Hej 2017!

Ibland känns det som två världar som aldrig möts. 

Det jag tänker på är mitt förra blogginlägg om julklappar och den verklighet jag lever i. Jag fick nämligen några kommentarer från läsare som förstod vad jag menade och som försöker hålla nere antalet klappar. Några av er hade gjort överenskommelser med släkten. Jag tycker det är supersmart och hade gärna gjort samma sak men när jag tagit upp det med folk i min omgivning får jag inte mycket gehör. Eller rättare sagt, inget alls. Jag har inte tagit upp det med släkten utan bara kollat runt lite för att höra vad vänner och bekanta tycker. Ni vet, smyger in ämnet när julen ändå kommit på tal. Jag fick ungefär samma svar från alla - om man har råd, så varför inte? Det är kul att göra barnen glada och få överraska dem med en drömjul. Ungefär där har jag släppt diskussionen eftersom jag känt att det verkar omöjligt att få fram vad jag menar. 

Nog om det. Julen är över sedan länge och vi befinner oss i fattigmånaden januari. Vilket inte heller märkts av då det är full kommers i vårt lokala köpcentrum. Vi har själva varit där för att uträtta några små ärenden och det känns som mer trängsel och längre köer än under själva julhandeln. Vi har inte gjort några fynd på mellandagsrean utan behövt köpa vardagssaker som batteri till en klocka och glödlampor till badrummet.

Vi drog ner på tempot efter mellandagarna och har haft en lugn och skön tid tillsammans. Nyårsafton firades till hälften hos några grannar och till hälften hemma. Det var ett bra upplägg med tanke på hunden som vi ville vara hemma med under tolvslaget, och ingen resväg. Kostnaden för nyårsafton blev därför bara en gå-bort-present för 108 kr. Utöver detta har vi socialiserat med amerikanerna och en annan familj vi sällan hinner träffa. Allt har legat på en lugn och stressfri nivå som passar mig. 

Ett nytt år innebär alltid något av en nystart. 

De senaste åren har jag ju tagit i rejält och lagt ribban högt. Köpstopp, sluta snusa och amorteringen på 5000 kr i månaden. Det är inte utan att det känns lite tråkigt att inte ha någon större utmaning i år. Hur jag än vänder och vrider på det hittar jag ingenting som känns tillräckligt mycket som en utmaning och som skulle kännas genomförbart. Kanske för att jag redan infört de största förändringarna och för att min ekonomi begränsas av sjukskrivningen? Därför nöjer jag mig med att försöka bli ännu mer sparsam och bli ännu mer matsmart! VARJE KRONA RÄKNAS är mottot!

Årsskifte innebär också ett litet klirr i kassan. Till att börja med blev det ungefär 5900 kr i räntor, vilket än en gång påminner mig om att vi sitter på för mycket kontanter som behöver investeras i något mer lönsamt. Swedish Match hade en extra utdelning om 9,50 kr per aktie så det blev lite över 6000 kr där också. Tack, tack! 

Utöver detta har vi roat oss med att baka bröd och frosta av frysen. Det gällde att passa på när kylan kom. Lätt att förvara maten ute på balkongen under tiden frysen avfrostas. Nu har vi sorterat allt efter ett nytt system: bröd på en hylla, kött och fisk på en annan och sötsaker som glass och bullar på en tredje. Grönsaker och bär samlat på ett ställe. Så nu är det bara att försöka hålla det nya systemet och inte kasta in allt huller om buller för att man har bråttom eller är slarvig. Den största fördelen är nämligen att man direkt kan se vad som finns och hur mycket. Och vad som behöver ätas upp om man till exempel fyndat kött på kort datum. Vi behövde inte kasta något. Eller jo, vi kastade en halv fralla som blivit bortglömd och frystorkad men annars var allt i ätbart skick. Att minska matsvinnet är verkligen ett av de bästa spartipsen! 

Jag tror inte att vanligt folk förstår hur mycket pengar som går i soporna när de kastar mat. Det var inte alltför länge sedan jag inventerade vår frys och kombinerade ihop maträtter utifrån vad som låg i den, för er som minns det. Jag älskar att "äta ur frysen". Matkostnaderna stannar upp tillfälligt och man förhindrar att saker blir bortglömda och liggandes. Så brukar ni inte redan göra det måste ni införa det genast. Detta bör naturligtvis även göras i skafferiet, kolla alla bäst före-datum och prioritera maträtterna efter det! Vi har till exempel jättemycket pasta och riskakor nu, efter en del superklipp som varit i matbutikerna. Riskakorna kostade 5 kr styck för olika smaksatta varianter och jag passade på att bunkra. 

Min man börjar jobba på måndag så vi planerar att försöka baka en omgång bröd till imorgon. Gott att ha nybakat bröd på en söndag men också praktiskt inför kommande veckan. Bara att ta fram så mycket som behövs från brödhyllan i frysen, hehe. 

Vi närmar oss slutet på frysutmaningen

Det första jag gör varje måndag är att kolla veckans erbjudanden på min lokala stormarknad. Nåja, kanske inte det första jag gör efter att jag vaknat men jag klickar i alla fall in på deras hemsida någon gång under dagen. Så smidigt att scrolla mellan alla erbjudanden i affären och se vad man inte får missa. Även om vi inte skriver matsedel blir det lättare att planera. Frysen är nu nästan uräten. Uräten, är det ens ett ord? Jag var tvungen att googla och ja, det verkar så. 

En snabb inventering av frysen: 

1 karré, hel bit.

3 pkt köttfärs

1 pkt kotlettbacon

1 pkt tortillabröd

1 pkt mango

1 påse ärtor

1 nästan tom påse wokgrönsaker

1 pkt gräslök

 Glass 

 Bröd 

 Fikabröd

Det tar sig minsann! Vi har gått från att ha en frys så fylld med förnödenheter att den hade blivit godkänd som krigsförråd till att börja se slutet på utmaningen. Det sista ska ätas upp och sedan kommer den sakta att fyllas med nya fynd. Målet var att hinna äta ur den innan midsommar men jag tror att vi blir klara långt innan dess. 

Jag gick in och summerade kontoutdragen för att se hur mycket jag fått ner matkostnaden men det är svårt att beräkna. Jag har handlat mat för 3121 kr sedan jag fick lön till dagens datum. Min man har också handlat ett par gånger och dessutom varierar det från månad till månad hur mycket förbrukningsvaror vi behöver köpa. Billigare blev det i alla fall. Märks det inte så mycket nu direkt så kommer vi i alla fall märka av det långsiktigt. På samma sätt som när man bunkrar något som är extra billigt och det blir en irriterande utgiftspost just då men sedan har man igen det under en längre tid framöver. 

Den här månaden blev det fler poster under rubriken övrigt än vad jag brukar ha. Presentinköp, Ikeabesöket och strumpbyxor från Twilfit (till jobbet, ett måste).

Å andra sidan fanns en insättning på 546 kr, återbäring från Folksam. Alltid trevligt när man får syn på ett belopp som inte har ett minustecken framför sig. 

För att återgå till maten i frysen tänker jag så här:

Karré = pulled pork 

Tortillas + köttfärs = tacomiddag 

Bacon + ärtor = pasta carbonara

Mango använder vi till smoothie så det har vi ofta hemma. 

