste göras. Vi har varit hemma varje dag sedan annan dag jul. Våra julvärdar (alltså inte på tv, utan de som höll i julfirandet) åkte till fjällen direkt efter julhelgen så de skickade med oss en del av julmaten. Barnen tröttnade först och pratade längtansfullt om kryddiga nudelrätter med kyckling, medan min man tappert pressade i sig de sista resterna. 

Naturligtvis trevligt för plånboken att få påfyllnad i kylskåpet, men det är något med julmat som gör att det är svårt att äta av den mer än tre dagar i rad. Oavsett alla tips om att göra omelett eller pytt i panna av resterna. Prinskorvarna blir inte roligare för att man blandar runt dem med potatis och lök i stekpannan. Längtan efter pasta, ris och krispiga sallader växer för varje tugga man tar av julmaten. 

Igår vågade vi oss ut en sväng, vi åkte till lånehuset för att umgås med familjen som bor där. Det var så mysigt, nästan som att fira lilla nyår (även om vi kom hem långt tidigare än tolvslaget). Ikväll firar vi hemma i lugn och ro, precis som vi gjort varje år sedan vi skaffade hunden. Kanske gör vi som förra året och går över till grannarna en stund men jag är också fullt nöjd med att bara hänga hemma. I fjol bjöds vi på nyårsmat och kände oss väldigt bortskämda som bara dök upp till dukat bord men i år har vi handlat egen mat och kommer att äta hemma. Barnen har fått bestämma meny och de har också hjälpt till att laga dessert - helt utan konflikter. När det gällde sås till köttet vill en ha tryffelbea och den andra rödvinssås men det är ju sådant som är enkelt att lösa. 

Så det ser ut att bli en lyckad kväll :)

Ja, så nu återstår bara att tacka er läsare för det gångna året som varit. Tack för att ni läser, kommenterar, tipsar och delar med er av känslor och åsikter. Jag älskar kommentarsfältet och utan er, ingen blogg. 

Gott Nytt År nu kompisar.

Tack 2017 och hej 2018!

Ha en riktig trevlig nationaldag!

Jag måste göra en uppföljning på påsinlägget. Igår tog jag mig nämligen till närmaste köpcentrum och besökte en av de stora kedjorna. Jag hittade väl mer eller mindre på ett ärende eftersom jag var så nyfiken på hur de hanterar det här med påsarna, haha. Skämt åsido, jag behöver tunna sommarstrumpbyxor till en studentmottagning nästa vecka och tänkte att jag lika gärna kan få det gjort på en gång. 

Jag hämtade det jag skulle ha och ställde mig i kön. Med spetsade öron. Det fanns en stor skylt uppsatt vid kassan, om plastpåsar men där stod ingenting om att de börjat ta betalt. Istället uppmanade de att återanvända påsar. När kvinnan före mig skulle betala hörde jag hur tjejen i kassan först meddelade henne beloppet och därefter frågade om hon ville ha en påse. Hon tackade ja och fick en påse utan kostnad och utan föreläsning. Sedan var det min tur och historien upprepade sig, hon meddelade mig vad jag var skyldig och frågade sedan om jag ville ha en påse. Då hade jag redan börjat knappa in min kod på kortterminalen. Så med andra ord tar de inte betalt för påsarna. Inte den kedjan i alla fall. Tyvärr besökte jag inga fler butiker eftersom det var så mycket folk och jag blir bara stressad av trängseln. Det var en lättnad att lämna centrumet och gå hem för att äta lunch med familjen (klämdag, alla lediga). 

Till övrigt att berätta kan tilläggas att vi passade på att ha en middag för Inredaren och hennes familj när det ändå är långhelg. Det gäller att utnyttja tillfället medan de är hemma. Hon köpte lantställe i vintras och sedan dess har vi inte sett henne en enda helg. All ledig tid har gått åt till den omfattande renoveringen eftersom hon varit ivrig att hinna klart till sommaren. Nästa vecka åker hon utomlands i två veckor och därefter flyttar hon ut på landet i fem veckor. Vi kommer alltså inte att träffas på en hel månad eftersom det är först då vi har möjlighet att åka ut till dem och hälsa på. 

Jag föredrar att bjuda på mat som jag vet att gästerna tycker om och Inredaren älskar maffiga pastasallader så vi bjöd på en variant med kyckling och fetaost. Tala om lättlagad sommarmat! Lite skålar och fat med olika röror, oliver och tillbehör är allt som behövs för att göra det hela lite festligt. Perfekt när barn ska äta också, då kan alla blanda efter tycke och smak på egna tallriken. Hela härligheten knöts ihop med ett oliv- och tomatbröd och ett bondbröd. För den nyfikne kan jag meddela att kalaset gick på 397 kr och då var det mat för åtta personer. Dvs cirka 50 kr/person och då blev det så mycket mat över att vi fick en rejäl lunch igår. Det kändes bra att ha middagen innan semestertider drar igång, både för att hinna umgås men också för att nästa gång är det vi som åker till dem för att njuta av gästfriheten. 

Att min man är ledig är en förutsättning för att jag ska orka släppa in någon här hemma. Får jag inte hjälp att planera och förbereda så skulle jag inte ro det i land även om det inte finns några "krav" när det gäller så nära vänner. De skulle lätt kunna tänka sig att komma hit och laga maten tillsammans med oss, men någonstans har jag fortfarande lite värdinnetakter i mig även om samordningsförmågan inte finns. Men maken handlade all mat tillsammans med tonåringen och både städade undan allt stök och dammsög. Allt jag behövde göra var att duka fint och kliva i något annat än de vanliga mjukisbyxorna med hängrumpa. 

Det var allt för denna gång men sist men inte minst vill jag passa på att önska er alla en härlig nationaldag! 

Skenet bedrar

Allt är inte vad det ser ut att vara. På sociala medier har man kunnat följa min härliga långhelg i sus och dus. Bilder som är långt från den snåla och asketiska livsstil jag egentligen praktiserar. 

I torsdags gjorde vi en utflykt till en nyrenoverad gastronomisk restaurang i ett hundraårigt timmerhus. Inredning helt i min smak med tak öppet till nock, målade timmerväggar, gedigna takbjälkar och en stor öppen spis. De har verkligen lyckats och den oansenliga utsidan visar inte vad insidan döljer. Jag lade ut ett par bilder och har väl aldrig tidigare blivit så snabbt översköljd av ivriga frågor om var vi är någonstans och kommentarer i stil med Ta med oss nästa gång! "Behind the scenes" var däremot att vi inte alls var där för att äta utan för att kosta på oss en liten förfriskning innan vi skulle hem igen. Nu är vi inte så snåla att vi aldrig kan tänka oss att äta på restaurang men vi hade med oss hunden så vi hade blivit förpassade till uteserveringen i vilket fall. Och ska jag någon gång kosta på mig att äta där så ska jag åtminstone sitta inomhus och njuta av takbjälkarna. 

