Vems är ansvaret?

Jag kostade på mig en bok under årets bokrea. 

Så jag är nu 79 kr fattigare

Anledningen till köpet var att boken är baserad på verkliga händelser och blev nominerad till svenska Augustpriset för årets svenska fackbok 2016. Jag har inte läst ut hela än, men redan nu ställer jag mig tveksam till nomineringen. Det kanske bara är jag, men den känns mer som skönlitteratur. Av en faktabok förväntar jag mig bättre språk, mer kunskap och fakta som är sanna. 

Jag tycker att boken är full av upprepningar, onyanserad och ensidig. Däremot är personskildringen väldigt intressant. Jag stör mig nämligen något enormt på bokens huvudkaraktär Beata. Hon klarar inte att fatta några vettiga beslut, gnäller och tycker synd om sig själv konstant. Tanken var nog att man som läsare skulle sympatisera med henne, men det får istället rakt motsatt effekt. Hon köper kakor istället för mat och börjar naturligtvis röka också. Omedvetet lyckats man alltså presentera den stereotypa nidbilden av en fattig person som slösar pengar på skräpmat och cigg. 

DNs kritiker Lotta Olsson skrev att "boken är så välskriven och viktig att den borde bli en grundbok i ekonomi för alla svenskar". Nja, ser hellre en grundbok som lär ut vikten av eget ansvar och som uppmanar folk till regelbundet sparande. Kanske ett par kapitel om att undvika dåliga val och hur man lagar billig men näringsrik mat. En sådan bok skulle vara mer lärorik än att bekräfta folks fördomar om att fattiga prioriterar näringsfattig kost och rökning när de påstår sig svälta. Alla kan nämligen inte som Beata vara egna företagare och behöva göra inbetalningar för skatt och sociala avgifter till Skatteverket, utan för de allra flesta handlar det om dålig planering och felaktiga prioriteringar. 

Det positiva med boken är att man får en uppfattning om den svåra utsattheten, hur lätt det är att falla igenom skyddsnätet och hamna utanför systemet. 

Så med det sagt om boken vill jag tillägga att vi redan för många år sedan matades med nyheter om att Sverige var på väg bort från den svenska modellen som välfärdsmodell. Och att vi inte längre kan räkna med samma inkomstbortfallsskydd som tidigare. Redan då flaggade man för sämre sociala rättigheter, men svenskarnas tillit till vårt ekonomiska trygghetssystem verkar inte svikta särskilt mycket. 

De flesta verkar lita på att staten ska ge inkomsttrygghet och tänker kanske inte på att det kan bli ett stort glapp mellan lön och utbetalning av ersättning. Som medborgare har man givetvis rätt att ifrågasätta långa handläggningstider och sena utbetalningar men det är just balansen mellan krav och eget ansvar som gör det så intressant. Vi har vuxit upp med att samhället har förändrats, men kan ändå inte lämna tron på samhällets skyddande åtgärder. Trots att de inte alls är lika självklara längre.

Det jag hör av folk är en orubblig tro på tryggheten och att de kommer att motta ekonomiskt stöd om något händer. Jag kastas hela tiden mellan känslor av sympati och stark irritation över människors naivitet och blinda tro på att samhället kommer att ta hand om dem fullt ut när de blir arbetslösa, sjukskrivna eller går i pension. 

Det är toppen att man vet att man har rätt till a-kassa eller sjukersättning, men människor tenderar att vara kortsiktiga och det är de här glappen som blir det stora problemet. Var går egentligen skiljelinjen mellan eget ansvar och samhällets ansvar? Boken är en vattendelare, tror jag.

En slags recension

THE MAGIC OF NOT GIVING A F
av Sarah Knight

För en tid sedan klickade jag hem en bok som jag berättade om i bloggen. Jag valde den på grund av omslaget, för att den skulle ligga överst i en snygg liten boktrave i vardagsrummet. Sådant jag kostar på mig eftersom den var så att säga gratis. (Det inlägget i bloggen hittar ni här: sma-ting-som-satter-guldkant )

Förr kunde jag avverka ett par böcker i veckan, men nu blir det tyvärr inte ens en bok om året. Det tar tid för mig att läsa och romaner skippar jag helt eftersom jag mellan gångerna hinner glömma vad jag läst. Med det i åtanke var den här boken rena drömmen: väldigt lättläst och skriven med stor text och korta avsnitt. Det går lika bra att bläddra i den som att läsa kapitel för kapitel. 

