Billig eller dyr mat?

Mat är dyrt. 

Det är definitivt den dyraste utgiften mitt hushåll har efter boendet. Det är också den jag har störst möjlighet att själv styra över. Och det finns pengar att spara. Det som krävs är att man är påhittig, kan tänka sig sänka kraven och är lite aktiv och jämför olika alternativ. Jag ser det som en sport och en livsstil. Få saker ger mig samma nöjdkänsla som när jag lyckas sänka matkostnaden. Utan att skryta måste jag säga att jag är en fena på att få bra mat på bordet till en väldigt liten peng. Och jag kan alla knep. Har läst alla tips. Det är sällan jag snubblar över något nytt. Tråkigt nog är det alltid alltid samma typ av tips och råd som valsar runt: att man ska ta med sig matlåda, att linser och böner är billigt, man ska riva ner morötter i köttfärssåsen och så vidare. Jag tror att alla med ett minimum intresse för ekonomi eller matkostnader redan hört det där till leda. Jag har i alla fall gjort det. 

Det är sällan något nytt, så jag blev riktigt glad när jag på två olika ställen läste om Matsmart. Det var något jag inte hört talas om tidigare. Och skribenterna var så positiva och nöjda. Så jag surfade in där...men blev lite besviken. Jodå, jag förstår att man kan göra bra klipp på den sidan och att utbudet varierar så jag kommer absolut att ge det en chans till. Men den här gången blev jag besviken. Kanske är det jag som måste leta runt mer efter de bästa fynden och lära mig vad som är värt att beställa. Men tyvärr måste jag säga att mitt första intryck var att mycket var sådant jag inte vill ha eller behöver. 

Första sidan var fylld av godis, våffel- och brödmix, dressing, proteinbars, läsk, bärdrycker, sylt och ganska dyra flingor. Med andra ord sådant jag valt bort då jag anser det "onödigt" eller bara köper det ytterst sällan. Jag skulle aldrig köpa våffelmix utan vispar ihop min egen våffelsmet. Vi försöker göra egen dressing och koka egen sylt i den mån det går. Godare, nyttigare och framför allt billigare.

Naturligtvis händer det att vi köper sådant som jag kallar "onödigt". Antingen för att vi behöver det till ett speciellt tillfälle eller så passar vi på ibland om det är något oemotståndligt pris. Men jag är tveksam till att klicka hem det på nätet bara för köpandets skull. Dessutom kostar frakten 49 kr (upp till 20 kilo) och då får jag själv släpa hem det från närmaste postombud. Frakt hem till dörren kostar 99 kr (och hade känts mer aktuellt för oss som inte har bil) och vips känns inte flingorna och sylten så billiga längre. 

Observera att det här inte är något negativt omdöme om sajten i sig! Den verkar toppen och har många nöjda kunder. Jag berättar bara vad som gäller för mig. 

Det fanns mycket som var billigt och bra också, tvättmedel till exempel, men det blir inte så billigt för mig när frakten tillkommer. Det blir minst 49 kr till att lägga på priset. 

Jag har gångavstånd till bland annat Ö&B och Willys. Åker jag buss i 10 minuter kommer jag till en superbra lågprisbutik. Varje vecka erbjuder de nya attraktiva lockvaror för 5, 10 eller 15 kr/st. Vi håller koll varje vecka och passar på att fynda. De brukar ytterst sällan begränsa antalet så det går att bunkra. Det var där jag fyndade Friggs smaksatta riskakor för 5 kr paketet. En typiskt "onödig" grej men rolig att överraska barnen med någon gång emellanåt. Men oftast lägger jag band på mig själv och undviker att lägga ner en massa billiga kakpaket och godispåsar i varukorgen. 

Det finns ett antal varor som numera känns otänkbara att köpa till ordinarie pris. Dit hör toalettpapper, tvättmedel och sköljmedel. Det är typiska lockvaror både på vår lokala stormarknad och på Ö&B så riktigt bra erbjudanden återkommer med jämna mellanrum. Det är bara att bida sin tid mellan gångerna. Jag minns sist de hade supererbjudande på Lambi toapapper och framför mig i kassakön stod en kille med toapapper av märket Serla. Lika många rullar i förpackningen. Jag var så nära att knacka honom på axeln för att fråga hur han tänkte, haha. 

Använder ni Matsmart och vad beställer ni då? Vore kul att läsa om era erfarenheter (och kanske få ett par tips) i så fall. Det kan ju vara så att jag totalt missat något. 

Mitt julbudskap

Kära bloggläsare, 

jag vill att ni lovar mig en sak - att ni inte stressar under december! 

Den här månaden är hemsk, överfulla butiker och folk har något jagat i blicken. Stressen ligger som en tät dimma över tillvaron och jag märker av julhetsen överallt. Några vänner hör av sig till oss och vill boka in en glöggfest eller fika men de tycker det känns tajt eftersom de bara har två datum att erbjuda innan de åker till Thailand. Andra vänner vill fira en födelsedag med oss men säger att det måste ske en vardagskväll, eftersom helgerna redan är fullbokade. Jag drar i nödbromsen och erbjuder valfri dag i januari istället. För var är glädjen? Var är julfriden? Måste allt ske i december och varför måste man hinna ses före jul? 

Jag gillar julen, den är härlig. Det är något mysigt och tryggt med traditioner. Tända ljus, lite julpynt och doften av glögg och pepparkakor. Jag har aldrig behövt känna ångest eller stress kring julen så jag har haft tur att kunna förknippa den med positiva känslor. Dessutom är jag ganska avslappnad och känner inte att allt måste vara helt perfekt - det blir jul ändå! Eller nyårsafton, påsk eller midsommar. Det är lite samma sak även om julen toppar listan som stressframkallande högtid. 

Förmodligen himlar ni med ögonen nu när jag som långtidssjukriven efter långvarig stress ska ge er rådet att inte stressa men jag har faktiskt aldrig låtit julhets komma åt mig. Och det här vill jag gärna dela med mig av - sprida lite julharmoni.

Jag önskar människor vågade slappna av kring julen.

• Stressa ner i jul
• Sänk kraven 
• Planera 
• Prioritera det som känns viktigt
• SKIT I RESTEN!! 

Ingen bryr sig ändå. 

Vi har till exempel avstått gran de två senaste jularna (om man bortser från lilla fejkgranen på balkongen) och våra barn har verkligen inte brytt sig. De har varit fullt nöjda med våra ljusstakar och julstjärnor i fönstren. Dessutom är vi ju alltid bortresta 24-25 december och där finns fullt klädd och ståtlig gran att njuta av. 

Med tanke på hur december brukar spåra ur till ett enda långt frosseri så tycker jag att man gott kan dra ner ordentligt på alla mat- och bakkrav hemma. Innan jul och lucia har de flesta redan hunnit smaka på det mesta: glöggfester, adventsfika, jobbets julbord eller så har man kanske barn som har lussefika eller julmarknad på skolan. Söndagarna före jul bjuder många butiker på glögg och pepparkakor. Med andra ord, de allra flesta lyckas få i sig en massa lussefika och julmat utan att behöva anstränga sig det allra minsta. 

