Hej 2017!

Ibland känns det som två världar som aldrig möts. 

Det jag tänker på är mitt förra blogginlägg om julklappar och den verklighet jag lever i. Jag fick nämligen några kommentarer från läsare som förstod vad jag menade och som försöker hålla nere antalet klappar. Några av er hade gjort överenskommelser med släkten. Jag tycker det är supersmart och hade gärna gjort samma sak men när jag tagit upp det med folk i min omgivning får jag inte mycket gehör. Eller rättare sagt, inget alls. Jag har inte tagit upp det med släkten utan bara kollat runt lite för att höra vad vänner och bekanta tycker. Ni vet, smyger in ämnet när julen ändå kommit på tal. Jag fick ungefär samma svar från alla - om man har råd, så varför inte? Det är kul att göra barnen glada och få överraska dem med en drömjul. Ungefär där har jag släppt diskussionen eftersom jag känt att det verkar omöjligt att få fram vad jag menar. 

Nog om det. Julen är över sedan länge och vi befinner oss i fattigmånaden januari. Vilket inte heller märkts av då det är full kommers i vårt lokala köpcentrum. Vi har själva varit där för att uträtta några små ärenden och det känns som mer trängsel och längre köer än under själva julhandeln. Vi har inte gjort några fynd på mellandagsrean utan behövt köpa vardagssaker som batteri till en klocka och glödlampor till badrummet.

Vi drog ner på tempot efter mellandagarna och har haft en lugn och skön tid tillsammans. Nyårsafton firades till hälften hos några grannar och till hälften hemma. Det var ett bra upplägg med tanke på hunden som vi ville vara hemma med under tolvslaget, och ingen resväg. Kostnaden för nyårsafton blev därför bara en gå-bort-present för 108 kr. Utöver detta har vi socialiserat med amerikanerna och en annan familj vi sällan hinner träffa. Allt har legat på en lugn och stressfri nivå som passar mig. 

Ett nytt år innebär alltid något av en nystart. 

De senaste åren har jag ju tagit i rejält och lagt ribban högt. Köpstopp, sluta snusa och amorteringen på 5000 kr i månaden. Det är inte utan att det känns lite tråkigt att inte ha någon större utmaning i år. Hur jag än vänder och vrider på det hittar jag ingenting som känns tillräckligt mycket som en utmaning och som skulle kännas genomförbart. Kanske för att jag redan infört de största förändringarna och för att min ekonomi begränsas av sjukskrivningen? Därför nöjer jag mig med att försöka bli ännu mer sparsam och bli ännu mer matsmart! VARJE KRONA RÄKNAS är mottot!

Årsskifte innebär också ett litet klirr i kassan. Till att börja med blev det ungefär 5900 kr i räntor, vilket än en gång påminner mig om att vi sitter på för mycket kontanter som behöver investeras i något mer lönsamt. Swedish Match hade en extra utdelning om 9,50 kr per aktie så det blev lite över 6000 kr där också. Tack, tack! 

Utöver detta har vi roat oss med att baka bröd och frosta av frysen. Det gällde att passa på när kylan kom. Lätt att förvara maten ute på balkongen under tiden frysen avfrostas. Nu har vi sorterat allt efter ett nytt system: bröd på en hylla, kött och fisk på en annan och sötsaker som glass och bullar på en tredje. Grönsaker och bär samlat på ett ställe. Så nu är det bara att försöka hålla det nya systemet och inte kasta in allt huller om buller för att man har bråttom eller är slarvig. Den största fördelen är nämligen att man direkt kan se vad som finns och hur mycket. Och vad som behöver ätas upp om man till exempel fyndat kött på kort datum. Vi behövde inte kasta något. Eller jo, vi kastade en halv fralla som blivit bortglömd och frystorkad men annars var allt i ätbart skick. Att minska matsvinnet är verkligen ett av de bästa spartipsen! 

