Ensamhelg

Jag har varit ensam hemma under helgen och trodde att jag skulle ta mig tid att blogga helt hysteriskt. En annan sak jag trodde var att jag skulle känna mig övergiven och ringa runt och tigga sällskap. Men det blev inget av med det, för jag flöt bara med och lät tiden gå. Jag höll mig själv sällskap helt enkelt och det var nog välbehövligt.

Det är en speciell grej att leva i en familj och så plötsligt få flera dagar helt för sig själv. 

Ni som inte har barn kanske inte kan föreställa er det här men som en liten inlevelseövning kan ni ju tänka på hur det skulle vara om någon ropade "mamma" till er i snitt 15 tusen gånger/dag. Alla meningar börjar för övrigt med ordet mamma, även om det bara är du och barnet hemma. Detta för att barn ska få in ordet så många gånger det bara är möjligt. Lite samma poängsystem som Snapchat kan jag tänka mig, ett mått på hur mycket det används. 

Som ytterligare övning kan ni samtidigt ha flera apparater på; musik, tv-spel och köksfläkten. Samtidigt som ni pratar i telefon och blir avbrutna med en minuts mellanrum. I vår fyrarummare är det sällan tyst och stilla. Det är mycket ljud från alla håll och kanter och hur underbart det än kan vara vill man prisa tystnaden. Barn tror dessutom att de håller på att dö av svält varannan timme så det är ett evighetshjul av stök.

De här tre dagarna har jag vilat mer än under hela sommaren. Ingen matlagning, ingen hund som behöver omvårdnad och så den här tystnaden som en silkeslen smekning i öronen. Börjar nästan fantisera om en egen liten lya där jag kan dra mig tillbaka en helg i månaden. Med vita soffor och tjocka och mjuka mattor där fötterna kan sjunka ner en decimeter. Det kanske blir mitt nya sparmål, hehe. 

Nu undrar ni givetvis vart jag tvingat iväg familjen, men de åkte faktiskt helt frivilligt. De gav sig av på en weekend-trip tillsammans med goda vänner. Händelsevis samma vänner som äger det sk lånehuset vi bor i på somrarna. De har ett hus till på andra sidan landet, uppe på en höjd med hänförande utsikt över Västerhavet. Det är naturligtvis rena drömmen att få åka dit och andas frisk havsluft. Men jag är inte mig själv, så jag orkar inte åka iväg på stora utflykter. Jag orkar inte ens åka någonstans tillsammans med min egen familj så ni kan ju föreställa er den energi som krävas för att orka resa tillsammans med ytterligare en familj som består av fem personer, två katter och en hund. Att dela på sig blev en bra lösning det också, de hade jättetrevligt och jag fick lugn och ro. 

Så jag vinkade alltså av familjen och ägnade mig sedan åt vila och rekreation. 

Jag lagade inte ens mat utan överlevde lite spartanskt på rester och gröt. Det låg ingen snåltanke alls bakom det torftiga matintaget, jag hade lika gärna kunnat plocka fram något ur frysen men varken ville eller orkade. Det här ledde till att jag inte behövde besöka någon matbutik förrän igår eftermiddag och då bara för att handla lite frukostmat åt den hemkommande familjen. Jag passade på att städa kylen medan de var borta och det blev uppenbart hur lite mat det fanns kvar i den. 

Jag kostade med andra ord inte en spänn i helgen (var inte petiga nu och påpeka att det kostar bara man andas, jag menar nya kostnader) men familjen kostade desto mer. Hyrbil, diverse vägkrogar och liknande drar upp månadsbudgeten men det får det vara värt.

