Advent och årets spaning

Minns ni i fjol när jag skrev en spaning om advent här i bloggen?

Det handlade om trenden att köpa påkostade och exklusiva adventskalendrar till vuxna. Naturligtvis finns de att köpa i år också. På nätet har jag sett skönhetskalendrar med nagellack (förstår inte riktigt grejen, hur kul är det att få åtta färger man vill ha och 16 färger som man aldrig kommer att använda?) och kalendrar med doftljus (samma sak där, alla som stuckit ner näsan i olika doftljus i butik vet ju att mer än hälften av dem man sniffar på luktar blärk). 

Men det är ingenting mot vad jag har hittat i år! 

Jag ger er: julkalender för hund! 

Jamen såklart att hunden ska ha en egen adventskalender med 24 luckor fyllda med hundgodis. Det får bli årets spaning. 

Och nu en liten bikt. Själv har jag köpt, inte en hundkalender, men en ny adventsljusstake till vardagsrummet. Aaah vad slösigt, jag vet! Det finns ingen annan ursäkt än att jag såg den och drabbades av akut habegär. Vi hade redan en adventsljusstake. Man kan tro att jag fått den av min mormor, så omodern och traditionell är den. Och jag tror dessutom att jag har fått den av någon eftersom jag aldrig skulle ha valt den modellen själv. Troligtvis har jag fått den av min mamma, hon är inte så trendig av sig. 

Jag är faktiskt ingen stor julpyntare, upp med en stjärna i fönstret och fram med någon liten julgrej och sedan är det klart för min del. Jag är mer för mysig belysning än prydnadssaker och vi har varken julgardiner eller julporslin. Jag brukar dra fram en röd kökshandduk att hänga på spishandtaget och lite röda pappersservetter till dukningen och that's it! Jag har inte lagt många kronor på julpynt i mina dagar. Det mesta vi har är min mans saker. Så när jag fick syn på den här ljusstaken fanns det ingen tvekan.  

Det märkliga är priset, på nätet står det att den kostar 799 kr men i butiken var den prismärkt 599 kr. Jag är inte den som gnäller om det står ett lägre pris så jag greppade en kartong och gick till kassan. Då visade det sig vara 20% rabatt så jag betalade bara 479 kr. Oj, vad nöjd jag blev! Och det blev faktiskt ett riktigt lyft för rummet. Tycker det är så vackert när man är utomhus och ser adventsljusstakar och julstjärnor i nästan alla fönster.

Så det börjar ju inte bra med en utgift helt i onödan. Men vill man kan man vända på det och se det så här; goda vänner frågade oss om vi ville följa med dem och ta "ett glas" nu ikväll för att fira första advent. De var ett stort sällskap på sju personer och skulle gå ner till områdets trendiga finlokal. Vi avböjde artigt och sade att vi behövde gå hem till hunden. Om vi hade följt med hade det kostat långt mer än vad ljusstaken hade gjort, även om vi bara hade tagit "ett glas" med allt vad det innebär. Naturligtvis förstår jag poängen = mysigt att sitta på lokal. Men då är det bättre att vi går ut och äter någon annan gång än att vi ska köpa dricka till överpris till oss fyra och någon liten tapastallrik när vi ändå hade en planerad måltid som väntade hemma. 

Så är det när man har utarbetat en plan för att kunna nå ett mål. Det är det sociala livet som ibland får stryka lite på foten. Det är inte ekonomiskt hållbart att äta ute lika ofta som icke-sparare gör. Vi äter ute någon gång ibland men det fungerar absolut inte att ha det som vardagsvana.

Det blev i alla fall en supermysig första advent och kvällen avrundades med en julpyntande minsting som bossade över lådan med julsaker.

Nyfiken på förra årets adventsspaning? Klicka här!

Snart startskott

23 NOVEMBER!

Två dagar kvar till julrejset börjar.

En månad + 1 dag kvar till julafton. 

