Zero waste-trenden

Min sons kompis mamma var här och fikade under veckoslutet. Det var roligt att träffas då vi inte umgåtts sedan barnen behövde övervakning när de lekte. Som sjukskriven umgås jag med samma personer hela tiden och då är det roligt med lite nytt.  

Jag spetsade öronen lite extra när hon berättade att de infört zero waste, i alla fall när det kommer till matavfall. De har helt enkelt bestämt sig för att ta tillvara på allt. Nu är det ju så att det är något av grundnivå för oss hårdsparare och normala människors normala matsvinn är ingenting för oss. Men så intressant att höra hur andra gör. Allt som sjunger på sista versen kör hon i matberedaren och tippar sedan ner det i en köttfärssås. Alternativt gör en innovativ pastasås. Ser tomaterna lite skrumpna och tråkiga ut så mixar hon dem och gör salsa. När jag berättade att killarna här hemma vägrar bönor så tyckte hon att jag ska mosa dem och blanda i köttfärssåsen. Jag har hört tipset förut, men aldrig tagit mig an det och det beror enbart på gamla vanor med inkörda maträtter. 

Jag älskar när man kan mötas i sådant här. När sparsamheten förenar. När vanligt folk också börjar tänka på de små detaljerna. Inte minst för att man själv framstår som lite mindre tossigt snålfreak. Nyfiket googlade jag zero waste-trenden eftersom jag ville hitta fler bra tips, men jag insåg snabbt att det handlar mest om att leva förpackningsfritt och avfallsminimera av hållbarhetsskäl. Medan mitt fokus ligger på att dra ner på kostnader i vardagen. Men eftersom min livsstil går ut på att undvika slöseri och slit-och-släng så antar jag att man kan säga att det ena ger det andra. Även om jag snabbt insåg att jag aldrig kommer att få ett zero waste-diplom eftersom jag gör en massa no-no's som att använda plastburkar och engångsartiklar. Inte heller använder jag menskopp eller tvättbara tygbindor. Jag förstår att det spar pengar men jag känner mig faktiskt inte lockad att prova. Förlåt menskoppsälskare, men så är det.

Jag är inte så duktig som jag borde när det gäller förbrukningsartiklar. Men det handlar helt enkelt om att det funnits andra åtgärder som varit mer kostnadseffektiva än kaffefilter och liknande. Finns det billigt på Ö&B så släpper jag det och fokuserar istället på att minska de verkligt onödiga sakerna i mitt liv. Likväl vill jag bli bättre på att byta ut engångs till flergångs och ska försöka sikta mot det. Mest för att det tilltalar min minimalistiska sida att slippa stapla varor och behöva tänka på att något kan ta slut.

Vi shoppar ytterst sällan något vi inte behöver och har därför lätt att hålla oss under genomsnittet sopmässigt. Zero waste-anhängare tycker inte om frukt-och gröntpåsarna från matbutiken medan jag älskar dem och använder dem till allt möjligt. Bästa påsen! Och jag har faktiskt en hel hög tygtrasor i garderoben (ett lakan gick sönder och klippte det i lagom stora fyrkanter) som jag använder när jag när jag ska torka upp något riktigt grisigt eller putsa skor. I köket använder jag vanlig disktrasa till spill och stickade disktrasor i bomullsgarn till sådant som inte kan missfärga dem. Ett riktigt bra tips som jag snappade upp på nätet är att ha en "ät snart-låda" i kylen där man lägger allt som måste ätas inom kort så att ingenting hinner bli bortglömt. Där kan man lägga allt som behöver prioriteras och planera utifrån vad som behöver ätas upp först. Smart!

Plastbantar ni? 

Förpackningsbantar? 

En slags recension

THE MAGIC OF NOT GIVING A F
av Sarah Knight

För en tid sedan klickade jag hem en bok som jag berättade om i bloggen. Jag valde den på grund av omslaget, för att den skulle ligga överst i en snygg liten boktrave i vardagsrummet. Sådant jag kostar på mig eftersom den var så att säga gratis. (Det inlägget i bloggen hittar ni här: sma-ting-som-satter-guldkant )

Förr kunde jag avverka ett par böcker i veckan, men nu blir det tyvärr inte ens en bok om året. Det tar tid för mig att läsa och romaner skippar jag helt eftersom jag mellan gångerna hinner glömma vad jag läst. Med det i åtanke var den här boken rena drömmen: väldigt lättläst och skriven med stor text och korta avsnitt. Det går lika bra att bläddra i den som att läsa kapitel för kapitel. 

Tyvärr är det här inte min typ av bok. Så här ligger det till, för mig räcker det att kasta en blick i mina barns matteböcker för att jag ska känna mig extremt obegåvad. Jag har också svårt att läsa kartor och att förstå komplicerade monteringsanvisningar. Men varenda gång jag läst en artikel eller handbok i personlig utveckling så känner jag mig för smart för det jag läser. Som om författaren underskattar min intelligens. Hittills har ingen lyckats överraska mig, eller lära ut något nytt. Troligtvis är det inte författarens tanke heller, utan syftet med boken är att tjäna pengar i första hand att underhålla och inspirera oss. Jag vet inte om det bara är jag, men jag får inte ut något av självhjälpsböcker som är fullmatade med självklarheter. 

Väldigt förenklat kan man säga att boken handlar om att sluta lägga tid man inte har på folk man inte gillar och på saker man inte vill göra. En handbok i att fördela sin energi på sådant som betyder något. Skala bort alla onödiga "måsten". Ni hör ju hur trevligt det låter! Och egentligen är det inte en minut för tidigt för en sådan bok att komma in i mitt liv. Men så till de goda råden i boken...

Våga tacka nej till en tråkig middag och stanna hemma för att ta ett härligt bad istället. 

Var tydlig mot dina vänner istället för att trassla in dig i bortförklaringar om de envisas med aktiviteter som du inte gillar. 

Undvik känsliga ämnen på släktmiddagar. 

Tips efter tips om hur man avböjer inbjudan till allt från jobbmöten och aw-träffar till babyshowers och bröllop. Jag får känslan av att författaren bara passade på att rabbla upp alla slags bjudningar hon tycker är astråkiga.  

Men seriöst, hur kunde detta bli en bestseller? Den marknadsförs som briljant och rolig och har sålt som smör. Helt obegripligt. Eller så är självhjälpsböcker bara inte min grej. Antingen det eller så har livet med heltidsarbete och två barn redan för länge sedan tvingat mig att prioritera. Jag har personligen inga problem att säga nej till det mesta som tas upp som exempel i boken. Ärligt talat är jag övertygad om att bokens snygga omslag sålde flest böcker, i kombination med en frestande baksidestext. Tyvärr motsvarar inte innehållet mina förväntningar. Spännande och starka personporträtt ger mig i så fall mycket mer motivation och handlingskraft. 

Dock fanns ett exempel på hur man kan rita upp cirklar med sådant vi bryr oss/inte bryr oss om och märka dem med T för tid, E för energi och P för pengar för att tydligt se vad vi valt att spendera tid, energi och pengar på. Det kanske kan ge en och annan insikt. 

Det spelar inte så stor roll på vilket sätt böckerna ska förändra ens liv, det kan lika gärna handla om bantning eller ekonomi. Det är alltid samma gamla råd som återkommer. Vi har hört det förut men har svårt att bryta gamla vanor och därför behöver vi höra samma sak om och om igen. 

Eller har ni någon annan teori varför? 

Vad ger man en miljonär?

Tja, det beror ju på vem miljonären är. Jag är miljonär och mig kan man ge storpack tvättmedel och jag blir tårögd av lycka. Men genomsnittsmiljonären upplever det förmodligen lite udda att öppna en presentask och hitta Grumme tvättmedel för ett halvår framöver. Egentligen menar jag inte miljonär i ordets rätta bemärkelse heller, snarare höginkomsttagare med fler saker hemma än vad det finns plats för. Presenter till folk med mycket pengar helt enkelt. Eller när man själv vill lägga lite pengar men ändå framstå som en skön typ.