Glassen var förra veckans scanningsvara (5 kr) så den är faktiskt nyinköpt. 

Nästa projekt blir skafferitömning.

. 

Rensa, rensa, rensa

Hej och välkomna till familjen där prylarna går i graven en efter en.

Jag skriver det här samtidigt som minstingen sitter bredvid mig och skruvar isär den gamla bärbara datorn för att avlägsna hårddisken. Idag drog den sin allra sista suck efter att ha flimrat vansinnigt mycket i en veckas tid. Bara några dagar efter att vår gamla stationära trotjänare slutligen lade av för gott. Min man tror att den var närmare åtta år gammal så det finns väl inte så mycket att gnälla över. Minimalisten i mig är naturligtvis glad eftersom det innebär att de åker ut i miljöstugan istället för att ligga här och skräpa. Och det bästa av allt: färre sladdar!

Om någon undrar hur det har gått med min detox så kan jag berätta att det har gått bra men ärligt talat är det inte särskilt roligt. Jag kanske bör tillägga att det är första gången jag gör något liknande så jag har absolut ingenting att jämföra med. 

Första dagen gick av bara farten. Jag hann inte ens tänka så mycket på det, magen var ju ändå full av gammal mat och känslan av att vara svullen är väldigt motiverande. 

Dag 2 kändes hemsk. Alltså, verkligen hemsk. Jag var nära att ge upp flera gånger och när tonåringen rostade mackor på kvällen fick jag gå undan för att inte rusa fram med ett utsvultet vrål och slita smörgåsen ur handen på honom. Har ni någonsin tänkt på hur gott - och hur mycket - det doftar när man rostar bröd?! Herregud alltså, det doftar himmelskt. För att hålla mig sysselsatt och skingra tankarna gick jag flera promenader med hunden och gav mig dessutom på en storstädning av garderoberna. Jag lyssnade på poddar medan jag plockade ut allt, rensade och vek om alla plagg. Kastade två par byxor och några tröjor som gjort sitt. Även där hittade jag lite motivation när jag sorterade alla jeans som jag inte längre får på mig: jag ska komma i dem igen. Men det var ändå en jobbig dag. Allt från morgon till kväll var jobbigt och jag somnade av ren utmattning före elva på kvällen.

Dag 3 (idag) vaknade jag med världens huvudvärk och lite illamående. Det kan bero på att jag somnade ifrån både att dra ner persiennerna och öppna fönstret. Solen gick upp 03:37 imorse och det blir snabbt varmt som en ugn i sovrummet. Det var så kvavt när jag vaknade att det kändes som om luften höll på att ta slut. Huvudvärken kan naturligtvis också bero på min juicediet, eller vara en kombo av båda. Trött är jag också. Orkade inte alls gå lika långa promenader med hunden som igår. Däremot känner jag mig inte alls särskilt hungrig idag och det enda jag egentligen känner ett sug efter är att få knapra på knäckemackor med Bregott. Jag hoppas att det håller i sig så att jag inte hänger på låset på vår lokala pizzeria imorgon...

+ Billigt, billigt, billigt. Jag har kostat runt en hundring i mat dryck för dessa tre dagar och kommer inte att kosta mer under de kommande dagarna eftersom allt finns hemma. 

- Det här är inte direkt den roligaste utmaningen jag gett mig själv. Snarare tvärtom. 

Uteblivet resultat/Redovisning av Snålvecka 3

Om min vardag hade varit en reality-serie i stil med The Kardashians hade dagens avsnitt förmodligen slagit tittarrekord. Lördagsmorgonens frid förbyttes hastigt i kaos. Jag gjorde misstaget att plocka fram de där kostymbyxorna som jag knappt kunde knäppa när jag hade dem senast, i mitten av februari. De skulle fungera som en måttstock för midjemåttet eftersom hushållet saknar en våg. Det var en dum idé. Byxorna var precis lika trånga som de var för två månader sedan. Om inte liiite tajtare, fick verkligen dra in magen för att kunna knäppa dem. 

– Jaha, det är bara att kämpa vidare så lossnar det nog snart sade jag glatt och oberört. Eller så sade jag kanske inte exakt så. Nej, det gjorde jag inte. Istället fick jag ett utbrott som närmast kan beskrivas som en blandning mellan tvåårstrots och tonårsutbrott. Kryddat med tårar och svordomar. Det var kanske inte ett av mina stoltaste ögonblick i livet men jaja, det var så mycket frustration och ilska som skulle ut. 

Jag har kämpat med mina hårda powerwalks och ätit nyttig mat - till ingen nytta. Dessa snuskilon sitter som berget och det verkar omöjligt att bli av med dem. Jag hatar att kämpa utan resultat! Man och barn försökte på alla sätt att få mig att förstå att det tar tid men jag var inte direkt mottaglig för deras förklaringar just då. Jag var kanske lite, eh...upprörd över att de inte fattade hur tröstlöst det känns. När jag hade fått ösa ur mig allt så bestämde jag mig för att gå till botten med problemet. Jag har ägnat lång tid åt att googla mig genom ämnet och dessutom köpte jag en våg. Imorgon blir det invägning och sedan ska dessa förbannade kilon bort! Jag vet att man inte ska väga sig och att jag, som vanligt, går emot strömmen men jag behöver hjälp att hålla viktkontroll ett tag framöver. Och ja, jag köpte vågen trots att det är Snålmånad.  

Vågen köptes idag och hamnar således på nåsta veckas utgifter när jag redovisar Snålmånaden. Här kommer siffrorna för förra veckan:

Mat  - 787 kr

Hygien - 0 kr

Nöjen - 0 kr

Kläder/Utseende - 0 kr

Transport - 0 kr

Inredning - 0 kr

Övrigt -  259 kr. En bok som jag ska ge bort i present. 

Storhandlingen drog upp siffrorna men nu har vi hyfsat påfyllt hemma så på sikt blir det nog bra. 

Snålmånad i april

Det råkade bli ett par dagars bloggpaus när Snålcoachen blev sjuksköterskecoach.

Min man blev sjuk och lyckades pricka in gallbesvär med någon slags jobbig influensa. Det var skickligt gjort att lyckas må dåligt i exakt hela kroppen samtidigt och det tog läkaren ett tag att bena ut vad som var vad och vilka symtom som bör kopplas ihop med vad. 

Nu är han på bättringsvägen även om han fortfarande hostar och känner sig trött. Till saken hör att min man har väldigt hög metabolism. Han är underviktig och har otroligt lätt för att gå ner i vikt så ni kan ju tänka er vad som händer när han blir sjuk. Vikten rasar! Han behövde ett energirikt kosttillskott så jag fick traska till Apoteket och köpa näringsdrycker som han dricker mellan måltiderna. Det är verkligen jättekul att jag sitter i ena hörnet av soffan och gnäller över att jag inte lyckas gå ner fyra kilo medan han sitter i det andra hörnet och kämpar febrilt för att gå upp i vikt. Allt hade varit så mycket enklare om jag bara hade kunnat kasta ett par kilo av mitt fett på honom och sedan skulle vi båda vara nöjda. 

