Hälsotillståndet

Nu har jag varit på återbesök hos läkaren. Jag blev sjukskriven...lite till. Fråga inte hur länge för det vet jag inte. Tyvärr kunde inte min vanliga läkare ta emot mig utan det blev en annan. En inhyrd läkare med så kraftig brytning att jag knappt hörde vad hon sade. Och till råga på allt pratade hon fort som en kulspruta. Jag förstod kanske en tredjedel, resten smattrade bara och jag hade inte en chans att bryta in och fråga något. Jag bara satt där, alldeles paff. Den där svadan som lät som ett annat språk och i princip noll dialog. Hon sade att hon skulle förlänga sjukskrivningen och när jag frågade hur länge missförstod hon frågan och sade att jag kommer att kunna se sjukintyget om jag loggar in på Försäkringskassan. Spännande. 

I övrigt går det trögt. Provsvaren visade ingenting onormalt så man kan utgå från att mitt hälsotillstånd är stressrelaterat. Jag har haft svårt att acceptera och ta till mig det eftersom det känns så långt ifrån mig. Det jag tycker är konstigt är att jag inte känner mig bättre. Absolut, den dagliga stressen över jobbet finns ju inte längre. Det innebär att en tyngd är lyft från mina axlar men jag känner mig inte bättre. Jag känner mig inte friskare. Om jag gör lite mer än vanligt kan jag bli helt utslagen resten av dagen och hela nästa dag också. Då menar jag saker som jag förut gjorde i farten, tvätta i tvättstugan eller gå på föräldramöte. Jag vänjer mig liksom inte vid att kroppen känns sjuk. Ni vet när man känner sig hängig och seg, den känslan man känner precis innan man blir sjuk och får feber. Så känner jag mig hela tiden, varje dag. 

Jag ska erkänna att jag haft fördomar om utmattningssyndrom och andra diagnoser som ger liknande symtom. Det är knappt jag vågar berätta hur jag tidigare tänkt att utbrändhet är ett påhitt och att folk bara borde ta en längre semester eller gå ner i arbetstid om de inte pallar att få ihop sina liv. Att det inte finns någon anledning att vara långtidssjukskriven om man inte är sjuk "på riktigt". Ja, inget jag är stolt över direkt. 

I hela mitt liv har jag varit en riktig arbetshäst som utan knot drar tunga lass och jobbar 60-timmars arbetsveckor. Det har aldrig känts tungt eller stressigt så att det har varit påfrestande och jag misstänker att klimatet på arbetsplatsen var det som knäckte mig till slut. Om jag bara hade förstått det lite tidigare hade mitt liv sett annorlunda ut idag. Jag hade sökt andra jobb innan jag fick motorstopp mitt på vägen så att säga. Kanske hade jag tagit tjänstledigt eller en längre semester, något som hade kunnat förhindra det här. Jag kan tillägga att det är världens bästa arbetsplats på många sätt men med stora brister i arbetsmiljön. Alltså stor-stora brister. 

Nog om detta nu, men jag tänkte att någon kanske undrar hur det går för mig.

Förutom arbetskamraterna och kunderna är det lönen jag saknar mest. Vilket får mig att tänka på något jag skrivit om tidigare, det här att det kan bli svårt att stänga pengakranen. Att det är lätt att tänka "bara en månad till" när det närmar sig sparmålet. Mitt sparande sjönk som en sten från en dag till en annan. Jag försöker undvika att tänka på vilka summor jag hade kunnat spara under de här månaderna  - hälsan är viktigast, jag vet - för att inte bli mer frustrerad än vad jag redan är. Ibland tänker jag "åh, jag hade kunnat köpa det här och spara så här mycket" (ser högar med tusenlappar framför mig). För rent krasst är jag tillbaka där jag var när jag började hårdspara. Innan levde jag mitt slösaliv men sparade ungefär lika mycket som jag lyckas göra idag. Usch, vilken deprimerande tanke. På den tiden gick många tusenlappar till kläder, fika, nöjen, tidningar, böcker, smink och exklusiva hygienartiklar. Nu köper jag ingenting sådant men kan ändå inte lägga undan mer än vad jag gjorde då. Lite surt är det allt. 

Men det blir också den största drivkraften för att komma tillbaka och börja jobba igen. Givetvis vill jag bli frisk och fungera som alla andra men sparandet är det som motiverar mig mest.  Inte heller kan jag utvärdera hur det känns att "inte jobba" eftersom det här är så långt ifrån den arbetsbefriade frihet jag tänkt mig. Fri är den som är frisk. Jag har aldrig fått så lite gjort som nu och aldrig varit så osocial och tråkig. Det handlar inte om gnäll utan jag berättar för att förklara att det är allt annat än någon mysig ledighet. En del ringde ju i början och sade du som är ledig... Eller, en annan favorit: att du inte passar på att köpa träningskort nu. Har till och med fått höra att vi borde ha passat på att skaffa en hundvalp! Förvisso är jag inte rätt person att säga något med tanke på hur fördomsfull jag varit. 