Varje umgänge har sin presentkultur och privata koder i relationen avgör hur den utformas. Som ett exempel har jag och Inredaren outtalade regler kring presenter. Vi kommer tomhänta eftersom vi äter hos varandra på så regelbunden basis att det skulle bli jobbigt att behöva ordna en vinflaska eller blomma varenda gång. Det skulle också bli svårt att veta var vi skulle dra gränsen. Hur blir det med helgluncher? En enkel eftermiddagsfika? Vi har alltså valt att istället strunta i det. Och har jag med mig en kaka betyder det inte att hon måste ha med sig något nästa gång hon kommer till mig. Födelsedagspresenter och liknande ger vi om det förekommer en bjudning, inte annars. Fyller jag år och bjuder över dem = present. Fyller jag år men har ingen bjudning = ingen present. Relationen är väldigt kravlös och generositeten finns där ändå och gör sig synlig på en mängd andra sätt, både genom spontana gåvor och det faktum att vi regelbundet äter hos varandra. 

Givetvis är det utformat utifrån en nära vardagskontakt och utgår från att samma regler gäller för båda. Däremot vore det otänkbart att dyka upp tomhänt hos någon annan som bjuder på middag. Förra helgen var vi bjudna på fest hos en familj som slår ihop tre födelsedagar som infaller tätt i höstkalendern. Ett smart sätt att kunna fira men slippa ha flera kalas på rad. Samtidigt ska man som gäst alltså ha med sig presenter till tre personer, vilket blir lite av en utmaning. Jag är känd som petig och ger bara bort sådant jag verkligen tycker är bra och dessutom kommer till användning. Jag minns när en kompis sade att det är omöjligt att hitta en present (till vuxen) under 300 kr. Skulle man gå efter den teorin skulle det alltså kosta oss runt 900 kr att gå på den här tillställningen. Den här familjen har allt de behöver (och vill ha) och mer därtill. De har för mycket av allt och borde som de flesta andra rensa istället för att bygga på sina prylberg. 

När de bjudit oss på middag har vi kommit med en burk hemgjord marmelad eller Lemon curd. Det är så långt jag brukar sträcka mig när det gäller att ge något till välbeställda prylsamlare. Om ni tänker er någon random grej som normala människor inte brukar ha och som man är i behov av kanske tre gånger under en livstid - då har den här familjen minst två sådana som står och samlar damm någonstans. Varenda udda kökspryl har de också, på nivån timjanskrapa (om en sådan nu skulle existera). Detta nämner jag för att ni ska förstå läget. Min mamma är likadan. Köper fiffiga saker man aldrig hört talas om, vilket i sig är anmärkningsvärt med tanke på att hon håller hårt i plånboken.

Men nog om det och tillbaka till helgens presentutmaning: födelsedagspresenter x 3 och snällt mot plånboken för den sjukskrivne. Som tur är har jag mina små tips och tricks. Jag gick helt enkelt till det ställe jag brukar besöka när jag behöver finfina gåvor för liten peng. Det är en restaurang, saluhall och matbutik som har suveräna presenthyllor. Samma smultronställe jag gick till när vi var bjudna på nyårsfest hos några grannar och för endast hundralappen lyckades jag köpa en present som fick mycket uppmärksamhet och lovord för att den var så "på pricken" till värdinnan. 

De har så mycket snygga förpackningar och det är lätt att hitta riktigt roliga presenter. Jag köpte vitt te från Clipper, chokladtryfflar till de vuxna och roliga chokladkakor till tonåringen. Kostnad för tre presenter: 178 kr. Sedan sitter man nöjt och myser när andra gäster nyfiket pillar på tekartongen och säger - Åh, vilken fin ask! Vitt te? Vad spännande! Var kan man köpa den?  

En annan av mina nära väninnor är hon med soffbordet för 32.000 kr och där jag tror miljonerna förökar sig som fiskar. Tala om presentångest! Vad ger man en sådan? Hon som inte vill ha in någonting som inte är noga utvalt och handplockat. Och innan man har åsikter om det vill jag upplysa att jag är likadan. Inte för att jag är lika kräsen rent prismässigt utan för att jag försöker leva minimalistiskt och rensa ut allt jag inte behöver. Därför blir jag gladare för te och engelska kakor än för något som bara ligger och skräpar någonstans. Lyxiga pumptvålar, doftljus, fina servetter eller roliga kryddor i snygga burkar är presenter som ligger högt upp på min önskelista. Om jag kunde välja vad folk skulle ge mig alltså. Under hundralappen, men så roligt att få. 

Vill man trots allt ge onödiga pryttlar kan jag rekommendera blomsnittare, slevhållare, ljusvässare (anpassar stearinljuset till ljusstaken) eller citrontratt. Även dessa saker ligger under hundralappen. 

 Har ni några suveräna presenttips så dela för guds skull med er i kommentarsfältet. Så slipper både jag och mina läsare stå på Bolaget och köpa ännu en förutsägbar flaska rödtjut nästa gång vi ska bort på middag. 

Avslutningsvis, nästa gång mamma ska få en present blir det en disktrasa från Växbo lin.

Chokladtryfflarna, så mycket roligare än en Aladdinask!

En av de fina teförpackningarna

Presenttips! Finns det coolare chokladkakor?

Recept och mattips

En läsare undrade om jag kan tipsa om vilka tillbehör man kan servera till bjudmat. Det gör jag gärna och jag tänkte att det kan vara bra att svara i ett eget inlägg så att fler kan ta del av mina tips och kanske inspireras. Det är ingen hemlighet att jag föredrar att bjuda på mat som är lättlagad och billig. Samtidigt som jag vill ha nöjda gäster som tycker om maten jag lagat och det kan naturligtvis vara lite knepigt att kombinera.

Mina tre huvudregler när det kommer till bjudmat: 

1. En bra balans:

Bjuder vi på soppa eller gryta är det viktigt att även bjuda på något tuggigt. Så att det inte bara blir mjukmat. Jag brukar fylla brödkorgen med några olika sorters hårda bröd och inte bara mjukt bröd. Bjuder vi på "bara fika" så finns det aldrig endast sött på bordet utan även salt och fruktigt. T.ex. skålar med lite olika salta snacks och ett fat frukt (t ex melon, vindruvor, päron eller jordgubbar. Köper efter säsong och pris).

2. Det får aldrig upplevas snålt.

Hellre för mycket än för lite. Det är bättre att det blir en del mat över. Antingen bjuder vi någon annan eller så äter vi glatt upp resterna dagarna efter kalaset. 

3. Lätt mat - lite tyngre dessert. Tung mat - lättare dessert. 

Trots att vi bjuder på väldigt enkel mat så upplever jag att gästerna trivs med vårt upplägg, att det alltid är någon form av plock och blandning. Vi har oftast barn bland de inbjudna och då är det perfekt att servera tillbehören vid sidan av. 

Våra favoriter som ofta återkommer: 

Fetaoströra (gott som sås, röra, dipp eller pålägg)

Ett paket fetaost (eller Apetina) som man mosar ordentligt med en gaffel. 

1 burk creme fraiche. 

Krydda med svartpeppar

Blanda.

Ädeloströra 

100 g ädelost

1 burk creme fraiche

(jättegott med hackade valnötter i men vi skippar det pga nötallergiker i familjen)

Parmesanchips

Ugn 200 grader

Bakplåtspapper på en plåt.

Lägg små högar riven parmesan på papperet. Platta till dem lite.

Grädda i 4-5 min tills de är gyllenbruna. Akta så de inte blir brända. 

Låt svalna på hushållspapper som suger upp överflödigt fett.

Tunnbrödssnacks med parmesan. 

Ugn 175 grader. 

Bre smör på tunnbröd och strö över finriven parmesanost. 

Gräddas i 4-5 minuter tills de är gyllenbruna. Håll koll så att de inte blir för mörka. 

Bryt i bitar.

Serveras helst varma även om de går bra att äta kalla. 

Tror inte vi har bjudit på detta en enda gång utan att samtliga gäster velat ha receptet. Det är så otroligt gott (och enkelt). 

Fyllda smördegsrullar

Ugn 225 grader

Halvtina smördeg och kavla ut i plattor. 

Lägg en liten sträng smulad fetaost på varje platta, peppra med lite svartpeppar, vik in kortändarna och rulla ihop till en hård rulle.

Lägg med skarven nedåt på bakplåtspapper och pensla med uppvispat ägg.  

Grädda ca 10 minuter.