Näringsdrycker är ett väldigt dyrt komplement till maten och inte tänkt som långsiktig lösning. Inte för vår del i alla fall eftersom ett 4-pack ligger på 95 kr. Det blir ungefär samma literpris som Champagne. Men vi kör väl på en vecka till så att han får i sig ett balanserat innehåll av nyttigheter innan jag går över till att tillverka egna drycker på ovispad grädde, O'boy och en skvätt matolja.

Nu när jag är femhundra kronor fattigare på grund av näringsdrycker så passar det ju utmärkt att andra bloggare utlyst en utmaning. En favorit i repris: snålmånad i april. 

Det enda som skvaver lite är att Miljonär innan 30 tar det här ett steg till. Han planerar nämligen att spara hela aprillönen. Han tänker alltså inte göra av med en enda krona av lönen och istället använda sig av alternativa inkomster för att betala räkningar och köpa mat. Men åh, vad avundsjuk jag blir! För att inte tala om sugen på att göra likadant. Och ja, det var allvarligt menat. Jag älskar utmaningar och är en riktig vinnarskalle så det gör på riktigt ont att jag inte kan delta på samma nivå. Jag har noga övervägt om det skulle fungera och kommit fram till att det är hyfsat chanslöst läge. 

Jag jobbar redan mer än heltid, har två skolbarn som behöver tid och uppmärksamhet (inkl. läxhjälp) och hund så det är omöjligt för mig att ta några extrajobb vid sidan av. Hur jag än vänder och vrider så hittar jag ingenting som skulle kunna generera min andel på cirka 12 000 kr som behövs för att dra runt allting. Men jag ger inte upp utan strid och fortsätter att leta i skåpen efter något att sälja (tänk om jag kan hitta en stor ask med guldsmycken som jag bara råkat glömma bort eller liknande...). 

Det vore så najs att kunna sätta undan 100% av lönen. Då kan man tala om snålmånad! Men om det inte går så får jag nöja mig med näst bästa, en rejäl snålmånad utan några som helst utsvävningar. Möjligtvis kan jag lyckas skaka fram extrapengar till barnens påskägg och i så fall känna mig nöjd med den prestationen.

Min nya utmaning!

Medaljens baksida, allting har sitt pris och så vidare...

Det gick lite för lätt att sluta snusa, gjorde det inte? 

Avigsidan var att min mage svullnade upp så att jag ser gravid ut. Ungefär som om snuset fungerat som en korsett, eller jättestor extra magmuskel, som hållit allt på plats och gett en platt mage. När nikotintillförseln upphörde sade det bara *poff* och magen vällde ut över byxlinningen. Jag bara väntar på att någon ska komma fram och gratulera och fråga när bebisen beräknas födas.

Inte på grund av någon vikthets utan mer på grund av mitt ekonomiska sinne har jag koll på mitt matintag och vet att jag inte började äta mer för att dämpa snussuget. Eller okej, jag har ätit obetydligt mer än vanligt. Kanske en rostad macka någon kväll då och då. En extra chokladbit hit och dit. Det är absolut inga mängder. Jag äter inte större portioner eller några extra mellanmål. Det är alltså inte ett kaloriintag som står i rimlig proportion till den kraftiga viktuppgången. Något händer helt klart med kroppen och förbränningen när man slutar med nikotin. Jag läste broschyren "Tobak & vikt" och där står det att viktökingen oftast beror på att man samlar vätska i kroppen och att man ska vänta någon månad innan man väger sig igen men samtidigt står det att den genomsnittliga viktökningen hamnar på 2-3 kilo ett år efter tobaksstoppet.

Riktigt hur illa det var förstod jag inte förrän jag plockade fram ett par svarta kostymbyxor ur garderoben. De har alltid varit alldeles för stora i midjan så jag brukar sällan använda dem. Nu var de nästan för trånga och det var knappt jag kunde stänga gylfen! Då fick jag panik eftersom jag intalat mig själv att jag ökat cirka två kilo och att kroppen kommer att reglera det efter ett par veckor. I söndags vägde jag mig och fick det svart på vitt. Viktökning: fem kilo. FEM kilo?! På mindre än två månader?! Herregud, jag vill ha hälsomidja och inte bullig muffinsmage.

Man kan välja att se det ur ett fåfängt perspektiv och man kan välja att se det ur ett sparperspektiv. Jag väljer att se det ur båda. Min kroppsform gör att jag behöver synbar midja, annars ser jag ut som en mätt säl. När jag tjockar till mig sätter sig allt kring midja och höfter vilket gör att jag inte får på mig mina byxor. Det handlar alltså inte om att välja en lite pösigare tröja för att dölja lite plufs och så är allting bra. Min jobbgarberob är redan snålt tilltagen med ganska få alternativ och det här gör inte saken bättre. Jag har nu bara ett par uppsättingar att varva med vilket kommer att leda till att kläderna kommer att nötas ut och tvättas sönder inom kort. 

Nu till saken: 

i måndags satte jag igång operation viktnedgång. Eller, jag ska ju inte direkt operera bort fettet på någon klinik men det är alltså min nya utmaning. 

Och hur ska detta nu gå till? Jo, jag äter precis som vanligt - men mindre! Fiffigt va? Jag är ingen vän av dieter och det spelar ingen roll hur frälsta människor lever och förespråkar alla sina populära dieter. Folk kan säga vad de vill men jag köper det inte. Jag skulle aldrig orka eller vilja hålla på med t ex. 5:2 dieten eller Lchf.

De jag känner som gått ner i vikt och lyckats hålla den nya vikten har gjort en livsstilsförändring genom att börja röra sig mer och äta mindre. De gör livet lätt för sig utan en massa strikta regler och förbjudna livsmedel. Samtidigt är jag omgiven av människor som försöker banta genom att utesluta kolhydrater, gluten, mejeriprodukter och jag vet inte allt. Verkar skitjobbigt och inte har jag sett något vidare resultat heller. Men var och en blir salig på sin tro. Och min metod påverkar inte ekonomin negativt eftersom jag inte behöver handla några dyra specialingredienser. 

Nåväl, jag är lyckligt lottad som inte lider av övervikt men jag tänker använda mig av min egen metod för att få bort mina överflödskilon. Jag byter ut onyttiga livsmedel mot nyttiga (i den mån jag pallar) och drar ner på kolhydraterna tills valken på magen är borta. Jag är inne på dag tre och känner att jag har koll på läget. När det blir lite tråkigt eller när jag blir sugen på en massa onyttigheter så bildgooglar jag före- och efterbilder på människor som gått ner i vikt (jätteroligt!) och tänker tillbaka på hur jobbigt det var att sluta snusa under de första snusfria dagarna. Lite godissug är faktiskt ingenting jämfört med snusstoppet.

Jag äter bröd men nöjer mig med en macka istället för att ta två. Igår åt jag en potatis istället för tre till middag. Jag har bytt ut kvällsmackan mot en frukt. Vi får se om det här funkar och hur lång tid det tar att bli av med muffinsmagen. Tyvärr har jag inget tålamod och vill ha resultat direkt men än en gång är en utmaning vad det låter som, dvs något ansträngande.

Surtant men inte senil än

Jag kämpar på. Ser framför mig hur jag snart kan åka runt bland skolorna och föreläsa om nikotinets skadliga inverkan på kroppen. Kids, don't do snus.