Ett tillägg om mat. Och ungdomar.

Ett blogginlägg om dagen, det är ni inte bortskämda med så ofta. 

Men nu finns det en anledning till att skriva igen och det är lite av en uppföljning av gårdagens inlägg om mat. Igår bloggade jag om mat och tipsade sedan min man om att lyssna på det omtalade avsnittet av Sparpodden där Onkel Tom är gäst. Jag berättade för honom om Onkel Toms dotter som inte fick barnbidraget och så pratade vi kring det. Våra barn får inte heller barnbidraget men har heller aldrig frågat. Ni vet ju hur vi trasslat med olika försök till månadspeng och varianter på det. Hur som helst tycker jag allt som oftast att det fungerar bra att ha barn och leva som vi gör. Nästan lite väl bra ibland. I alla fall om man tänker på att vi inte har bil, något som de aldrig ifrågasatt utan bara accepterat, och att de sällan har vidlyftiga önskemål. 

Igår skröt jag alltså glatt för min man om hur bra det fungerar för oss och det straffade sig naturligtvis redan dagen efter (idag) då vi hade en livlig diskussion kring frukosten. Anledningen till att jag väljer att dela med mig av det här är att jag vill att ni ska förstå att barn och tonåringar ofta tycker att gräset verkar grönare på andra sidan. Sonen har en flickvän i en annan stad och han jämför ofta och gärna med dem. De lever ett helt annat liv i en liten ort några mil utanför en större stad. Där bor de i ett stort och fint hus, har två bilar och flickvännen tävlar inom den dyraste idrotten. Det här är inte något sonen bryr sig nämnvärt om även om han trivs väldigt bra i deras hus. Så det handlar inte om att han tycker vi ska sälja allt och bygga ett flashigt hus ute på landet. Istället handlar det om att de lägger väldigt mycket pengar på mat. 

Så nu kanske ni förstår vad jag menade när jag skrev att det följer upp gårdagens inlägg. Just denna morgon fanns det en riktig frukostbuffé här hemma. Det blev ett par pannkakor kvar häromdagen som man kunde äta. Man kunde välja flingor eller müsli. Bröd och flera sorters pålägg. Men trots detta tyckte sonen att det saknades god helgfrukost. Han blev sur för att vi inte lyxar till det på helgen, som de gör hos flickvännen. Där finns juice, O'boy, varma bagels och en massa godsaker på frukostbordet. 

Utöver detta vill jag tillägga att ungdomar påverkas av bilder på påkostade frukostar på Instagram. Frukosten är den nya mattrenden. Eller tja, det gäller det mesta i matväg. Sonen vill alltid ha Ben & Jerry's och en massa andra dyralternativ. Ett paket GB glass är inte bra nog. 

Tillbaka till frukosten. Vi försökte förklara att de förmodligen, precis som vi, anstränger oss lite extra när de har gäster. Och han är ju trots allt gäst i deras hem. Men nej. Så äter de alltid. Och vi är så tråkiga. Ni som inte har barn kommer att tycka att sonen är en bortskämd skitunge medan ni som har tonåringar förmodligen kommer att förstå vad det handlar om. Barn jämför sig med varandra. Jag gjorde likadant när jag var i den åldern. Man ser inte hur bra man har det utan ser bara det man inte har. Att lära sina barn förstå detta, är en viktig del av uppfostran. 

Jag blir inte speciellt upprörd. Ungdomar idag lär sig tidigt om dyra vanor och vill ha exklusiva märkeskläder och prylar. Det är ingen stor grej att en unge vill dricka O'boy och äta bagels istället för flingor och mjölk eller pannkakor värmda i mikron. Han har inte tjatat om någon vinterjacka för 7000 kr. Men likväl handlar det om vilken nivå man väljer. Vilka kompromisser man ska göra och hur man lyckas så att alla är nöjda eller åtminstone tillfreds. 

Vi har gjort som så att vi köper O'boy några gånger om året. Det brukar vara när barnen fyller år (då de får välja själva vad de vill äta hela den dagen) och ibland när de har någon som sover över här. Och när det är slut är det slut, till nästa gång. Det gjorde vi långt innan vi blev sparsamma, det handlade mer om att de inte skulle proppa i sig onyttigheter hela tiden. Vi ville lägga grunden för bra matvanor helt enkelt. Och nu handlar det inte om huruvida vi ska börja köpa O'boy eller juice till helgerna utan om det svåra med att vara flera inblandade i de ekonomiska besluten. Barn tvingas in i föräldrarnas liv där de aldrig är fria att göra egna val. Det här sker naturligtvis åt båda hållen. I andra situationer upplever barn otrygghet för att föräldrarna inte tagit ekonomiskt ansvar. 