I fredags besökte vi en stor välskött hästgård som ligger fantastiskt fint. Det är så vackert när landskapet öppnar sig och man ser ut över ängar, hagar och betesmarker. Jag satt i evigheter i gräset bredvid hästarna och lyssnade på ljuden när de betade och frustade förnöjt i den varma sommarsolen. Inga trafikljud, inga röster. Bara fåglar och det monotona ljudet när pållarna rev av gräs och tuggade. Det finns ingen avslappningsövning i universum som kan mäta sig med det och jag kan inte minnas när jag senast känt mig så avstressad. Men som sagt, det är en påkostad anläggning med dyra tävlingshästar och det såg onekligen flådigt ut. "Behind the scenes" den här gången var ju att att vi åkte kommunalt och fick traska en bra bit längst en tråkig asfaltsväg för att ta oss dit. 

Dagen efter tillbringades vid poolen hos goda vänner och jag roade mig med att lägga upp flera små filmsnuttar på Instagram. Både på hundarna som badade vid badbryggan och på alla barnen som badade i poolen. Stim, stoj och skratt. Livet var som en reklamfilm för badkläder. Till fikat bjöds det på hemkokt saft. De gör nämligen sitt eget saftkoncentrat på röda frukter och bär som de sedan fryst in i små byttor. När det är saftdags vid poolen hämtar de en fryst "saftpuck" och en karaff vatten. Slänger ner pucken i karaffen och vips har man iskall läskande saft. Jag tog en snygg närbild på den immiga byttan med handskriven etikett. Varför berättar jag det här? Har jag ett stort hävdelsebehov? Är det månntro ett uppdämt bekräftelsebehov? Svaret är givetvis NEJ. Härda ut lite till så knyter jag ihop det här, för er som inte redan räknat ut vad jag försöker säga. Vi hade ytterligare en minnesvärd dag och det var härligt att få hänga där istället för att sitta i en kvav lägenhet och känna sig som en torkad kaktus. 

Sist men inte minst, eftersom det var Mors Dag igår bjöd vi ut min svärmor på en liten utflykt. Vi gick till ett ställe som har blivit en lokal favorit och som vi vet att hon uppskattar. Kaffet är knappt drickbart (!) men deras mat och bakverk slår alla förväntningar. De serverar bara enklare rätter som soppa, sallader och smörgåsar men de lyckas få allt att se så otroligt gott ut! Allt är så aptitretande och instagramvänligt att man häpnar. Leila bakar-snyggt om ni förstår vad jag menar. Ni anar inte hur svag jag är för färgexplosiva sommarsallader. Eller maffiga lite kladdiga bakverk med pudrat florsocker och färska hallon och blåbär.

Vi var där strax efter öppning, vilket var tur eftersom kön ringlade sig långt utanför dörrarna redan före lunchdags. Det var mammor överallt, i alla åldrar. Det var fint att se hur många sällskap det var med flera generationer. Inte en plats ledig på uteserveringen längst med vattnet. Tråkigt nog fick vi inte med oss våra egna barn. Minstingen hade blivit erbjuden lite trädgårdsjobb (att tjäna egna pengar uppmuntras) och tonåringen hade träningstid att passa. 

Det var fyra händelserika dagar med utflykter och sevärdigheter. 

Vad kostade då detta? Nästan ingenting! Allt som allt cirka 400 kr. För hela helgen alltså, tutto-balutto inklusive transportkostnaden. Egentligen borde jag kanske räkna med att vi kostade på oss en god hemmamiddag igår också. Jag fick välja mat och det blev pastasallad med färdiggrillad kyckling, fetaost, oliver och en massa grönsaker. Självklart valde vi allt som fanns till extrapris och middagen gick på 160 kronor men då blev det mat för oss alla (+ en matlåda). Fortfarande väldigt billig om man skulle jämföra med ett restaurangbesök. 

Då för att komma till min poäng med det hela kan vi observera en sak: sett utifrån kan man inte märka att jag lever (på vad de flesta skulle kalla) under fattiggräns. Skenet bedrar verkligen. 

Kanske bäst att tillägga att jag inte försöka visa upp någon slags falsk fasad för så är det verkligen inte. Tror man det har man missat hela poängen. Jag struntar fullständigt i vad andra tycker och har inget behov av att bli beundrad. Vanligtvis har jag inte mycket att visa upp på sociala medier och Facebook använder jag inte till annat än att gratulera bekanta som fyller år. Det jag menar är att snållivet inte behöver innebära att man sitter hemma och suger på en barkbit i sin ensamhet med stämpeln udda kuf. Summan av kardemumman är att jag hittar sätt att roa mig med liten plånbok utan att det behöver sticka ut. 

Ingenting av det jag hade på mig under de här dagarna var nyare än tre år. Jag använde ett par shorts som är fem år gamla. De såg ut som nya eftersom jag knappt använt dem (de har alltid varit lite för stora men nu sitter de perfekt) och klassiska basplagg går inte ur modet. 

Jag fattar att inte alla ser på det som jag gör, att man kanske ställer högre krav på sina upplevelser men för mig var det mer än tillräckligt. Det är inte för att visa andra. Men nästa gång någon scrollar i flödet och möts av en bildström där alla andra verkar ha det så himla glassigt och tror att alla andra lever så lyckade liv så kan man komma ihåg att allt inte är som det ser ut på ytan! Återigen, jag känner ingen som lever lika knapert som jag och ändå både såg och smakade det lyxigt.

Glad fortsatt påskhelg!

Efter ett litet blogguppehåll är jag nu tillbaka! Jag riktigt hör hur ni jublar. Eller så har ni hunnit glömma mig...

Förra fredagen, den 7 april, satte jag mig faktiskt ner och knåpade ihop ett inlägg om påsken och hur vi skulle fira den. När jag skrivit färdigt var det dags att gå ut med hunden på promenad så jag lämnade datorn för en halvtimme i skogen. Tillbaka från rundan hällde jag upp en mugg kaffe och skulle läsa igenom inlägget för att kolla stavningen och om det var redo att släppas iväg i bloggen. Samtidigt plingade det till i mobilen. Det var min tonårrsson som messade, han hade gått tidigare från skolan för att hinna med ett tåg från centralstationen. Jag trodde att han ville meddela att han hunnit med tåget men istället möttes jag av en skärmdump om terrorattacken. Precis som för alla andra var det en omtumlande nyhet och jag slog genast på teven och livesändningar. Blogginlägget glömdes totalt bort. 

Vidare ringde jag alla familjemedlemmar för att kolla var de höll hus och i samma veva ringde inredaren och bad mig komma över till henne eftersom vi båda satt hemma och bara väntade på våra anhöriga. Ni vet hur det var där i början när man inte riktigt visste hur omfattande attacken var och om det skulle hända något mer. Då talades det upprepade gånger om skottlossningar på olika platser och eventuella sprängladdningar. 

Inredarens dotter var fast i en byggnad precis vid platsen och poliserna vid entrédörrarna förbjöd dem att lämna lokalen. Min man fastnade också på sin arbetsplats och gick hem först när allt lugnat ner sig. Vi försökte styra upp att han skulle möta upp inredarens skärrade dotter men de missade varandra i trängseln när alla människor försökte vallfärda ut ur stan och fick ta sig hem var och en för sig.