I ursprungsreceptet var det dessutom spenat och soltorkad tomat men det blir gott även med enbart fetaost. Dessutom brukar vi fuska och använda Apetina istället för riktig fetaost, funkar alldeles utmärkt.  

Ibland gör vi snabba tortillasnittar. Det är bara att lägga ihop två tortillabröd med fyllning (vi brukar använda ost och skinka eller salami) och steka i stekpanna utan matfett. Busenkelt. 

Det kan se ut så här: låt oss säga att vi bjuder på broccoli- och blomkålssoppa eller en krämig champinjonsoppa. Då ställer vi fram skålar med tillbehör att lägga i soppan. Det kan vara stekt svamp, rökt skinka, hackad stark korv, strimlad lax eller knaperstekt bacon. Vill man servera med gräddfilsklick eller crème fraiche är det supergott att finhacka lite röd och gul paprika som man strösslar över gräddfilen. Väldigt simpelt men blir en fin färgklick och förvånansvärt gott i krämiga soppor. Hembakat bröd och även hårt bröd för att få tuggmotstånd. Vi köper oftast Finn Crisp och hårt tunnbröd. Ibland Crostini. Dessutom ställer jag alltid fram både färskost och hårdost till brödet. Ett tips är att vispa smör och blanda ner riven västerbottenost. Vispat smör kan för övrigt smaksättas som man vill och gör alltid succé.

Sidospår: ni vet väl att man kan vispa crème fraiche med elvisp när man vill ha den i samma konsistens som vispad grädde? Inte lättvarianten utan 34%. Först blir den tunn men fortsätter man att vispa blir den härligt tjock och fluffig. Den kan även vispas upp istället för grädde till dessert men då behövs honung, vanilj- eller florsocker som smaksättare. Det är supergott!

Minestronesoppa med minipasta som serveras med gott lantbröd och ost. 

Personligen föredrar jag att bjuda på klassisk Minestrone med fläsk och bönor. Det kanske inte låter så gott men tro mig, hittills har alla både tagit om och berömt maten.

Serveringstips: fläsk/bacon och brödkrutonger i skålar vid sidan om så att gästerna själva kan lägga i soppan. Jättegott att servera med parmesanchips eller tunnbrödssnacks med parmesan. 

Bröd som är goda till soppa: 

Foccaciabröd bakat med oliver och flingsalt.

Ugnsgratinerad Hönökaka. Man kan ha på lite vad man vill, t ex ost och rökt skinka eller bacon. Bara att skära i portionsbitar och servera. 

Ugnsrostat tomatbröd (rosta skivat lantbröd i ugnen, gnid det varma brödet med vitlök och mogen tomat. Stänk på olivolja och flingsalt). 

Bjuder vi på mat, t ex en pastarätt är det bara att välja tillbehör ovan och lägga till olika oliver och salami. Då brukar vi även göra en eller två olika sallader (även där efter säsong och pris). Jag tror att jag bjudit alla vi känner på fyllda cannelloni och ugnsbakade Rigatoni eller pastagratäng. Går att variera i oändlighet och jag brukar varva mellan en bas på Bechamelsås (för en krämigare gratäng) eller klassiskt italienskt med en äggstanning och Ricotta. Alltid gott och alltid lika uppskattat. Billigt som tusan och lätt att laga till många. 

När vi kommer hem ska vi bjuda Inredaren och hennes familj på middag som tack för veckan på hennes lantställe. Då kommer vi att laga hemlagad pizza tillsammans där var och en får göra sin egen pizza. Alternativt att vi delar upp oss i två-tre lag och gör olika pizzor som sedan delas av alla. Jag tror att det kommer att bli en jätterolig kväll och att våra barn kommer att uppskatta det. 

Sist men inte minst, vi äter med ögonen så underskatta inte vikten av dukning och uppläggning. Jag brukar använda en snygg skärbräda till ostar och charkuterier. Är det många som ska äta lägger jag ofta upp tillbehör i dubbla skålar som jag ställer i varsin ände av bordet. På så sätt blir det lättare att nå och man slipper man ett evigt skickande av grejer kors och tvärs över bordet. Vi har även ett snurrfat som brukar få stå mitt på bordet. Jag brukar undvika att köpa dyra krukörter och liknande bara för att ha en kvist att pynta maten med. Tycker det är totalt onödigt. Ett annat spartips är att allt uppskuret är i mindre bitar eller tunna skivor. Det blir godare och gästerna orkar äta upp = mindre svinn. Det är så tråkigt att duka av och se en massa halväten mat. Särskilt när man bjuder barn och de tar en tugga av en stor skiva bröd men lämnar resten. Bättre med smått skurna bitar och att den som vill får ta om.

Billig eller dyr mat?

Mat är dyrt. 

Det är definitivt den dyraste utgiften mitt hushåll har efter boendet. Det är också den jag har störst möjlighet att själv styra över. Och det finns pengar att spara. Det som krävs är att man är påhittig, kan tänka sig sänka kraven och är lite aktiv och jämför olika alternativ. Jag ser det som en sport och en livsstil. Få saker ger mig samma nöjdkänsla som när jag lyckas sänka matkostnaden. Utan att skryta måste jag säga att jag är en fena på att få bra mat på bordet till en väldigt liten peng. Och jag kan alla knep. Har läst alla tips. Det är sällan jag snubblar över något nytt. Tråkigt nog är det alltid alltid samma typ av tips och råd som valsar runt: att man ska ta med sig matlåda, att linser och böner är billigt, man ska riva ner morötter i köttfärssåsen och så vidare. Jag tror att alla med ett minimum intresse för ekonomi eller matkostnader redan hört det där till leda. Jag har i alla fall gjort det. 

Det är sällan något nytt, så jag blev riktigt glad när jag på två olika ställen läste om Matsmart. Det var något jag inte hört talas om tidigare. Och skribenterna var så positiva och nöjda. Så jag surfade in där...men blev lite besviken. Jodå, jag förstår att man kan göra bra klipp på den sidan och att utbudet varierar så jag kommer absolut att ge det en chans till. Men den här gången blev jag besviken. Kanske är det jag som måste leta runt mer efter de bästa fynden och lära mig vad som är värt att beställa. Men tyvärr måste jag säga att mitt första intryck var att mycket var sådant jag inte vill ha eller behöver. 

Första sidan var fylld av godis, våffel- och brödmix, dressing, proteinbars, läsk, bärdrycker, sylt och ganska dyra flingor. Med andra ord sådant jag valt bort då jag anser det "onödigt" eller bara köper det ytterst sällan. Jag skulle aldrig köpa våffelmix utan vispar ihop min egen våffelsmet. Vi försöker göra egen dressing och koka egen sylt i den mån det går. Godare, nyttigare och framför allt billigare.

Naturligtvis händer det att vi köper sådant som jag kallar "onödigt". Antingen för att vi behöver det till ett speciellt tillfälle eller så passar vi på ibland om det är något oemotståndligt pris. Men jag är tveksam till att klicka hem det på nätet bara för köpandets skull. Dessutom kostar frakten 49 kr (upp till 20 kilo) och då får jag själv släpa hem det från närmaste postombud. Frakt hem till dörren kostar 99 kr (och hade känts mer aktuellt för oss som inte har bil) och vips känns inte flingorna och sylten så billiga längre. 

Observera att det här inte är något negativt omdöme om sajten i sig! Den verkar toppen och har många nöjda kunder. Jag berättar bara vad som gäller för mig. 

Det fanns mycket som var billigt och bra också, tvättmedel till exempel, men det blir inte så billigt för mig när frakten tillkommer. Det blir minst 49 kr till att lägga på priset. 

Jag har gångavstånd till bland annat Ö&B och Willys. Åker jag buss i 10 minuter kommer jag till en superbra lågprisbutik. Varje vecka erbjuder de nya attraktiva lockvaror för 5, 10 eller 15 kr/st. Vi håller koll varje vecka och passar på att fynda. De brukar ytterst sällan begränsa antalet så det går att bunkra. Det var där jag fyndade Friggs smaksatta riskakor för 5 kr paketet. En typiskt "onödig" grej men rolig att överraska barnen med någon gång emellanåt. Men oftast lägger jag band på mig själv och undviker att lägga ner en massa billiga kakpaket och godispåsar i varukorgen. 

