En vanlig fråga är hur länge mitt köpstopp kommer att hålla och det är svårt att säga.
Jag har gått in rätt hårt för det här med sparandet och för tillfället saknas en balans mellan spara och spendera. Det återstår att se om min strikta spardiet funkar i längden.
Jag vill spara så mycket som möjligt och planerar att fortsätta med ett köpfritt beteende så länge det går. Jag kanske aldrig går tillbaka till mina gamla vanor eller så kommer jag i takt med tiden att tillåta mig en veckopeng att förfoga över fritt. Jag behöver inte bestämma mig för något utan kan låta tiden utvisa hur allt blir, men jag tvivlar på att jag kommer att falla tillbaka i gamla mönster. Sparandet är inte bara en tillfällig kick som känns kul för stunden, vilket faktiskt köpandet var. Att spendera och köpa saker ger en omedelbar men kort lyckokick och det tar inte lång tid innan man har siktet inställt på nästa inbillade behov och letar nya saker att köpa.
Jag upplevde samma känsla när vi renoverade här hemma. Istället för att bli nöjd och glad när ett av rummen var färdigt började vi genast se fel och skavanker i nästa rum. När alla rum var klara hade barnen redan nött på tapeterna och nya defekter uppstått. En evighetskarusell som aldrig stannar.
Nu har jag plötsligt mer tid över till min familj och fritid. Jag utvecklar nya intressen och får ny insikt och kunskap. Det är en befriande känsla att prioritera annat än köpcentrum och butiker. Tycker även att godsaker smakar mycket bättre nu när jag bara äter dem någon gång ibland istället för att slentrianmässigt tugga i mig vad jag känner för.
Ja, det är intressant att se hur man förändrar beteende och tankesätt!
SvaraRaderaMen hade jag inte haft köpstopp nu så hade jag troligen kommit hem med en ny tröja igår då vi var och köpte ytterplagg till dottern.
Så jag behöver ha köpstopp ett bra tag till, för att bryta mönstret helt!
Och tanken är att jag minst ska ha köpstopp detta året.
Men den budgeten vi lever på nu tror jag bara håller ett år eller två.
Så småningom kommer jag behöva förnya garderoben och dottern kommer kräva mer vartefter.
Men, lika bra att passa på att spara hårt nu, medans det går!
Jag håller fullt och fast med om att det kan vara svårt att låsa sig vid ett köpstopp i mer än ett eller två år framåt i tiden eftersom kläder slits osv.
RaderaSamtidigt vill jag gärna se att jag förnyar mig med måtta och köper ett fåtal basplagg av bra kvalitet som i sin tur kan hänga med ett bra tag framöver. Då behöver jag inte se det som ett brutet köpstopp utan mer som nödvändiga köp. Jag vill verkligen inte tillbaka i gamla mönster där jag shoppade för nöjes skull
Dessutom tänker jag att för varje månad som jag inte behöver köpa något till mig själv samlas det pengar i en pott för framtida behov så att det går att fortsätta spara hårt även längre fram. Har funderat mycket på att öronmärka ett mindre belopp varje månad just för detta. Precis på samma sätt som jag tidigare satte undan pengar för semestern under hela året.
Någonstans i det hela handlar det om var ribban för "nöjd" ligger. Jag upplever att den förändras utifrån de förutsättningar vi har och att "nöjdhet" mest bara relaterar till den situation vi är vana med. Det kanske låter lite abstrakt men det finns en del forskning inom beteendevetenskapen kring det.
SvaraRaderaOm vi utgår från en normalsituation och något förändras negativt - då känner vi att vi tagit skada. Men om situationen börjar i det sämre läget upplever vi inte samma negativa känsla. Det verkar dessutom gå att förändra vad vi upplever är normalt genom att vänja oss vid en situation.
Så frågan är om du vill vänja dig med att ha spenderarbyxorna på eller inte ;)
Jag vill inte ha några spenderarbyxor på mig! Det är absolut inte så att jag börjat vackla i mitt köpstopp utan det handlar mer om funderingar över huruvida det skulle fungera att leva helt utan fickpengar på längre sikt.
RaderaJag jag tror att jag förstår vad du menar med nöjd-nivån... För mig beror det helt på vad man menar med nöjd. Det är viktigt att känna sig nöjd för att må bra där man befinner sig i livet (leva i nuet) samtidigt som det är dumt att vara nöjd eftersom det betyder att man riskerar att "stanna" och inte längre strävar efter att hålla sitt liv i rörelse.