Jag tror inte att vanligt folk förstår hur mycket pengar som går i soporna när de kastar mat. Det var inte alltför länge sedan jag inventerade vår frys och kombinerade ihop maträtter utifrån vad som låg i den, för er som minns det. Jag älskar att "äta ur frysen". Matkostnaderna stannar upp tillfälligt och man förhindrar att saker blir bortglömda och liggandes. Så brukar ni inte redan göra det måste ni införa det genast. Detta bör naturligtvis även göras i skafferiet, kolla alla bäst före-datum och prioritera maträtterna efter det! Vi har till exempel jättemycket pasta och riskakor nu, efter en del superklipp som varit i matbutikerna. Riskakorna kostade 5 kr styck för olika smaksatta varianter och jag passade på att bunkra. 

Min man börjar jobba på måndag så vi planerar att försöka baka en omgång bröd till imorgon. Gott att ha nybakat bröd på en söndag men också praktiskt inför kommande veckan. Bara att ta fram så mycket som behövs från brödhyllan i frysen, hehe. 

Baktalad

Måste dela med mig av en sak som stör mig något fruktansvärt. Det är inte likt mig att ta upp sådant i bloggen men jag tänker göra ett litet undantag. Jag brukar vara personlig men är sällan privat. Inte för att jag är särskilt hemlig av mig, utan mest för att skydda personer i min omgivning. Framför allt när jag skriver om känsliga saker som pengar. Ibland är jag så ivrig att få berätta att det kliar i mina fingrar men inser alltid att det är bäst om jag låter bli. 

Inte heller brukar jag ägna mig åt att skriva om jobbet - av ganska självklara skäl. Men nu kommer alltså ett litet avsteg. Naturligtvis förstår jag att det skulle pratas och spekuleras om min långa sjukskrivning och just den biten bryr jag mig ärligt talat inte om. Däremot är det en liten detalj som skaver. Det har nämligen kommit till min kännedom att en av mina chefer pratat om mig med mina arbetskamrater och sagt följande: 

Jaja, hon kan inte påstå att hon är utbränd i alla fall. Ingen tvingade henne att jobba så där mycket.

De flesta kanske bara skulle skaka av sig en sådan kommentar men jag är väl lite överkänslig och blev faktiskt förbannad. Först och främst anser jag att en chef inte bör sitta och diskutera en anställd med andra anställda. Inte på det sättet. Dessutom insinuerade personen att min sjukskrivning skulle kunna vara bluff för något jag påstått. Jag har inte påstått någonting, inte heller är jag sjukskriven för utbrändhet. Men den sista meningen tar ändå priset. Ingen tvingade mig att jobba mycket? Nej det stämmer, ingen har tvingat mig. Men tyvärr blir det lätt så om man har hög arbetsmoral, känner lojalitet gentemot både kollegor och arbetet generellt. Inte minst mot kunder och andra som annars skulle blivit lidande för att vi hade för hög arbetsbelastning och var konstant underbemannade. Varje dag på jobbet hände saker som gjorde att det pumpade ut stresshormoner i kroppen. Men med en enda illvillig mening lyckades man alltså friskriva sig från skuld och inblandning. Jag menar absolut inte att det är deras fel att jag blev sjuk (så att ingen missförstår det här) utan det handlar om förhållningssättet. Jag är inte särskilt förvånad men blir ändå lite besviken, det har aldrig varit en varm arbetsplats men jag tycker det här var det yttersta beviset på deras ointresse för hur personalen mår.

Nog gnällt om det, så vill jag avsluta med lite sparprat. 

Sjukpenning är ingenting man blir fet på. Av de pengarna går ungefär 5000-6000 kr till sparande. Blir det något över går även det naturligtvis raka vägen in på sparkontot. Känns futtigt men det är inte mycket att göra åt det nu. Lustigt nog har min mans företag fått ett uppsving (efter att ha blivit omnämnt i en tidning med stor spridning) så vi får hoppas på gungorna och karusellen. Förhoppningsvis fortsätter kurvan peka uppåt och på så sätt skulle vi delvis kunna kompensera för inkomstbortfallet. Det är lite tidigt att dra några långt gående slutsatser efter bara ett par veckor men hoppas kan man alltid. 