Det finns ett antal varor som numera känns otänkbara att köpa till ordinarie pris. Dit hör toalettpapper, tvättmedel och sköljmedel. Det är typiska lockvaror både på vår lokala stormarknad och på Ö&B så riktigt bra erbjudanden återkommer med jämna mellanrum. Det är bara att bida sin tid mellan gångerna. Jag minns sist de hade supererbjudande på Lambi toapapper och framför mig i kassakön stod en kille med toapapper av märket Serla. Lika många rullar i förpackningen. Jag var så nära att knacka honom på axeln för att fråga hur han tänkte, haha. 

Använder ni Matsmart och vad beställer ni då? Vore kul att läsa om era erfarenheter (och kanske få ett par tips) i så fall. Det kan ju vara så att jag totalt missat något. 

Jakten på avancerad sparläsning

Jag är alltid på jakt efter nya och inspirerande tips på hur jag kan förbättra min ekonomi. Jag letar på alla tänkbara ställen, Youtube, bloggar, forum och emellanåt scrollar jag mig genom #sparad krona på Twitter. Naturligtvis har jag läst Mr Money Mustache och Early retirement extreme. Fördelen med de två sistnämnda är att där finns lite mer hardcore-sparande att frossa i.

Jag är så intresserad att det blivit som en hobby. Ena dagen är det Youtubeklipp och nästa dag en tråd på Familjeliv, jag skummar igenom det mesta och har börjat lära känna ekonomiutbudet ganska bra nu. Sett till Twitter verkar det finnas många ekonomiskt sinnade i det här landet och jag måste säga att denna sparsamhet står i bjärt kontrast till min egen umgängeskrets. Det jag däremot efterlyser är goda råd och tips. 

Det finns massor av tips för nybörjare, verkligen massor. Det är jättebra tips för den som är ny i gamet och vill lägga om sin livsstil, börja kapa i de onödiga utgifterna. Nivå: ta med matlåda till jobbet och en latte om dagen, så här mycket pengar blir det på en månad. Tyvärr blir det ungefär som att läsa Spanska för nybörjare när man kan samtala obehindrat och hantera komplexa texter. När man är förbi steget att säga "Ursäkta, var ligger tågstationen?" och istället vill upp en nivå till. Komma på nya sparmetoder och bli ännu vassare. Men där finns inte mycket att hitta. Det är tydligen svårt att avancera i sparande om man vill hålla sig inom normala ramar och inom lagens gränser.

Det bästa jag hittat är "portionen under tian". Eller, hehe. Inte jag som hittade den utan blev tipsad av en av mina läsare. Dessvärre anonym så jag kan inte ära dig som du äras bör. 

Jag har inte testat några recept än men jag blir sjukt inspirerad att hålla kostnaderna nere och ändå kunna äta hälsosam och bra mat. Finns som blogg men min favorit är Instagramkontot med samma namn. Inspirerande bilder men framför allt ett härligt mustigt kryddat språk som matchar maträtterna perfekt. Texter som "Testa denna sjukt enkla men jävligt goda KOKOS- OCH MOROTSSOPPA" talar rakt till min magsäck i alla fall. Personen bakom kontot lyckas verkligen med konsten att avdramatisera billig och hälsosam mat utan att det blir för pretto och hipster. Jag är lite kräsen när det gäller hälsotrenden, sorry ni hipsterlovers out there. Fortsätt ni, men som ni vet är vi alla olika och det är inte riktigt min grej. 

Själv har jag bara två riktigt heta tips för den som vill hålla matkostnaden nere (om man räknar bort vegetariska lågbudgetrecept). 

1. Kort datum-hyllan. Aldrig köpa animaliskt protein till ordinarie pris.

2. Servera inte hela köttstycken per portion utan strimla och blanda med annat som tex grönsaker/rotfrukter/pasta.

När vi ändå pratar mat så kan jag ge två exempel. Igår åt vi rejält matiga quesadillas med strimlad kyckling och grönsaker. Kryddstarkt och gott, vi helgtoppade det dessutom med guacamole.

Idag gjorde vi av med resten av kycklingfiléerna (fantasilöst, jag vet) i en bulgursallad med grönsaker, fetaost och en kall sås med mango chutney. Det kanske låter som en trist nationaldagsmiddag (yngsta sonen påpekade att vi borde ätit köttbullar med brunsås och lingonsylt istället och där hade han nog en poäng) men alla vräkte i sig och inte ett enda klagomål från ungarna. Kontentan i alla fall är att då behövs inte lika mycket av det dyra köttet. Bättre för hälsan också att inte trycka i sig så himla mycket kött jämt. Två kycklingfiléer räckte till fyra portioner och en matlåda - utan att det kändes för snålt tilltaget. 

För er som håller koll och undrar vad dessa middagar hade med frystömningen att göra vill jag redovisa följande: Tortillabrödet var det som låg i frysen. Det var det enda från gamla listan. Det är så lite kvar därinne att vi fick lite fattigpanik inför tredagarshelgen och fyllde på med kycklingen (som nu alltså är använd och borta ur frysen) och ett paket fryst lax. Frysfusk absolut men det är mest bröd kvar i frysen nu. 

Sitter ni och ruvar på smarta och kloka avancerade sparråd på nätet som ni vill dela med er av, gör då det! Tror att fler än jag tacksam tar emot tips och länkar. 

Abonnenter är vi allihopa...

Jag försöker ständigt hitta nya sätt att spara pengar men jobbar i motvind eftersom jag har familj. Därför har jag bestämt mig för att göra mig av med familjen. Haha, skojade bara. Däremot är det sant att familjen till viss del motarbetar mig. Det är det vanliga tjatet om tv-spel, kläder och nöjespengar men den diskussionen har nog alla barnfamiljer och det är egentligen inte heller något större problem att hantera. Man sätter sig ner tillsammans och gör upp regler om hur mycket pengar barnen ska få och sedan gäller det att vara konsekvent. Jag tänker på vad en kompis sade en gång "det spelar ingen roll om tonåringar blir sura för att de får för lite pengar. Vad de än får så kommer de att tycka att de borde ha fått mer." Så fickpengar är lätt. Värre är det med alla dessa månadskostnader för olika abonnemang. Det är abonnemang för mobiltelefoner, nätverk och digital-tv. Och musik. 

Idag vid middagsbordet pratade min man och barnen om att skaffa Spotify Familj, en tjänst där en hel familj kan dela på ett konto. Idag har vi Spotify som ingick i minstingens mobilabonnemang och det är ett konto som bara kan användas av en person åt gången. Jag vet att det har varit en del tjafs om tillgången till det där kontot. Det har inte riktigt fungerat att dela på det då alla vill använda det vid ungefär samma tidpunkt varje dag. Båda barnen och min man. 

- Minstingen tycker att han har första tjing eftersom det ingår i hans abonnemang. 

- Min man tycker att han har rätt att använda det vid de få tillfällen när han har tid eftersom det är vi vuxna som betalar för kalaset.

- Tonårssonen tycker att han har rätt att använda det för att det är orättvist att hans pluttiga lillebror har Spotify och inte han.

Jag är den enda som står utanför det där. Dels för att jag lyssnar mindre på musik än vad de gör och dels för att vi har Spotify på mitt jobb så jag kan lyssna mig mätt där. Dessutom har jag köpt min favoritmusik på itunes och är nöjd med spellistan i mobilen. Och när jag är ensam hemma föredrar jag oftast att sätta mig ner och titta på livespelningar på youtube en stund istället för att ha ett skval i bakgrunden.

Det som händer ibland är att det ena barnet ringer mig på jobbet och säger att jag måste ringa till det andra barnet för att man upplever orättvisor kring användningen av kontot. Dagens i-landsproblem verkligen. Men det är så det är. Tänk vad fridfullt det var förr i tiden när det värsta som kunde hända var att kassettbandet trasslade sig...

Hur som helst, familjemöte och alla gaddade ihop sig (de är jätteduktiga på att hålla enad front mot mig när de verkligen vill ha något) och rabblade sina välgrundade argument. Särskilt 15-åringen är slipad som en presidentkandidat och jag är inte ett dugg förvånad över att han kammade hem toppbetyg i argumentation förra terminen. Jag lät dem babbla på och när de var klara berättade jag för dem att jag inte är ett dugg intresserad av att dra på mig fler fasta kostnader. Att jag kan ge mig om jag måste, det är trots allt tre mot en, men att det strider mot min sparplan. Min sparplan är, som alla vet, helig. 