Innan dess måste jag att gå till min vanliga arbetsplats och jobba. Att vara trevlig mot alla kommer att bli den största utmaningen. De senaste dagarna har jag varit en riktig surtant och allt är snusstoppets fel. Helt plötsligt är alla dumma i huvudet, utom jag naturligtvis. Mig är det givetvis bara synd om. För att inte tala om hur mycket det här rubbar sömnen! I natt vaknade jag tre gånger mellan olika drömmar och hade svårt att somna om. Det var som att ha Netflix inkopplat i hjärnan och se tre actionthrillers efter varandra - i sömnen. Drömmarna kändes så verkliga och lite otäcka att jag var helt utmattad när jag vaknade i morse. 

Men jag har hittat ett bra botemedel när motivationen tryter och missbrukardelen i min hjärna gör allt för att komma på bra ursäkter.Jag läste att snus ökar hjärtslagen med 10-20 slag per minut. Att det fungerar på mig beror på att jag även hört att hjärtat är programmerat att slå ett visst antal slag under vårt liv. Ett kvinnohjärta slår 3,5 miljarder slag och då vill jag inte slösa mina hjärtslag i onödan. 10-20 slag per minut är ju ett himla slöseri och jag vågar inte räkna ut hur mycket det är under alla mina år som snusare.

Idag noterade mitt uppmärksamma öga att AMF dragit 84 kr även nu i januari?! Jag ringde dem redan i december för att säga upp mitt pensionssparande och fick då beskedet att autogirot automatiskt upphör till årsskiftet utan att man själv behöver anstränga sig. Perfa, tänkte jag, en sak mindre att hålla reda på. Men varför har de då dragit pengar nu? 

Det var bara att leta fram numret och ringa upp ännu en gång. Så här efter samtalet förstår jag att de nog har det hyfsat stressigt just nu och blir väl totalt nerringda av oroliga pensionssparare. Jag fick prata med någon ung tjej som lät som om hon var typ 15 år. Det lilla flickebarnet sade -Nej, du har inget sådant sparande och inget autogiro på 84 kr. Jag tänkte "Hur kan hon veta det?" samtidigt som jag stirrade på min banksida där det tydligt framgår att beloppet dras en gång i månaden. 15-åringen i andra änden märker att jag låter tveksam och i ett försök att låta övertygande tar hon i lite och säger bestämt - Jo Ingalill Eriksson, du har INGET sådant autogiro. Som om jag vore en besvärlig och senil gammal tant. Ingalill Eriksson?! Jag heter inte Ingalill Eriksson. Det blir tyst i luren. Hon inser själv att hon hade fel kund uppe på sin skärm. Snabbt säger hon - Personnummer, tack. Då går det snabbare och jag får förklaringen att jag tecknat en riskförsäkring som ger familjen ett litet ekonomiskt skydd om något händer mig. 

Jag kanske är lite senildement trots allt, eftersom jag inte har något som helst minne av att jag tecknat någon sådan försäkring, trots att jag uppenbarligen har det.

Imorgon får jag städa bort julen, skönt!

Överallt utom i kylen då. Min man smet iväg och köpte en till julskinka (!) när de reade ut dem för 39 kr/kilot. Han sade att han inte kunde motstå gott protein till det priset. Han tillagade den häromdagen och nu äter vi skinka till allting igen. 

Köpstopp OCH snusstopp

Mitt förra blogginlägg var nummer 200. 

Wow, det hade kunnat uppmärksammas med ett rungande HURRA HURRA om det inte vore för att jag var totalt världsfrånvänd och mådde apa när jag skrev det. Det tog mig två timmar att skriva de få raderna och lyckas läsa igenom dem efteråt. Nu känner jag mig redo att berätta varför. För fyra dagar sedan slutade jag snusa och jag känner mig fortfarande som en kallsvettig narkoman på rehab. Jättefräscht sätt att starta nya året på, och nyårsafton blev väl sådär halvkul för alla inblandade. Humöret åker jojo och jag har en tendens att vara rätt ocharmig emellanåt. Men det är ju bara tillfälligt och de kommer att tacka mig sedan, när de inser att detta gör oss lite rikare i längden.

Snusstoppet var ett spontant infall och ingenting jag hade planerat även om tanken legat där och gnagt ett bra tag. Det som stört mig är att jag kämpat så hårt för att dra ner på alla utgifter samtidigt som jag slängt ut pengar på...SNUS?! 

Tyvärr, den hedersamma utmärkelsen Årets Sparmedalj 2014 gick inte till Snålcoachen. Juryns motivering: För snål för att betala 2 kr för en plastpåse på mataffären men det går kanonbra att vid samma köptillfälle betala 26 kr för en dosa snus. Diskvalificerad. En brödrost framstår som mer intelligent.

Jag har snusat i ungefär 15 år men gjort flera längre uppehåll, både när jag skaffat barn och när jag bott utomlands. Nu är det många år sedan men jag har inget minne av att det var någon större grej att lägga bort snuset då. Jag har alltid bara använt portionssnus och var så diskret att min egen mamma inte ens känner till mitt snusande efter alla dessa år. Eftersom jag inte har problem att hoppa över det där stoppa-in-en-påssnus-momentet emellanåt när nöden kräver så ansåg jag mig inte heller vara särskilt beroende. Alltid lika roligt att vi tror att vi har kontroll över vårt handlande. De flesta av oss lever i livslögner och jag är givetvis inget undantag. Samtidigt som jag tyckte att jag hade kontroll så lade jag märke till att jag ökade snusandet för att toleransen höjts och kroppen krävde mer nikotin. Vilket i sin tur naturligtvis leder till ökade kostnader. Prognosen pekade inte på någon minskning av snusandet, snarare tvärtom.

Jag är helt enkelt less på att behöva betala för snus samtidigt som jag vill spara mer pengar. Därför bestämde jag mig och gick cold turkey. Ingen nedtrappning och inga nikotinhjälpmedel. Inget daltande med mig själv. Istället är det face the pain som gäller. 

Första dagen ville jag bara dö. Detta sagt av någon som förnekat att hon skulle vara beroende, haha. Jag drabbades av rätt kraftiga abstinensbesvär, ungefär samma symptom som influensa. Vidrigt, men man får ju skylla sig själv. Andra dagen kändes det svårare, jag mådde inte riktigt lika dåligt så suget blev mer påtagligt och viljan måste hela tiden vinna över begäret. Tredje och fjärde dagen kom suget i intervaller och värst är det efter måltider, särskilt under eftermiddag och kväll. 

Jag försöker köpslå med självdisciplinen och vill gärna övertala mig själv att börja igen. Att det kanske var förhastat, trots allt. Nedtrappning fungerar nog bättre, trots allt. För att inte tala om favoriten: det är inte så dyrt. 700-800 kr i månaden är överkomligt för någon som inte slösar pengar på något annat. Jag har råd! 

Och då ska vi komma ihåg att jag bara är inne i första fasen än så länge, nikotinabstinens. Sedan kommer nästa fas, psykologisk abstinens och den är tydligen mycket svårare att bemästra. Jag har ingen aning om jag kommer att orka hålla ut hela vägen men jag ger det ett försök. 

Till alla som aldrig snusat - ett varmt grattis på er! Och vad ni än gör, börja aldrig.

Sista dagen på Otroligt Ordningsam Oktober

Nu är det dags att slutredovisa OOO-månaden. 