Glad nyhet: Försäkringskassan har godkänt min sjukskrivning och börjat betala ut ersättning. Det första jag gjorde var naturligtvis att sätta undan hälften av pengarna på sparkontot. Ingenting kommer att ändra sig gällande sparandet, förutom att det blir mindre pengar att spara. Men principen är densamma, jag kommer fortfarande att spara så mycket jag bara kan och fortsätter kämpa för att hålla alla utgifter nere. Det är lika bra att jag nämner det igen: för mig är det ingen större omställning ekonomiskt - förutom att det blir så mycket mindre pengar till sparandet. Det jag menar är att jag inte behöver göra någon livsstilsändring för att det sinar i pengakranen. Det är annars väldigt vanligt när man förlorar så mycket inkomst, helt plötsligt måste vanor ändras och brytas. Som exempel kan jag nämna mina föräldralediga vänner som upplever det jobbigt att ha så mycket mindre pengar att röra sig med. De är vana vid att tjäna bra och ha en livsstil därefter. Till skillnad mot mig som njuter av att leva på existens minimum för att se investeringarna öka rejält. Ju mindre jag klarar mig på, desto mer tillfreds blir jag. 

Nu har jag tur att vi är två och att Nordnetmannen sent omsider vaknade till och började ägna betydande uppmärksamhet åt sitt ISK. Som ensamstående hade jag med nöd och näppe klarat att dra runt det nuvarande hushållet på min sjukpenning och då är jag redan extremt sparsam. Skänker en tanke till ensamstående föräldrar, att de klarar att ratta allt och det på så lite pengar. Vill skicka en massa kärlek till er! 

Stora shoppinginlägget - med BILDER

Dagarna rasslar på och jag fattar inte var tiden tar vägen. Jag har förvandlats till en pyjamastomte som tycker jag gjort ett gott dagsverke när jag plockat ur diskmaskinen. Och för er som undrar så ja, det är helt underbart. Precis vad jag behöver: en kravlös nolltillvaro där dagens enda utmaning är en stärkande skogspromenad med hunden. Hade det inte varit för honom hade jag väl fått blodpropp vid det här laget, av allt apatiskt soffliggande. 

Det är redan den 19 september och jag har varit sjukskriven i sex veckor. Det känns helt overkligt att det gått så lång tid. En sak som är konstig är att jag fortfarande inte fått kallelsen till min utredning (alla prover som ska tas m.m) men det kommer väl. Det går inte snabbt inom vården har man ju förstått. 

Det är en väldigt enkel tillvaro och jag önskar att jag skulle orka baka, göra storkok och lägga ner tid och omsorg på att städa i bortglömda hörn. Men det gör jag inte och jag har faktiskt börjat inse att det inte är någon mening att stressa upp sig över det. Det är bara att rycka på axlarna och leva i nuet. 

Men det går alltid att sätta lite guldkant på tillvaron!

Ni vet att jag vägrar ge upp det här med undersökningar. Det lönar sig trots allt i längden. Nuförtiden orkar jag inte sitta och harva mig fram genom sådana där långa 20 minuters undersökningar, särskilt inte om jag måste klicka i femtusen små, små jobbiga rutor. Jag klarar inte att koncentrera mig på sådant. Så om jag märker att det är för mycket för mig så stänger jag bara ner och raderar undersökningen från inkorgen. De korta, som inte är krävande, betar jag snabbt och vant av varje morgon när jag skickat barnen till skolan. Samtidigt som jag slötittar på Nyhetsmorgon och sörplar morgonkaffe.  

Lön för mödan blir det i alla fall, jag har fått flera paket förra veckan. Så i det här inlägget tänkte jag leka shoppingblogg och visa vad jag beställt! Jag har inte betalar en krona ur egen ficka utan allt är belöningar från undersökningar. Allt förutom det lilla diskstället har jag kunnat beställa genom elektroniska presentkort där man skriver in en rabattkod när man handlar. Diskstället valde jag i en poängshop. Jag känner mig dock lite blåst eftersom jag hade räknat ut att mina poäng skulle räcka till ytterligare en sak som jag ville ha, men det visade sig att det inte alls räcker med de poäng som själva varan kostade. De tog även 500 poäng i moms och 690 poäng i fraktkostnad (de är undersökningarnas Ryanair kan man säga...) så allt som allt blir det nästan lika mycket poäng för de dolda avgifterna som för själva prylen. Det var lite snopet att behöva rensa kundkorgen men jag tröstar mig med att det fortfarande är gratisgrejer. 