Däremellan ska jag klämma in två födelsedagar i familjens innersta krets och ytterligare en i den yttre. Lägg därtill en äkta make som är frånvarande cirka 1-23 december på grund av yrke. 

Man kan få högt blodtryck för mindre. Inte konstigt att mina stressnivåer skjuter i höjden varje år i december. Är det något jag lärt mig så är det att planering är det enda som fungerar och som håller min näsa över vattenytan. Med hjälp av dagliga listor och noggrann planering vill jag påstå att jag ändå klarat det med bravur varje år. Jag har testat alla möjliga metoder, från att köpa en julklapp per dag på lunchen måndag - fredag (det är bara amatörer som julhandlar på helgerna i december) till att handla 95% på nätet som i fjol. Min deadline brukar gå vid luciahelgen, då ska alla julklappar vara inhandlade. Jag hatar verkligen julstress över allt annat och vill inte vara en del av hysterin och om man bortser från familjemys eller något trevligt glöggmingel så är veckorna innan jul inte direkt min favoritperiod på året.

I år har listorna inte riktigt tagit fart, mycket beroende på att folk varit luddigare med vad de vill och önskar sig. Jag är en sådan där som smygantecknar i mobilen när jag upptäcker något. Säg att vi äter middag hos min svärmor en kväll i maj och hon muttrar att hon skulle behöva en ny stektermometer - ja, då antecknar jag det. När det närmar sig jul (eller födelsedag!) så kanske jag har 4-5 anteckningar på henne. Saker hon behöver, böcker hon önskar sig eller något jag upptäcker att jag anser att hon kan behöva. Med hjälp av anteckningar är det ingen risk att man glömmer bort något. Då är det bara att försöka snoka reda på om hon köpt en ny stektermometer (troligtvis inte) och vips, har man den perfekta julklappen som faktiskt behövs och kommer till användning. Men som sagt var, under året har folk varit dåliga på att uttrycka sina önskemål och jag har aldrig haft så här få anteckningar. Möjligen har de redan allt de behöver? Jag behöver sätta mig ner och börja lista vad jag ska handla. Och det snart! Jag funderar på att köpa det mesta på nätet i år igen eftersom det var så himla smidigt i fjol. Ni kommer absolut inte att hitta mig i trängseln och köerna i Mall of Scandiavia med en massa stora shoppingpåsar i händerna. 

Anledningen till att jag skrev att det är två dagar kvar till startskott är givetvis eftersom det är då lönen kommer. 

För min del spelar det ingen roll eftersom jag lika gärna kan ta pengar från vilket sparkonto som helst och köpa julklappar vilken dag som helst men jag väljer ändå att räkna från lön. Det är trots allt en bladvändare för mig som sparare. Ny lön - ny sparperiod. Jag får en riktigt bra lön (bättre än vad jag brukar få den här månaden) och jag vill utmana mig själv att försöka klara hela julhandeln utan att behöva röra några andra pengar. Säkert blev jag lite inspirerad av signaturen Morsan i kommentarsfältet som vill försöka klara julen med en budget på 2000 kr. Det kan jag säga direkt att jag inte kommer att greja men med tanke på hur vi drog ner julkostnaderna i fjol så är jag full av förhoppning att även det här blir en jul i sparsamhetens tecken (naturligtvis kommer jag att ha barnen som undantag). 

Jag återkommer med lite redovisning av pengar och planer.

Feel free att komma med tips och idéer i kommentarsfältet. Jag är inte händig för fem öre så skippa avancerade DIY-projekt. Eller äsch, ta dem också. Alltid finns det någon pysseltomte som har glädje av dem också. 

Vad hände med peace and love?

I fredags började jag på ett blogginlägg om hur jag köpt stora flaskor ändå-ganska-lyxigt schampo och balsam för en billig peng. Det small i Paris innan jag hann skriva klart. Chockad och bestört satt jag uppe till två på natten för att följa nyhetssändningarna och hela lördagen var jag ett vrak av trötthet. Det fungerar inte längre att lägga sig så långt efter midnatt. 