Hur Otroligt Ordningsam var jag egentligen denna oktobermånad? Jag gick ut hårt i starten och imponerade stort med en köksrensning som aldrig sett sin like i mitt liv. Mest nöjd är jag faktiskt med teven som försvann ur vårt sovrum. Aldrig saknad, redan glömd. Men tyvärr tacklade jag av lite mot slutet och har fortfarande oarbetade områden kvar. Sammanslaget har jag definitivt gjort mig av med tio saker om dagen men inte alls i den takt och omfattning som projektet behöver. Detta är förödande i många avseenden, inte minst när det gäller min image. Jag är pedant ända ut i fingertopparna och jag älskar att rensa och ha ordning överallt, så hur kunde jag bli en sådan slacker på slutet? Jag ger mig själv bakläxa och ska försöka bli färdigt under november. 

Återigen skyller jag på årstiden. Min man är sjuk, han har fått en MANCOLD. Skämta inte om att det är jobbigt, det är precis vad det är - för mig alltså. Han hinkar te med absurda mängder honung och tycker synd om sig själv. Det känns lite som att vabba, inte konstigt att jag inte hinner röja någonting i klädkammaren. 

På jobbet hade jag medvind och fick upp resultatet på månadens allra sista dag. Bitter som en mandel var jag i morse över att inte ha uppnått mina säljmål men i sista sekund skrällde det alltså till och jag lyckades med nöd och näppe nå säljresultat. Vilken humörvändare! Det betyder att nästa månadslön blir dräglig och det är minst sagt betydelsefullt med tanke på att julen närmar sig. Pengar måste öronmärkas och avsättas till diverse extrautgifter.

Idag fick jag ett sms om att mina italienska delikatesser finns att hämta på ett utlämningsställe nära mig. Jag hann inte hämta dem idag utan får göra det i helgen. Jag hoppas verkligen att det inte är några färskvaror eftersom jag planerar att ha en trevlig matkväll med vänner och jag tvivlar på att någon kommer hit frivilligt så länge min man försöker hosta upp inälvorna.

Avslutningsvis vill jag berätta att jag, via lite slösurfande, såg ett par snygga skor på en blogg. Av ren nyfikenhet klickade jag på länken och kom till den webbutik som säljer skorna. Under själva priset stod det "från 41 kr kr/mån". Ännu mer nyfiken klickade jag på alternativet att delbetala skoköpet. "Den gällande årsräntan är 19,90% vilket motsvarar en effektiv ränta om 29,22%". Herregud, hoppas verkligen att folk tänker igenom ett köp minst tre varv innan de bestämmer sig för den här typen av betalningsalternativ. Hej Lyxfällan...

Det stora handduksbytet

Ljuva lediga dag. Min alldeles egna helgdag, mitt i veckan. Som jag värdesätter den! Tyvärr var det så förbannat kallt att jag blev tvungen att leta fram ett par vantar när jag skulle gå ut med hunden. Resten av dagen tillbringade jag på sängen med böcker och min laptop. Kanske inte så effektivt men väldigt härligt.

För ett tag sedan, när jag rensade köket, upptäckte jag att våra kökshanddukar är en bedrövlig syn. Några av dem har jag fått i present och de var en gång i tiden riktigt fina. Tyvärr har minstingen använt den som servett ett par gånger för mycket och det finns fläckar som inte längre går bort i tvätten. En annan kökshandduk har fått ett hål nertill. Jag funderade på om jag skulle kasta dem eller inte men lät dem sedan ligga kvar i lådan. Eftersom jag inte har så många och de behövs. I samma veva bestämde vi oss för att köpa nya handdukar och kökshanddukar till personalköket på jobbet. Eftersom vi är måna om arbetsgivarens pengar gick vi till Hemtex för att köpa nytt. 

Nu tror ni att jag passade på att köpa kökshanddukar till mig själv för jobbets pengar men nej, så fräck är jag verkligen inte. Istället kom jag att tänka på just de handdukarna när jag såg att jag hade fått ihop till ett presentkort på en av panelerna. Så jag valde helt enkelt att ta ett presentkort på Hemtex. Det brukar ta en eller ett par veckor innan presentkortet dimper ner i brevlådan men den här gången kom det redan i måndags. Jag spillde naturligtvis ingen tid utan tog med mig presentkortet igår så att jag kunde traska iväg på lunchen för att köpa nya handdukar. Det tog mig en halvtimme eftersom jag var tvungen att gå runt och fingra på precis allting därinne. Det blir väl lite så när man har köpstopp och helt plötsligt har en hundring att spendera. Var nästan på vippen att köpa nya tallriksunderlägg istället men bannade mig själv, det här var minsann ingen nöjesshopping. Jag fick fyra stycken helt okej kökshanddukar för 98 kr och har nu 2 kr kvar på presentkortet. 

Nu behöver jag bara tvätta de nya handdukarna så kan jag rensa ut och kasta de gamla. Är otroligt tacksam över dessa extra småsummor som gör att jag kan lösa saker och ting utan att bryta mot mina regler. 

Nyttig eller onyttig november?

Utmaningarna avlöser varandra och Nyttiga November står näst på tur. Det är ett fantastiskt initiativ och förmodligen skulle vi alla må bättre av att få in lite nyttigare vanor. Själv är jag inget hälsofreak men jag är mån om vad jag stoppar i mig. Naturligtvis skulle jag kunna anstränga mig och vara extra nyttig under en månads tid men jag upplever att mitt hårda sparande redan begränsar mig tillräckligt. Jag slänger inte ut pengar på onödiga godsaker och äter inte ute vilket gör att jag helt enkelt inte känner mig sugen på att kliva ner ytterligare ett pinnhål. 

Hemskt ledsen för det men tänk er själva, var hamnar jag då? Jo, på misärnivå. Eftersom det inte finns mycket kvar att utesluta så väljer jag alltså att stå över denna gång. Nedan följer en liten redogörelse för hur nyttig/onyttig jag är. 

Jag promenerar till och från jobbet och tar alltid trapporna och aldrig hissen. Hunden ser till att jag regelbundet kommer ut i skog och mark. När det gäller kosten är jag hyfsat vettig med några få avvikelser.

Jag äter inte:

• skräpmat
• helfabrikat
• chips
• dricker inte sötdrickor som läsk eller saft
• undviker e-nummer och tillsatser i den mån det går
• använder inga lightprodukter

Jag äter mycket:

• frukt och grönt
• fullkornsprodukter
• gröt

Mina laster är kaffe, choklad och portionssnus (ni behöver inte ta upp att det inte är förenligt med vare sig sparande eller hälsosamt leverne. Jag är väl medveten om det redan och jobbar på det...). Men jag är en måttlig gottegris och har inga planer på att skära ner på den lilla chokladbiten. Då och då kan jag inte låta bli att äta en rostad macka med sylt och det är inte heller något jag är beredd att plocka bort. Inte när jag gått från att mumsa helggodsaker som dyra ostar och charkuterier till att nöja mig med att festa till det med en simpel macka eller lite fruktsallad. 

Jag har däremot glädjen att få följa er andra som tänker kämpa på och leva supernyttigt under november. Det är något jag verkligen ser fram emot och jag hoppas att ni ger uttryck för lidandet i form av abstinens efter chips och läsk eller vad ni nu har för laster.