Efter lite diskussioner har vi kommit överens om att vi kan skaffa Familjespotify OM vi kan dra ner på något annan fast kostnad så att skillnaderna åtminstone tar ut varandra och att den totala kostnaden inte blir dyrare. Familjespotify kostar 199 kr/månaden. Jag funderar på om det går att lösa kostnaden genom att säga upp digitalboxen och ip-telefonin? Försökte googla det här med grundutbud och analoga kanaler men blev inte så mycket klokare. Sitter ni och trycker på något bra förslag kring detta så är ni givetvis varmt välkomna att dela med er i kommentarsfältet. 

Mat och tomma flaskor

Det är inte direkt medvind för mig i dessa dagar. Inte så att det har hänt något speciellt men just när jag vill vara ledig och njuta av vårvädret så drunknar jag i jobb. Jag jobbar för två den här veckan och stundtals känns det lite för mycket. 

Dessutom kämpar jag som ett djur för att få bort den här viktökningen som kom efter att jag slutade snusa men jag har bara gått ner ETT kilo - av fem! Midjefläsket sitter som berget. Hur är det möjligt? När jag snusade kunde jag vräka i mig mat och avsluta kvällen med ett par rostade syltmackor utan att vågen överskred min normalvikt. Nu verkar jag inte ens kunna öppna kylen utan att fläska på mig. Det är otroligt irriterande att dra ner på kaloriintaget, låta bli godsaker och småätande men ändå händer ingenting. Och ja, jag fattar att det finns som har större viktproblem än det här och de skulle vara glada om de bara hade fyra kilo att bekämpa. Men det här är inte deras blogg och de har förmodligen fler än två par byxor som de kommer i, eller så har de inte köpstopp. Snart tar jag mina sparpengar och gör en fettsugning av ren frustration. 

Min man daltar inte med mig så när jag surt sade att jag tänker börja snusa igen för att gå ner i vikt så sade han bara - Gör det du men tänk på hur sur du kommer att bli om du inte skulle gå ner i vikt då heller. Ja, det vore väl ändå för dråpligt tänkte jag och slog bort tanken på snusdieten. 

Slut på ytliga kroppsfixeringen för ikväll. 

Jag besökte internetbanken nyss och såg att jag har 841 kr kvar. Det borde funka fram till lön med tanke på att jag handlat på mig ganska mycket mat. Min lokala matbutik har haft många finfina erbjudanden den senaste tiden och jag har ivrigt nappat. Den här omvända ordningen att bara lämna kvar ett minibelopp på kontot funkade bra men är lite för stressande för min del. Det känns jobbigt att behöva hålla reda på saldot hela tiden istället för att snåla järnet och sedan få en glad överraskning att flytta över när nya lönen kommer. 

Från det ena till det andra vill jag passa på att än en gång lyfta fram de bevingade orden "Många bäckar små..."

Idag berättade min kollega om sin släktings två barn som samlat pant i ett år och lyckades få ihop till varsin iPad. Till saken hör att detta är småglin som går i lågstadiet och inga tonåringar som kan cykla runt utan vuxet sällskap och finkamma hela kommunen i jakt på pant. Tala om bra jobbat. Ihärdiga var de också, målmedvetna och drivna. Sparade pengarna istället för att låta sig frestas att köpa godis. Kollegan berättade att detta har inspirerat en jämnårig liten kusin som även hon blivit pantletare. Nu har de här ungarna i och för sig föräldrar som köper hem en hel del pantflaskor och burkar. Det vore ganska synd om mina barn om jag först tutade i dem att de ska samla pant och sedan har vi ingenting som de kan få gå och panta. Vi dricker kranvatten och använder vår sodastream om vi vill kolsyra vattnet. 

Avslutningsvis tipsade jag kollegan om att börja spara guldtior i en 1,5 liters petflaska om hon vill köra en bekvämare variant på "många bäckar". Det är en klassiker och det blir galet mycket pengar när flaskan är fylld med mynt. Det står lite olika uppgifter på nätet vilket delvis kanske beror på hur mynten packas men jag har läst allt mellan 9000-15000 kr. Är det någon av er som tömt en full flaska och räknat pengarna så får ni gärna berätta hur mycket det blev. 

The lie we live

Ibland ser man något man vill dela med sig av. För att man blivit berörd och vill att andra också ska få chansen att bli det. 

Jag läste att Lyckliga fiskaren sett en dokumentär om pälsjägare i Sibirien. 

Lånat från Lyckliga fiskarens blogg: 

"Gennadij har ingen el, inget varmvatten och inte ens någon att umgås med, förutom sin hund. Lyckas han inte fånga föda så dör han." 

Jaha, känns ju muntert. Äventyrligt. Snacka om att olika falla ödets lotter. Måtte det inte finnas något som reinkarnation så att jag riskerar att födas som pälsjägare i Sibirien i mitt nästa liv. 

Det är tveksamt om jag kommer att se dokumentären eftersom risken finns att den ger motsatt effekt, att jag kommer att känna ett tvångsmässigt behov att åka till NK för att shoppa solglasögon och betala en kraftigt överprissatt fika i ett försök att förtränga tanken på det hårda livet som djupfryst i Sibirien. 

Men i kommentarsfältet har någon lagt ut en länk som jag tittade på: The lie we live.

Filmen når fram, jag fick en tjock och besvärande ledsenklump i halsen. Se den! Egentligen är det inget nytt men jag fick i alla fall nytt bränsle till min plan. Jag vill inte vara en del av detta. 

Personligen ser jag inte skärmar och Internet som något större problem eller som något hot mot min tillvaro men resten av den korta filmen går rakt in i hjärtat. Och det här att vi väljer att jobba bort livet för att kunna konsumera mer...

Nej, jag vill inte längre vara en del av detta.

Spartips: håll dig frisk

Jag är ensam hemma medan killarna i familjen kickar igång födelsedagshelgen genom att se den nya Hobbitfilmen på bio. Själv inledde jag min egentid med en effektiv powernap. Jag vinkade hejdå till familjen, ställde alarmet på 20 minuter och tvärslocknade innan huvudet nådde kudden. Vaknade pigg och utvilad eftersom tricket är att sova mindre än 30 minuter.

På tisdag börjar min välbehövliga semester. Jag tänker verkligen passa på att vila upp mig ordentligt och hoppas att det främjar hälsan. Det är dyrt att vara sjuk. Jag har en kollega som varit sjuk tre gånger i rad sedan november. Hon berättade att det har slagit hårt mot den redan ansträngda decemberekonomin. Det blev inte bara utebliven lön för flera karensdagar och sjuklön utan även kostnader för läkarvård och mediciner. Några dagars frånvaro på jobbet märks i plånboken och en längre sjukdomshistoria gör att ekonomin påverkas ännu mer. Så ett bra spartips är att försöka sköta om hälsan och hålla sig frisk. Att äta sin spenat och sova mycket.

Alla jag känner är eller har varit förkylda så jag förstår inte hur jag har kunnat klara mig så här länge utan att drabbas *peppar peppar*...

Jag blir sällan sjuk och får nästan aldrig feber. Dessutom verkar jag vara född med plåtkista eftersom jag aldrig har drabbats av någon form av magsjuka. 2009 hade jag min första och hittills enda influensa när jag fick den berömda svininfluensan. Eftersom jag aldrig haft influensa tidigare så hade jag heller ingen aning om hur överjävligt sjuk man blir och att det tar veckor för kroppen att återhämta sig.

Istället brukar denna, i övrigt kärnfriska och exemplariska kropp, åka på 3-4 förkylningar varje vinter men eftersom jag inte får feber har jag svårt att stanna hemma. Jag brukar göra mig skyldig till sjuknärvaro och tycker att jag lika gärna kan sitta på jobbet och hosta med betalt istället för att sitta hemma och hosta. Lite pinsamt att erkänna men sant. Däremot har jag en gräns för hur förkyld jag tillåter mig att vara. Går förkylningen att dölja något så när = jobba. Känner jag mig som en vandrande bakteriehärd = stanna hemma. Vi har låg sjukfrånvaro på mitt jobb men det handlar mer om att personalen går till jobbet när de är halvkrassliga än att de är friskare än genomsnittet. 

