Läste någon sparbloggare som vill gå ner i boyta, vilket är fullt förståeligt om prylarna minskat. Varför ha ytor som står outnyttjade men fortfarande kostar pengar. Men även om jag förstår poängen ser jag inte några personliga fördelar med att bo mindre. Inte med familj och framför allt inte med lite större barn. Vi är fyra personer med olika viljor och behov. Och även om det är skönt för själen att göra sig av med en massa bråte stör jag mig inte på fria ytor. Tvärtom, min dröm är att bo större.
Jag förstår ärligt talat inte riktigt kopplingen mellan minimalism och trångboddhet.
För mig är det värdefullt att kunna gå undan till en lugn plats för att läsa eller arbeta ostört eller att kunna erbjuda övernattning för flera gäster åt gången. Att alla får ha space omkring sig helt enkelt. Nu menar jag inte att drömmen är att bo på 1600 opersonliga kvm utan det skulle räcka med ett par rum till. När barnen var små delade de rum men sedan ett par år tillbaka har de varsitt rum och samtidig blev vi av med vårt arbetsrum som även användes som gästrum och tv-rum. Det var ett bra ställe att dra sig undan på och jag kan sakna de extra funktionerna. Så nej, flytta till mindre är inte aktuellt i vårt fall. Familjer är olika och en boendeform passar inte alla. Vi är inte heller den typ av familj som skulle gilla husvagnssemester eller att trängas i ett litet torp hela somrarna.
För oss handlar det dels om att vi insåg att vi spenderar majoriteten av dygnets timmar på en väldigt liten yta. Det mesta av huset står faktiskt oanvänt mest hela tiden. Det handlar också om att inte konsumera mer än vi behöver. Vi har inget behov av fem sovrum eftersom vi är fyra personer varav två sover i samma rum. Det är inte hållbart att vi ska ha drygt 35 kvm per person när vi skulle klara oss och trivas med mycket mindre. Det är en väldigt modern företeelse att bo så här stort som många av oss gör.
SvaraRaderaMen så är vi familjen som gillar att tränga ihop oss. Det är sällan jag inte har en unge i knät eller lutar mig mot min man i soffan. Kanske ändrar vi oss när barnen blir större och inte vill sitta i våra knän längre. Jag hoppas att det dröjer tills dess! :)
Jag kan verkligen hålla med om att många rum står oanvända under dygnets vakna timmar. Mina barn är nästan aldrig i sina rum förutom när de sover (eller om de surar över något:)). Alla hänger helst i kök och vardagsrum vilket funkar kanon när bara familjen är hemma. Däremot blir det snabbt väldigt trångt när barnen tar hem ett par kompisar, särskilt om vi vuxna har besök samtidigt. Öppen planlösning har sina nackdelar också = hög ljudnivå. Jag tror att det är stor skillnad på mindre och större barn. Visst är det en modern företeelse men förr i tiden hade man inte heller samma kvällsvanor med filmtittande, tv-spel, Youtube, Spotify och andra "störande moment". Vi kanske får skylla oss lite själva också som gjort valet att barnen inte ska ha TV och liknande på sina rum. Det finns för- och nackdelar med allt...
SvaraRaderaDet jag saknar mest är fler sällskapsutrymmen. Och ett eller två gästrum.
Jag håller med. Öppna ytor och minimalism hör ihop, men inte trängsel. Bor man ensam spelar det ju ingen roll, men människor behöver rymd.
SvaraRaderaJag önskar verkligen att vi kunde knöka in oss i något billigt pyttelitet boende men det skulle nog sluta med att vi skulle bli bindgalna hela familjen. Vi är alla olika och har olika behov men min familj består av en bunt utrymmeskrävare och vi känner oss hyfsat trångbodda redan nu.
Radera