Tyvärr är det här inte min typ av bok. Så här ligger det till, för mig räcker det att kasta en blick i mina barns matteböcker för att jag ska känna mig extremt obegåvad. Jag har också svårt att läsa kartor och att förstå komplicerade monteringsanvisningar. Men varenda gång jag läst en artikel eller handbok i personlig utveckling så känner jag mig för smart för det jag läser. Som om författaren underskattar min intelligens. Hittills har ingen lyckats överraska mig, eller lära ut något nytt. Troligtvis är det inte författarens tanke heller, utan syftet med boken är att tjäna pengar i första hand att underhålla och inspirera oss. Jag vet inte om det bara är jag, men jag får inte ut något av självhjälpsböcker som är fullmatade med självklarheter. 

Väldigt förenklat kan man säga att boken handlar om att sluta lägga tid man inte har på folk man inte gillar och på saker man inte vill göra. En handbok i att fördela sin energi på sådant som betyder något. Skala bort alla onödiga "måsten". Ni hör ju hur trevligt det låter! Och egentligen är det inte en minut för tidigt för en sådan bok att komma in i mitt liv. Men så till de goda råden i boken...

Våga tacka nej till en tråkig middag och stanna hemma för att ta ett härligt bad istället. 

Var tydlig mot dina vänner istället för att trassla in dig i bortförklaringar om de envisas med aktiviteter som du inte gillar. 

Undvik känsliga ämnen på släktmiddagar. 

Tips efter tips om hur man avböjer inbjudan till allt från jobbmöten och aw-träffar till babyshowers och bröllop. Jag får känslan av att författaren bara passade på att rabbla upp alla slags bjudningar hon tycker är astråkiga.  

Men seriöst, hur kunde detta bli en bestseller? Den marknadsförs som briljant och rolig och har sålt som smör. Helt obegripligt. Eller så är självhjälpsböcker bara inte min grej. Antingen det eller så har livet med heltidsarbete och två barn redan för länge sedan tvingat mig att prioritera. Jag har personligen inga problem att säga nej till det mesta som tas upp som exempel i boken. Ärligt talat är jag övertygad om att bokens snygga omslag sålde flest böcker, i kombination med en frestande baksidestext. Tyvärr motsvarar inte innehållet mina förväntningar. Spännande och starka personporträtt ger mig i så fall mycket mer motivation och handlingskraft. 

Dock fanns ett exempel på hur man kan rita upp cirklar med sådant vi bryr oss/inte bryr oss om och märka dem med T för tid, E för energi och P för pengar för att tydligt se vad vi valt att spendera tid, energi och pengar på. Det kanske kan ge en och annan insikt. 

Det spelar inte så stor roll på vilket sätt böckerna ska förändra ens liv, det kan lika gärna handla om bantning eller ekonomi. Det är alltid samma gamla råd som återkommer. Vi har hört det förut men har svårt att bryta gamla vanor och därför behöver vi höra samma sak om och om igen. 

Eller har ni någon annan teori varför? 

Små ting som sätter guldkant

Jag hade 384 kr på min Paypal. Igår lyckades jag nästan tömma kontot när jag beställde två inbundna böcker. Det var över ett år sedan senast jag läste en bok men jag tänkte försöka komma igång igen. 

Valet föll på två lättlästa böcker: 

Jag har inte råd. Sorrow no 5 av Marcus Stenberg

The magic of not giving a f*ck av Sarah Knight 

Mina förhoppningar är skyhöga. Och båda har snygga omslag så jag visualiserar dem liggandes här hemma på soffbordet och se härliga ut. Boken Jag har inte råd handlar om köpstopp så om ni vill kan jag återkomma med ett utlåtande när jag läst den. Givetvis valde jag alternativet gratisfrakt som tar några dagar extra, så vi får se när de behagar dyka upp.