Ni som tycker det här är ett ytligt inlägg med onödiga saker får vänta ut andra och mer snålinriktade inlägg. Det kommer, det kommer. Jag har inga fler paket på väg nu. Ni andra förstår säkert att det är härligt att få en liten tröst i eländet. Lite vardagsglamour i böngrytorna. Var nämligen inne på Försäkringskassans sida och där har det inte hänt något sedan sist. Troligtvis får jag inga pengar alls den 27e utan får sälja mina nyligen hämtade ljuslyktor på Tradera. Strunt samma, nu ska jag bragga med mina nya onödiga prylar.

Hårvårdsprodukter för att det är en ren förbrukningsvara och att det blev just dessa berodde på kampanjpriset. 

Tvål för att den är så onödigt dyr och exklusiv och doftar så sanslöst gott.
Vips vups blev det lite femstjärnigt hotell i badrummet.  

Här är det lilla diskstället som jag suktat efter en längre tid. Praktiskt och smart för diskborsten, disktrasan och disksvampen. Så att de inte ligger i diskhon och blir äckliga i förtid.
Med barn i skolåldern hittar man alltid disktrasan i diskhon, under uthällda gamla matrester.

Ljuslykta 3-pack från Skultuna.
För att byta ut några gamla omoderna ljuslyktor som jag inte orkar se en höst till.

Nordnetmannen

Aldrig får man ha något i fred. 

Eller borde jag kanske säga sent ska syndaren vakna? 

Alltså ni vet min man, han som jag tyckte höll för hårt i pengarna förr i tiden när jag var slösaktig men som nu framstått som en riktig pengasprinkler. Han som vill ha Spotify familjekonto och annat onödigt. Han ni vet. Han nappade ju på det där "skaffa Nordet och få en HM aktie på köpet- erbjudandet" i somras. Så bra, tänkte jag. Då kan han sitta där och pilla lite med det och kanske inspireras att dra ner lite på den dyra köttkonsumtionen. Lägga mer pengar på aktier och mindre på ryggbiff. Vi kanske kan spara in lite till varje månad om han blir mer ekonomiskt sinnad. 

Det här har ju varit lite min värld. Min privata sfär. Jag styr hushållskassan och bevakar matbutikernas specialerbjudanden. Jag myser runt på Avanza och köper aktier, navigerar vant mellan kobbar och holmar (dvs spar- och ekonomibloggar) och har liksom koll. Vet vem Günther Mårder är, sådana saker. Jag pratar inte överdrivet mycket om det. Kanske tar upp något intressant jag läst eller nämner något om hur det går för mina aktier men inte mycket mer än så. Vi hade en del aktier och fonder redan innan jag blev hårdsparare så det beror inte på total okunskap eller ointresse från hans sida på något sätt. Det handlar nog mer om att det som sagt varit lite min grej och min värld, sparvärlden på Internet. Det är där jag håller till medan han lägger tid på sina intressen. 

Dessutom är vi ganska olika. Jag har alltid gillat bloggar och poddar. Jag gillar intervjuer och älskar ingående personporträtt. Han är ointresserad av allt sådant och har fullt upp med att försöka hinna med sitt. Vi sitter inte och tittar på Skavlan tillsammans, om man säger så. 

Och varför berättar jag det här för er? Jo, för att den här Nordnetgrejen har börjat spåra ur. Jag får lite scientologvibbar av det hela, det är helt klart lika mycket en bankrörelse som en andlig rörelse. Och min man har förvandlats till Tom Cruise. Det är Nordnet, aktier, ISK, sparpoddar från morgon till kväll. Igår låg jag i soffan och slösurfade kändisskvaller. Då ropade han "Älskling, har du hört talas om Västkustinvesteraren?" 