Idag raderade jag mitt utkast och började istället skriva på ett nytt inlägg.

Igår köpte jag nämligen en julklapp till min man. 

Det är skönt att vara ute i god tid tänkte jag och njöt av att kunna bocka av en sak på listan. Ni kommer väl ihåg att vi lånade ett stort härligt hus i somras? Nu har jag absolut inte köpt ett stort härligt hus till honom men i huset fanns små smörgåsunderlägg i trä, vilket slog an en sträng av nostalgi hos oss båda. För att inte tala om hur mycket barnen uppskattade dessa praktiska träbitar. Vi använde dem dagligen under hela vistelsen och när vi flyttade hem var vi helt överens om att vi måste ha likadana hemma hos oss. Även om vi försöker låta bli att köpa saker så var detta något vi verkligen ville ha. De är ändå så mycket enklare att hantera än en porslinstallrik som ska diskas varenda gång den tittat ut genom köksskåpet. Vi googlade och sprang runt i några köksbutiker men utan att hitta några träunderlägg. En kompis hittade något liknande i Täby centrum men de visade sig vara skärbrädor - alldeles för stora med handtag och vi letade efter små, smidiga och stapelbara utan handtag. 

I tisdags gick jag in på Cervera för att titta på en liten ministekpanna (något jag önskar mig i julklapp. Lagom när man vill typ steka bara ett ägg). För övrigt älskar jag den typen av butiker och borde inte gå in där eftersom det sätter mitt köpcelibat på prov. Och mycket riktigt, på vägen till stekpannorna (som jag bara skulle titta på, inte köpa) ser jag SMÖRGÅSTRÄUNDERLÄGG! Alltså, den glädjen! Exakt sådana vi letade efter i somras, rätt storlek och rätt allting. Det hade varit brottsligt att inte köpa dem. Så jag köpte åtta stycken och tänkte hihi, en julklapp till min man. Men sedan hände något när jag kom hem och lagade mat, dukade och gjorde fint. Jag kunde inte hålla mig! Jag var nämligen så uppspelt över att ha hittat den här presenten. Aldrig i livet att jag hade klarat att vänta till julafton med att ge honom den. Ungefär som minstingen när han var liten och aldrig kunde hålla en hemlis. Han berättade alltid allting. Gärna lite bakvänt också "Du kanske inte kommer att få en svart tröja i födelsedagspresent pappa." och där stod man med en svart tröja som man hade lyckats gömma på ett superfiffigt ställe. Haha.

Så jag lade julklappen eller rättare sagt, nu överraskningen, på hans plats vid matbordet. Det var ju lite dumt med tanke på att det är jul snart men det var lätt värt det. Han blev jätteglad och nu kan vi ha glädje av dem från och med nu istället. 

Hur som helst, jag började alltså på ett inlägg om det här idag på eftermiddagen. Först hade jag städat lite och tagit ett par långpromenader med hunden. Ledig som jag är på onsdagar. När jag kom hem rostade jag en macka och slog mig ner vid datorn. Började skriva blogginlägget. Tog en paus och bläddrade förbi nyhetssajterna, jag har alltid några flikar som ligger uppe och det är lätt att klicka emellan för att hålla koll på huvudrubrikerna. Och minsann, då var det fullt ös i nyhetsforsen igen! Den här gången med förhöjd hotbild mot Sverige. Självklart fastnade jag i nyhetsträsket igen, det var livesändningar och presskonferenser om vartannat. Dessutom blev jag orolig eftersom både 15-åringen och min man skulle åka kommunalt hem och måste passera stora knutpunkter i kollektivtrafiken. Jag förstår om oron låter överdriven men just då kändes det faktiskt obehagligt. Det gick så snabbt allting med Säpos presskonferens att jag fick för mig att de stressade fram en presskonferens för att informera om att hotbilden uppgraderas till 5 och allmänheten uppmanas att hålla sig borta från folksamlingar osv. I ett sådant läge ser man inte T-centralen i rusningstrafik som ett favorithäng. Som den lugna och sansade förälder jag är skickade jag ett antal skärmdumpar på kvällstidningsrubrikerna till sonen och skrev ett meddelande med texten "KOM HEM NU!" Inte alls hysteriskt. 

