Sommarplaner spikade!

Medan resten av befolkningen tittade på fotboll ägnade jag mig åt dubbelkok i köket. Jag fyndade både grytbitar och kravmärkt ekofärs till halva priset i kort datum-hyllan imorse och ville ta vara på allting så fort som möjligt. Så enkel matlagning när man kan använda samma bas till båda maträtterna: olivolja, lök, vitlök, morötter, köttbuljong och finkrossade tomater. Nu står det köttfärssås och köttgryta och svalnar på spisen. Maten räcker till två middagar och två uppsättningar matlådor av varje rätt. Hur nöjd blir man inte liksom. Nämnas bör kanske också att det går åt mer mat nu när barnen har sommarlov och inte längre äter ett lagat mål mat om dagen i skolan. Tonåringen är bortrest den här veckan så det är en kylskåpslänsare mindre att störa sig på för tillfället i alla fall.

Och sommarplanerna börjar ta form. 

Nu är det klart och bestämt, vi kommer att bo i samma hus som förra året. Längtar redan! Vi blev tillfrågade tidigt, redan i våras, men nu är alla datum klara och vi kommer att bo där i ca 8 veckor. Och precis som förra året kommer min bror att få tillgång till vår lägenhet, vilket i sin tur gör att han slipper pendla. Det finns bitar kvar att pussla ihop, vi har nämligen bestämt oss för att anlita målare som ska måla om vår lägenhet under den här perioden också. Känns smartast att passa på när vi inte bor här. 

Bäst för ekonomin hade naturligtvis varit att måla själv men det finns några rejäla käppar i DIY-hjulet:

1. Min man ska opereras - igen. En ny kroppsdel den här gången och en mindre operation än i fjol men ändå, konvalescenstid på ett par veckor och viktigt att inte anstränga musklerna. 

2. Det krävs ett komplicerat förarbete innan vi kan måla om. Vi är inte ett dugg händiga och skulle absolut inte lyckas få ett bra resultat. 

3. Tidskrävande projekt. Även om vi haft möjlighet att göra det själva och varit händiga så hade hela semestern gått åt och det vore inte särskilt roligt varken för oss eller barnen. 

Vi hade målat själva om väggarna varit släta men tyvärr behöver de bredspacklas och slipas. Tak och snickerier behöver också målas om. Jag känner så här: inga mer fuskjobb. Aldrig mer. Förra gången när vi renoverade lägenheten hade vi målare som gjorde ett riktigt slarvjobb som vi inte blev nöjda med. Nu tar vi hellre en högre kostnad så att arbetet blir fackmässigt utfört från grunden. Vi tog in offerter från flera olika firmor men fastnade för den som kändes mest förtroendeingivande och seriös. Det var också den enda som själv gick runt och sade vad han tyckte skulle åtgärdas och varför. De andra verkade vilja ha så lite jobb som möjligt (inte så konstigt kanske, med tanke på att det är sommar...) och fiskade öppet efter att slippa bredspackla, om vi kanske kunde nöja oss med att tapetskarvar och skavanker syns. Hm, det är exakt så vi haft det fram tills nu så nej tack.

Jag kan leva snålt och äta gröt utan problem men att inte riktigt trivas hemma funkar däremot inte för mig. Lägenhetens värde påverkas naturligtvis bara vid försäljning och det har vi inga planer på för tillfället men det handlar om trivselnivån. Värst är det i tonåringens rum. Där tapetserade vi med en exklusiv tapet i vitt och silver för sju-åtta sedan. I ett barnrum. Ni kan ju föreställa er hur det ser ut där efter alla ommöbleringar, saker som suttit på väggarna och alla kompisar som lekt vilda lekar därinne. Stackars barn, och jag är tacksam över att han inte tagit bilder på sitt rum och visat för skolpsykologen. 

Nackdel: hela semesterkassan åker rakt ner i målarens ficka. 

Fördel: hela semesterkassan går åt till något som kommer att finnas kvar även efter semester, när vi njuter av vårt nymålade hem. 

Många hål i livets Schweizerost

Årsdagen! 
Idag för ett år sedan slutade jag snusa. Det är helt otroligt att det redan har gått ett helt år. Någon gång har det varit nära återfall men då har jag bara behövt påminna mig själv om hur det kändes när jag var sängliggandes i flera dagar och skakade som en risig tjackpundare under täcket. Med huvudvärken från helvetet. Inte särskilt fräscht. Och sedan tänker jag på pengarna och då känner jag mig ännu mer övertygad om att jag valde rätt. 