Jag får fortfarande in lite småpengar på Paypal även om det sker alltmer sällan. 

Ni som hängt med ett tag vet att jag inte lyckas frigöra mig från enkätföretag och tappert fortsätter att tugga mig igenom undersökningar. Något som ratas av många för att timpenningen blir alldeles för låg. Jag har redan skrivit min åsikt om detta i flera blogginlägg, men det jag vill ta upp den här gången är fördelarna med att finnas på deras listor. 

Det mest vinstgivande har varit inbjudningar till företag som betalar för att man ska vara med i deras webbcommunity. De allra bäst betalda har varit Oriflame och Arla. Oriflame betalade 5 pund i månaden om man uppfyllde minimikravet för deltagande (logga in en gång/vecka) men delade varje månad ut större belopp för aktiva medlemmar som engagerade sig lite mer. Dvs. deltog i forumtrådar och gjorde extraundersökningar. Jag lade ner i snitt tio minuter i veckan på detta och lyckades därigenom regelbundet lyfta extrabonusar. Pengarna satte de in på Paypal. Forumet hölls vid liv i närmare två års tid så jag blev förvånad när de valde att lägga ner det. Det blev lite som ett andra Facebook och vi var ett gäng tjejer runt om i världen som fick bra kontakt med varandra i trådarna. Så pass att vi till och med skapade en egen Facebookgrupp för att kunna fortsätta hålla lite kontakt efteråt.

På andra plats kommer Arla som också var oerhört generösa mot aktiva deltagare. Det räckte att engagera sig lite extra, vara utförlig i sina motiveringar och lägga upp lite bilder så rasslade det in extra belöningar. Även där var det roligt att delta, det fanns en del karaktärer som var underhållande och humoristiska och drog igång bra diskussioner i trådarna. Framför allt är sådant mycket roligare än att fylla i betalda undersökningar som ofta är både enformiga och tråkiga. 

Vid något annat tillfälle skrev jag frukostdagbok i en veckas tid och fick generös ersättning för detta. Flera år har gått men jag har fortfarande dåligt samvete för att jag inte svarade sanningsenligt på alla frågor. Dels är jag ingen frukostmänniska, och dels är jag för snål för påkostade trendfrukostar. Men jag svarade i alla fall som jag hade velat ha det om jag hade valt att lägga krut på frukosten.

Nu var det länge sedan jag fick möjlighet att delta i en betald community, men istället har vi fortsatt att få produkter hemskickade. Jag skulle säga att med kanske ett par månaders mellanrum (så det är inte jätteofta) får jag en förfrågan om att testa något. Det mest exklusiva jag fått hem var två stora lådor med Vichy hudvård (rengöring, ansiktsvatten, serum och krämer) som skulle testas under en längre period. Fullstora förpackningar. Testperioden var under mitt första köpstoppsår så det var mer än välkommet. 

Andra saker vi fått testa är till exempel BBQ-kött, korvar, såser, frystorkat snabbkaffe, kex och godis. Det går till så att man får minst två produkter (ibland fler) som är märkta typ X, Y och Z. Dessutom medföljer ett formulär för att underlätta utvärderingen. Det brukar ta under fem minuter att svara på lite frågor om man föredrar X, Y eller Z i olika avseenden. Förra veckan fick vi hem en låda med choklad. En riktig klassiker där tillverkaren funderar på att ändra smaken på chokladen. Man kände tydligt att en variant hade kraftigare chokladsmak och kändes mindre söt. Helt klart en förbättring om man frågar mig. Vilket man ju också gjorde :) 

Att sedan se de nya förpackningarna/produkterna i butik är alltid lite roligt. Arlas nya förpackning är ett exempel. Att man varit en pytteliten del i produktutvecklingen. Det jag ville komma till var i alla fall att man brukar få en extra belöning, utöver själva produkten som testas. Den här gången fick jag 300 kr i presentkort (Presentkorttorget, där det finns massor att välja på) för att trycka i mig ett par chokladkakor.