Gillar man att baka så bakar man naturligtvis. Gillar man inte att baka så finns köpebröd. Jag vet att alla sparare alltid uppmanar att man ska baka allt själv men känner man att tiden inte räcker till så är december ett perfekt undantag. På stormarknaderna är det inte ens särskilt dyrt att köpa butiksbakade saffransbullar och de brukar locka med bra erbjudanden. Och så himla billigt är det faktiskt inte att dra igång ett större julbak hemma heller. 

När det gäller julklappar tänker jag bjuda på två tips. Ett "mjukare" och ett "tuffare". 

Det mjuka tipset: skriv en lista över vad var och en ska få. Detta har jag gjort i åratal och jag bygger på listan under hela året. På så sätt slipper jag veva runt planlöst och stressa upp mig över vad jag ska köpa till olika personer och riskerar att köpa något dyrt och onödigt. Jag är inte ett dugg intresserad av att köpa saker som folk inte vill ha. Har någon uttryckt att de skulle behöva köpa nya kökshanddukar - bra, då vet man! Dessutom sätter man ett maxbelopp och detta får inte överskridas. Antingen per person eller totalt slutsumma för alla klappar, vilket som känns enklast. Mitt tuffare tips är att försöka halvera kostnaden för vad man brukar lägga på klappar. Genom att kolla runt och jämföra priser och låta folk nöja sig med billigare julklappar kan man komma ner rejält i pris. Se det som en utmaning! Om man brukar lägga runt 3000 kr på julklappar så känns det ju helt fantastiskt att komma undan med 1500 kr och trots detta får alla sina (genomtänkta) klappar. Det kräver kanske en lite större ansträngning men jag lovar att det är värt det extra besväret. 

Jag vet att många kommer överens om olika belopp, vad klapparna får kosta, men alla har inte det upplägget och då blir det lätt onödigt dyrt. Och man får aldrig glömma att de allra flesta (särskilt barn) får julklappar från fler än dig så du bygger bara på ett julklappsberg där mottagaren i slutändan inte bryr sig om huruvida din klapp kostade si eller så mycket. Detta är något jag verkligen tänker på när jag handlar till släktens barn som får presenter från både sina egna föräldrar, mor- och farföräldrar och alla kusiner. Det blir mååånga paket!

En sak som jag alltid kollar in och håller koll på är butiker med "adventskalender" eller olika supererbjudanden. Ett exempel är Kicks som varje dag 1-24 december säljer en utvald vara till halva priset. Jag har kollat på kalendern och skrivit upp två saker, en som jag kommer att ge bort i julklapp och en sminkpryl till mig själv (som jag redan använder och väljer att fylla på med när den är till halva priset). 

Trogna läsare vet att vi bara köper till våra barn, syskonbarn och symboliska klappar till de äldsta i släkten. Det är så himla skönt, jag tycker det är helt befängt att vuxna människor ska byta pengar med varandra. I år kommer vi dessutom att lägga mindre än vi brukar på julen eftersom jag är sjukskriven. Och då har vi inte varit direkt slösaktiga tidigare år...

Lycka till och som sagt var, låt inte prestationspress förstöra den här fina tiden. Njut av december och känslan inför julen. 

Spegel, spegel på väggen där...

Kan ni tänka er den dag då det inte behövs köpas någonting till hemmet? 

När allt är struket på listan och ingenting mer behövs. Och nu menar jag inte inköpslistan i köket där alla förbrukningsvaror går åt på löpande band. Jag menar den där andra listan, den med sällanköpsvaror. Jag vill ha det minimalistiskt och rena ytor men det finns ett antal standardsaker som saknas. I vår iver att inte samla på oss plotter blir det istället att vi inte har en del av de saker som de flesta har hemma. Eller så har vi bara en av varje och om den skulle gå sönder står vi alltså utan. Vi var utan skohorn i över ett års tid, bara för att nämna något. Nu har vi ett plastigt fult från Ikea, kostar en tia, trots att jag egentligen vill ha ett i rostfritt stål som jag spanat in från Svenssons. Men sådant står på en annan lista, önskelistan.

Kanske bäst att tillägga att jag alltid varit lite sådan, det är inte alls direkt kopplat till mitt sparande utan handlar bara om min motvilja att lägga på hög. Jag h a t a r plotter. Helst vill jag bara ha det allra, allra nödvändigaste. Problemet med det är att det alltid finns något man upptäcker att man saknar. Och nu menar jag inte en slagborr som man drar fram kanske en gång vartannat år utan vardagssaker som brukar ingå i ett hushåll. Och det lilla plotter som får finnas måste vara myssaker som påkostade doftljus och liknande. Sådant som personer som jag brukar få i present (perfekt!). 

Men vissa saker är som sagt självklarheter. Tonåringens rum var ett av de rum som målades om i somras och därinne fanns vår enda helfigursspegel. Inte för att vi tycker att vi är ovanligt fula och undviker att spegla oss utan just för att det känns onödigt med flera saker av samma sak. Han har rummet närmast ytterdörren också, så det var enkelt att bara kila in där om man ville kolla helheten innan man gick hemifrån. 

Sonen ville gärna ha kvar spegeln i sitt rum men när vi lyfte ner den från väggen upptäckte vi att den färgat av sig!  Där spegeln suttit var det fullt av fula svarta märken. Tänk er paniken om man hade lyft ner den av annan anledning än för att man bokat en målare. Den fina silverskimrande tapeten bakom var helt förstörd. Spegeln hade en ram i något slags fuskskinn och den hade färgat av sig. Jag tänkte att det skulle räcka att rengöra hela spegeln och att jag sedan kunde sätta små möbeltassar på baksidan och luta den mot väggen. Istället för att hänga upp den, så slipper jag göra hål i den nymålade väggen också. 

SIDOSPÅR: vi har inte satt tillbaka en enda sak på väggarna förutom i hallen, just för att vi inte klarat att göra hål i väggarna. Vi känner att vi måste vara helt säkra så att vi inte ångrar oss och känner åh nej...varför satte vi den där? Den skulle passa mycket bättre här borta!

Tillbaka till spegeln: först försökte jag dammtorka av den med en dammtrasa och då smulade det jättemycket om fuskskinnet och när jag vände på den blev jag alldeles svart och kladdigt om händerna. Som om den läckte färg. Då gav vi upp och bar ner den i soprummet. Aldrig i livet att jag tar risken och lutar den mot en -svindyr - nymålad vägg. Jag förstår inte vad som hänt, den har bara suttit på väggen och aldrig varit i kontakt med fukt eller väta. Så jag vågar inte gissa vad det där svarta kladdet var för något. Och nu saknar vi alltså en helfigursspegel. Den som lider mest utav detta är tonåringen, haha. Jag tänkte köpa en ny på Ikea och frågade min kompis inredaren om hon kunde ställa upp och köpa en spegel. Hon åker ändå dit titt som tätt i jobbet och jag känner att jag inte alls orkar springa runt och trängas på Ikea i mitt sjukliga tillstånd. Men hon föreslog Mio för att hon ändå skulle dit. Det här var för ett par veckor sedan och hon hade planerat att åka dit förrförra veckan.