*Konstpaus* 

Say what? Älskling, har DU hört talas om SNÅLCOACHEN? Det är som att fråga en fotbollsintresserad om han hört talas om Messi.  

Han vill prata om sina aktier varje dag. Och inte bara om sina aktier utan om alla aktier han kanske funderar på att köpa någon gång. Han vill prata om sina poddar och bloggar som han upptäckt (han som aldrig tidigare i sitt liv lyssnat på en podd eller läst en blogg). Jag blir alldeles matt. Vilken dag som helst får jag väl hör honom ropa "Älskling, jag har startat en blogg nu. Den heter Investeringscoachen!" 

Så jag tänkte nu passa på att meddela er alla att jag pensionerar mig från sparvärlden. Ska starta en ny blogg om skönhetsprodukter istället. 

Skojade bara, det ska jag inte alls. Att min man förvandlats till Nordnetmannen är nog en superbra sak. Hoppas jag. 

Spegel, spegel på väggen där...

Kan ni tänka er den dag då det inte behövs köpas någonting till hemmet? 

När allt är struket på listan och ingenting mer behövs. Och nu menar jag inte inköpslistan i köket där alla förbrukningsvaror går åt på löpande band. Jag menar den där andra listan, den med sällanköpsvaror. Jag vill ha det minimalistiskt och rena ytor men det finns ett antal standardsaker som saknas. I vår iver att inte samla på oss plotter blir det istället att vi inte har en del av de saker som de flesta har hemma. Eller så har vi bara en av varje och om den skulle gå sönder står vi alltså utan. Vi var utan skohorn i över ett års tid, bara för att nämna något. Nu har vi ett plastigt fult från Ikea, kostar en tia, trots att jag egentligen vill ha ett i rostfritt stål som jag spanat in från Svenssons. Men sådant står på en annan lista, önskelistan.

Kanske bäst att tillägga att jag alltid varit lite sådan, det är inte alls direkt kopplat till mitt sparande utan handlar bara om min motvilja att lägga på hög. Jag h a t a r plotter. Helst vill jag bara ha det allra, allra nödvändigaste. Problemet med det är att det alltid finns något man upptäcker att man saknar. Och nu menar jag inte en slagborr som man drar fram kanske en gång vartannat år utan vardagssaker som brukar ingå i ett hushåll. Och det lilla plotter som får finnas måste vara myssaker som påkostade doftljus och liknande. Sådant som personer som jag brukar få i present (perfekt!). 

Men vissa saker är som sagt självklarheter. Tonåringens rum var ett av de rum som målades om i somras och därinne fanns vår enda helfigursspegel. Inte för att vi tycker att vi är ovanligt fula och undviker att spegla oss utan just för att det känns onödigt med flera saker av samma sak. Han har rummet närmast ytterdörren också, så det var enkelt att bara kila in där om man ville kolla helheten innan man gick hemifrån. 

Sonen ville gärna ha kvar spegeln i sitt rum men när vi lyfte ner den från väggen upptäckte vi att den färgat av sig!  Där spegeln suttit var det fullt av fula svarta märken. Tänk er paniken om man hade lyft ner den av annan anledning än för att man bokat en målare. Den fina silverskimrande tapeten bakom var helt förstörd. Spegeln hade en ram i något slags fuskskinn och den hade färgat av sig. Jag tänkte att det skulle räcka att rengöra hela spegeln och att jag sedan kunde sätta små möbeltassar på baksidan och luta den mot väggen. Istället för att hänga upp den, så slipper jag göra hål i den nymålade väggen också. 