Så det är nog lite därför jag fortsätter att traggla mig igenom undersökningar. Det är små guldkorn som händer ibland.

Snygg bok!

Också rätt snygg bok

Stökigt inne, stökigt sinne

Veckans spartips: kostnadsfria hantverkare som måste ha tillgång till köket. 

Eller ja, jag fattar ju att de inte är kostnadsfria egentligen. Föreningen betalar. Föreningen = jag och mina medboende i huset. Men det känns kostnadsfritt eftersom vi inte behöver betala på det vanliga kännbara sättet. Istället smyger de väl in det lite diskret i en avgiftshöjning någon gång framöver.

Föreningen har valt att installera en grej och behöver alltså få tillgång till lägenheterna i ett par dagar. Vi var tvungna att plocka bort en del saker, bland annat där vi har vår matplats. Vi har ett stort tungt matbord och åtta stolar. Allt detta tryckte min man in matlagningsdelen av köket och som körsbäret på toppen använde han möbelberget som avställningsyta för allt annat som fanns runt matplatsen. Ni vet hur det är, man tycker att man lever minimalistiskt ända tills man tvingas flytta på alla saker och inser hur mycket det egentligen är. 

Hantverkarna blev mycket nöjda eftersom de fick bra med arbetsutrymme men det maken inte tänkt på var att de staplade möblerna blockerade skafferiet och alla lådor bredvid spisen. Vi kan öppna kylskåpet och kommer åt att använda hällen men det är allt. Så här skulle vi ha det onsdag-fredag och det är ungefär vad man klarar av.  Min man tog med sig minstingen till Taco Bar i onsdags för att utnyttja ett erbjudande "ät 2 betala för 1" och de övriga två dagarna har minstingen varit hos goda vänner (det är ju sportlov den här veckan) och blivit utfodrad där. Jag har ätit frukostmat till middag: gröt, mackor och yoghurt. Ätit i soffan eftersom vi saknar matplats. Igår hittade vi en påse ris i ett av överskåpen och då åt jag ris med lite grönsaker som jag fiskade fram ur kylen. Ganska gott, om än hyfsat spartanskt.  

Idag skulle hantverkarna avsluta arbetet i vår lägenhet men döm om min förvåning när jag kom hem från jobbet och ingen varit här under hela dagen. Ingen har ringt oss och meddelat detta. Föreningen står för kostnaden och eftersom det inte är vi personligen som anlitat dem så hör de ju inte heller av sig till oss om de ändrar sina planer. Eftersom jag varit lite skör (eh, årets understatement) på sistone höll jag på att bryta ihop när jag insåg att de inte var färdiga. Så nu ska vi ha det så här hela helgen? Stökigt, rörigt och skitigt med en massa möbler som bara är i vägen när de står på fel plats. Ja jag vet, dagens i-lands. Men vi kan fortfarande inte laga mat. Så jag insisterade på att vi ställer tillbaka allting för att kunna leva normalt under helgen. Skit samma om vi får plocka bort igen på söndag kväll, det får det vara värt. Tråkigt nog fick jag inte med mig någon på det projektet nu ikväll och får snällt vänta tills imorgon. Åt havregrynsgröt med en klick sylt till middag medan jag muttrade att vi har för mycket saker, annars skulle det inte bli så här rörigt. Resten av familjen höll med, de hör på mitt tonfall när det är ett bra tillfälle att göra det. Men jag gläder mig åt hur snålbilligt det blev och då känns det hela genast lite mer överkomligt. Det enda jag handlat under de här dagarna är lite frukt, något annat är liksom ingen idé. 

En annan detalj som gör mig oerhört lycklig är att jag får sovmorgon imorgon. Jag har gått upp svintidigt för att hinna duscha och klä på mig innan byggjobbarna ringer på dörren. Som jag ska sova imorgon! Jag har känt mig helt slutkörd hela veckan och skulle kunna somna ståendes. 

Ja usch, vilken vecka! Jag fick en oerhörd respons på förra inlägget och många kunde relatera till egna upplevelser, vilket bara stödjer min tes om att stress är ett folkhälsoproblem. Min situation är absolut inte unik på något sätt, många har upplevt liknande problem.