De kommer att ligga dubbelvikt på jobbet imorgon när jag berättar detta men jag bjuder på det. Och sonen vet hur jag fungerar så han skrattade bara åt det och blev inte uppskrämd. När alla var hemma välbehållna tittade vi på mer nyheter och hade långa diskussioner med barnen om vad som händer i Europa just nu. Med andra ord var blogginlägget åter i fara men jag lyckades till slut styra upp det. Nu har alla gått och lagt sig och jag är benhård på att avsluta det här nu innan jag går och lägger mig. Det måste sluta komma grejer emellan. Och det måste bli ett slut på vansinnet i Europa innan det är för sent.

Med på tåget

Min man har visat ett halvhjärtat intresse för den här bloggen. 

Delvis beror det på att han inte har så mycket fritid och knappt hinner öppna en dagstidning. En annan anledning kan vara att han tycker att jag spårar ur med mina idéer och påhitt kring pengar och sparande. 

Så döm om min förvåning när han kom hem från jobbet idag och berättade att han hittat tips på youtubeklipp bland mina bloggkommentarer och tittat på The minimalists. Jag visste inte vad jag skulle svara, så förvånad blev jag. Inte nog med att han besökt bloggen - han har läst kommentarerna. Och inte nog med att han läst dem, han har letat upp ett 15 minuter långt klipp som Optimeralivet tipsade om - och tittat på det?! Han berättade hela klippet för mig, så detaljerat att jag knappt behöver titta på det själv. Jag hörde att budskapet verkligen hade gått fram när han berättade hur killen i filmen hade packat ner allt han ägde i flyttkartonger för att bara gå och hämta det han verkligen behöver, när han behöver det. Att han efter tre veckor upptäckte att 80% fortfarande låg kvar i flyttkartongerna. Det fanns något engagerat i hans röst. Ett nyväckt intresse, en pollett som hade trillat ner.

Jag är överlycklig, let the brainwash and mind control continue. Så kan vi snart göra oss av med mer grejer och bli ännu mer sparsamma här hemma. Det är perfekt. Då kommer jag inte längre att framstå som så himla annorlunda med knasiga idéer. Men innan han gick och lade sig sade han - Glöm inte att svara på de där kommentarerna nu. Du har fått flera stycken, riktigt roliga faktiskt.  Och då kände jag lite så här: öööh, sköt ditt du så sköter jag bloggen. Orka att han tror att han ska få bli någon slags bloggmanager nu. Det kommer inte att hända. 

Han har ett extremt tålamod dock, det måste jag ge honom. Ena månaden ska han spara alla kvitton och nästa månad ska han äta gröt och soppa till middag. Han hänger på spartåget helt enkelt. Men jag ser ju på både honom och barnen när de tycker att jag går för långt och då tycker jag ändå att jag biter ihop ganska duktigt för det mesta. Samtidigt sitter de i ett uselt förhandlingsläge när jag är den som gjort alla stora uppoffringar. Det är jag som har haft ett köpstoppsår och det är jag som har slutat snusa. Deras liv förändrades inte lika mycket av mitt hårdsparande. 

Men någonstans har vi trots allt samma drömmar och visioner. När vi träffades var han den ekonomiska av oss två medan jag gillade att shoppa mycket och gärna dyrt och sedan blev det omvända roller. Nu kanske vi kan ta ytterligare ett steg mot en mer minimalistisk livsstil. Jag hoppas att han kollar in fler youtubeklipp.