Nedlåtande slösare

I kommentarsfältet hittade jag följande fråga från signaturen Fröken Spara: http://frokenspara.blogg.se/

"Hur gör man för att skaka av sig andra människors icke förståelse för den förändring man håller på med? Jag tycker att vissa människor kan vara mer nedlåtande än andra. Man får gärna tycka olika och komma med kommentarer och frågor men det beror mer på hur det sägs. Tonfall och mimik. Jag läser in allt. Jag tycker det är svårt!"

Jag tycker det är så intressant att jag vill dela det med er. 

Det här är mitt tips: man måste våga leva efter sin övertygelse. Naturligtvis blir det lättare om man verkligen TROR på det man gör. Att det är många som aldrig kommer att förstå får vi sparare nog räkna med och just försöka skaka av oss. Det handlar om det här med långsiktiga och kortsiktiga mål. Alla har inte förmågan att relatera till långsiktiga planer och även små förändringar kan vara svårt för en del. Vad jag finner mest intressant kring detta är behovet av att förlöjliga andras val. 

Det man däremot kan göra är att hålla koll på vem som är nedlåtande och fundera över varför. Där tror jag att man ibland kan hitta en förklaring till varför vissa är mer nedlåtande än andra. Jag har nämligen gjort följande intressanta iakttagelse: det är oftast den med kass ekonomi som hånar, förlöjligar eller gör sig lustig över andras sparsamhet. Vi kan ta min egen bekantskapskrets som exempel. De som är ekonomiskt trygga är själva sparsamma, om än bara inom vissa områden. Detta för att istället kunna lägga pengarna på sådant de verkligen gillar. Men ändå, de är sparsamma på sitt sätt. De har pengar på banken och tar ansvar för sin privatekonomi och kan därigenom känna igen sig, i alla fall lite grann. 

Nu har jag inte direkt outat exakt hur sparsam jag egentligen är men det är självklart att beteendeförändringen är märkbar. Jag har tidigare tagit upp hur jag förr brukade shoppa kläder, smink och tidningar på lunchrasten och att kollegorna givetvis reagerade när jag plötsligt slutade nöjesshoppa. Hur som helst, den person i min omgivning som inte kan sluta göra sig lustig över min nya livsstil har själv en väldigt skör (läs: crappig) ekonomi och noll besparingar. Därför drar jag slutsatsen att det handlar om att personens egna tillkortakommanden lyfts fram. Min gissning är att personens frustration och avundsjuka ligger bakom de halvspydiga skämten. Jag har så svårt att se någon med ett välfyllt sparkonto som inte skulle kunna förstå vitsen med att även andra försöker spara ihop till ekonomisk trygghet. 

Vad tänker ni andra om det här? 

Snålcoachen testar husmorstips!

Idag har jag varit ON FIRE. Rensat och städat som om vi skulle flytta imorgon. Det gäller att passa på när städlusten slår till och jag gick fullständigt bananas i köket. Först städade jag i skåpen, lådorna och skafferiet. Torkade av alla hyllor och flyttade om en del saker. Rensade och röjde. Jag lyckades få ihop två soppåsar med saker som skulle kastas. Dessutom passade jag på att diska blomvaser och annat som används sällan och därför fått en lite flottig och dammig beläggning. 

När jag tog en liten fikapaus satte jag mig ner och surfade husmorstips (måste erkänna att jag fastnade ganska länge eftersom det var hur kul som helst). Givetvis kände jag mig tvungen att prova några av dem.

Här kommer en liten utvärdering av de tips jag testade:

Jag kladdade generöst med såpa på insidan av ugnen. Satte ugnen på 125 g och stängde av värmen när såpan började bubbla. Lät det svalna och torkade sedan rent med vatten. Ett fantastiskt tips! Ugnen blev superren, jag behövde inte gnugga särskilt hårt för att få bort ingrodda fläckar och det doftade gott. 

Samtidigt lade jag ugnsgallret i badkaret. Fyllde på med varmt vatten och diskmedel så att det täckte gallret och lät det ligga i flera timmar. Sedan skrubbade jag rent gallret med en boll av ihopknycklad aluminiumfolie. Ännu ett supertips. Önskar att jag hade tagit före- och efterbilder på gallret. Det var rejält smutsigt innan och omöjligt att diska rent (har försökt tidigare).  Nu är det skinande rent och nästan som nytt. Det är svårt att komma åt överallt och jag fuskade lite i hörnen men det är nog inget man tänker på.

Insidan av ugnsluckan (fönstret) borstade jag med tandkräm. Japp, tandkräm! Det visade sig vara kanonbra även om jag råkade överdosera mängden tandkräm och fick tvätta av rutan typ tio gånger innan jag fått bort alla tandkrämsrester. Men nu vet jag det, tills nästa gång. Luckan blev i alla fall väldigt ren. 

Gjutjärnspannor kan man tydligen göra rent med grovsalt. Saltet suger åt sig allt gammalt fastbränt fett. Jag värmde upp stekpannorna med ett rejält lager salt och lät det stå i 20-30 minuter. Då och då skakade jag på stekpannorna. Sedan tömde jag ur saltet och sköljde ur stekpannorna. Det var tyvärr något av en besvikelse. Jag såg ingen skillnad men de kanske blev renare? 

Sist men inte minst testade jag att göra rent silver genom att lägga det på aluminiumfolie med bakpulver och hett vatten. Det var verkligen som det står överallt på nätet - rena trolleriet! Inte som när jag var barn och fick sitta och putsa och gnugga mina föräldrars silver med Häxans silverputs (jag vet, som värsta Askungen...) 

Medan jag väntade på att silvret skulle bli klart googlade jag vidare på tipset och såg då att det fungerar lika bra med salt. Det ska jag testa nästa gång. Silvret blev i alla fall väldigt blankt när jag sköljt av och putsat det. 

Min mikro är kliniskt ren (eftersom jag inte tillåter någon att använda den utan att ha ett plastlock över maten som ska värmas) men jag hittade ett superbra tips för er med smutsig mikro. Placera en skål med vatten och några citronskivor i mikron och kör den på full fräs i 30 sekunder. Sedan är det bara att torka ur den och all smuts lossnar.

Det bästa är att jag hade allt hemma. Jag kastade den städsvamp och disktrasa som jag använt och offrade en gammal kökshandduk. That's all.

Har ni några supertips så är ni givetvis mer än välkomna att dela med er!

Nu blir det lite matblogg...

Idag har jag klafsat runt i myllan och plockat äpplen till en smulpaj. Folk får det att låta så himla mysigt men det var det inte, det regnade och ärligt talat var det ganska äckligt med alla ruttna äpplen på marken. 

Jag blev såklart inspirerar av alla er som syltar, saftar eller plockar svamp och vill givetvis inte vara sämre. Så av den anledningen klev jag i ett par gummistövlar och trampade iväg till en eh...äppelpark som ligger i närheten. Parkens knotiga äppelträd härstammar från 1700-talet och det är fritt fram att plocka. Jag fick i alla fall ihop en hel påse äpplen och kände mig väldigt nöjd när jag traskade hem igen. Ser fram emot barnens jubel när det serveras hembakad dessert en helt vanlig onsdag.

Till middag blir det chorizogryta med en massa rotfrukter och grönsaker. Ja, korvmat igen. Tyvärr kunde jag inte komma på något annat när jag stod inne i matbutiken och letade efter något som skulle inspirera mig. Säg att det händer er också, eller är det bara jag som står där i matbutiken med världens hjärnsläpp utan att kunna komma på en enda maträtt? 

Till slut slog det mig att en mustig och kryddig gryta med ris skulle passa perfekt nu när det är så kallt och murrigt ute. På vägen hem funderade jag på om jag ska skriva en lista med olika nyttiga och lättlagade recept utan alltför komplicerade ingredienser (dvs. inga recept som kräver tre droppar papayaolja och fyra strån citrongräs). Nästa gång inspirationen tryter kan jag bara scrolla lite bland recepten och hitta något. Givetvis fortsätter jag att handla utifrån prislappen men då slipper jag stå där och undra vad jag ska göra med vad-det-nu-är jag hittar i kort datum-hyllan.

Har ni några supersmarta recept får ni gärna dela med er i kommentarsfältet. 