Det här är inte en helt lätt fråga. 

Billig eller dyr mat?

Mat är dyrt. 

Det är definitivt den dyraste utgiften mitt hushåll har efter boendet. Det är också den jag har störst möjlighet att själv styra över. Och det finns pengar att spara. Det som krävs är att man är påhittig, kan tänka sig sänka kraven och är lite aktiv och jämför olika alternativ. Jag ser det som en sport och en livsstil. Få saker ger mig samma nöjdkänsla som när jag lyckas sänka matkostnaden. Utan att skryta måste jag säga att jag är en fena på att få bra mat på bordet till en väldigt liten peng. Och jag kan alla knep. Har läst alla tips. Det är sällan jag snubblar över något nytt. Tråkigt nog är det alltid alltid samma typ av tips och råd som valsar runt: att man ska ta med sig matlåda, att linser och böner är billigt, man ska riva ner morötter i köttfärssåsen och så vidare. Jag tror att alla med ett minimum intresse för ekonomi eller matkostnader redan hört det där till leda. Jag har i alla fall gjort det. 

Det är sällan något nytt, så jag blev riktigt glad när jag på två olika ställen läste om Matsmart. Det var något jag inte hört talas om tidigare. Och skribenterna var så positiva och nöjda. Så jag surfade in där...men blev lite besviken. Jodå, jag förstår att man kan göra bra klipp på den sidan och att utbudet varierar så jag kommer absolut att ge det en chans till. Men den här gången blev jag besviken. Kanske är det jag som måste leta runt mer efter de bästa fynden och lära mig vad som är värt att beställa. Men tyvärr måste jag säga att mitt första intryck var att mycket var sådant jag inte vill ha eller behöver. 

Första sidan var fylld av godis, våffel- och brödmix, dressing, proteinbars, läsk, bärdrycker, sylt och ganska dyra flingor. Med andra ord sådant jag valt bort då jag anser det "onödigt" eller bara köper det ytterst sällan. Jag skulle aldrig köpa våffelmix utan vispar ihop min egen våffelsmet. Vi försöker göra egen dressing och koka egen sylt i den mån det går. Godare, nyttigare och framför allt billigare.

Naturligtvis händer det att vi köper sådant som jag kallar "onödigt". Antingen för att vi behöver det till ett speciellt tillfälle eller så passar vi på ibland om det är något oemotståndligt pris. Men jag är tveksam till att klicka hem det på nätet bara för köpandets skull. Dessutom kostar frakten 49 kr (upp till 20 kilo) och då får jag själv släpa hem det från närmaste postombud. Frakt hem till dörren kostar 99 kr (och hade känts mer aktuellt för oss som inte har bil) och vips känns inte flingorna och sylten så billiga längre. 

Observera att det här inte är något negativt omdöme om sajten i sig! Den verkar toppen och har många nöjda kunder. Jag berättar bara vad som gäller för mig. 

Det fanns mycket som var billigt och bra också, tvättmedel till exempel, men det blir inte så billigt för mig när frakten tillkommer. Det blir minst 49 kr till att lägga på priset. 

Jag har gångavstånd till bland annat Ö&B och Willys. Åker jag buss i 10 minuter kommer jag till en superbra lågprisbutik. Varje vecka erbjuder de nya attraktiva lockvaror för 5, 10 eller 15 kr/st. Vi håller koll varje vecka och passar på att fynda. De brukar ytterst sällan begränsa antalet så det går att bunkra. Det var där jag fyndade Friggs smaksatta riskakor för 5 kr paketet. En typiskt "onödig" grej men rolig att överraska barnen med någon gång emellanåt. Men oftast lägger jag band på mig själv och undviker att lägga ner en massa billiga kakpaket och godispåsar i varukorgen. 

Det finns ett antal varor som numera känns otänkbara att köpa till ordinarie pris. Dit hör toalettpapper, tvättmedel och sköljmedel. Det är typiska lockvaror både på vår lokala stormarknad och på Ö&B så riktigt bra erbjudanden återkommer med jämna mellanrum. Det är bara att bida sin tid mellan gångerna. Jag minns sist de hade supererbjudande på Lambi toapapper och framför mig i kassakön stod en kille med toapapper av märket Serla. Lika många rullar i förpackningen. Jag var så nära att knacka honom på axeln för att fråga hur han tänkte, haha. 

Använder ni Matsmart och vad beställer ni då? Vore kul att läsa om era erfarenheter (och kanske få ett par tips) i så fall. Det kan ju vara så att jag totalt missat något. 

Hej 2017!

Ibland känns det som två världar som aldrig möts. 