Apropå det har jag faktiskt blivit rekommenderad två böcker skrivna av Roland Paulsen "Vi bara lyder" och "Arbetssamhället - hur arbetet överlevde teknologin". 

Jag blev nyfiken och googlade på författaren och det är mycket som tilltalar mig så jag ser verkligen fram emot att läsa böckerna. Jag har inte haft ro att läsa böcker sedan i somras men de här vill jag verkligen läsa. Någon av er som läst dem? 

Jag ber om ursäkt om det verkar som om jag driver en antjobbkampanj men arbetets betydelse är något jag funderar en hel del på just nu. Håll ut, det här är bara en tillfällig inriktning på annat än sparande och snart är vi tillbaka i gamla gängor igen. Ibland behöver man analysera sönder saker för att komma fram till vad som ska göras och när. Inte för att jag kommit fram till något beslut men det jag har kommit fram till är att jag måste sätta stopp för det här. Det är inte värt min hälsa och mitt privatliv är värt så mycket mer än ett jobb som kör slut på mig.

Snålvariant på juicecleanse

Hej allesammans!

Det här är min första semestervardag och livet känns allt bra lätt att leva just nu. Förutom kanske det här med detoxen då. Vilken detox tänker ni, eftersom ni inte har hört talas om någon detox. Och egentligen borde ni inte få höra om den heller eftersom jag inser hur dum den låter. 

Till att börja med vill jag ta bort själva ordet detox och byta ut det mot något annat. För det första tror jag som bekant inte ett skvatt på att man kan avgifta eller rena kroppen genom att dricka juicer och för det andra tycker jag att detox låter alldeles för mycket yogaflum för att det överhuvudtaget ska kunna förknippas med mig.

Hur som helst, jag kickstartar alltså min semester genom att dricka märkliga grönsaksbrygder och det planerar jag att försöka härda ut med i tre dagar. Festligt va? Naturligtvis är allt hemlagat och det innebär en härligt låg matkostnad för min del, gönsaker + vatten = asbilligt! Tanken är att motorn ska rulla på dessa grönsakskok och sedan väntar en smaskig frukt på kvällen som dagens belöning. En belöning för att jag orkar med mig själv och alla mina påhitt. Och jag vet att det här är en jättefuskig och jättemärklig variant på fasta/detox/juicning/diet men det är vad jag har bestämt mig för. Tre dagar går fort (hoppas jag...). 

Eftersom jag kan tänka mig kommentarerna på detta så tänkte jag i viss mån försöka förekomma dem. 

Det ligger inte för mig att hålla på med dieter, särskilt inte långsiktigt. Vid det här laget är jag väldigt påläst om fettförbränning och viktminskning och vet att man mest förlorar vätska och muskelmassa när man lägger sig på kraftiga kaloriunderskott. Jag vet att man ska styrketräna för optimal fettförbränning. Jag vet allt det och mer därtill men jag vill ändå köra min grönsaksgrej. Just nu vill jag bara se ett snabbt resultat för att bli lite glad. Det är bara tre dagar, inte tre veckor eller tre år. Det här är en kickstart och sedan ska jag powerwalka skiten ur mig resten av sommaren med backintervaller och allt. 

Jag väljer att chocka kroppen eftersom flera månaders försök med regelbunden motion och nedskärningar i kosten resulterat i 1-2 kilos viktminskning och NOLL skillnad i spegeln.  Det verkar inte spela någon roll att jag drar ner på ditten och datten eller powerwalkar bort kvällarna. Det räcker helt enkelt inte. 

Det är jäkligt irriterande ska jag säga er, särskilt för en resultatorienterad person som jag. Fy fasen vad jag har mått dåligt över de här förhatliga kilona som satt sig som ett fläsklager runt midjan. Och eftersom jag är väl medveten om att jag egentligen är relativt smal och kanske har gått från S till M i klädstorlek så har man inte rätt att klaga och gnälla. Det finns personer med mer övervikt som kan ta illa upp och jag låter enbart ytlig när jag klagar på några få kilon. Jag är väl medveten om det och därför har jag försökt att trycka undan missnöjet över att jag inte kommer i några byxor och inte pratat om det med någon på flera månader. Istället tar jag tag i det nu medan jag är ledig och kroppen ska få se vem som bestämmer, en gång för alla! 