Lustigt nog blev ärendet framflyttat och lustigt nog hann det komma en Mio-katalog i brevlådan under tiden. Jag brukar bara kasta dem men nu öppnade jag den för att vi pratat om Mio. Och vad låg där om inte en värdecheck?! Handla för 600 kr och få 300 kr i rabatt. Vet ni hur nära det var att jag missade det? Det hugger till i mitt sparhjärta bara jag tänker på det. Så nu gäller det bara att komma iväg innan erbjudandet går ut, om cirka två veckor.

Nu över till något annat. Senare idag ska jag, hör och häpna, följa med på en grej. 

En av barnens kusiner fyller år och vi är bjudna på middag. Man märker att man inte är i form när man tycker det är jobbigt att åka hem till folk som bor tjugo minuter bort, sitta där ett par timmar och sedan åka raka spåret hem igen. Helst hade jag bara velat stanna hemma men jag har inte träffat någon i släkten sedan jag gick på semester i början av sommaren så jag har låtit mig övertalas. Jag kan tänka mig att några av er tänker att det är just det här som är problemet, att man måste lära sig säga nej och inte ta på sig saker. Jag vet allt det där men jag känner också att jag behöver komma utanför de här väggarna ett par timmar. Se något annat och normalisera tillvaron för mina barn, åtminstone för en kväll. Och hellre där än att folk får för sig att komma hit. Jag blir handlingsförlamad vid blotta tanken på att ha gäster. Ni vet allt städ, trix och fix. Även om man bara bjuder någon på fika så är det en radda saker att tänka på. Så jag planerar att följa med. Min man har köpt presenten (och fått den inslagen) till födelsedagsbarnet så jag behöver bara tänka på att klä på mig själv och följa med. Tänk att det skulle behövas en sjukskrivning för att nå dit, hehe. Jag har nog köpt  95% av alla presenter i den här familjen sedan 1998. Men nu blir det andra bullar och inget ont som inte har något gott med sig osv.

Hur som helst, kan nog vara nyttigt att förflytta sig lite. Största faran med sjukskrivningen är avsaknaden av rutiner. Jag kämpar verkligen med att kliva upp samtidigt som barnen på morgnarna, duscha och klä på mig och sedan hålla mig i köket eller vardagsrummet. Det är så frestande att bara ligga kvar i sängen hela dagen. Vilken antingen eller-människa jag är alltså. Inga medelvägar här inte, antingen hundra projekt på en gång och inte en lugn sekund eller så vill jag bara ligga i sängen och kolla på Youtube medan jag mumsar rostade mackor med sylt. 

EFTERLYSES: SIGNATUR MORSAN

Jag vill börja med en efterlysning:

MORSAN, VAR ÄR DU? 

Snålcoachens vassa kommentator med signaturen Morsan är försvunnen sedan ett par månader tillbaka då hon senast sågs i kommentarsfältet. Morsan är smart, omtänksam, rapp i käften och mycket roligare än valfritt avsnitt av The Simpsons. Hon hade vid försvinnandet plötsligt slutat kommentera utan att lämna några spår efter sig. Har du information som kan leda till att hon återfinns, hör av dig till mig. 

Och Morsan, om du läser detta kan du väl kolla kommentarerna på förra inlägget. Jag och många med mig saknar dig och skulle uppskatta ett livstecken. Om du har tröttnat på mig och min blogg är det helt okej, rentav fullt förståeligt, men då hade ett hejdå varit bättre än den här oron att något hänt dig. 

Med det sagt vill jag ge er en liten uppdatering i hur sommardagarna rinner mellan fingrarna på mig. Omgivningen har fått mig att sent omsider vakna till och inse att jag kör slut på mig och behöver varva ner och minska stressen. Därför har jag nu gått in i pensionärsfasen: tidigt i säng och tidigt uppe, inget kaffe efter klockan tre och lugna dagar. Inte påfresta blodtrycket mer än nödvändigt (= inte bry sig om jobbet, läget i världen eller var killarna i familjen slänger sina blöta handdukar och smutsiga strumpor). Djupandas och tänka positiva tankar.

Ekonominytt: 

Minstingen har fått sitt livs första löneutbetalning, cirka 2700 kr. 

Att tjäna egna pengar för första gången är stort och han är oerhört glad och stolt. Det bästa är att pengarna kommit in utifrån, och inte hör till pengar som bara gått runt i familjen (som det brukar vara eftersom föräldrar oftast är de som förser sina barn med pengar). Nu återstår en veckas underhåll av trädgården innan arbetsgivaren kommer hem. Då blir det en liten utbetalning till, vilket inte känns dumt alls.

Häromdagen lämnade vi huset och gjorde för ovanlighetens skull en utflykt. Då bjöd vi min svärmor på fika på ett schysst fikaställe med nygräddat bröd och smarrig latte i stora muggar. Ja, vi bjöd och ja, vi fikade. Kors i taket! Men det är här man måste väga in uppskattningsnivån. Förr om dagarna när jag var en Slösa kunde jag lätt köpa nästan en latte om dagen och genom åren har jag mulat i mig oräkneligt antal bullar och grillade paninis. Ibland var jag inte ens hungrig utan råkade bara hamna i en fikasituation med någon. När jag blev sparare var det en av de första utgiftsposter jag drog ner på. Eller drog in, rättare sagt. Säg fika och hundralapparna bara fladdrar iväg. Men om man bara gör det någon gång ibland är det desto trevligare. Ju mer sparsam jag blir, desto mer uppskattar jag livet jag lever idag. Uppskattar små händelser och små detaljer. Jag har varit så blasé att jag inte haft vett att uppskatta allt jag strösslat pengar på. Ungefär som barn som får så många julklappar att de inte orkar öppna paketen. Då har ju hela glädjen och tacksamheten försvunnit och kvar blir bara ett onödigt överflöd och grisig överkonsumtion. Nuförtiden fikar jag med andakt. 

På vägen tillbaka passerade vi en matbutik och jag kom på att jag skulle kila in där för att köpa en liter mjölk. Men vad upptäckte jag, när jag skulle hämta mjölken, om inte en anmärkningsvärd kort datum-hylla! I fyndhyllan på vår lokala butik hamnar 90% kött och 10% färdiga kylda såser. Någon enstaka gång har jag hittat nedsatt grädde eller gräddfil, men det hör till ovanligheterna. Inget att klaga över med tanke på att det är köttprodukter som kostar mest. 

Men ändå, här fanns hylla efter hylla med röda lappar. Kött, olika sorters juice och alla tänkbara mejeriprodukter. Jag vet inte om det var en tillfällig rensning eller om det brukar vara så men jag var imponerad av utbudet. Och många varor hade utgångsdatum först om en-två dagar. Ett par paket rimmat fläsk var märkt med 50% rabatt trots att det var hela tre dagar kvar tills bäst före-datumet. Jag lassade på mig så mycket jag orkade bära: fläsk, juice, fjällfil, yoghurt och en burk lätt crème fraiche. Lika bra att att passa på! 