Gratiskväll

Mitt nöjeskonto ligger som bekant på noll. Väldigt mycket noll. Att gå på krogen eller att köpa icke förnödenheter är liksom inte förenligt med den exakta lydelsen i köpstopp. 

Nu är det inte så att jag förespråkar ett asketiskt leverne med total försakelse där man aldrig får göra något kul. Vill man gå ut och äta på restaurang så går man och äter på restaurang. Känner man att man inte kan leva utan att spela golf så ska man golfa. Det gäller bara att ha koll på sina prioriteringar. Men mina prioriteringar har varit att avstå helt från kostsamt uteliv för att bryta konsumtionsmönster och gamla vanor och därför har jag varit extra sträng mot mig själv. Jag är ett sådant där vidrigt kontrollfreak som går all in och gillar inte att behöva göra fler undantag än absolut nödvändigt. Märkligt nog finner jag det mer tillfredsställande att avstå än att ge efter för impulser, samtidigt som jag naturligtvis också behöver få roa mig någon gång emellanåt.

Av den anledningen tror jag att jag var den som hade absolut trevligast i går kväll. Det var lite som att ha sin första permission efter tio månader i ett sparfängelse med fullständiga restriktioner. Kvällen bjöd på asiatisk mat och en två och en halv timme lång film på bio. Ni kanske minns att jag för ungefär två veckor sedan skrev att jag ville se en särskild film på bio utan att för den sakens skull behöva tulla från eget konto? Det visade sig vara busenkelt, bara att gå med jobbet och låta jobbet bjuda. Något jag givetvis är väldigt tacksam över och uppskattar mycket. Inte bara för att de stod för fiolerna utan för att det var mysigt att göra något tillsammans en kväll utanför arbetstid. Vi har ingen aw-kultur på min arbetsplats eftersom vi ofta jobbar långa dagar och en del har lång resväg hem. 

Att jag snabbt nådde målet bjuder helt klart in till fler utmaningar av samma slag. 

Vad vill jag ha? Vad vill jag göra och hur ska jag göra för att få det? Precis som när jag använder presentkort från olika paneler för att köpa nagellack eller när jag går till bibblan för att köa på en omtalad bok jag bara måste läsa finns det säkert fler kryphål att hitta i köpstoppslagen.

Det är nästan så att jag tror att det inte är nagellacket eller biobesöket som lockar mest utan utmaningen i själva uppgiften. Det blir som en tankenöt och det är stimulerande att utmana sig själv och se om det går att hitta en (kostnadsfri) lösning. 

Det blir bara bättre

I det här hushållet är jag inte högsta chefen inom rensa- och kastadepartementet. Jag vill gärna tro det och har absolut en högt uppsatt position men inom vissa områden finns helt klart en annan beslutsfattare. Hemelektronik är ett sådant område. Min man älskar sladdar. Eller rättare sagt, det som sitter fast i ena änden av sladden. Det är inte ett intresse som vi delar. Mången gång har jag tänkt att jag borde ha köpt allt sladdlöst innan jag införde mitt köpstopp. Ni som varit med ett tag kanske kommer ihåg att jag har en kompis som låtit bygga in all el i sitt nya hus, inga synliga kablar. Jag är fortfarande grön av avund och vill helst inte prata om det.

Men som jag nämnt tidigare är vi sådana som ogärna byter ut fungerande prylar och därför behöll vi vår första platt-tv. Den fick tjänstgöra som dataskärm i vårt arbetsrum under flera år. När barnen inte längre ville dela sovrum gjordes arbetsrummet om till vårt sovrum och skrivbordet med dator och skärm fick stå kvar. Ända sedan dess har jag irriterat mig på den där brutalt stora skärmen som står och skymmer utsikten mitt i det fina burspråk som hör till rummet. Inte nog med det, det bildas ett enormt ormbo med sladdar från alla apparater. Det går inte att flytta på åbäket till skrivbord eftersom rummet är för långsmalt för någon annan placering. Jag skulle helst av allt vilja kasta ut hela skiten och någon gång försökte jag nämna det för maken, men talade givetvis för döva öron. Att ha en tv i sovrummet förgyller tydligen hans tillvaro något enormt. 

Så...döm om min förvåning när tv-skrället drog sin sista suck igår kväll! Det gick inte att få liv i den igen och innan någon skulle få för sig att lämna in den på reparation såg jag till att den forslades iväg, kvickt som attan. Inte för att jag tror att det är värt att reparera en så gammal tv, om det nu överhuvudtaget går. I all iver passade jag på att hiva en lampa som stod där också. Den fungerade säkert fortfarande men vi har inte haft den tänd på år och dar och jag såg min chans att bli av med ytterligare en sladdpryl. När vi ändå höll på menar jag. Nu ler jag som en tok varje gång jag passerar rummet. Det ser så luftigt ut. Ljusare. Finare. 

Min rensning av pennburken på skrivbordet bleknar bort i jämförelse med detta.

Visst, skrivbordet står kvar men det är åtminstone i jämnhöjd med fönsterbrädorna och skymmer inte fönsterrutorna. 

Ett litet tillägg...jag saboterade inte tv:n, vilket många av er säkert tror.

Bokmalen som fastnade i en bok

Ni tror förmodligen att jag ägnat varenda vaken minut av dagen åt att rensa och har hunnit stapla fem fulla sopsäckar med utrensade grejer. Fel, helt fel! Jag har knappt börjat. Nu tror ni att jag hastigt insjuknat i hög feber men det är också fel. Jag råkade fastna med en bok mellan de nödvändiga hundpromenaderna. Jag har sträckläst och är nu klar. Boken lånade jag på biblioteket igår och den heter "Sanningen om IKEA". Den har ett par år på nacken (utgiven 2010) men är läsvärd ändå. Författaren går hårt på sin gamla arbetsplats och det är ingen trevlig bild han ger av möbeljätten. Det var exakt så där härligt snaskigt, skvallrigt och elakt att det blev omöjligt att lägga den ifrån sig. Bortsett från skvallret var det intressant att läsa om hur IKEA drivs och hur genomtänkt varje liten detalj i varuhusen är. Och oavsett sanningshalten i skildringen måste jag säga att jag alltid har stört mig av bilden av Kamprad som folkligt och enkelt nationalhelgon som hellre traskar runt i trasiga gamla stövlar med hål i än köper nya. Det blir bara tramsigt. 

Apropå läsning snubblade jag även över den här: http://blog.svd.se/hedeliusaffarer/2014/09/30/sa-har-blir-du-rik/

För er som föredrar ursprungstexten från Business 

Insider: http://www.businessinsider.com/8-financial-rules-that-apply-to-everyone-2014-9

Särskilt gillade jag:

"Om du spenderar pengar på saker kommer du i slutändan att ha saker och inte pengar. Regel nummer ett är att välstånd är de saker du inte ser." 

Inte så mycket nytt egentligen men alltid trevligt när långsiktigt framtidssparande får lite uppmärksamhet. Hittade den här bland kommentarerna "Vad är poängen med att sitta på en påse pengar klädd i säck och aska?" Det är lika roligt varje gång. Förvånande att ingen orkat skriva klassikern "Man kan bli påkörd av en buss imorgon och vad har man då för nytta av sina pengar?"