Här släpper jag ämnet eftersom det ska handla om pengar nu. 

I morse såg jag att jag fått 300 kr in på Paypal. Oklart från vem och varför. Bakom betalningen ligger något företag som heter Perks och som verkar fungera som mellanhand åt något annat företag. Strunt samma, det kanske klarnar när jag loggar in på Paypal. Jag blev jätteglad och bestämde mig raskt för att slösa bort en liten slant på sommarläsning. Jag älskar böcker och har alltid hängt med i boksvängen men det är lite svårare nu när jag lånar all läsning på biblioteket. De har ett nyhetsbord men nu under semestertider, när jag har tid att läsa, finns det inte en chans att få tag på attraktiva boknyheter eftersom folk ställer sig i kö på alla populära böcker.  Vilken tur att Paypal-pengar är till för att sätta guldkant på den sparsamma tillvaron! Det tog mig tio sekunder att surfa reda på ett bra erbjudande på nätet, 4 pocket för 149 kr och det tog mig ytterligare två minuter att välja böcker. 

Jag beställde bland annat Joyce Carol Oates "Karthago" och Curtis Sittenfeld "Systerland". Tyvärr kommer jag att få vänta ett par dagar extra eftersom jag valde det kostnadsfria fraktalternativet. Men som tur är har jag något att läsa fram tills dess! Min gulliga familj (som troligtvis vill förebygga eventuella humörsvängningar under de kommande dagarna) köpte en liten sommarpresent till mig idag! En bok som jag har tjatat om att jag vill läsa och som jag bittert sade att jag kommer att få vänta på ända till i höst när jag kanske kan få tag på den på bibblan.

Likasinnad

En gång när jag var ung och var på en semesterresa med mina föräldrar så hittade jag en bok på hotellet. Jag kan tyvärr inte komma ihåg varken boken eller författarens namn. Mitt minne kanske sviker mig en aning men ungefär så här minns jag handlingen: en man hamnar av misstag i ett främmande land där ingen talar hans språk. Han vet inte var han är eller hur han ska ta sig därifrån. Han förstår inte när någon talar med honom och han kan inte göra sig förstådd. Känslan av total ensamhet, social isolering och utanförskap är förödande. Lägg till känslorna av maktlöshet och overklighet. Boken var bra och väckte många tankar. Jag minns inte hur den slutade men antagligen var det inte ett lyckligt slut. Det fascinerar mig att jag minns den så tydligt efter alla dessa år, ångesten i boken. Jag har också ett vagt minne av att mannen i boken en dag åker i en rulltrappa och plötsligt hör sitt eget språk i rulltrappan som går åt motsatt håll. Men det är så mycket folk och så trångt att han inte kommer någonstans och får finna sig i att ögonblicket går förlorat.

Jag vet inte riktigt varför jag berättar det här. Det har ingen koppling alls till dagens händelse men ändå var boken den minnesbild som spontant ploppade upp i minnet när jag satt och funderade lite över min rubrik likasinnad. Minnet är en märklig funktion. 

På mitt jobb finns det anställda på andra avdelningar än min egen. Vi ses inte så ofta men idag träffade jag två av dem. De är 20-någonting, en av dem bor fortfarande hemma och vi befinner oss naturligtvis ljusår ifrån varandra på alla nivåer i livet. Jag kommer bra överens med dem och vi kan prata och skämta men som sagt, vi lever olika liv. Alla killarna som jobbar på den avdelningen är för övrigt partyglada och lever en slösaktig livsstil. De flesta är unga och låter pengarna rulla. Särskilt eftersom några av dem fortfarande bor hemma och på sin höjd betalar en symbolisk summa, vilket betyder att det blir en hel del fickpengar över på en heltidslön. 