Min yngsta son befann sig i ett köpcentrum tillsammans med klasskompisar men gick hem när han såg hur mycket polis och väktare som började samlas där. Kort därpå stängdes både det och flera andra köpcentrum. Han tog sig direkt hem till inredaren och så satt vi där tillsammans och följde nyhetsrapporteringen samtidigt som vi väntade på våra övriga familjemedlemmar. 

Runt halv sju på kvällen gick jag ut med hunden (ensam, min man hade fortfarande inte kommit hem) och det kändes som en spökstad. Jag mötte inte en enda levande själ och vägarna låg helt öde. Det var ingen trafik alls och tystnaden var total. Tala om postapokalyptisk upplevelse. En fredag vid den tiden är det annars fullt ös i vårt bostadsområde, mycket trafik och folk som kommer hem med sina matkassar eller är på väg någonstans.

Efter det kändes mitt blogginlägg inaktuellt och framför allt illa tajmat så jag lät det gå rakt i papperskorgen. En annan liten detalj var att vi egentligen hade planerat att närvara på en tillställning inne i stan kvällen efter. Det är en kompis till oss som flyttat till USA men som skulle förbi Sverige på blixtvisit och ville samla de närmaste vännerna på en restaurang på lördagskvällen. Jag är inte supersocial nuförtiden så det blev en massa velande men till slut tackade vi ja och sade att vi skulle komma förbi en stund. Jag har inte träffat den här kompisen på fem år så jag ville verkligen fånga tillfället och såg fram emot att få umgås. Men det behövs inte mycket för att stjälpa mig och jag var helt slut efter fredagen som inte blev någon vanlig fredag. Bara det här att ringa runt, oroa sig över alla och vänta tills de var i tryggt förvar hemma gjorde mig helt utslagen. Så vi lämnade återbud till bjudningen. Och sedan stod påsken inför dörren. 

Det blev en riktigt fin påsk i alla fall. Eller är, den är ju inte slut än. Eftersom jag är hemma om dagarna hade jag möjlighet att knalla runt överallt för att nosa reda på de bästa fynden. Till skillnad mot julen är det ju ingen presenthysteri och det går att hitta roliga saker för en billig peng. Jag lade ner en del jobb på att hitta så roligt och fint godis som möjligt till påskäggen. Dessutom utnyttjade jag både en värdecheck (50 kr) och presentkort (200 kr) på Åhléns. På så sätt kunde jag köpa påskäggen och en del godis utan att lägga en krona ur egen ficka. Min svärmor älskar sådana där punschknappar och på Åhléns köpte jag en superfin liten retroask punschknappar för 29 kr. Tala om fynd! De hade en förvånansvärt bra godishylla måste jag säga. Jag köpte även fint förpackad fransk choklad i lite mer vuxen stil till de vuxna som skulle få påskägg. Ska lägga in bilder på förpackningarna eftersom jag anser att det är prisvärda och bra presenttips (för den som fortfarande äter socker). Se det inte som reklam för Åhléns på något sätt, detta är en helt reklamfri blogg och med största sannolikhet finns varorna att få tag på även på andra ställen. Men bra tips är bra tips! 

Resten av godiset köpte jag på en stormarknad som även har mängder av amerikanskt godis (min man älskar Reeses och min yngsta son älskar askarna med Willy Wonka Nerds). Roligt att få men ingen större kostnad egentligen. Vi brukar inte köpa nya påskägg överhuvudtaget. I källaren ligger en påse med påskägg som vi återanvänt flera år i rad och för den som arbetar heltid är det såklart skönt när sådant redan finns hemma. Men eftersom jag nu är sjukskriven så tyckte jag det skulle vara roligt att kunna göra det lilla extra i år och slå på stort med nya ägg. Jag var ute i god tid och alltid på förmiddagarna när det var som minst folk i butikerna. Det var välgörande med ett litet projekt. Ända sedan jag blev sjukskriven har jag varit ganska rejält avslagen så det här kändes helt klart som ett steg i rätt riktning. Förstår om det låter egendomligt i en sparblogg, att man mår bra av att gå runt i olika butiker för att köpa godis (haha) men det handlade om att orka ta sig för något och genomföra det. Och tycka det är roligt dessutom! 

Jag hoppas att ni alla haft en fin påsk och naturligtvis att terrorattacken inte drabbade er personligen. 

Punschknappar, som äldre tanter älskar!
(Bild snodd från Åhléns hemsida)

Nickel i underbar retroask. Alla gamlingar får något lyriskt i blicken :)
(Bild snodd från Åhléns hemsida)

Fantastiskt fin choklad, 59 kr
(Även denna bild är snodd från Åhléns hemsida)

Chokladen jag hade velat sätta tänderna i själv
(gissa var bilden är snodd ifrån... Rätt svar: Åhléns)

Barnarbete at it's best

Hoppas att ni hade en fin midsommar, det har jag haft. Tack för er respons på förra inlägget. Jag hoppades på att hitta någon i kommentarsfälten som kunde ge en logisk förklaring på vad som hände hunden men ni verkar vara helt inne på en osynlig besökare. Ha inte för stora förhoppningar bara, vi bodde här i två månader förra året utan att se skymten av minsta lilla spöke. Det kan i och för sig vara blyga spöken som gömde sig uppe på vinden. Skämt åsido, det var en märklig händelse som har etsat sig fast i minnet på mig. Men ingenting nytt har hänt hittills. Vi lallar på och det är välgörande för själen med en ledig långhelg. 

Midsommar blev inget större jippo för vår del. Toast skagen, sill och lax till den halvan av familjen som uppskattar sådant. En promenad till det lokala midsommarfirandet och sedan en lugn hemmakväll med jordgubbstårta. 

Sist hade jag egentligen tänkt berätta om vår smarta storhandling men så kom det där med hunden emellan. Så nu plockar jag upp tråden med förhoppning att det fortfarande kan kännas aktuellt. Det kändes ovant att 1) ta en kundvagn och 2) bara rassla ner grejer i den. När hände det senast? Enda tabben var att vi köpte en stor påse färskpotatis för 9,90 kr/kilot och två dagar senare hade de sänkt priset till 3,90 kr. Totalt handlade vi för 710 kr. Inte alla som lyckas storhandla för under 1000 kr, om man inte är hårdsparare vill säga. 

Summa total: 710 kr.

Rabatt med kundkortet: 42 kr

Övriga rabatter 196 kr! 