Nöjet i att läsa bekännelser

Det oslagbart bästa med att ha en sparblogg är när folk delar med sig av sina snålpåhitt. Skamliga bekännelser. Sådant vi smyger med och skäms över men som vi vågar dela med oss av när vi kan vara anonyma och vet att vi är bland likasinnade. Förutom att det är underhållande får det ens egna pinsamma snålerier att kännas något mindre pinsamma. 

Jag minns när läsaren Eva erkände att hon brukade fiska upp andras kastade förpackningar sköljmedel ur tvättstugans soptunna och ta vara på slattarna genom att spä ut dem med en skvätt vatten. Och på förra inlägget fick jag en kommentar från en härlig läsare som ville vara osedd när hon sprang några vändor i trappen för att i smyg ta till vara på pantflaskor hon hittat nere i porten. Jag älskar sådant, verkligen älskar. Mer sådant! Dela med er! 

Ha Miljonären i åtanke, som gick ner till föreningens gemensamma toalett för att bajsa och på så sätt spara in lite toapapper - det finns med andra ord ingen historia pinsam nog att inte dela med sig av. Jag minns en klassiskt rolig tråd på Familjeliv om en tjej som kokar sumpkaffe till sin kille och blandar ut mjölken med vatten men redan i slutet av tråden har hon hunnit bli singel. Det var brutalt roande läsning.

Tänkte även passa på att uppdatera er lite om hur det går nu när vi är mitt i vårt äta ur frysen-projekt. 

Idag till söndagsmiddag har vi ätit lövbiff med potatismos och svampsås. Ni vet, pommes purée och sauce aux champignons. Som vilken Svennebanan som helst i kvarteret. Lövbiffen hittades naturligtvis i frysen. Så projektet går bra och enligt planerna. Däremot tycker jag att min man kanske inte riktigt förstår grundtanken bakom utan fortsätter att handla på ett sätt som krockar en aning med hur jag tänkt mig det hela. Tanken är ju inte bara att vi ska tömma frysen utan också att vi ska handla mindre under hela den här perioden. Men idag smet han iväg och mer eller mindre storhandlade för att passa på att utnyttja extrapriserna så här på veckans sista dag. Dessutom skyllde han på att vi hade en rabattkupong som gav 10% på ett helt köp. Så tanken var god och på sätt och vis var det smart att passa på men ändå, han köpte exakt sådant som vi inte skulle köpa på oss just nu, som t ex köttfärs och lax på extrapris. Frysgrejer alltså. Bra där Einstein, nya grejer stoppas in i frysen samtidigt som vi försöker tömma den...

Men man får räkna med att vara i otakt ibland. Istället får jag glädjas åt att han bara handlar varor som är på extrapris och ser till att utnyttja rabatter på bästa möjliga sätt. Och nu kommer en ny vecka och då ska han inte få gå i närheten av vår stormarknad. Så nu kör vi på med nya krafter. 

Apropå det här med att passa på när det är superbra priser så är det ju en klassiker i sparsammanhang. Jag har helt slutat köpa hygienartiklar till ordinarie pris men eftersom jag är ganska petig så gäller det att överdriva när man väl får chansen på grejer man faktiskt vill ha. En del produkter har jag köpt genom att betala med presentkort på Åhléns eller Kicks men ibland kan man fynda även på stormarknader. För ett par veckor sedan hade de ett riktigt pangerbjudande på Tresemmes schampon och balsam. Det var redan extrapris och dessutom fanns det kuponger värda 22 kr per köp. Jag passade på att köpa flera omgångar så nu står det ett gäng flaskor i klädkammaren. Samma sak försöker jag göra med de flesta varor, är det ett superbra erbjudande så går jag tillbaka och passar på att utnyttja erbjudandet flera gånger.

Rundar av med den här sköna pärlan: 

Från en av Facebooks många bekännelsegrupper.