Jag, en äkta fejkminimalist

I helgen hittade jag en youtubekanal med en skäggig minimalisthipster som jag inte kunde sluta kolla på. 
Jag tittade på klipp efter klipp medan jag försökte fundera på om jag tyckte att han var smart eller totalt knäpp. Dessutom är jag så ytlig och oseriös att jag under en video kom på mig själv med att tänka att han skulle vara råsnygg om han bara rakar av sig skägget, klipper håret och sätter på sig något annat än sunkiga linnen. Hoppsan! Det här med 100% minimalist, jag är helt klar inte där än... 

Hur som helst, allt började när hans fru lämnade honom efter 12 års förhållande. Då hade han hus, eget företag, bil, katter, hund och flera garderober proppfulla med kläder. Men han jobbade för mycket, drack för mycket och kände sig olycklig. Efter skilsmässan slutade han äta skräpmat, röka och dricka och flyttade in i sitt garage för att kunna hyra ut huset. Han sålde bilen och alla saker han ansåg att han kunde klara sig utan. Allt det här låter ju superbra och jag sög i mig vartenda ord. Inte så att jag tänkte skilja mig och sälja hunden men jag kände mig ändå väldigt inspirerad och funderade på att dra igång en stenhård garderobsrensning och få ett hem där jag slipper trängas med överflödiga prylar.

Sedan hittade jag hans take a look-video, dvs. hemma hos reportage. Där fick man kliva in och se hur han bor. Han hade då flyttat ut ur garaget och skaffat sig ett nytt boende. Jaha, det var ju något av en kalldusch. Vardagsrummet består av helt kala väggar, en helt tom bokhylla och någon slags gympamatta på golvet. Ett par cyklar i ett hörn. Det finns ingenting på väggarna och det ekade på samma sätt som när man ringer det där sista samtalet från en tömd lägenhet för att säga att flyttlasset gått och ingenting finns kvar. Samma sak i sovrummet - en madrass på golvet och ingenting mer. I badrummet ekar skåpen tomma, han använder varken tvål eller schampo och viftade istället stolt med en sax. Det var där någonstans jag gick från att tycka att han var en bra förebild till att tycka att han måste ha tappat det helt när frugan stack. Jag kan inte hjälpa det men jag anser nog att vi bör använda en och annan hygienprodukt. Jag tror säkert att det är bakteriedödande att gurgla munnen med kokosfett men borde man inte vilja borsta tänderna med tandkräm åtminstone någon gång ibland?

Kan man inte vara minimalist och ändå vilja ha lite schysst konst på väggarna? En liten poster om inte annat. Även en minimalist borde få ha en skön soffa att krypa upp i, med några inbjudande kuddar att luta sig mot. Ärligt talat fattar jag inte grejen med att bo så spartanskt att en fängelsecell framstår som lyxig i jämförelse. 

Det jag ändå har fastnat för är hur han beskriver att livet förändrades. Stegvis. Utan att egentligen ha planerat alla dessa förändringar. Han planerade aldrig att bli minimalist utan det blev ett naturligt resultat av den utveckling som följde. Och där kan jag känna igen mig. Han pratar om huge life changes. Så var det för mig också, om än i mycket mindre skala och inte så extremt. Ett köpfritt år ledde till att jag slutade snusa osv. Jag har förändrats otroligt mycket under de senaste två åren. Även om jag - obs! - fortfarande använder tandkräm och deodorant och föredrar att sova i en riktig säng.

Jag kommer att titta på fler av hans klipp. Han inspirerar trots alls. Och det han förstår är att alla inte vill leva som han gör. Han inser själv att han är extrem och han vill inte försöka påverka andra att göra som han. Däremot tycker han att det är toppen om han kan få någon att förstå att vi mår bättre om vi har mindre prylar och försöker leva ett enklare liv. 