Medan andra kanske njuter av att bläddra i tidningen Elle Mat & Vin så upplever jag samma välbefinnande när jag kollar rabatterna på mina kvitton. Största fyndet var helt klart två bamsiga majskycklingar som var nedsatta till halva priset. Fåglarna har vi kastat in i frysboxen i källaren tills vidare. Vi köpte allt från ketchup till smörgåsgurka för att ha en bra bas. Jag utgår från att det är okej att låna några droppar sesamolja eller soja, en nypa örtsalt eller något annat ur kryddskåpet men vill absolut inte snylta på värdparet som ju är generösa nog som det är. Det är verkligen roligare att laga mat här än hemma hos oss. Kombinationen proffsig gasspis och sjöutsikt är en del av nöjet men deras välfyllda kryddskåp bidrar också. Man blir mer kreativ och får mer inspiration. De är väldigt matlagningsintresserade medan vi är på nivån lättlagad men näringsrik mat - mycket näring för pengarna. Något som däremot bör nämnas är att de faktiskt på många sätt är väldigt sparsamma också. Det är intressant att man även i den här typen av pengaslukande monsterhus med uppvärmd pool är mån om att hålla de små utgifterna nere! Till exempel använder de disktrasor i tyg istället för wettextrasor. Det känner jag ingen annan som gör. Eftersom allt sopsorteras blir det väldigt lite som hamnar i den där vanliga soppåsen under diskbänken, så de nöjer sig med att använda småpåsarna man plockar frukt i när man handlar. Det är för övrigt något jag saknar hemma hos oss, man vänjer sig snabbt vid de bruna matavfallspåsarna. De har en diskmedelsdoserare, en bytta med ett litet hål i locket. Vi har redan pratat om att köpa en likadan, helt galet att vi inte har en redan. 

En riktigt glad nyhet är att yngsta sonen blivit erbjuden sommarjobb hos grannarna. Han har fått förtroendet att sköta deras trädgård: rensa ogräs, vattna krukor och klippa gräs. Och vilken trädgård sedan! En pedantiskt skött trädgård med otroliga blomstergrupper och en mängd prydnadsväxter. Trädgårdsarkitekten måste haft en slottspark i tanken när denne åtog sig uppdraget. Det är en ren fröjd att vandra runt där och beundra all blomsterprakt, en dröm för pedanter som mig. När sonen skulle få alla instruktioner skickade jag med min man (hej curlingförälder!) eftersom jag var nervös att det kunde uppstå missförstånd och sedan kommer de hem och hela trädgården har förvandlats till ett kalhygge eller torr ökenmark utan något grönt kvar...

Sonen är överlycklig och taggad att tjäna sina första egna pengar. Det är precis lagom att få prova på jobba och han kan själv styra sina tider och antal timmar han vill lägga på att arbeta. Jag var själv i elva- till tolvårsåldern när jag började rasta hundar i grannskapet för att tjäna lite fickpengar och senare började jag sitta barnvakt, men idag känns det inte lika självklart att knacka dörr och erbjuda sina tjänster i den åldern. Jag vet faktiskt inte varför men tider förändras väl antar jag. Bra då att sommarjobbet kom och knackade på hos honom istället. Skickade en bild på sonen till en kompis, där han har trädgårdshandskar och står med ett rotjärn i handen. "Första dagen på jobbet". Hon skrev tillbaka och undrade om min man också fått sommarjobb. Jag förstod ingenting förrän jag zoomade in bilden och ser hur min man leker (citat: testar) deras vattenslang i bakgrunden, haha. Från och med nu kommer barnet att få gå till jobbet utan sina föräldrar i släptåg.

Helg igen!

Helgerna avlöser varandra och det känns som perfekt timing nu när sommarvärmen slog till. Här kommer mitt absolut bästa spartips för barnfamiljer med lite större barn: skicka iväg dem till släkt eller vänner över helgen. En allt-i-ett-lösning där barnpassning, mat och upplevelse ingår i paketet. Själv får man dyrbar egentid och lugn och ro. Allt helt gratis! 

Jag är naturligtvis inte allvarlig. Däremot stämmer det att vi är barnfria för att ungarna är iväg på lantliga upplevelser, dock inte på samma ställe. Minstingen har det riktigt bra, han har fått följa med goda vänner så han har fått åka mycket bil och det grillas hos än den ene och än den andra. De är ett större sällskap med sex vuxna och lika många barn och ungdomar så det är socialt berikande för honom att få komma iväg på egen hand. När han var mindre och började sova över hos kompisar fungerade det inte alls så han blev alltid hemskjutsad eller så fick min man gå och hämta honom om det var nära. Inte så kul mitt i natten när man inte har bil. 

Att vara barnfri innebär att man slipper matlagning, i alla fall om man som vi hade en massa rester kvar i kylen. För lite mat för en hel familj men lagom för två vuxna. En skål tomatsoppa, en bytta köttfärssås och överbliven kokt tagliatelle. Utöver detta finns en tallrik med en kycklingklubba och klyftpotatis som får bli min mans lunch imorgon. Köttfärsen och kycklingklubborna var naturligtvis fynd från frysen - det behöver väl inte ens sägas? 

Så här i den barnfria tystnaden tänkte jag passa på att ta upp frågan om jag bör byta kort - igen. Det var inte alltför länge sedan jag bytte till OKQ8 men kort därefter sänkte de återbäringen från 1% till 0,3%. Snopet kan man ju lugnt säga. Istället har jag nosat reda på att Preem Mastercard har 1% kickback och ingen årsavgift eller fakturaavgift. Så nu funderar jag starkt på att ansöka om ett kort och inte göra som sist, låta tiden gå och komma till skott först långt senare. Någon som har Preemkortet och har en åsikt? Läste någonstans att säkerheten inte är den bästa och har försökt googla fram mer info kring detta, men utan resultat. Förstår inte varför säkerheten skulle vara sämre där än någon annanstans? 

Lite kort om min Valborgshelg

Ännu en storhelg har passerat utan större påverkan på plånboken. Valborg är väl ingen stor festhelg protesterar ni, men säg det till Kungen. Om vi ska vara allvarliga så kan jag berätta att jag kilade in på min lokala stormarknad och därinne handlades det som om det vore midsommar och inte sista april. Folk äter sig verkligen genom ledigheter. 

Allt medan en asket som jag själv firade vårens ankomst med en tallrik broccolisoppa och någon timme senare lufsade över till grannen för att åtminstone vara lite social. Någon brasa orkade jag inte uppsöka. Jag njuter av varje minut jag slipper jobbet så jag har inte så höga krav på livet egentligen. Jag trivs jättebra hemma och ett av mina problem är just att jag är hemma för lite.

Under helgen har vi som familj dessutom befunnit oss utspridda på olika ställen. Tonåringen sov över hos en kompis. Och nej, det dracks ingen alkohol. På kvällen var de ute och spelade fotboll tillsammans med kompisens mamma - risknivå: låg. Min man åkte iväg på någon hundaktivitet långt ut i skogen, tio mil utanför Stockholm tillsammans med andra hundentusiaster i hundförarbyxor. Ja som ni hör är det inte mycket till fest i våra liv just nu. 