Vi hade lax i frysen och då kom crème fraichen väl till användning eftersom vi kunde svinga ihop en kall liten sås till fisken och färskpotäter. Och igår använde vi fläsket till att göra en stor ugnspannkaka. Jag åt faktiskt min bit fläskfri eftersom jag inte är lika förtjust i griskött som resten av familjen. För mig är pannkaka mer som en dessert som ska ätas med sylt och grädde och inte innehålla köttbitar. Men det är ju jag det. 

Åh Herregud, jag har redan slarvat med min läggtid så jag måste tyvärr bryta här. Nattinatti och blinka lilla stjärna på er alla!

Ett skönhetsingrepp senare

Idag var jag hos en hudläkare för första gången.

Det började med att jag upptäckte en hudförändring i ansiktet. En liten hudfärgad formförändring under ögat. Jag lyckades skrapa bort den med nageln (DIY i sin bästa form). Den försvann helt och jag kände mig lättad. Men efter ett par veckor kom den fula lilla jäveln tillbaka och då insåg jag att jag inte borde stoppa huvudet i sanden (eller skrapa bort den igen) utan kolla upp det istället. Jag ringde och blev naturligtvis superstressad när sköterskan i växeln gav mig en tid redan samma vecka. Mitt i semestertider och det omtalade vårdkaoset. Tyvärr är jag en aning störd i huvudet och dramatiskt lagd så jag hade redan självdiagnostiserat mig med hudcancer när jag åkte till läkarmottagningen. Det var ingen rolig känsla och jag släpade med min sjukskrivna make eftersom jag behövde någon att hålla i handen. 

Att jag aldrig lär mig? Grundregeln för psykisk balans: aldrig ta ut något i förskott. Inte oroa sig i onödan. 

I alla fall, jag kom dit och fick betala 350 kr i receptionen. 

Läkaren tittade på hudförändringen i en sådan där tittburk med förstoringsglas som man kan köpa på leksaksaffären om man vill låta barnen titta på småkryp. Åtminstone såg den precis likadan ut. Han hummade lite, sedan blev det några sekunders tystnad och jag höll andan och tänkte NU KOMMER DÖDSDOMEN. Istället sade han att det är en helt ofarlig godartad förändring och att det är ett normalt inslag i hudens åldrande. 

"Åldrande", ursäkta? sade jag.

Även om jag naturligtvis blev jätteglad och lättad över det positiva beskedet så kändes det inte så muntert att höra honom mala på om hudens åldrande. Som om jag vore 80 år och som om man inte redan hade nog med ålderstecken som eskalerat efter 30. 

Han sade också att den landstingsfinansierade vården inte tar bort dessa, det räknas som kosmetiskt ingrepp och det får man ordna med själv. Oftast gör man inget, tillade han. Jag kände plötsligt ett skrikande behov av estetisk kirurgi eftersom jag inte ville ha den där grejen i ansiktet som påminner mig om mitt åldrande. Förmodligen såg jag nedstämd ut och kanske kände han hur han sänkt min självkänsla med allt babbel om vad som händer när man blir gammal, för plötsligt vände han på steken och erbjöd sig att ta bort den åt mig. 

- Även om vi aldrig brukar göra det. 

Jag kände att det här var ett unikt tillfälle och tackade raskt ja innan han skulle hinna ändra sig. Utan att fråga hur han skulle ta bort den. Tänkte han bara trolla fram en skalpell ur skrivbordslådan och skära bort den, utan bedövning? Men nejdå, han berättade att han skulle frysa bort den. Wow, coolt.

- Gör det ont? 

- Det svider. 

- Jahapp. 

Han försvann ut ur rummet och kom tillbaka med en crème brulee-brännare i rostfritt. Jag borde ha bett om en paus och tagit en selfie med den där, jag lovar mina ögon var stora som tefat. Det såg ut som om han plötsligt tänkte förvandla sig till kock och karamellisera sockret gyllenbrunt på en efterrätt. Ivrigt viftade han med brännaren och sade att det var flytande kväve med en temperatur på -195 grader. Jag tänkte på filmen "The day after tomorrow" och hur han skulle kunna förvandla hela mig till en istapp. Det där skulle han alltså spreja i mitt ansikte, en centimeter från ögat. Det kändes lite oroväckande och jag hoppades att han var stadig på handen och att de övat träffsäkerheten på läkarlinjen. Men allt gick jättebra och som ytterligare en bonus kollade han mina leverfläckar. Jag har bara tre stycken på hela kroppen så det gick snabbt och de såg bra ut och är fortfarande ofarliga. Avslutningsvis tryckte han ett papper i handen på mig och önskade trevlig sommar. 

Medan vi väntade på bussen tog jag fram lappen. 

Vid det här laget hade det börjat svida rejält i ansiktet, på det nyfrysta stället. Och det började bli svullet. 

På papperet stod det:

1. Under ett par timmar efter frysningen bildas en kraftig svullnad i området som behandlats. Ibland uppkommer en vätske- eller blodfylld blåsa. Detta är normalt. 

2. Svullnaden märks allra mest om behandlingen utförts runt ett öga. Var ej orolig även om ögat är nästan igensvullet dagen efter behandlingen. 

3. Efter någon dag börjar det vätska från såret. Såret läker normalt på cirka 3-4 veckor. 

Härligt. Jag har en fullbokad heldag på jobbet imorgon och jag kommer att se ut som en MMA-fighter i fejset. Med lite tur har jag alltså ett helt igensvullet öga som kan fungera som spännande icebreaker i säljsamtalen. 

Trots allt är jag superglad. Det var inte hudcancer och jag fick ett kosmetiskt ingrepp på köpet. Det klagas så mycket på vården men jag måste säga att jag gillade den här killen som gjorde det där lilla extra. 

Nöjet i att läsa bekännelser

Det oslagbart bästa med att ha en sparblogg är när folk delar med sig av sina snålpåhitt. Skamliga bekännelser. Sådant vi smyger med och skäms över men som vi vågar dela med oss av när vi kan vara anonyma och vet att vi är bland likasinnade. Förutom att det är underhållande får det ens egna pinsamma snålerier att kännas något mindre pinsamma. 

Jag minns när läsaren Eva erkände att hon brukade fiska upp andras kastade förpackningar sköljmedel ur tvättstugans soptunna och ta vara på slattarna genom att spä ut dem med en skvätt vatten. Och på förra inlägget fick jag en kommentar från en härlig läsare som ville vara osedd när hon sprang några vändor i trappen för att i smyg ta till vara på pantflaskor hon hittat nere i porten. Jag älskar sådant, verkligen älskar. Mer sådant! Dela med er! 

Ha Miljonären i åtanke, som gick ner till föreningens gemensamma toalett för att bajsa och på så sätt spara in lite toapapper - det finns med andra ord ingen historia pinsam nog att inte dela med sig av. Jag minns en klassiskt rolig tråd på Familjeliv om en tjej som kokar sumpkaffe till sin kille och blandar ut mjölken med vatten men redan i slutet av tråden har hon hunnit bli singel. Det var brutalt roande läsning.