Under fredagsfikat var vi ett par stycken som började prata lägenhetsköp. En av killarna letar ny lägenhet tillsammans med sin sambo, de vill bo större. Under samtalet visade det sig att han inte sparat en enda krona till bostadsköpet. Då öppnar min andra 20-nånting vän munnen och berättar att han, sedan han börjat jobba, sparat ihop flera hundratusen kronor till ett framtida lägenhetsköp. Rätt mycket stålar för en vanlig löntagare i den åldern. Det blir alldeles tyst en liten stund. Alla begrundar detta och man riktigt hör räkneverken jobba. Någon säger - Men...du måste ha sparat nästan allt du tjänar? 20-nånting svarar glatt - Ja, jag är helt ofattbart snål. Köper aldrig någonting. Kläder och sådant får jag ändå i julklapp. 

Jag såg förvåningen i deras ansikten, de kunde verkligen inte förstå sin kollegas val. Alla var paffa. Utom jag, som förstod precis. Märkligt nog så tog ingen upp de klassiska motargumenten eller började tjata om att man måste leva också (ni vet, unna sig!). Jag tror att det beror på att personen är så trygg i sig själv och orubblig i sin ståndpunkt när det gäller sparandet. 

Vi har jobbat i samma företag i mer än två år men jag hade ingen aning om att jag inte var den enda hårdspararen. Där ser man. När man minst anar det så möter man någon som talar samma språk. 

Spåra din leverans x 2

Jag vill inte verka oartig men ikväll har jag hemmadejt med min man så det här får bli ett kort blogginlägg.

Egentligen skulle vi ha en mysig familjemiddag (med mat som barnen gillar) och sedan titta på film (som barnen valt). Men först droppade den ena ungen av för att sova hos en kompis och strax därefter försvann den andra på liknande sätt. Så blir det när barnen blivit större, då överger de sina gamla föräldrar utan ett uns dåligt samvete. Kvar satt vi och insåg att vi har en barnfri kväll framför oss. Middagsplanerna ändrades raskt till pasta med spenat, vitlök och parmesanost och nu kan vi ägna kvällen åt vilka filmer vi vill utan att behöva ta hänsyn till barnens önskemål. Ni förstår ju, detta måste vi ta tillvara på. 

Men lite snabbt då...

Ibland regnar det manna från himlen må jag säga. Jag är Buzzador och får då och då testa produkter helt gratis. Igår fick jag veta att kommit med i kampanjen för Zeta antipasti och ska få recensera ett gäng godsaker som räcker för 6-8 personer. Grejerna är på väg och det känns givetvis jätteroligt både för mig och min plånbok. Jag funderar på att ta tillfället i akt och ställa till kalas. Antingen kasta ut grabbarna och ha en tjejmiddag eller bjuda över några vänner till oss. Svänger jag ihop en pastarätt till plockmaten kommer det att bli en hel middag med italienskt tema och ingen kommer att gå hungrig från bordet. 

Igår på jobbet kom vi in på ämnet pengar. En kollega frågade hur mycket fickpengar vi andra har i månaden. "Inga" svarade jag på ren automatik och fick minst sagt förvånande blickar. Så går det när man talar utan att tänka. För övrigt var det inte heller helt sant, kvällen innan hade jag nämligen gått alldeles wild and crazy och beställt en bok på ebay. Det är första gången jag handlar därifrån och den största anledningen till köp var att jag kunde betala med Paypal. Som ni känner till vid det här laget så gäller inte köpstoppet när jag betalar med onlineinkomster. Boken går att beställa i Sverige och en häftad utgåva kostar 124 kr. Istället köpte jag den inbunden för passa-på-priset 4 dollar. Visserligen blev det 13 dollar med frakt men det är fortfarande billigare än att köpa den i Sverige. Och det viktigaste var, trots allt, att jag kunde betala med de dollars jag har på mitt Paypal-konto. En liten present till mig själv för att jag försöker stå ut med det svenska senhöstklimatet.

Ha en härlig lördagskväll!