Idag gjorde jag en mindre renovering av mig själv (undviker med flit det hemska ordet hemmaspa). Jag färgade håret, skrubbade och filade, smörjde och fixade. Lämnade badkaret som en ny person. Skönhetsvård och skönhetsbehandlingar blir lätt en stor kostnad om man ska leja ut tjänsten. Jag har kompisar som lägger några tusen på det varje månad. Ögonfransförlängningar, tatuerade bryn och manikyr. Själv kom jag undan med en hundring för hårfärgen och får stå ut med mina naturliga ögonfransar. Däremot kommer ni inte att hitta några finurliga skönhetstips från skafferiet i den här bloggen. Jag föredrar att använda köpeprodukter istället för att slaska med ägg och havregryn och kladda ner badrummet med honung. Även om jag fattar att det är prisvärt och fiffigt.  

Nästa vecka fortsätter vi gräva ur frysen. Ångrar att jag inte planerade in före/efter bilder. Märks skillnad redan nu när lådorna inte längre är knökpackade och det blir lättare och lättare att leta efter något man vill plocka fram och tina. Ska bli kul att gå in på banken och räkna ihop matkostnaden under den här perioden då det mesta i frysen är protein och bröd. Se hur stor skillnad det handlar om. 

GLAD PÅSK

För info: det kommer att dröja innan vi bjuder till fest igen. Det blir tidigast våren 2026.

Påminn mig gärna om det om jag börjar komma på andra tankar. 

Som ni förstår har vi haft huset fullt av gäster. Med den lilla rättelsen att vi bor i lägenhet och när en lägenhet är full av folk blir det av någon anledning jättemycket mer trångt än vad man upplever att det blir i ett hus. Det har varit supertrevligt och roligt men nu är jag helt och hållet fullständigt färdig. Jag var så trött att jag knappt orkade byta om till mjukiskläder. Dessutom behöver mina trumhinnor bytas ut efter att festens yngsta deltagare, som befinner sig i trotsåldern, ventilerade sitt missnöje på maximalnivå. Det var mycket spring och vrål, spill och kladd. Men inget ont som inte har något gott med sig, jag råkade överhöra konversationen vid barn- och ungdomsbordet i vardagsrummet och där var det ingen som ville ha barn före 35. En halvtimme senare var siffran uppe i 40 och efter ytterligare en stund var ingen längre säker på att de skulle skaffa barn överhuvudtaget, någonsin. Med andra ord kan jag nog stryka tonårsgraviditeter från min lista över saker jag oroar mig för. 

Bland gästerna fanns både släkt och vänner. Vi firade både födelsedag och påsk. Alltså, det var inte jag som fyllde år utan ett av barnen. Som vanligt bjöd vi på buffé. Denna gång med matiga pajer, sallader och småplock. Med det här blogginlägget vill jag slå ett slag för pajen. Jäklar vilken underskattad bjudmat det är! Jag hade inte gjort en paj på säkert 15 år och med den tidens trista och torra pajer i färskt minne var jag inte ett dugg intresserad av att göra några heller - tills jag blev övertalad när jag frågade runt för inspiration. Och det blev verkligen superbra och inte ett dugg torra eller tråkiga! Vi gjorde pajerna i bakformar med löstagbar botten och de fick mycket beröm och uppmärksamhet för att de var så väldigt höga och fina. 

Det behöver alltså inte kosta en förmögenhet att bjuda på mat. Jag säger alltid att tricket är många små skålar med tillbehör till maten. Mycket att pilla och plocka med så att alla sitter länge och umgås kring maten. Det är både billigare och enklare än att servera trerätters till många. Ni är säkert gourmetkockar och tycker sådant är jättelätt och skoj men jag blir bara tokstressad och rädd att misslyckas.

Vad det gäller påsken för övrigt har vi inte överdrivit alls. Det skulle inte falla mig in att köpa nya påskägg varje år, istället återanvänder vi de vi redan har och det har ju blivit en hel del genom åren. Vi brukar få en och annan påskblomma men i år fick vi ingen och det var nog lika bra med tanke på hur trångt det redan var på bordet. Inte ens påskris hade vi i år men det gick ju bra ändå. 

Resten av helgen kommer vi att äta resterna. Salladen och grönsakerna måste ätas upp imorgon. Samma sak med röror och dipp. Charkgrejer och bröd blir frukostmat. 

På måndag tar jag hand om det som blev över av västerbottenost, ädelost, fetaost, oliver och broccoli - funkar att använda till både pastagratäng och pastasås. Då kan man passa på att göra ett storkok så att det räcker till ett par matlådor också (att frysa in). På så sätt sprids kostnaden ut över längre tid. Det känns alltid så himla dyrt precis när man står där och handlar all mat till kalas men oftast blir det en hel del över som kommer till användning längre fram istället. 

Vi bjöd på hembakt chokladkaka med grädde och/eller glass. Vi har både mjölk, ägg, grädde och glass kvar så då passar det bra att grädda våfflor eller pannkakor någon av de närmaste dagarna. 

På så sätt tar vi tillvara på allt som inte gick åt och vi behöver inte handla någon mer mat de närmaste dagarna. 

Jag önskar er alla en glad och härlig påsk!

Midsommarpaus i nedräkningen

Midsommar kan firas på lite olika sätt och vi valde bort dans runt midsommarstången då vi har en konvalescent här hemma.

Min man är nu sjukskriven i en månad och han verkar efter omständigheterna ganska nöjd med att vara ordinerad vila och att han inte får lyfta något tyngre än typ en tandborste (eller grilltång om man så vill, vilket ju var praktiskt så här under midsommarhelgen). Till exempel slapp han ett antal hundpromenader i ösregn och det är ju inte varje dag man har sjukintyg på sådant. Jag och barnen har ungefär 27 gräl om dagen om vems tur det är att gå ut med hunden, dammsuga, kasta soporna och andra hushållssysslor som vanligtvis delas mer jämlikt. För övrigt är jag bra sugen på att skriva ett helt blogginlägg om när män är sjuka men jag besparar er det eftersom det här är en sparblogg. 

Skämt åsido, vi har haft en trevlig helg och i runda slängar gick det en femhundring till midsommarmat och ytterligare ett par hundra för resten av långhelgen. Familjens sjukling menade att några extra goda måltider would ease the pain så att säga. I ett försök att balansera upp slöseriet så loggade jag i morse in på alla paneler som jag deltagit i och håvade in belöningar. Det kändes som det enda rätta att göra efter frosseriet som inte var på extrapris. Om jag minns rätt så blev det närmare 200 kr rakt in på Paypal och presentkort för 700 kr. Jag är medveten om att jag jobbar för en skrattretande timpenning men det känns ändå lätt värt när det är dags att casha in. Så trots en viss omfördelning av pengarna gick jag alltså plus under helgen. 

Nackdelen med långhelg är att man hinner bli bortskämd med sovmorgon och får en ljuvlig försmak av semester. Och då drabbas man inte direkt av superpepp inför tanken på att jobba en vecka till innan den riktiga långledigheten kickar igång. Särskilt inte när både man och barn är hemma och kommer att be mig tassa tyst som en mus när jag kliver upp på morgnarna. Rent ekonomiskt innebär makens sjukskrivning att aktiebolaget betalar sjuklön de första 14 dagarna i sjukperioden och sedan betalar Försäkringskassan. 