Tänkte även passa på att uppdatera er lite om hur det går nu när vi är mitt i vårt äta ur frysen-projekt. 

Idag till söndagsmiddag har vi ätit lövbiff med potatismos och svampsås. Ni vet, pommes purée och sauce aux champignons. Som vilken Svennebanan som helst i kvarteret. Lövbiffen hittades naturligtvis i frysen. Så projektet går bra och enligt planerna. Däremot tycker jag att min man kanske inte riktigt förstår grundtanken bakom utan fortsätter att handla på ett sätt som krockar en aning med hur jag tänkt mig det hela. Tanken är ju inte bara att vi ska tömma frysen utan också att vi ska handla mindre under hela den här perioden. Men idag smet han iväg och mer eller mindre storhandlade för att passa på att utnyttja extrapriserna så här på veckans sista dag. Dessutom skyllde han på att vi hade en rabattkupong som gav 10% på ett helt köp. Så tanken var god och på sätt och vis var det smart att passa på men ändå, han köpte exakt sådant som vi inte skulle köpa på oss just nu, som t ex köttfärs och lax på extrapris. Frysgrejer alltså. Bra där Einstein, nya grejer stoppas in i frysen samtidigt som vi försöker tömma den...

Men man får räkna med att vara i otakt ibland. Istället får jag glädjas åt att han bara handlar varor som är på extrapris och ser till att utnyttja rabatter på bästa möjliga sätt. Och nu kommer en ny vecka och då ska han inte få gå i närheten av vår stormarknad. Så nu kör vi på med nya krafter. 

Apropå det här med att passa på när det är superbra priser så är det ju en klassiker i sparsammanhang. Jag har helt slutat köpa hygienartiklar till ordinarie pris men eftersom jag är ganska petig så gäller det att överdriva när man väl får chansen på grejer man faktiskt vill ha. En del produkter har jag köpt genom att betala med presentkort på Åhléns eller Kicks men ibland kan man fynda även på stormarknader. För ett par veckor sedan hade de ett riktigt pangerbjudande på Tresemmes schampon och balsam. Det var redan extrapris och dessutom fanns det kuponger värda 22 kr per köp. Jag passade på att köpa flera omgångar så nu står det ett gäng flaskor i klädkammaren. Samma sak försöker jag göra med de flesta varor, är det ett superbra erbjudande så går jag tillbaka och passar på att utnyttja erbjudandet flera gånger.

Rundar av med den här sköna pärlan: 

Från en av Facebooks många bekännelsegrupper.  

Köpvecka

Den gångna veckan har jag fullständigt kräkts ut pengar. Fy fasen, svettigt. Inte Snålcoachigt alls. 

Här har ni en lista på frosseriet: 

Jobbskor 1300 kr

Jobbkjol 279 kr (för att min ena svarta jobbkjol blivit för...eh, trång och den andra är för utsliten)

Två par jeans och ett skärp till sonen 1100 kr. 

Hundmat och hundhalsband med LED belysning (laddningsbart via USB) 932 kr.

Hårfärg 119 kr.

Som om inte det vore nog med det såg jag att Apoteket hade HALVA PRISET på duscholjan som jag brukar köpa. De hade bara två kvar och jag köpte båda, sammanlagt 115 kr. Vi är riktiga torrisar hela familjen så emellanåt går vi över till duchsolja som återfuktar bättre än tvål.

På ett par dagar har jag alltså gjort av med mer pengar än vad jag vanligtvis gör på flera månader. Men allting kändes rätt angeläget. Inte bara att vi är skyldiga att ge hunden mat och barnen kläder utan att jag måste ha rätt kläder för att passa in på jobbet. 

Hårfärg för att jag var i akut behov av en höstrenovering. Och jag har alltså även köpt nya jobbskor som funkar även inomhus under höst och vinter. Sköna och snygga stövletter med lagom hög klack så att man orkar gå runt med dem en hel arbetsdag. Den lyxen! Den här veckan ska jag på utbildning på vårt huvudkontor och med risk för utslag på ytlighetsbarometern så vägrar jag att ha sjabbiga skor. Ni vet vad man brukar säga - dina skor avslöjar hur du är. Jag är så ovan att köpa saker nuförtiden att jag drabbades av svår beslutsamhetsångest och besökte fyra olika skobutiker för att jämföra pris och kvalitet innan jag kunde bestämma mig. 

Tyvärr stannade det inte där. Sonen behövde jeans - igen. 

Men där tänkte jag till och hade två rabattkuponger 20% på valfri vara som vi kunde utnyttja. Det mildrar ju ångesten något. Jag har dåligt samvete så fort jag köper något och försöker rättfärdiga köpet för mig själv. Det är helt sjukt, men så är det. Jag vill inte se det som ett misslyckande eftersom jag är medveten om behoven och ändå lyckas känslan av slöseri bita sig fast. Dessutom har jag ett säljjobb och jag säljer bättre om jag är välklädd så det brukar betala sig i slutändan. Dress for success kan man säga. 

I ett tidigare inlägg berättade jag att jag anställt mig själv som projektledare för att skapa bättre lönsamhet i min mans företag. Min nya tjänst har gjort att jag håller på att förvandlas till någon slags bridezilla (lite fel ordval kanske men så att alla fattar vad jag menar). Sådana som jag ska inte vara ledare/chefer. Jag ger mig in i saker med liv och lust och en sällan skådad uthållighet och när jag ger järnet kan jag inte förstå att andra inte vill göra det exakt samtidigt. Man kan lätt säga att jag har två jobb för närvarande och jag är fast besluten att göra så mycket jag kan själv för att få ner kostnaderna, och bara anlita marknadsföringsbyrån för sådant som ligger utanför mina möjligheter. Företagets pengar ska ju hellre ner i våra fickor tänker jag. 

Det bästa jag vet är tjänster och gentjänster. Den här veckan har min fantastiska tjejkompis ställt upp och skjutsat mig till en specialbutik som säljer reklam och säljhjälpmedel till företag och hon har även hjälpt till med lite andra saker inom hennes yrkesområde. Vi fick hur mycket som helst gjort och nu filar jag redan på nya idéer. Det är riktigt kul och gör att jag kan strunta i alla problem som omger mig på min vanliga arbetsplats. 

Apropå skjuts hade min man gjort en deal med sin kompis, bjudfika mot hemtransport av den tunga hundmaten. När vi stod inne på djuraffären skämtade kompisen med min man och sade - Jaha, nu ska ni väl ta fram alla era rabattkuponger... Ojdå, hur kunde han veta det? Vi råkade nämligen ha både en rabattkupong och en värdecheck med oss. Vi köper faktiskt aldrig hundmaten till ordinarie pris utan bunkrar när det kommer ett erbjudande, oavsett om vi har mat kvar eller ej. Precis som vi gjorde med blöjorna när barnen var små. 

Den här veckan kommer vi att äta mycket gröt och soppa. 