Vi som ser poängen med att sitta på en påse pengar kämpar vidare. 

Nu ska jag rensa ut minst 10 saker under minst 10 minuter. 

Så, sluta läsa här nu och gå och rensa någon låda istället...

Från en utmaning till nästa

Så här på Super Spar Septembers sista dag hade jag tänkt briljera med så låga utgifter som möjligt. Det var den där yoghurten och bananen som köptes på morgonen innan jobbet men jag hade faktiskt tänkt mig att det skulle stanna där. Så blev det givetvis inte.

Idag har vi haft möte med ledningen. Det är vid sådana tillfällen som finkjolen åker på och man vill verka proffsig. Fem minuter efter mötets början lyckades en vass kant fastna i strumpbyxan och ritch, en bred reva från knäskålen och ner på benet. Då känner man sig inte lika fin och proffsig längre. Vid första bästa tillfälle lämnade jag sällskapet och galopperade jag bort till närmaste strumpförsäljningsställe för att köpa nya strumpbyxor. Det visade sig att de hade ett erbjudande, "ta tre, betala för två" och jag insåg att det var lika bra att nappa på det. Det blir billigare i längden än att köpa ett par nu och sedan gå och köpa ännu ett par osv.

De går åt. Jag använder strumpbyxor nästan dagligen och har utvecklat särskilda taktiker för att få dem att hålla så länge som möjligt. Det blir så när man har barn och nu även hund. Strumpbyxor och valp är en mycket dålig kombination så det smartaste är att ta på sig dem allra sist, nästan utanför ytterdörren. 

Men om vi släpper mina benklädnader och fokuserar på månadsskiftet så har jag börjat planera för pedant-oktober. Ungefär som en hoppryttare går banan innan start för att få överblick har jag stövlat runt här hemma för att memorera en bra rensningsrutt. Bloggaren Spartankar har gjort en lista med 10-minuters aktiviteter, något jag tyckte var väldigt smart. Jag har nu lovat mig själv att rensa (minst) tio minuter om dagen. Den övriga familjen himlade med ögonen och bytte blickar (de tror inte att jag ser men jag ser allt) när jag presenterade förslaget och jag misstänker att det kommer att krävas lite påtryckningar från min sida för att få med dem på detta. "Ni slipper i alla fall spara kvitton" kvittrade jag glatt och låtsas att de tycker att oktoberutmaningen är lika kul som jag tycker. 

Imorgon är jag ledig och kan gå ut hårt i starten. 

Redovisning av fjärde SSS-veckan

Bästa kvällen i veckan är helt klart söndagskväll. Då anstränger vi oss så lite som möjligt och bara hänger. Nedvarvning på högsta nivå och klädkod noppiga mjukisbyxor. 

Pengamässigt är det bra medvind i seglen. Idag loggade jag in på min bank och hittade en väldigt fin överraskning. En premievinst på 1000 kr. Det är alltså en vinst på mina premieobligationer och pengarna sätts automatiskt in på mitt avkastningskonto. Eftersom jag inte har sålt en enda pryl under Super Spar September blev jag överlycklig över att äntligen få något att skriva under rubriken "Pengar in". 

Oh happiness!

Dessutom följde jag upp gårdagens utmaningar (eller delmål, om man nu vill). Jag kilade in på biblioteket men de kunde inte svara på huruvida de kommer att ta in boken jag skrev om igår. Detta beror på att den släpps först i april 2015. Jag hade tydligen råkat missa den lilla detaljen...

Istället har jag valt att bevaka boken på Adlibris. Jag inser att jag har gott om tid på mig att panta burkar eller vad jag nu ska göra för att få ihop de 208 kr som krävs. 

Jag har även lagt ner lite tid på den där biobiljetten. Pratade med två kvinnliga kollegor som båda gärna vill se filmen och vi bestämde att vi ska gå tillsammans. Så nu smider jag fruktansvärt snåla planer på att be jobbet betala. Ska höra vad de andra två tycker om det. Ni ser hur galet sniksnål jag blivit, helt utan skam i kroppen.

Sonens vän är fortfarande kvar här. Ska hon sova här i natt? Ska hon åka hem? Det är det ingen som vet. Det börjar kännas som om hon flyttat in. Jag kanske kan få hennes barnbidrag skickat till mig, hehe. Till middag åt vi makens berömda hemlagade hamburgare. Han bakar dessutom hamburgerbröden själv och de är superfina, med sesamfrön på och allt. En väldigt trevlig söndag, helt enkelt. 

Mat - 561 kr

Hygien - 35 kr (schampo. Attans vad allt börjar ta slut nu...)

Nöjen - 0 kr. 

Kläder/Utseende - 80 kr. Luggklippning.

Transport - 0 kr

Övrigt - 312 kr. 

Delat på fyra blir matkostnaden ca 140 kr/person och ca 20 kr/dag.  Siffror som gör mig nöjd. Två dagar kvar och sedan går jag över till Otrolig Ordningsam Oktober. Hjärtat gör glädjekullerbyttor vid blotta tanken på denna underbara utmaning. Ordning och reda är det jag älskar mest av allt. Hoppas bara att de andra bloggarna kommer med tips om hur man får med sig slarviga familjemedlemmar på otrolig ordningsamhet...

Hänger små utmaningar och morötter framför näsan

Sonens kompis sover över här en natt till. De har tillbringat dagen med att ligga och titta på ett antal filmer, med nerdragna persienner. Jag tvivlar på att de noterade att solen sken idag men jag låter det passera utan kommentar. Eller, jag kanske råkade säga något om vampyrer. Och risk för blodproppar. Men jag låter dem hållas, imorgon när hon åkt hem kan vi tvinga med sonen ut i skogen på några stärkande hundpromenader och på så sätt bromsa den begynnande bristen på dagsljus. 

Jag hade en liknande period i min ungdom. Inbiten bokmal som jag var i yngre tonåren så ville jag bara försvinna in i böckernas värld och absolut inte följa med mina sportiga föräldrar på utomhusaktiviteter. Äpplet faller inte långt och allt det där...

Min man plockade duktighetspoäng genom att tacka nej till Ölmässan igår. Nu avböjde han visserligen inte på grund av någon sparsamhetsiver utan av trötthet men ändå. Vi sparade minst inträdet på 250 kr genom att han ändrade sig och hoppade över besöket. 

När det gäller nöjesbiten har jag satt upp två små mål. Mål som givetvis inte får kosta pengar ur min egen plånbok (enligt min egenhändigt skrivna Köpstoppslag). 

Mål 1. Jag vill väldigt gärna läsa Fredrik Eklunds bok "The Sell". 

Tveksamt om biblioteket kommer att ta in den och om de gör det kommer det kanske att dröja. Jag är lite otålig också och hade helst velat ha den bums. Och orka vänta till julafton...

Mål 2. Jag skulle vilja gå på bio och se filmen Gone girl som har premiär i början av oktober. Filmen är baserad på en bok som jag fick i julas och som höll mig vaken i nästan två nätter eftersom jag inte kunde lägga den ifrån mig. 

Så, hur löser jag detta? Biobiljetterna är enklast, jag har lyckats få ihop 1455 poäng på Aftonbladets panel. 1000 poäng = 1 st biobiljett. Jag brukar samla ihop till två biljetter innan jag löser ut dem men det är omöjligt att få ihop det på 1-2 veckor. 