Det jag tänker på är mitt förra blogginlägg om julklappar och den verklighet jag lever i. Jag fick nämligen några kommentarer från läsare som förstod vad jag menade och som försöker hålla nere antalet klappar. Några av er hade gjort överenskommelser med släkten. Jag tycker det är supersmart och hade gärna gjort samma sak men när jag tagit upp det med folk i min omgivning får jag inte mycket gehör. Eller rättare sagt, inget alls. Jag har inte tagit upp det med släkten utan bara kollat runt lite för att höra vad vänner och bekanta tycker. Ni vet, smyger in ämnet när julen ändå kommit på tal. Jag fick ungefär samma svar från alla - om man har råd, så varför inte? Det är kul att göra barnen glada och få överraska dem med en drömjul. Ungefär där har jag släppt diskussionen eftersom jag känt att det verkar omöjligt att få fram vad jag menar. 

Nog om det. Julen är över sedan länge och vi befinner oss i fattigmånaden januari. Vilket inte heller märkts av då det är full kommers i vårt lokala köpcentrum. Vi har själva varit där för att uträtta några små ärenden och det känns som mer trängsel och längre köer än under själva julhandeln. Vi har inte gjort några fynd på mellandagsrean utan behövt köpa vardagssaker som batteri till en klocka och glödlampor till badrummet.

Vi drog ner på tempot efter mellandagarna och har haft en lugn och skön tid tillsammans. Nyårsafton firades till hälften hos några grannar och till hälften hemma. Det var ett bra upplägg med tanke på hunden som vi ville vara hemma med under tolvslaget, och ingen resväg. Kostnaden för nyårsafton blev därför bara en gå-bort-present för 108 kr. Utöver detta har vi socialiserat med amerikanerna och en annan familj vi sällan hinner träffa. Allt har legat på en lugn och stressfri nivå som passar mig. 

Ett nytt år innebär alltid något av en nystart. 

De senaste åren har jag ju tagit i rejält och lagt ribban högt. Köpstopp, sluta snusa och amorteringen på 5000 kr i månaden. Det är inte utan att det känns lite tråkigt att inte ha någon större utmaning i år. Hur jag än vänder och vrider på det hittar jag ingenting som känns tillräckligt mycket som en utmaning och som skulle kännas genomförbart. Kanske för att jag redan infört de största förändringarna och för att min ekonomi begränsas av sjukskrivningen? Därför nöjer jag mig med att försöka bli ännu mer sparsam och bli ännu mer matsmart! VARJE KRONA RÄKNAS är mottot!

Årsskifte innebär också ett litet klirr i kassan. Till att börja med blev det ungefär 5900 kr i räntor, vilket än en gång påminner mig om att vi sitter på för mycket kontanter som behöver investeras i något mer lönsamt. Swedish Match hade en extra utdelning om 9,50 kr per aktie så det blev lite över 6000 kr där också. Tack, tack! 

Utöver detta har vi roat oss med att baka bröd och frosta av frysen. Det gällde att passa på när kylan kom. Lätt att förvara maten ute på balkongen under tiden frysen avfrostas. Nu har vi sorterat allt efter ett nytt system: bröd på en hylla, kött och fisk på en annan och sötsaker som glass och bullar på en tredje. Grönsaker och bär samlat på ett ställe. Så nu är det bara att försöka hålla det nya systemet och inte kasta in allt huller om buller för att man har bråttom eller är slarvig. Den största fördelen är nämligen att man direkt kan se vad som finns och hur mycket. Och vad som behöver ätas upp om man till exempel fyndat kött på kort datum. Vi behövde inte kasta något. Eller jo, vi kastade en halv fralla som blivit bortglömd och frystorkad men annars var allt i ätbart skick. Att minska matsvinnet är verkligen ett av de bästa spartipsen! 

Jag tror inte att vanligt folk förstår hur mycket pengar som går i soporna när de kastar mat. Det var inte alltför länge sedan jag inventerade vår frys och kombinerade ihop maträtter utifrån vad som låg i den, för er som minns det. Jag älskar att "äta ur frysen". Matkostnaderna stannar upp tillfälligt och man förhindrar att saker blir bortglömda och liggandes. Så brukar ni inte redan göra det måste ni införa det genast. Detta bör naturligtvis även göras i skafferiet, kolla alla bäst före-datum och prioritera maträtterna efter det! Vi har till exempel jättemycket pasta och riskakor nu, efter en del superklipp som varit i matbutikerna. Riskakorna kostade 5 kr styck för olika smaksatta varianter och jag passade på att bunkra. 

Min man börjar jobba på måndag så vi planerar att försöka baka en omgång bröd till imorgon. Gott att ha nybakat bröd på en söndag men också praktiskt inför kommande veckan. Bara att ta fram så mycket som behövs från brödhyllan i frysen, hehe.