En liten köpfest

På tal om onödig konsumtion kan jag meddela att jag kom hem med en liten papperskasse med snörhandtag idag. Japp, en så kallad lyxkasse. Om det här hade varit en livsstilsblogg hade jag först visat en bild på påsen och sedan vad som låg i. Nu får ni nöja er med en enkel liten förklaring. Det var som i gamla tider. Jag kom hem och packade upp en parfym, hutlöst dyra hårprodukter och en duschtvål. Jag visade upp mina inköp vid middagsbordet och familjen hade inte kunnat se mer förvånad ut om jag hade dragit upp vita kaniner ur en hatt. 

Minns ni att jag berättade om en community som jag deltog i under en begränsad tidsperiod? Det var faktiskt riktigt roligt och de hade ett generöst belöningssystem, sammanlagt fick jag 1400 kr i valfria presentkort. Det var lätta pengar med tanke på hur lång tid det tar att få ihop ett par hundralappar när man svarar på enkäter på nätet. Jag bestämde mig för att använda presentkorten till lite dyrare grejer. Inte bunkra upp en årsförbrukning billig duschtvål och tandkräm till hela familjen. Därför att då försvinner pengarna in i den vanliga ekonomin och snållivet utan att skänka någon som helst guldkant på tillvaron. Jag får presentkort på 100 kr minst 1-2 gånger i månaden och har ingen som helst koll på hur många jag fått eller vad jag gjort med dem. Oftast köper jag nagellack och smink för dem men jag håller inte reda på dem eftersom det handlar om små belopp vid sidan av min egentliga ekonomi. Jag kallar det för nöjespengar och de finns där bara för att jag ska kunna köpa lite tjejgrejer utan att behöva ta av min lön. De där sakerna som jag hävdar ligger mitt emellan nödvändig och onödig konsumtion, det som är varken det ena eller det andra.

Så, jag travade högtidligt iväg till skönhetsavdelningen för att köpa min favoritparfym. I handen hade jag inte bara mina presentkort utan även två rabattkuponger. Men parfymen jag ville köpa var tillfälligt slut! Vad är oddsen på den? Säljaren log beklagande och sade att hon tror att de får in den...snart. Jag sneglade på min tidsbegränsade rabattkupong, 20%. Bestämde mig för att ta en annan parfym istället. Den var ett par hundralappar billigare än den jag planerat att köpa och därför gick jag crazy på håravdelningen. I ett anfall av generositet köpte jag även en manlig "vuxen" duschtvål i present till 15-åringen. Vid kassan var det en ren fröjd att se alla rabatter dras, 20% på parfymen och 10% på övriga varor. Totalt blev det 629 kr och allt betalades med inlösta presentkort. 

Men precis som en olycka sällan kommer ensam så verkar det gälla även pengar! 

Jag har haft ont i ryggen på vänster sida och misstänker att det är min tunga handväska som ligger bakom. Jag snedbelastar nog ganska ordentligt när jag kånkar omkring på den varje dag. I måndags lade jag undan väskan och tog fram en annan, lättare, väska ur garderoben. I innerfacket hittade jag ett sl-kort. Ett sådant där man själv fyller på reskassan. Jag hade ingen aning om att det låg där eftersom jag har ett annat, likadant, i min plånbok som jag alltid bär med mig. Jag var ganska säker på att det inte skulle finnas några pengar på kortet så jag blev duktigt paff när det visade sig vara laddat med 450 kr. Den enda tänkbara förklaringen är att det legat där sedan innan mitt köpfria år 2014. Sedan dess har jag nämligen inte laddat sl-kortet med mer än högst 200 kr åt gången. Min första tanke var "Åh, vad synd att man inte kan ta ut kontanterna i en Bankomat" men å andra sidan behöver jag ju inte ladda något kort på ett bra tag och det vinner jag ju på i längden. 

Sist men inte minst gjorde jag två försiktiga aktieköp idag och fyllde på med 200 st Ratos B och 100 st Axfood. Jag orkar inte vänta och se om det kommer att dippa ner mer eller inte utan börjar fylla på med mer aktier nu. Fortsätter det ner så köper jag fler. 

En rätt gedigen shoppingdag med andra ord. 

Snålvariant på juicecleanse

Hej allesammans!

Det här är min första semestervardag och livet känns allt bra lätt att leva just nu. Förutom kanske det här med detoxen då. Vilken detox tänker ni, eftersom ni inte har hört talas om någon detox. Och egentligen borde ni inte få höra om den heller eftersom jag inser hur dum den låter. 

Till att börja med vill jag ta bort själva ordet detox och byta ut det mot något annat. För det första tror jag som bekant inte ett skvatt på att man kan avgifta eller rena kroppen genom att dricka juicer och för det andra tycker jag att detox låter alldeles för mycket yogaflum för att det överhuvudtaget ska kunna förknippas med mig.

Hur som helst, jag kickstartar alltså min semester genom att dricka märkliga grönsaksbrygder och det planerar jag att försöka härda ut med i tre dagar. Festligt va? Naturligtvis är allt hemlagat och det innebär en härligt låg matkostnad för min del, gönsaker + vatten = asbilligt! Tanken är att motorn ska rulla på dessa grönsakskok och sedan väntar en smaskig frukt på kvällen som dagens belöning. En belöning för att jag orkar med mig själv och alla mina påhitt. Och jag vet att det här är en jättefuskig och jättemärklig variant på fasta/detox/juicning/diet men det är vad jag har bestämt mig för. Tre dagar går fort (hoppas jag...). 

Eftersom jag kan tänka mig kommentarerna på detta så tänkte jag i viss mån försöka förekomma dem. 

Det ligger inte för mig att hålla på med dieter, särskilt inte långsiktigt. Vid det här laget är jag väldigt påläst om fettförbränning och viktminskning och vet att man mest förlorar vätska och muskelmassa när man lägger sig på kraftiga kaloriunderskott. Jag vet att man ska styrketräna för optimal fettförbränning. Jag vet allt det och mer därtill men jag vill ändå köra min grönsaksgrej. Just nu vill jag bara se ett snabbt resultat för att bli lite glad. Det är bara tre dagar, inte tre veckor eller tre år. Det här är en kickstart och sedan ska jag powerwalka skiten ur mig resten av sommaren med backintervaller och allt. 

Jag väljer att chocka kroppen eftersom flera månaders försök med regelbunden motion och nedskärningar i kosten resulterat i 1-2 kilos viktminskning och NOLL skillnad i spegeln.  Det verkar inte spela någon roll att jag drar ner på ditten och datten eller powerwalkar bort kvällarna. Det räcker helt enkelt inte. 

Det är jäkligt irriterande ska jag säga er, särskilt för en resultatorienterad person som jag. Fy fasen vad jag har mått dåligt över de här förhatliga kilona som satt sig som ett fläsklager runt midjan. Och eftersom jag är väl medveten om att jag egentligen är relativt smal och kanske har gått från S till M i klädstorlek så har man inte rätt att klaga och gnälla. Det finns personer med mer övervikt som kan ta illa upp och jag låter enbart ytlig när jag klagar på några få kilon. Jag är väl medveten om det och därför har jag försökt att trycka undan missnöjet över att jag inte kommer i några byxor och inte pratat om det med någon på flera månader. Istället tar jag tag i det nu medan jag är ledig och kroppen ska få se vem som bestämmer, en gång för alla! 