Redovisning av snålvecka 1

...som blev rätt kass faktiskt. 

En dålig start blev det alltså för snålmånaden. Nåja, jag har inget emot en utmaning och kan ibland nästan gilla att få lägga fokus på att hitta lösningar under press. Det är som på jobbet där jag får lön efter resultat. Ju bättre start, desto större är sannolikheten att jag anstränger mig lite mindre eftersom jag vet att jag ligger bra till. Om jag får en dålig start så kämpar jag istället hårdare för att ta igen det jag missat. Vi får väl se om det funkar även på privatekonomin.

Påsken ställde till det lite. Detta trots att Gud hör bön eller vad man nu ska säga, vi hade nämligen ett barn som låg med feber och halsont halva påsken och därmed drog ner antalet påskbjudningar vi annars hade tagit på oss. Tråkigt socialt men glädjande för plånboken. 

Ganska dumt egentligen att lägga en snålmånad när vi har en av årets storhelger och barnen har skollov. Eller är det det som är själva tanken? Att kolla hur mycket vi är beredda att göra avkall på? Påsken måste vara den allra billigaste och minst krävande högtiden för den som är yngre och kanske inte hunnit bilda familj än. I alla fall om jag går till mig själv, som brukade åka hem och smörja kråset hos föräldrarna utan att det kostade mig en enda krona. Det var ju inte så att de förväntade sig påskägg från mig. När man blir äldre förväntas man ta del av alla traditioner på ett nytt sätt och delta, bidra och bjuda in. Med all rätt kanske, det är inte så snyggt att hela livet vara en snyltgäst som aldrig bjuder tillbaka. Om det infaller en högtid samtidigt som man hårdsparar så får man alltså tänka till lite extra. I år lade vi krutet på de godsaker vi ville äta under själva påskhelgen men har försökt att äta väldigt enkla måltider i övrigt. 

Ingen påsk utan påskägg. Vi kollade upp vilken matkedja som sålde bra lösviktsgodis till bäst pris och det blev fina rabatter!

52 kr istället för ord. pris 120 kr.

Vi besökte även en godisbutik där vi handlade lite roligare saker än lösviktsgodis att "toppa påskäggen" med, för 37 kr. 

Summa totalt: 89 kr. 

Mat  - 631 kr (varav påskgodis 89 kr).

Hygien - Tvål 24 kr

Nöjen - 0 kr

Kläder/Utseende - Gympaskor 158 kr. (Barnkläder 847 kr, men de pengarna togs från barnbidragskontot och belastar således inte min vanliga ekonomi.)

Transport - 100 kr. Tankat SL-kortet

Inredning - 0 kr

Övrigt - 58 kr. Kassaböcker till barnen.

207 kr hundmat.

Nästa veckas styrka = påsken är över!  Veckans svaghet = skollov (fler måltider äts 

hemma). 

Påskshopping istället för godis

Jaha, den här påsken urartade i en shoppingorgie... 

Presentkort räddade situationen och jag skänker än en gång en tacksamhetens tanke till de enkätföretag som betalar med presentkort. Eller borde jag kanske tacka mig själv som enträget orkar fortsätta svara på snarlika frågor i undersökning efter undersökning? Jag är ärligt talat ganska trött på dem, i alla fall de tidskrävande varianterna på 20-25 minuter med långa rader av kryssfrågor, men det är värt det när presentkorten kommer på posten och jag plötsligt har flera hundra att handla för.

Minstingen är intresserad av kläder och gillar att shoppa - på gott och ont. 

Han var i behov av lite nya kläder så vi två traskade ner till vårt lokala köpcentrum. Vi hade ett ärende till, att köpa kassaböcker att använda som bankböcker till barnen, för det nya systemet med månadspengen som jag skrivit om längre bak i bloggen. Jag var smart nog att lägga upp köprutten så att vi gick ner efter en rejäl måltid för att undvika en diskussion om att köpa något att äta eller dricka. Att äta sig riktigt mätt och belåten innan vi gick hemifrån gjorde att vi fullständigt kunde igonera alla snabbmatsställen och serveringar. Det gjorde dessutom att vi sparade massor av tid. 

Så här blev vår shoppingrunda:

Bokhandeln: 2 st kassaböcker (29,00 kr/st) = 58 kr. Money well spent, det här kommer att styra upp månadspengskaoset ordentligt och förhoppningsvis göra barnen till ansvarstagande små ekonomer.

Stadium: Gympaskor till mig (äntligen!). De är jättesköna, sitter perfekt och väger ingenting. Jag är egentligen en märkesmänniska som dessutom föredrar kvalitet före skräp men jag kunde inte förmå mig att betala över tusen kronor för ett par skor som bara ska användas när jag knallar runt kvarteret med hunden. Det är en annan sak om man behöver rätt träningsko för att undvika skador när man idrottar. Jag nöjde mig med ett par knallrosa skor för 299 kr. Det var så billigt att det etiska samvetet slog till hos mig som konsument. Det borde vara omöjligt att producera så billiga skor och samtidigt betala rimliga löner, men jag har inte köpt gympadojjor sedan Vasaskeppet sjönk så jag rättfärdigar köpet med att det inte är min typ av plagg och jag vill inte lägga för mycket pengar. 

Presentkort värde 141 kr = skokostnad 158 kr! Minstingen fick ett par skor för 399 kr och ett par byxor för 249 kr = 648 kr. Jag betalade hans kläder med barnbidragskortet så om vi är lite petiga belastar det köpet faktiskt inte "min" ekonomi (dvs. mitt lönekonto).

H&M. Den huvudsakliga orsaken till besöket var att minstingen sett en luvtröja som han trånade efter. Det här är ju en lågpriskedja där man kan hitta guldkorn och när vi ändå var därinne råkade jag hitta en fin kavaj som passar perfekt att ha på jobbet. Till den köpte jag en vit jobblus med fina detaljer. Kostnad? 0 kr eftersom jag hade presentkort på 500 kr. Minstingen fick sin luvtröja, 199 kr. 

Åhléns. Där köpte jag nagelfilar och ett nagellack för sammanlagt 164 kr. Kostnad? 0 kr eftersom jag hade presentkort som täckte hela beloppet. Nu kastar jag de gamla nagelfilarna och byter ut till dessa nya, fräscha. 

SUMMA: 1866 kr

Betalat totalt: 1062 kr

Rabatt: 805 kr

En rabatt på så många hundralappar gör det lätt värt det! Jag kommer att fortsätta kämpa med betalda undersökningar för att fortsätta dra in dessa extra pengar. Mina nya kläder är riktigt snygga och jag är glad över att ha något nytt att ha på mig på jobbet efter påskledigheten. Det hör inte till vanligheterna att jag kostar på mig något.

Våra övriga utgifter för påsken, så som mat och påskgodis, kommer att redovisas i veckorapporten. 

Tills dess önskar jag er alla en god fortsättning på påskhelgen!