Om det är någon som är sugen på att kolla in skägghipstern så kan ni leta efter Thriving minimalist på Youtube och leta bakåt bland alla hans klipp. 

Lite klag

Jag är inte riktigt nöjd med mig själv när det kommer till bloggen. Jag har inte hunnit med att blogga som jag velat men jag hoppas komma tillbaka i gammal god form med mera regelbundenhet inom kort. Det är jobbet som tar all min energi. När man trodde att de inte kan komma på något mer tokigt...

Jag önskar nästan att jag hade en anonym blogg där jag bara berättade episoder från mitt jobb. Det skulle kunna bli en TV-serie, mer prisbelönt än The Office.

Samtidigt vill jag inte gnälla för mycket. Igår hade jag en konversation med en tjej som jobbar på ett av Stockholms större sjukhus. Hon sade "Du skulle jobba en vecka på akuten. Alla borde göra det. Sedan skulle ni älska era jobb." Nu jobbar jag inte inom vården men jag kan ändå förstå vad hon försökte säga. 

Jag har det bra. Men ändå. Varje dag känns det som om jag ska simma mellan två öar. Tiden i vattnet, när jag simmar, är tiden jag tillbringar på jobbet. Varje dag, varje simtur, känner jag att jag är helt slut och snart inte orkar simma den där sträckan längre. Att jag hellre hade gjort något annat med min tid än att simma fram och tillbaka mellan dessa öar. Det låter lite deprimerande, jag hör ju det själv. Men så är det just nu. Jag simmar och simmar - och hoppas att det ska komma någon båt och plocka upp mig. Men det kommer aldrig någon båt. Okej, slut metaforer. Ni fattar grejen. 

Fördelen med all skit som händer i mitt arbetsliv är att det är bästa, bästa bränslet för mina framtidsdrömmar. Ingenting är så peppande och motiverande som en släng av vantrivsel. Det hjälper mig att nå mina mål. Jag gillar fortfarande mina arbetskollegor, arbetsuppgifterna och den utmaning jobbet innebär. Det finns något tryggt i att veta vad jag ska göra på jobbet och regelbundenheten i att få en löneutbetalning vid samma tidpunkt, månad efter månad. Men för varje månad blir jag också mer frustrerad och less. Det går inte en dag utan att jag leker med tanken att säga upp mig rakt av. 

Som tur är finns en del annat att lägga energi på. Den kommande julen för att nämna något. Jag är redan på planeringsstadiet med listor och förberedelser som ska göra att jag får mycket jul för lite pengar. Och helt utan äcklig julstress. 15-åringen vill köpa ett smycke till sin flickvän (hur gulligt?!) och hade som förslag att avstå sina egna julklappar för att istället få köpa något att ge henne. Igår gick vi till en smyckesbutik och tittade. Jag kunde inte låta bli att reta honom lite genom att fråga om han är ute i lika god tid för att leta efter den perfekta julklappen till mig, haha. Dessutom ratade han allt med kubik zirkon för att han "inte gillar fejkstenar". Att den är 99% billigare tar han ingen hänsyn till. Åh herregud. Men jag känner att jag får skylla mig själv lite, som lät honom prenumerera på något som hette Jordens skatter när han var yngre. Han har fortfarande kvar alla mineraler och ädelstenar från den tiden. De finaste ligger på hans fönsterbräda och glittrar ikapp i solen. Så, 15-åringen tittar på guld och diamanter medan hans ömma moder äter havregrynsgröt och funderar på att önska sig strumpor i julklapp. 

Öronmärkning av julpengar har redan börjat. Nästa lön kommer jag att föra över pengar som ska användas till födelsedagspresenter och julklappar i december månad. Japp, det är ett par födelsedagar som ligger runt juldagarna också. Men allt handlar om planering och för mig spelar det egentligen ingen roll om kostnaderna kommer i klump eller utspritt över året.

Har ni börjat handla julklappar?