Bokmalen som fastnade i en bok

Ni tror förmodligen att jag ägnat varenda vaken minut av dagen åt att rensa och har hunnit stapla fem fulla sopsäckar med utrensade grejer. Fel, helt fel! Jag har knappt börjat. Nu tror ni att jag hastigt insjuknat i hög feber men det är också fel. Jag råkade fastna med en bok mellan de nödvändiga hundpromenaderna. Jag har sträckläst och är nu klar. Boken lånade jag på biblioteket igår och den heter "Sanningen om IKEA". Den har ett par år på nacken (utgiven 2010) men är läsvärd ändå. Författaren går hårt på sin gamla arbetsplats och det är ingen trevlig bild han ger av möbeljätten. Det var exakt så där härligt snaskigt, skvallrigt och elakt att det blev omöjligt att lägga den ifrån sig. Bortsett från skvallret var det intressant att läsa om hur IKEA drivs och hur genomtänkt varje liten detalj i varuhusen är. Och oavsett sanningshalten i skildringen måste jag säga att jag alltid har stört mig av bilden av Kamprad som folkligt och enkelt nationalhelgon som hellre traskar runt i trasiga gamla stövlar med hål i än köper nya. Det blir bara tramsigt. 

Apropå läsning snubblade jag även över den här: http://blog.svd.se/hedeliusaffarer/2014/09/30/sa-har-blir-du-rik/

För er som föredrar ursprungstexten från Business 

Insider: http://www.businessinsider.com/8-financial-rules-that-apply-to-everyone-2014-9

Särskilt gillade jag:

"Om du spenderar pengar på saker kommer du i slutändan att ha saker och inte pengar. Regel nummer ett är att välstånd är de saker du inte ser." 

Inte så mycket nytt egentligen men alltid trevligt när långsiktigt framtidssparande får lite uppmärksamhet. Hittade den här bland kommentarerna "Vad är poängen med att sitta på en påse pengar klädd i säck och aska?" Det är lika roligt varje gång. Förvånande att ingen orkat skriva klassikern "Man kan bli påkörd av en buss imorgon och vad har man då för nytta av sina pengar?"

Vi som ser poängen med att sitta på en påse pengar kämpar vidare. 

Nu ska jag rensa ut minst 10 saker under minst 10 minuter. 

Så, sluta läsa här nu och gå och rensa någon låda istället...

Floskelböcker undanbedes

Besökte biblioteket idag och kom hem med två böcker: "Rich dad, poor dad" och "Köp inte den här boken" (titlarna väckte stor munterhet hos barnen som i synnerhet gillade den sistnämnda titeln). Jag lagade pliktskyldigt middag och gick sedan och lade mig på soffan och läste.

Jag vill inte sätta mig på några höga hästar här, men att boken "Rich dad, poor dad" ska ses som en slags bibel för sparintresserade känns anmärkningsvärt. Bokus kallar den en "explosiv finanshandbok" men jag måste säga att jag blev väldigt besviken. Inte nog med att alla dialoger i boken känns märkligt uppdiktade, boken är proppfull av upprepningar och flosklerna haglar verkligen. Jag kan absolut se en lärorik tankeställare för en nybörjare som inte riktigt har lärt sig skillnaden mellan tillgångar och skulder, och cash flow-diagrammen är så pedagogiska att en lågstadieelev kan förstå dem. Men jag orkade inte läsa ut den. Mina tankar fladdrade iväg och funderade över huruvida Kiyosaki verkligen kunde minnas alla dessa detaljrika lektioner som utspelade sig när han var endast nio år gammal. Hur mycket minns jag av det som sades till mig vid den åldern? Inte mycket måste jag erkänna. Möjligen något om att jag skulle se mig för när jag går över gatan och att absolut inte följa med främlingar.

Jag slöbläddrade i den andra boken och kände att även den är under min kunskapsnivå. Den är säkert både välskriven och engagerande men det räcker inte som inspirationskälla för mig. Jag skulle vilja hitta en bok som går djupare och bredare utan att för den skull enbart handla om investeringar. Det mänskliga psyket intresserar mig och jag skulle vilja läsa en ekonomibok som ligger i nivå mellan nybörjare och avancerad. 

Någon som har bra tips? Helst ska den finnas på bibblan eftersom jag inte köper böcker för tillfället.