Leva helt utan fickpengar... ja vad är fickpengar egentligen för vuxna? För barn och tonåringar är det lättare att definiera men för oss som tjänar pengarna och har ansvaret för hela vårt livs kostnader är det svårare att veta vad som går under denna post i en budget. Hur ser Snålcoachen på saken? :)
RaderaJag skriver sedan förra året upp allt jag köper, datum, inköpsställe och belopp. Allt ätbart går under kategorin Hem&Hushåll, även godis, kafébesök och uteluncher. Det anser jag vara smart då onödiga spontanköp av glass och godis direkt påverkar utrymmet för matinköp. Det tvingar till eftertanke då det ju känns bättre att i längden köpa bra mat som kostar mer än att snåla med mat men unna sig godis, mängder med kaffe och bakverk på kafé för ca 75 kr/gång. Menar inte att dessa ting är fel men om man som jag till slut inser att summan för dessa inköp nästan överstiger summan jag spenderar i matbutiken så är något galet...
Åter till fickpengarna...om de enbart används till det som STÄRKER RELATIONER (möjligen fika/middag på stan om det verkligen är befogat, presenter, evenemang & nöjen som bygger gemensamma minnen och vars eftersmak varar länge) och för DIREKTA BEHOV (absolut nödvändiga klädinköp, paraply, Apoteksvaror, tågbiljett till släktbesök osv.) så är de visserligen svårare att sätta en fast summa för men å andra sidan inte lika nödvändigt att budgetera så strängt. Eftersom användningen då blir sund och utifrån verkliga behov får det kosta vad det finns medel till.
Eva
"om de enbart används till det som STÄRKER RELATIONER och för DIREKTA BEHOV så är de visserligen svårare att sätta en fast summa för men å andra sidan inte lika nödvändigt att budgetera så strängt."
RaderaJag tror på detta förhållningssätt. Fokus på verkliga behov och samtidigt ett kontinuerligt reflekterande över vilka dessa behov är. Reflekterandet är en viktig poäng i sammanhanget för det ger möjlighet till personlig utveckling, i stället för slentrianbeteende.
Som du säger innebär det också det inte blir så nödvändigt att budgetera strikt. Kanske att det behövs mer i början om man ska ändra beteende, men därefter är det främst bra med uppföljning av utgifter.
Som en en händelse läste jag detta i dag:
http://www.theminimalists.com/money-poverty/
Eva, jag tycker att du besvarade frågan ganska bra själv genom att ta upp DIREKTA BEHOV. Med andra ord behövs fickpengar till det som inte är direkta behov.
RaderaFickpengar är kanske ett löjligt ord men nöjespengar då? Jag har tagit upp vissa funderingar i tidigare blogginlägg, t.ex smink. Det är egentligen inte nödvändigt men samtidigt kan jag inte tänka mig att jobba eller gå på fest utan smink och därför får det räknas som nödvändigt för mig. Men jag får inte finansiera något överflöd med mina lönepengar. Om jag vill ha ett nagellack eller liknande måste jag ordna fram pengar på andra sätt. Att köpa presenter eller delta i sociala aktiviteter är däremot tillåtet.
Jag tycker inte att det är särskilt svårt att dra gränsen mellan nödvändiga/icke nödvändiga köp men jag kan tänka mig att det blir en större utmaning till sommaren när vi rör oss ute mer.
Vi har fickpengar i vår budget och jag tycker att det fungerar mycket väl. Vi tycker om att ta ett glas vin och en god bit ost på helgen. Gillar att gå på Café och vill köpa en del andra små saker och gå ut och äta ibland etc. Vi vet dock att detta är inte är livets nödvändgheter varför jag tycker att det är bra att det är en egen rad i budgeten som man faktiskt skulle kunna klara sig utan om det kniper. Detta är en av de största posterna i vår budget trots att vi sparar 60% av inkomsten. Detta är den största posten i vår budget 12% av inkomsten (Övrigt/Egna pengar)...vilket också visar hur mycket 'luft' det finns i vårt ekonomiska liv:-)
SvaraRaderahttp://frivid42.com/2014/03/24/var-budget-avslojad/
Intressant läsning! Du ser ut att ha hittat en väl fungerande balans i din budget, det är bara att gratulera.
SvaraRaderaJag är övertygad om att du (ni) har högre inkomst än jag och därmed större marginaler men utöver det handlar det om att jag behövde bryta ett gammalt beteendemönster och då är det lika bra att gå all in. Detta kommer att ändras över tid utan att jag för den sakens skull behöver halka tillbaka i gamla vanor.