Så här års saknar hela familjen vår tama och tillgivna lilla kanin extra mycket. Att ha en egen påskhare hemma förhöjde verkligen påskstämningen.

Inget nyårsfirande utan eftertanke

Nu har jag jobbat i två dagar och det är helg igen. Så skulle alla arbetsveckor se ut. 

Dessutom är det dags för en storhelg till med allt vad det innebär. Jag har lite tankar kring storhelger, eller rättare sagt årets stora mathelger: jul, nyår, påsk och midsommar. Självklart ska man fira och ta vara på festtillfället. Det mesta av livet är vardag och vi behöver högtider att se fram emot för att bryta enformigheten. Samtidigt är det en ekonomisk fälla för många. Det är lätt att allt möjligt åker ner i kundvagnen och att man får en smärre chock när man står i kassan och ska betala. Oj, det blev dyrt. Inte sällan vill man ha något nytt och snyggt att ha på sig också. Oj, det råkade bli dubbeldyrt. 

Som man brukar säga, jul är för familjen men nyår är för vännerna. Därför vill man gärna att det ska vara extra glamoröst och lyxigt på nyårsafton. Man vill imponera på sina gäster med en flashig fest och dyra delikatesser. På nyårsafton är endast det bästa gott nog. För de allra flesta är det naturligt att dela på kostnaden för mat och dryck men även splittad nota kan svida i plånboken. För oss sparare kan dessa helger nästan bli ett litet stressmoment när man ser till omgivningens förväntningar. Man vill gärna hänga på för att inte vara annorlunda och det kan vara svårt att försöka dra ner kostnaderna när det är många inblandade. Jag är sådan som anpassar mig och går med på det mesta när andra erbjudit sig att hålla i planeringen. Så om festfixaren säger "Nu chartrar vi ett plan och drar till Barbados" är jag liksom inte typen som föreslår att vi kanske ska nöja oss med att ta tåget till Motala istället. Det är något jag kommer att få jobba med framöver nu när jag är mer mån om att inte styras av yttre förväntningar.

I fjol kostade nyårsmaten 800 kr för oss och då delade vi totalkostnaden med våra medfirande vänner. Med andra ord ingen jättekostnad men ändå värt att uppmärksamma eftersom vår totala matkostnad numera kan hålla sig runt 4000 kr/månad. Tänker man så blir 800 kr mycket pengar för en endaste måltid. 

"Men det är ju bara nyår en gång om året". Exakt. Och det är jul en gång om året. Och påsk. Och midsommar. Och semester. Och födelsedagar. Därför vill jag höja en liten varningsflagga för att det sammanlagt blir en icke föraktbar summa så det gäller att göra dessa helger till det du själv vill att de ska vara.

Den här gången slipper vi fundera så mycket på det eftersom vi väljer att stanna hemma i år. Vi vet inte hur hunden reagerar på alla smällare och fyrverkerier så det bästa för honom är att få vara i sin trygga hemmiljö och slippa utsättas för stress i onödan. Det blir alltså varken Barbados eller Motala för oss det här årsskiftet. Det får bli en god middag utan överdrifter och så kan vi följa nyårsfirandet på TV för första gången någonsin. 

I övermorgon har första sparåret gått i mål! Känslan på den är svårslagbar. Vid den här tiden i fjol var jag faktiskt lite osäker på om det här skulle vara genomförbart eller hålla ett helt år men det gjorde det ju. 

Black Friday

Tuff dag på jobbet. Lite "prova på hur det känns att ha en 80-årings kropp" över den. Det är dagar som dessa som jag längtar extra mycket efter ett friare liv. Men nu ligger jag i alla fall nerbäddad i pyjamas under duntäcket och hunden ligger bredvid och snarkar. 

Jag skulle kunna somna på två röda men först vill jag lite kort nämna det här med sista fredagen i november. Plötsligt kan vi läsa lite överallt om Black Friday. Detta viktiga datum måste såklart marknadsföras hårt för att ingen ska råka missa den nya trenden. För shoppingsugna finns nu alltså ännu en anledning att låta plånboken blöda. I USA är Black Friday den största shoppingdagen på året men vänta lite här nu...det är ju därborta?! Inte här. Därborta är det storhelg och eftersom Black Friday infaller dagen efter Thanksgiving håller skolor och många arbetsplatser stängt. Här är det en vanlig sketen och grådassig novemberfredag men trots detta hoppar vi glatt på konceptet - utan att ha något att relatera till?! Vi vet bara att vi vill shoppa. Vi vill ha ytterligare en rea. Vi vill fynda och orka vänta på mellandagsrean liksom. Dessutom får vi känna oss lite trendiga. Det här är så fascinerande. 

Behöver vi verkligen ytterligare ett datum att skriva in i kalendern och kanske viktigast av allt: behöver vi ut och trängas, svettas, slåss och köa i ännu en rea för att handla ännu mer? Dessutom anser jag att man ska vara kritisk mot stora reor, det försiggår en hel del fiffel med priser och sortiment men det är ju en helt annan diskussion. 

Usch, nu låter jag jättetråkig och bakåtsträvande men då får det vara så. Är det något jag avskyr så är det att trängas och stå i milslånga köer. Ej att förglömma att man håller på att dö av värmeslag när man står och trängs i en varm vinterjacka. Mitt bästa reatips är således att hålla sig undan från reor och på så sätt spara massor av pengar. 

Tänk om en bakdag eller något annat umgängesrelaterat kunde få lika stor genomslagskraft. Det skulle främja familjelivet och vänskapsrelationer. Folk skulle fylla frysen med nybakat och bli mindre stressade inför jul. Ja, vad som helst som skulle få folk att koppla av inför jul skulle vara välkommet till skillnad mot ytterligare ett stressmoment. 

För att runda av säger jag bara godnatt och önskar alla en skön nattsömn. 

Julklappskultur

Nu har den kommit, novemberlönen. Den är ju lite speciell för de allra flesta eftersom det är i samband med den som julhandeln brukar dra igång på allvar. 

Själv blev jag mest upprörd över att jag hamnade ynka 19 kr från att få 40.000 kr (brutto alltså, måste jag väl tråkigt nog tillägga). Så otroligt irriterande och jag fick behärska mig för att inte ringa lönekontoret och be dem lägga till de sista kronorna för att få frid i OCD-själen.

Nu ska vi prata jul. Min plan är att vara smart och genomtänkt, att göra en julbudget och faktiskt hålla den. Varje år skriver jag en lista på de personer jag ska handla till och antecknar vad de ska få. Sedan går jag raka vägen och handlar just den prylen och struntar i allt krimskrams som butikerna bullat upp med i sin kamp om julklappskunderna. 

Tanken är att julen ska vara glädjens högtid och inte enda stort ekonomiskt och känslomässigt lidande. Alla vet det och ändå drabbas folk av samma julångest år efter år. Dagarna före julafton ser de flesta ut att kunna drabbas av hjärnblödning vilken sekund som helst oavsett om de är inne på bolaget eller i något varuhus. Varför beter vi oss som vi gör år efter år? Att vi aldrig lär oss.