Jag kan bjuda på ett sådant enkelt recept som hela min familj älskar: 

Lax med Mango Chutney:

Salta och peppra 4 st laxfiléer och lägg dem i en ugnsform.

Vispa 4 dl vanlig grädde.

Blanda den vispade grädden med ca 2 msk Mango Chutney i grädden (smaka av)

Häll blandningen över fisken. 

Skjuts in i ugnen, 175-200 grader ca 15-20 minuter.

Servera med kokt potatis eller ris. Vi brukar köra pressad potatis.

Gröna ärtor eller broccoli är gott till.

Själv äter jag varken skaldjur eller fisk men de allra flesta gör ju det och den där chutneygrädden uppskattas även av barn har jag märkt. Vid närmare eftertanke borde jag alltså ha lagat fisk idag så att jag kunde äta bara paj till både middag och efterrätt...

Många bäckar små...

Jag är ledig på onsdagar och då passar jag på att ta det lugnt på morgonen. När jag fått iväg barnen till skolan sätter jag mig ner med en balja kaffe och tittar på nyheterna. Denna morgon hade programmet ett inslag om sparande med Pingis Hadenius. I korta drag handlade det om att det ska kännas kul att spara och Pingis rekommenderade att man ska få in sparandet som en vana i det vardagliga livet. Som vanligt dök latte-exemplet upp, att regelbundet köpa en latte för 40 kr blir 1200 kr i månaden och 14.400 kr om året. 

Pingis kom med det fiffiga förslaget att man kan spontanspara och föra över pengarna från kontot till sparkontot varje gång man avstår från att köpa något. T ex på väg till jobbet, när man passerar kaffekedjan och avstår från att gå in och köpa den där latten. Istället fiskar man alltså upp mobilen och knappar över 40 kr till sparkontot direkt på plats. Sedan knallar man därifrån kaffesugen men känner sig jätteduktig.

Det påminner lite om en sluta röka- app en kollega visade mig som räknar ut hur många dagar du varit rökfri och hur mycket pengar du sparar. Jag som är lite prestationsinriktad kan tänka mig att det blir peppande att se hur summorna samlas på hög, vecka efter vecka.

Hur som helst, Pingis berättar att få människor har ett sparande och att bara 25% är nöjda med sitt sparkapital. Med sparande kommer naturligtvis också frågan om hur mycket man ska spara. Pingis svarar 10%. 

- Det är ganska mycket, säger programledare Tilde. 

Precis som förra gången! (http://spardiet.blogspot.se/2014/08/sparniva-for-kreti-och-pleti.html). Jag blev ungefär lika upprörd som sist. Det är inte konstigt att många tycker att det är svårt att spara när de gång på gång får höra den typen av uttalanden. Den som får ut 20 000 kr borde kunna spara 2000 kr. Jag kan inte se hur det kan anses som "ganska mycket"? Det är 500 kr i veckan, ca 71 kr/dag. Den som får ut mindre i lön, låt oss säga 16 000 kr ska i så fall dra in på saker för 400 kr i veckan, ca 57 kr/dag. 

Om man tittar på människors konsumtionsvanor och vad de handlar så inser man snabbt att det knappast är några orimliga belopp. Det borde vara en enkel match att skippa några uteluncher, pocketböcker, glassiga tidskrifter, godispåsar, latte, läsk, färdigrätter eller andra impulsköp för att behålla de där hundringarna varje vecka. Utan större ansträngning eller kännbara förändringar i livsstilen. 

Jag kan ta några av våra kompisar som exempel. De impulshandlar konstant utan djupare reflektion. De är inga matlådetyper och köper något ät- eller drickbart ute minst fem gånger i veckan. Ibland flera gånger om dagen. Tänk er skillnaden om de skulle börja dra ner konsumtionen till varannan dag och så småningom var tredje. Då kan de behålla livsstilen med att handla uteluncher och springa på Pressbyrån men utgifterna blir färre och mindre. 

Jag brukar ju tjata om det här med att uppskatta det vi får när vi lämnar ifrån oss våra pengar och jag är övertygad om att den här typen av slentrianmässiga köp resulterar i MINIMALT med uppskattning. Jag kan ta en kollega som exempel. Hon köper en dricka om dagen och dricker upp den utan större uppskattning. Skulle hon istället välja att köpa en dricka enbart varje måndag och fredag så skulle hon förmodligen se fram emot dessa dagar och drickor på ett helt nytt sätt. De övriga dagarna skulle hon kunna släcka törsten med ett billigare alternativ. Varför inte göra en en kanna vatten med fruktskivor och ställa in i jobbets kylskåp? Det handlar kort och gott om små förändringar som ger stor effekt och det behöver inte ens bli någon större uppoffring.

Free lunches...

Så här i spartider är jag inte sen att nappa på bra gratiserbjudanden. 

Vis av erfarenhet brukar jag både dubbel och trippelkolla alla villkor innan jag godkänner eller anmäler mig till något. Det brukar alltid fungera bra och jag tycker själv att jag har hyfsad koll på vad som är bäst att hålla sig långt borta från. Så när jag såg att det fanns ett erbjudande om att få ett gratisnummer av en inredningstidning letade jag extra noga efter eventuella prenumerationsvillkor. Jag kunde inte hitta en enda rad om detta och allt såg safe ut. Ett gratisnummer och inga krav på vidare förbindelser. Tidningen damp ner i brevlådan och jag blev glad över den stunds underhållning det innebar. Jag har nämligen helt slutat köpa tidningar nu under köpstoppet. 

Tidningen kom oinplastad och utan medföljande inbetalningskort eller information. Jag var nöjd ända tills det kort därefter kom en ny tidning. Den här gången inplastad med inbetalningskort där jag kunde välja mellan två olika prenumerationserbjudanden. Högst upp stod ett kundnummer. Jag gick direkt in på deras hemsida och sade upp prenumerationen via en automatisk tjänst. Utöver detta mejlade jag deras kundtjänst och meddelade att jag bara var intresserad av gratisnumret och ifrågasatte att de gör på det här sättet. Varför skickar de gratisnumret oinplastat och utan kontaktuppgifter för att kort därpå skicka en ny tidning, inplastad med en räkning och kundnummer? En oetisk metod för att kunden ska bli skyldig att betala för ett nummer man aldrig bett om innan den ofrivilliga prenumeration kan sägas upp.

Jag fick svar omgående. "Om man inte avslutar sin prenumeration efter sitt gratisnummer så övergår denna prenumeration i en tillsvidare prenumeration. Jag har avslutat din prenumeration, men skickar ut en ny faktura på levererade tidningar."

Givetvis skrev jag tillbaka direkt och ifrågasatte hur ett gratisnummer kunde bli en prenumeration när de inte informerar om detta överhuvudtaget, och att jag ämnar gå vidare med detta. Jag har inte fått något svar på det mejlet men det har inte heller kommit någon faktura. Det lustiga i historien är att det nyligen kom en tredje tidning med posten..?!

Hädanefter blir det inga fler "gratisnummer" till den här postadressen. Och innan någon dumförklarar mig totalt vill jag än en gång påpeka att jag verkligen lusläser all text efter väl dolda villkor. Bara några månader tidigare hade min man fått tre gratisnummer av tidningen King genom att gilla dem på Facebook och det var inga konstigheter alls. Tre nummer kom och sedan var det avslutat utan några krav. 

Så håll koll på vad ni tackar ja till när ni letar gratisgrejer. 

Pepp!

I det förra inlägget skrev någon: Berätta mer om peppen! Hur får du till den?

Ett uppriktigt svar på den frågan är att min man skulle skratta sig fördärvad om jag gav upp och föll tillbaka i gamla konsumtionsmönster. Han skulle aldrig sluta reta mig och det tänker jag definitivt inte bjuda på. 

Ett annat svar är att det är som med allt annat, man måste ha bestämt sig. 

Det gäller att verkligen inse att det krävs en varaktig motivation för att få långvarigt resultat. De flesta slösare tycker förmodligen att det är en lätt match att spara ihop pengar under en kortare period, t. ex till en resa. Det är en liten uppoffring under begränsad tid och målet är tydligt. Allt blir inom mentalt räckhåll. Att spara långsiktigt är svårare och att skapa en helt ny livsstil är allra svårast. Typiskt för oss människor är att vi är otåliga och vill hitta genvägar för snabbare resultat. Många har svårt att se långt framåt. 