Här släpper jag ämnet eftersom det ska handla om pengar nu. 

I morse såg jag att jag fått 300 kr in på Paypal. Oklart från vem och varför. Bakom betalningen ligger något företag som heter Perks och som verkar fungera som mellanhand åt något annat företag. Strunt samma, det kanske klarnar när jag loggar in på Paypal. Jag blev jätteglad och bestämde mig raskt för att slösa bort en liten slant på sommarläsning. Jag älskar böcker och har alltid hängt med i boksvängen men det är lite svårare nu när jag lånar all läsning på biblioteket. De har ett nyhetsbord men nu under semestertider, när jag har tid att läsa, finns det inte en chans att få tag på attraktiva boknyheter eftersom folk ställer sig i kö på alla populära böcker.  Vilken tur att Paypal-pengar är till för att sätta guldkant på den sparsamma tillvaron! Det tog mig tio sekunder att surfa reda på ett bra erbjudande på nätet, 4 pocket för 149 kr och det tog mig ytterligare två minuter att välja böcker. 

Jag beställde bland annat Joyce Carol Oates "Karthago" och Curtis Sittenfeld "Systerland". Tyvärr kommer jag att få vänta ett par dagar extra eftersom jag valde det kostnadsfria fraktalternativet. Men som tur är har jag något att läsa fram tills dess! Min gulliga familj (som troligtvis vill förebygga eventuella humörsvängningar under de kommande dagarna) köpte en liten sommarpresent till mig idag! En bok som jag har tjatat om att jag vill läsa och som jag bittert sade att jag kommer att få vänta på ända till i höst när jag kanske kan få tag på den på bibblan.

Äntligen sommarlov!

Jag känner mig verkligen som en tråkig kompis nu men det här får bli ett kort litet inlägg mellan tandborstning och läggdags. Intensiva dagar nu och det kan ju vara bra för min hälsa att somna före 01 någon kväll den här veckan. Jag lovar bot och bättring inom kort (semestern, ni vet).   

Det jag ändå vill passa på att berätta är att jag nu även kan ståta med en ny telefon. Jajamän, plötsligt uppgraderas teknikprylarna i ett rasande tempo. Jag råkade nämna för en kompis att min gamla iphone börjat krångla mer och mer och att jag började bli orolig att den plötsligt skulle lägga av vilken dag som helst. Varpå kompisen berättade att hon hade en "femma" liggandes, helt oanvänd. Den kunde jag få köpa för 800 kr. Jag tvekade inte en sekund eftersom jag a) behöver en ny telefon, b) litar på den tidigare ägaren och c) kan behålla mitt nuvarande - superprisvärda - abonnemang. Så glad jag blev! Rena julafton! Telefonen bytte ägare och jag köpte ett nytt SIM-kort för en hundralapp. Så om vi bortser från att det varit ett helsikes meck med att överföra allt innehåll är det fint med en ny telefon som fungerar utan krångel. Absolut värt dryga tusenlappen i kostnad. Som grädde på moset ingick ett supersnyggt flipfodral i köpet. 

Men oroa er inte, nu blir det inget mer fokus på teknik utan på semestern. 

I sommar ska vi försöka komma så billigt undan som möjligt. Tidigare år har vi avsatt delar av buffertkontot för att betala lite guldkant på tillvaron. I år tänker vi annorlunda och vill helst låta bli att röra både sparade pengar och skatteåterbäring. Jag känner att jag behöver ta igen de utgifter som varit på sistone och komma ikapp så semestern bör och ska fyllas med välgörande sniklösningar. 

Idag var det skolavslutning för barnen. Nu har de sommarlov och en lång rad lediga veckor ligger framför dem. Kommer ni ihåg känslan? Så härlig! 

Anmält mig till föreläsning

Jag antar att jag är sist ut men igår kväll anmälde jag mig till Charlie Söderbergs föreläsning. Erbjudandet om en gratis föreläsning har dykt upp i min feed på Facebook med jämna mellanrum och jag vet faktiskt inte varför jag inte har pallrat mig iväg tidigare. Lathet? Antagligen. 

Jag har hört två saker om föreläsningen: 

1. Att den är superbra och inspirerande. 

2. Att det är ett enda långt säljsamtal för att försöka sälja in jättedyra kurser. 

Jag tänker så här; ingen arbetar gratis och varför skulle någon dela med sig av sin kompetens utan krav på att få något tillbaka? Så den biten är lätt att förstå även om jag kan tycka att krängandet borde ske med ett visst mått av smakfullhet. Jag kan inte uttala mig om kvaliteten på dessa utbildningar eftersom jag inte vet något om dem men det kanske någon läsare har erfarenhet av? 

För min del handlar det mycket om nyfikenhet. Det ska bli roligt och jag hoppas på en inspirerande kväll. Mitt nöjesschema är ju inte direkt fullbokat så jag ser fram emot att lägga mjukisbrallorna på hyllan en kväll och åka in till stan för att lyssna på något som intresserar mig. Nu är det jättelång tid kvar innan detta blir av, föreläsningen är i slutet av februari, men ändå. 

Förresten, barnen har avlagt ett nyårslöfte åt sin pappa. Jag vet, det är lite ovanligt. Oftast väljer man sina nyårslöften själv men så går det inte alltid till när det finns mindre chefer i familjen. Nyårslöftet går ut på att ALLTID ha matlåda, varje dag. Min man slarvar nämligen en hel del med maten när han arbetar och barnen oroar sig över hans hälsa. Tidigare har vi inte haft någon riktig matlådekultur i den här familjen och vi har aldrig varit bra på storkok. Nu pratar jag alltså om tiden före 2014. Den förspariana tidsepoken. Vi har naturligtvis förvandlats till frälsta storkokare men min man fortsatte att slarva med matlådorna. Äter man inte ordentligt så orkar man ju mindre och han har varit trött och sliten under hela vintern. Nu ska det regelbundet lagas storkok och ligga färdiga matlådor i frysen, redo att plockas med på morgonen. Billigare kanske det inte blir men mer hållbart i längden än att hoppa över lunchen. 

Idag började vi med en gryta med jasminris. Det blev både lördagsmiddag för familjen och fyra matlådor. En bra start och det var roligt att se minstingen engagerad med att fylla matlådorna. Inte var det mycket mer tidskrävande än att laga en vanlig middag heller. 

Olika skyltar för samma pris...

När man som jag handlar på samma stormarknad flera dagar i veckan lägger man märke till en del saker. En sak som jag noterat är exponeringar av varor och att samma erbjudande på vissa varor dyker upp med jämna mellanrum. Bara att vänta ut dessa tills prissänkningen dyker upp igen och aldrig köpa dem till ordinarie pris. 

Idag lade jag märke till något annat kul. 