Jag är varken någon överdriven julälskare eller inbiten julhatare utan tycker att julen kan vara riktigt mysigt om man håller allt på en rimlig nivå. Min man fullständigt älskar julen och vill helst ha en riktig Disneyjul. Om vi bodde i hus så skulle vi ha ett överdåd av amerikanska juldekorationer med julljus på hela fasaden och självklart skulle en blinkande tomte med rensläde pryda taket. Nu får han nöja sig med att hänga upp alla möjliga ljusslingor på balkongen. Fördelen för mig är att jag inte behöver fundera en sekund på varken julpynt, knäckkok eller marsipangrisar. Han fixar allt. Till tonerna av varenda julskiva ni någonsin hört talas om. Jag har infört en regel: ingen julmusik före första advent. Detta för att jag ska stå ut resten av december. På min lott faller att köpa alla julklappar som inte är från elektronikkedjorna. Och det är ju inte många med tanke på att jag är pojkmamma. Är rätt nöjd med arbetsfördelningen runt jul faktiskt. 

Ett år firade jag jul i Italien. Då var jag inneboende hos en familj med tre tonårsbarn och av lite olika anledningar åkte jag inte hem den julen. Det blev ingen vidare jul eftersom jag upptäckte att jag trots allt saknade våra svenska traditioner. Jag var där för att läsa språk och hade inte så mycket pengar att röra mig med men kände att jag ville bidra till julfirandet. Så jag tog av mina sparpengar och kostade på mig personliga julklappar till var och en i den italienska familjen, fem personer. Inköpen gjorde ett rejält hål i min skrala kassa men jag kommer ihåg hur stolt jag var över mina julklappar. Och visst blev de glada. Väldigt glada. Själv blev jag mindre glad när jag fick en julklapp tillbaka - ett par billiga och alldeles för stora skojtofflor i form av tigertassar i plysch. Sådana såldes på varenda marknad och kostade ungefär en 50-lapp i svenska pengar. 

Vilket osökt för oss in på det här med julklappar och vad som är en rimlig nivå att lägga sig på. Olika familjer har olika traditioner när det kommer till julklappar, för att inte tala om olika ekonomiska förutsättningar.

Min mans familj har genom åren dragit på högsta växeln när det kommer till julen. Den ska firas och det rejält. När min mans lillasyster och hennes man var dinkys (Dual Income, No kids Yet) skämde de bort våra barn något rejält. De fick så otroligt påkostade, genomtänkta och fina presenter att vi givetvis kände oss nödgade att matcha detta och ge lika fina saker till dem och vips blev allting väldigt uppskruvat. Systerns man hade en del problem med det här i början eftersom han i sin tur kom från en familj där man ger varandra långkallingar och kokböcker, men det var bara för honom att hänga med i julkarusellen. Nu har de byggt hus och fått två små barn så deras ekonomi är mer begränsad än tidigare. Skönt tycker vi som känner att det blir mindre hysteriskt. Före mitt köpstopp tänkte jag kanske inte så mycket på pengarna som flög iväg utan mer på julklappsångesten. Hur vi skulle kunna matcha deras genomtänkta och fiffiga presenter. 

De senaste två åren har vi helt valt bort julklappar till oss vuxna - med ett undantag och det är min svärmor. Dels för att hon lever ensam men också för att hon alltid ställer upp och passar alla sina barnbarn så fort någon frågar henne. Nuförtiden gäller det inte bara barnbarnen utan hon har även ställt upp och rastat hunden när det kört ihop sig på makens jobb. Att ge henne några gåvor till jul blir ett sätt att visa uppskattning. 

Min egen mamma går sin egen väg när det gäller familjen. Hon är ingen presentperson (ni som varit med ett tag vet att hon avskyr att gå i butiker) och hon har fem barnbarn. Hon har löst det hela genom att hon gett varje barnbarn den första barnvagnen och den första riktiga cykeln. Eller rättare sagt, de nyblivna föräldrarna får välja ut den vagn eller cykel som önskas och så för hon över pengarna. Och varje år sätter hon in 1000 kr på varje barnbarns sparkonto. Naturligtvis kan hon köpa presenter vid andra tillfällen men inte mer än vad nöden kräver. En liten banköverföring är liksom mer hennes grej. Och jag tror att barnen kommer att tacka henne varmt när de får körkorten betalda med dessa sparpengar. 

Oj, det blev ett litet sidospår så nu går vi tillbaka till julen. 

Här kommer mina bästa jultips:

• Var klar med alla julklappar före Lucia. 
• Glöm inte bort de som lever ensamma och gör något extra för dem. 
• Överdriv inte maten. Alla gillar ändå inte allt på julbordet och det suger att behöva äta de där tråkiga resterna i en hel vecka efter julhelgen. 
• Önskar sig barnen något dyrare så kan man gå ihop med några andra släktingar. De brukar enbart bli tacksamma över att slippa jaga runt efter ytterligare en klapp att köpa.

Följ mina råd så kan vi luta oss tillbaka och slappa medan andra stressar runt med julångest i blicken. 

Mathelg gör hål i plånboken

Min man och vår yngsta son är riktiga livsnjutare och de är fullständigt besatta av stora mathelger. Trots att båda två har alldeles för lågt BMI förvandlas de till Edward Blom och det är ingen hejd på vad de vill hitta på i köket. De planerar menyn noga och har svårt att välja bort några favoriter. Med andra ord rena mardrömmen för en ambitiös hårdsparare. Jag lyckades ändå bromsa det hela till en nästan normal nivå och midsommarhelgen kostade oss i runda slängar en tusenlapp. Då lagade vi all mat själva förutom ett par burkar inlagd sill och en bit västerbottenpaj (på grund av tidsbrist) från vår lokala fisk & deli. Vår yngsta son älskar matlagning och svängde världsvant ihop en skagen medan min man bakade en chokladtårta med björnbär och jordgubbar. Tårtan blev för övrigt höjdpunkten på helgen. 

Det positiva var att det blev mycket rester över från helgens festligheter som går att använda till både brunch och middag imorgon. Nästa vecka är min mans sista jobbvecka och då passar vi på att köra budgetmat inför den gemensamma ledigheten. Det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellen...

Hundvalpen lyckades få tag på mina läsglasögon och jag tog honom på bar gärning lyckligt tuggandes på den nya tuggleksaken! Dessa glasögon kostade en ansenlig summa pengar när jag köpte dem hos Synsam för drygt ett år sedan. De går fortfarande att använda men har nu skeva och vinda skalmar fulla med bitmärken. Som tur är ingick en extra försäkring när jag köpte dem så vi får väl se om de håller vad de lovat. Jag hade lite hjärtklappning när jag först inte hittade kvittot och var orolig att garantitiden skulle ha hunnit gått ut men den gäller i tre veckor till (!). Kan meddela att vi nu placerar allt vi inte vill ha söndertuggat ur hundens räckvidd.