SIDOSPÅR: vi har inte satt tillbaka en enda sak på väggarna förutom i hallen, just för att vi inte klarat att göra hål i väggarna. Vi känner att vi måste vara helt säkra så att vi inte ångrar oss och känner åh nej...varför satte vi den där? Den skulle passa mycket bättre här borta!

Tillbaka till spegeln: först försökte jag dammtorka av den med en dammtrasa och då smulade det jättemycket om fuskskinnet och när jag vände på den blev jag alldeles svart och kladdigt om händerna. Som om den läckte färg. Då gav vi upp och bar ner den i soprummet. Aldrig i livet att jag tar risken och lutar den mot en -svindyr - nymålad vägg. Jag förstår inte vad som hänt, den har bara suttit på väggen och aldrig varit i kontakt med fukt eller väta. Så jag vågar inte gissa vad det där svarta kladdet var för något. Och nu saknar vi alltså en helfigursspegel. Den som lider mest utav detta är tonåringen, haha. Jag tänkte köpa en ny på Ikea och frågade min kompis inredaren om hon kunde ställa upp och köpa en spegel. Hon åker ändå dit titt som tätt i jobbet och jag känner att jag inte alls orkar springa runt och trängas på Ikea i mitt sjukliga tillstånd. Men hon föreslog Mio för att hon ändå skulle dit. Det här var för ett par veckor sedan och hon hade planerat att åka dit förrförra veckan.

Lustigt nog blev ärendet framflyttat och lustigt nog hann det komma en Mio-katalog i brevlådan under tiden. Jag brukar bara kasta dem men nu öppnade jag den för att vi pratat om Mio. Och vad låg där om inte en värdecheck?! Handla för 600 kr och få 300 kr i rabatt. Vet ni hur nära det var att jag missade det? Det hugger till i mitt sparhjärta bara jag tänker på det. Så nu gäller det bara att komma iväg innan erbjudandet går ut, om cirka två veckor.

Nu över till något annat. Senare idag ska jag, hör och häpna, följa med på en grej. 

En av barnens kusiner fyller år och vi är bjudna på middag. Man märker att man inte är i form när man tycker det är jobbigt att åka hem till folk som bor tjugo minuter bort, sitta där ett par timmar och sedan åka raka spåret hem igen. Helst hade jag bara velat stanna hemma men jag har inte träffat någon i släkten sedan jag gick på semester i början av sommaren så jag har låtit mig övertalas. Jag kan tänka mig att några av er tänker att det är just det här som är problemet, att man måste lära sig säga nej och inte ta på sig saker. Jag vet allt det där men jag känner också att jag behöver komma utanför de här väggarna ett par timmar. Se något annat och normalisera tillvaron för mina barn, åtminstone för en kväll. Och hellre där än att folk får för sig att komma hit. Jag blir handlingsförlamad vid blotta tanken på att ha gäster. Ni vet allt städ, trix och fix. Även om man bara bjuder någon på fika så är det en radda saker att tänka på. Så jag planerar att följa med. Min man har köpt presenten (och fått den inslagen) till födelsedagsbarnet så jag behöver bara tänka på att klä på mig själv och följa med. Tänk att det skulle behövas en sjukskrivning för att nå dit, hehe. Jag har nog köpt  95% av alla presenter i den här familjen sedan 1998. Men nu blir det andra bullar och inget ont som inte har något gott med sig osv.

Hur som helst, kan nog vara nyttigt att förflytta sig lite. Största faran med sjukskrivningen är avsaknaden av rutiner. Jag kämpar verkligen med att kliva upp samtidigt som barnen på morgnarna, duscha och klä på mig och sedan hålla mig i köket eller vardagsrummet. Det är så frestande att bara ligga kvar i sängen hela dagen. Vilken antingen eller-människa jag är alltså. Inga medelvägar här inte, antingen hundra projekt på en gång och inte en lugn sekund eller så vill jag bara ligga i sängen och kolla på Youtube medan jag mumsar rostade mackor med sylt.