I mittgången på hygienavdelningen har man valt att specialexponera schampo och balsam från ett varumärke. Ett stort bord med varor och erbjudandet "Ta två för 30 kr". Ett vanligt försäljningsknep men synar man prislappen ser man att rabatten bara blir ett par ynka kronor, trots att det framhävs som ett supererbjudande som man inte bör missa. Bordet med erbjudandet har stått där i cirka två veckors tid.

Nåväl. Idag när jag traskade förbi såg jag att bordet och hårprodukterna stod kvar precis som tidigare, men nu med nya skyltar! De hade bytt ut "Ta två för 30 kr" mot större skyltar där ordet "KLIPP" lyste mot mig med ilsket röda bokstäver: 

KLIPP! 

14,90 kr/st. 

Alltså, samma pris som tidigare eftersom 2 x 14, 90 kr = 30 kr men nu vill man göra ett nytt försök att få snurr på försäljningen. 

De flesta av oss är pålästa och väl medvetna om alla dessa små trix och fix som används för att öka försäljningen men jag tycker att det här var ett så himla tydligt exempel på försäljningsknep.

Nu ska jag ägna en stund åt att surfa runt efter roliga julklappar åt min mans syskonbarn. Att köpa presenter åt mindre barn är faktiskt riktigt kul och behöver inte bli dyrt. Tänker mig en lite större leksak och 1-2 små roliga utfyllnadspaket per barn. Funderar på denna som ett av utfyllnadspaketen: http://renlyx.se/happy-soap-barntval/happy-soap-zoo.html

Sista dagen på Otroligt Ordningsam Oktober

Nu är det dags att slutredovisa OOO-månaden. 

Hur Otroligt Ordningsam var jag egentligen denna oktobermånad? Jag gick ut hårt i starten och imponerade stort med en köksrensning som aldrig sett sin like i mitt liv. Mest nöjd är jag faktiskt med teven som försvann ur vårt sovrum. Aldrig saknad, redan glömd. Men tyvärr tacklade jag av lite mot slutet och har fortfarande oarbetade områden kvar. Sammanslaget har jag definitivt gjort mig av med tio saker om dagen men inte alls i den takt och omfattning som projektet behöver. Detta är förödande i många avseenden, inte minst när det gäller min image. Jag är pedant ända ut i fingertopparna och jag älskar att rensa och ha ordning överallt, så hur kunde jag bli en sådan slacker på slutet? Jag ger mig själv bakläxa och ska försöka bli färdigt under november. 

Återigen skyller jag på årstiden. Min man är sjuk, han har fått en MANCOLD. Skämta inte om att det är jobbigt, det är precis vad det är - för mig alltså. Han hinkar te med absurda mängder honung och tycker synd om sig själv. Det känns lite som att vabba, inte konstigt att jag inte hinner röja någonting i klädkammaren. 

På jobbet hade jag medvind och fick upp resultatet på månadens allra sista dag. Bitter som en mandel var jag i morse över att inte ha uppnått mina säljmål men i sista sekund skrällde det alltså till och jag lyckades med nöd och näppe nå säljresultat. Vilken humörvändare! Det betyder att nästa månadslön blir dräglig och det är minst sagt betydelsefullt med tanke på att julen närmar sig. Pengar måste öronmärkas och avsättas till diverse extrautgifter.

Idag fick jag ett sms om att mina italienska delikatesser finns att hämta på ett utlämningsställe nära mig. Jag hann inte hämta dem idag utan får göra det i helgen. Jag hoppas verkligen att det inte är några färskvaror eftersom jag planerar att ha en trevlig matkväll med vänner och jag tvivlar på att någon kommer hit frivilligt så länge min man försöker hosta upp inälvorna.

Avslutningsvis vill jag berätta att jag, via lite slösurfande, såg ett par snygga skor på en blogg. Av ren nyfikenhet klickade jag på länken och kom till den webbutik som säljer skorna. Under själva priset stod det "från 41 kr kr/mån". Ännu mer nyfiken klickade jag på alternativet att delbetala skoköpet. "Den gällande årsräntan är 19,90% vilket motsvarar en effektiv ränta om 29,22%". Herregud, hoppas verkligen att folk tänker igenom ett köp minst tre varv innan de bestämmer sig för den här typen av betalningsalternativ. Hej Lyxfällan...

Free lunches...

Så här i spartider är jag inte sen att nappa på bra gratiserbjudanden. 

Vis av erfarenhet brukar jag både dubbel och trippelkolla alla villkor innan jag godkänner eller anmäler mig till något. Det brukar alltid fungera bra och jag tycker själv att jag har hyfsad koll på vad som är bäst att hålla sig långt borta från. Så när jag såg att det fanns ett erbjudande om att få ett gratisnummer av en inredningstidning letade jag extra noga efter eventuella prenumerationsvillkor. Jag kunde inte hitta en enda rad om detta och allt såg safe ut. Ett gratisnummer och inga krav på vidare förbindelser. Tidningen damp ner i brevlådan och jag blev glad över den stunds underhållning det innebar. Jag har nämligen helt slutat köpa tidningar nu under köpstoppet. 

Tidningen kom oinplastad och utan medföljande inbetalningskort eller information. Jag var nöjd ända tills det kort därefter kom en ny tidning. Den här gången inplastad med inbetalningskort där jag kunde välja mellan två olika prenumerationserbjudanden. Högst upp stod ett kundnummer. Jag gick direkt in på deras hemsida och sade upp prenumerationen via en automatisk tjänst. Utöver detta mejlade jag deras kundtjänst och meddelade att jag bara var intresserad av gratisnumret och ifrågasatte att de gör på det här sättet. Varför skickar de gratisnumret oinplastat och utan kontaktuppgifter för att kort därpå skicka en ny tidning, inplastad med en räkning och kundnummer? En oetisk metod för att kunden ska bli skyldig att betala för ett nummer man aldrig bett om innan den ofrivilliga prenumeration kan sägas upp.

Jag fick svar omgående. "Om man inte avslutar sin prenumeration efter sitt gratisnummer så övergår denna prenumeration i en tillsvidare prenumeration. Jag har avslutat din prenumeration, men skickar ut en ny faktura på levererade tidningar."

Givetvis skrev jag tillbaka direkt och ifrågasatte hur ett gratisnummer kunde bli en prenumeration när de inte informerar om detta överhuvudtaget, och att jag ämnar gå vidare med detta. Jag har inte fått något svar på det mejlet men det har inte heller kommit någon faktura. Det lustiga i historien är att det nyligen kom en tredje tidning med posten..?!

Hädanefter blir det inga fler "gratisnummer" till den här postadressen. Och innan någon dumförklarar mig totalt vill jag än en gång påpeka att jag verkligen lusläser all text efter väl dolda villkor. Bara några månader tidigare hade min man fått tre gratisnummer av tidningen King genom att gilla dem på Facebook och det var inga konstigheter alls. Tre nummer kom och sedan var det avslutat utan några krav. 

Så håll koll på vad ni tackar ja till när ni letar gratisgrejer.