Ni kanske har hört talesättet "skillnaden mellan en dröm och ett mål är en deadline." Det beskriver det hela väldigt bra. 

Och hur är det då med min pepp? Alltså, hittills tycker jag att sparandet har varit förvånansvärt lätt. Inte för att jag är duktigare eller har bättre karaktär än någon annan, utan för att jag har bestämt mig. Jag vet vad jag vill och kan vara olidligt envis. Möjligen beror detta på att jag i i mångt och mycket är en vinnarskalle. Det är helt enkelt så mycket roligare att räkna ihop vad jag "vunnit" (sparat) än vad jag "förlorat" (spenderat). 

Det här med motivationstips kan låta klyschigt men är faktiskt riktigt bra:

Gör en plan. 

Sätt upp realistiska delmål. 

Gläds åt dina framsteg. 

Visualisera målbilder. 

Själv räknar jag i tusenlappar. Det funkar superbra för mig. Jag ska försöka ge ett begripligt exempel. Har jag t.ex 7800 kr så ger jag mig inte förrän det blivit 8000 kr. Ja, det diffar bara 200 kr men trots det har det hoppat upp till ett nytt tusental. Hade jag istället slösat bort de 200 kr på något billigt (man får inte mycket för 200 kr) så hade det inte blivit 8000 kr. Ni är med på tänket va? Och vad är nästa steg? Jo, att 8000 kr ska bli 10 000 kr osv. Slösaren tänker genast att det går att kringgå det där genom att slösa bort de 200 kr och sätta in 200 kr "senare istället". Det jag märkte när jag summerade snålmånaden i april var att många små belopp verkligen blir en större summa pengar. Alla fattar det men det gäller att påminna sig själv varje gång man är på väg att slinka in på kiosken för att köpa en läsk eller godisbit. 

Om det är någon annan som har några smarta tips eller förslag på hur sparare kan hålla sig peppade så är ni varmt välkomna att dela med er. 

Låna ut och våga låna!

Har ni läst Lina Thomsgårds krönika "Vi behöver inte äga en borrmaskin var"? Jag såg den på Aftonbladets sajt och ni hittar länken längst ner i inlägget. Hon tar upp något jag funderat över många gånger, nämligen att vi köper på oss en mängd saker som används sällan eller bara en kort tid. Inte nog med att dessa saker ska förvaras någonstans, de är även hutlöst dyra om man slår ut priset på antal gånger man använder den. Man räknar alltså PPT, pris per tillfälle. 

I krönikan tar hon upp borrmaskinen som nämns i rubriken men också tält och resväskor. Jag kan bara instämma och konstatera att vi är ägare till en mängd saker som sällan kommer till användning. Det mesta står nere i källaren och tar plats. Vi borde verkligen bli bättre på att låna av varandra. Givetvis på ett skötsamt och ansvarskännande sätt, ingen gillar rollkaraktären Ove från komediserien Solsidan. Behöver vi verkligen köpa det som plockas fram en gång om året? Ja, bortsett från lådan med julpynt då.

Skridskor var en av de saker jag kom att tänka på och jag tror att många med skolbarn förstår vad jag menar. I skolan åker barnen skridskor ungefär tre gånger varje vinter och då behöver de skridskor och hjälm. Barns fötter växer fort och fjolårets skridskor är givetvis för små när nästa säsong kommer. Vi har inte haft någon att ärva efter och även om man letar efter begagnade skridskor kan det vara svårt att hitta rätt storlek. Eftersom ingen av mina barn gillar skridskoåkning är det inte heller något vi gör som familjeaktivitet på fritiden, så det blir väldigt dyra skridskor om man räknar PPT. När jag var barn anordnades det prylbytardagar i skolan en gång varje vår och höst men det verkar inte förekomma i kommunen där vi bor.

Av utrymmesskäl vore det bra att bli av med en massa saker som används någon eller några enstaka gånger per år. 

Rent ekonomiskt vore det vettigare att inte köpa dem överhuvudtaget. 

Socialt är det trevligt att kunna hjälpas åt. Det är så självklart egentligen och ändå gör vi det alldeles för sällan.

Läs krönikan här:  http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/linathomsgard/article19188545.ab

Intervjuad av Classier Corn

Jag har blivit intervjuad av Classier Corn - läs hela intervjun här: http://www.classiercorn.com/2014/07/bloggintervju-49-snalcoachen.html#.U7aMKPl_ujY

I intervjun berättar jag mer om mig själv än vad jag gjort i min egen blogg så om någon är nyfiken på att veta mer om mig ska ni absolut gå in och läsa den. 

Mycket trevligt och jag är glad att jag blev tillfrågad. 

Tack Classier Corn!

Bokat och klart

Som jag nämnde tidigare fyller sonen år inom kort. 

Min man beslutade sig för att göra något speciellt med honom och nu är det bestämt att de åker till Göteborg i ett par dagar. När man har mer än ett barn är det viktigt att varje barn får egentid med föräldrarna ibland och sonen ser verkligen fram emot att få komma iväg. Först var det tänkt att de skulle sova hos goda vänner men det var svårt att få ihop datum som passade alla. Kvinnan i vänparet är från Kanada och hon har en hel bunt med släktingar som kommer för att möta den svenska våren precis när min man kunde ta ledigt från jobbet. 

Istället bokade vi ett nyöppnat ställe som har premiärpriser. Hotell & Vandrarhem, enkelt men nybyggt och ser fräscht ut. Lägereld i lobbyn, det borde passa perfekt för en 13-åring! Jag återkommer med en recension när de är tillbaka. 

Jag tror till och med att det kan vara ett bra tips för er som vill hitta en prisvärd övernattning som inte känns trist och sunkig. 

Bild jättemycket snodd från nätet

Intressant länk:

http://www.white.se/aktuellt-press/716-svenska-turistforeningen-oppnar-stf-goteborg-city

Unika presenter

Min son fyller år om en vecka. Det enda han önskar sig är en ny mobiltelefon och ett spel. Båda mina barn har passerat leksaksåldern och önskelistorna består numera oftast av teknikprylar. Det är varken bortskämda eller giriga barn så de skriver korta önskelistor, en eller högst två saker. Ärligt talat tycker jag att det är bra, då är de rädda om det de får och förstår värdet av prylarna. Är det någon dyrare grej kan man gå ihop och dela på kostnaden till en gemensam present, något som brukar uppskattas av släktingar som inte vet vad de ska köpa. 

Detta leder mig osökt in på alla dessa presentköp till vuxna människor utanför familjen. De önskar sig ingenting för de har allt eller kan köpa det de vill ha. Det är då upplevelsepresenterna rullar in i bilden. "Jag vet, vi ger henne olivoljeprovning/polkagriskokning/kaffekurs eller varför inte en fiskpedikyr!" Upplevelseföretagen finns för att vi så ofta måste köpa för köpandets skull.

En tidigare kollega fick en gång upplevelsen "Middag i mörker". Hon tyckte i och för sig att det var en intressant erfarenhet men jag tvivlar på att det någonsin kommer att stå på min bucket list. 

Delikatesskorgar fyllda med olivolja, tapenade, grissini och fikonmarmelad är ett populärt alternativ till upplevelser. Och räcker pengarna inte till något av ovanstående köps det gärna exklusiva doftljus. Folk får väldigt mycket doftljus nu för tiden. Jag antar att det är en modern motsvarighet till cd-skivan som present (före Spotifys tid). 

Det är så vi gör när folk har allt. 

Jag vill inte bli en person som har allt. Jag vill fortsätta att behöva saker och verkligen uppskatta vad jag får. Missförstå mig rätt, jag gillar delikatesskorgar och doftljus. Det är inte min mening att låta otacksam men det jag försöker säga är att vi har för mycket saker och lever i ett överflöd. Vi saknar att sakna något, att behöva saker. 

Samtidigt som vi får allt mindre tid över till oss själva. Kanske borde vi egentligen ge bort tid i present? "Grattis på födelsedagen! På måndag är du helledig." 

Jag skulle bli så otroligt glad om släkt och vänner hade en insamling för att köpa mig ett par lediga dagar i present nästa gång jag fyller år.