Eklunds bok finns att beställa på nätet och kostar 19.86 dollar. Frakt tillkommer. Jag tänker givetvis kolla med bibblan först men om de inte har beställt den så funderar jag på att skaffa den på annat sätt. Jag behöver bara lösa finansieringen. Tyvärr går det inte att betala via Paypal, vilket är väldigt synd. Av en händelse råkar jag ha en liten slant som sitter fast på Paypal då jag inte lyckats föra över dem till mitt svenska bankkonto. Det är pengar som legat kvar där sedan jag provade på en PTC-sajt (Paid to click) för något år sedan. Enkätföretaget Shoppanel betalar också via Paypal men eftersom de betalar ut i svenska kronor är det bara att smidigt föra över dem till bankkontot. 

Köpstopp går väl på sätt och vis ut på att inte vilja ha något alls men jag tycker att det är lite roligt att ha något litet sparmål i sparandet så länge jag håller mig till spelreglerna. En liten utmaning. 

Kluriga små nötter att försöka knäcka. 

Super Spar September!

Både Frivid42 och Familjen Fri uppmanar till snålmånad och jag kan som vanligt inte låta bli att hoppa på spartåget när det kommer. Härmed bekräftar jag att jag med glädje deltar i utmaningen Super Spar September. 

Sänkning av kostnader:

Det här blir en tuff nöt med tanke på att jag redan har köpstopp och noll kronor i fickpengar. Vi har varken Netflix, Spotify eller några andra abonnemang att säga upp. Men jag ska göra mitt bästa för att klura ut några riktiga snålvägar till extra rikedom. Kan tänkas att jag kommer på något mer under resans gång men just nu lägger jag upp det så här:

* Få ner matkostnaden. Det kommer att serveras många nyttiga grytor och soppor under Super Spar September. 

* Inte ringa från mobilen i onödan (undantag: när jag behöver nå barnen). Jag har nämligen ett äldre abonnemang där det inte ingår fria samtal eller sms. 

* Undvika att åka kommunalt i onödan eftersom jag använder mig av ett kort som jag laddar med valfritt belopp. Jag har någon hundring kvar på SL-kortet som jag givetvis kan utnyttja men tanken är att inte fylla på kortet något mer under hela september. Jag promenerar redan till och från jobbet så där finns ingen kostnad att dra in på. 

* Givetvis inte köpa mat/fika ute. 

* Sluta köpa choklad. Köpa mindre choklad.

Ökning av inkomster:

* Jag har rörlig inkomst med bonusbaserad lön så det är kämpa som gäller.

* Försöka pressa in lite övertid i det redan späckade schemat.

* Försöka att hitta något mer att sälja. Helst något som min man inte blir vansinnig över när han märker att det saknas (typ hans surroundsystem). 

Vi brukar ligga på cirka 22 000 kr i månaden i löpande utgifter, inkl. mat men inkomsterna är svårare att fastställa när vi har eget företag och min berg-och-dalbane-lön.

En käpp i hjulet är ett inplanerat IKEA-besök om en vecka (samåker med en kompis som ändå ska dit) eftersom en av mina söner är lovad ett skrivbord och en skrivbordslampa. Detta skrivbord behöver införskaffas hur som helst men det blir en spännande prövning att traska förbi alla backar med billiga värmeljus och servetter utan att lägga något i varukorgen. Jag funderar på att betala skrivbordet med barnens pengar istället för mina egna, som jag hade tänkt från början, för att hålla isär pengarna. Samma tänk som man måste ha som egen företagare när det gäller att hålla isär företagets ekonomi och privatekonomin. I det här fallet är mitt personliga lönekonto = privatekonomin.

Återkommer när jag lyckats klämma fram ytterligare sätt att superspara.

Hälsningar från Snålräven

Specificerade livsmedelskostnader

Nu har jag satt mig ner och räknat samman Familjen Fri's (http://familjenfri.se/) utmaning, att bokföra alla livsmedelsinköp för april månad. 

Oj, oj! Jag fick TOKRAPTUS när jag såg vad vi lagt på godsaker. Min man köper alltid chips och dipp på fredagarna (det är tydligen heligare än Bibeln) och barnen får lördagsgodis. Visserligen var det påsk i april men ändå, jag har läxat upp dem ordentligt. Det visade sig nämligen vara vår tredje största utgiftspost! Fy skäms, bot och bättring. 

Färdigmaten var en färdiggrillad kyckling, förutom den lilla pippin har vi lagat all mat från grunden. Kött & fisk låg också högt, särskilt med tanke på att jag tycker att vi var duktiga både på att äta upp det som låg i frysen samt svängt ihop en del vegetariska middagar. 

Övriga poster finns inte mycket att säga om, det känns rimligt för en familj på fyra personer med två aktiva barn i uppväxtåldern. Då räknar jag även in att de varit hemma en del (inte minst hela påsklovsveckan). Den höga kostnaden för läkemedel sammanfaller med pollensäsongen men nu har vi bunkrat så familjens tre allergiker har så det räcker och blir över. 

Bröd & Kex: 189 kr

Mejeriprodukter: 696 kr

Kött & Fisk: 597 kr

Stapelvaror: 319 kr

Ägg: 24 kr

Frukt & Grönt: 569 kr

Godsaker: 581 kr

Dryck: 78 kr

Färdigmat: 53 kr

Förbrukningsartiklar: 272 kr

Läkemedel: 390 kr

Utemat/utefika: 298 kr

Ospecificerat: 68 kr 

Den här utmaningen har varit minst lika lärorik som snålmånaden. Hädanefter blir det definitivt restriktioner vad det gäller helggodsaker.

Förtydligande snålmånad

Jag vill förtydliga en sak: den här månaden kör jag dubbla utmaningar. 

Det är dels Familjen Fri's sporrande uppgift att bokföra alla livsmedelsinköp under en månad, dels Kanjagblirik's utmaning att delta i en snålmånad. Det här är med andra ord två helt olika projekt och detta måste hållas i åtanke. Trots detta vill jag sammanföra de två delarna med varandra eftersom jag tycker att de passar ihop och tillsammans motiverar de mig att driva sparandet hårdare under en månads tid. 

Anledningen till att jag tar upp det nu är för att förtydliga vad jag skriver om. Vad är skillnaden mellan de två utmaningarna? Den viktigaste skillnaden för mig är att snålmånaden beräknas utifrån en person och inte en ev. partner medan Fri's bokföringsuppdrag gäller bådas livsmedelsinköp. Jag utgår i alla fall ifrån att det är tänkt så. Min man och jag handlar mat väldigt olika ofta och olika mycket så det skulle aldrig gå att sammanställa vår totala matkostnad utifrån vad bara en av oss handlat. I övrigt handlar det för mig om att se hur lite pengar jag kan klara mig på under april. 

Min man deltar alltså inte i snålmånad men han är ofrivilligt delaktig i bokföringsuppdraget och jag kräver in varenda litet kvitto. 

Länkar till båda utmaningarna hittar du här: 

http://kanjagblirik.blogspot.se/2014/03/regler-snalmanad-april-manad-antar-du.html

http://familjenfri.se/?p=855