Men det är nästan så att jag fäller en tår. Ibland saknar jag saknar snuset så himla mycket. För att inte tala om pillandet och plockandet med dosan. Eftersom jag inte håller på med halstabletter eller tuggummin och liknande (verkar korkat att byta en kostnad mot en annan) så blir det...tomt. Men så är det, inget gnäll nu utan deal with it bara. 

I fjol hade jag även ett nyårslöfte och det var att amortera minst 60 000 på bolånet. Såhär vid årets slut kan jag konstatera att vi amorterat 66 000 kr men att det finns ytterligare 25 000 kr på amorteringskontot, som jag inte hunnit med att föra över. 

66 000 + 25 000 = 91 000! 

Dvs. 31 000 mer än planerat! 

Jag är faktiskt sugen på att fortsätta amortera även under nästa år och återigen ha 

60 000 kr som mål (med för året nya pengar, precis som förra gången). Och som vanligt är jag väl medveten om debatten kring huruvida amortera är bra eller dåligt och om det är bättre att spara eller amortera. Själv väljer jag att se det som att jag täpper till många hål i livets Schweizerost. Det går alldeles utmärkt att både spara och amortera. Känslan är ändå häftig när skuldberget minskar. Dessutom känns det framtidstryggt. 

Hade ju lite ångest över julens slöseri när jag skrev förra inlägget men sedan läste jag att Kanye West köpte 150 julklappar till Kim Kardashian och då känns det genast mycket bättre. Hon måste ju sitta och öppna julklappar fortfarande. Eller nej, vad dum jag är! Hon har så klart personal som öppnar alla paket åt henne medan hon är på skönhetsbehandlingar. Apropå överdrifter så fick jag en blombukett från jobbet som var så stor att jag fick dela upp den i mina två största vaser och det var ändå knappt jag fick ner dem. Det ser ut som två stora bröllopsbuketter fulla av liljor och vita rosor. Jag är inte otacksam och vet mer än väl att uppskatta gesten men det hade kanske varit aningens bättre om de gjorde något åt alla problem istället för att gå bananas i blomsterhandeln. Alltså, kanske bäst att förtydliga att alla i teamet fick blommor och inte bara jag. Och det är tveksamt om det var en julklapp. Vi får nämligen inga julklappar utan de jobbar efter devisen att man får som man förtjänar. Det vill säga, vi blir belönade efter prestation och faktiskt resultat. Och nu är de med andra ord belåtna. 

Men de här blommorna alltså! Har jag berättat att jag har en kompis som köper färska snittblommor varje fredag? Hon väljer noggrant ut sina blomster och går sedan hem och fördelar dem i ett par vaser. Sedan håller hon på att pilla med dem i evigheter, arrangerar dem innan hon placerar ut vaserna på väl valda ställen. Jag berättar detta för att kunna tala om att jag aldrig varit mer frestad att ringa över henne hit och visa undantaget. "Kolla, jag har TRE vaser med snittblommor! Samtidigt!" Men då får hon lov att skynda sig eftersom de röda tulpanerna börjar sloka. Om det inte vore för besöksförbudet. Inga fler gäster. Nu ska vi bara äta rester och slå ihjäl tid. 

Särskilt nu när tonåringen har åkt till flickvännen för att bo där resten av lovet. Han är nämligen det just nu största hotet mot sparplanen. Tidigare bad han nästan aldrig om något men nu har han upptäckt att det är lyxigt med valfriheten pengar innebär och ber allt oftare om ekonomiskt bistånd. Hans flickvän har varit här veckan efter jul och han fick, som jag berättade sist, 600 kr. Jag ville ju bara lägga mig och andas i en påse när han fick så mycket fickpengar men det var trots allt smart gjort att ge dem lite rörelsefrihet. För första gången i sitt liv gick han på restaurang på kvällen utan vuxet sällskap. Förstår ni hur gulligt? Två femtonåringar som sitter på tu man hand. Restaurangpersonalen dog väl nästan sötdöden. Men det blir ännu gulligare, dagen efter köpte de mat för pengarna som blev över. De hade fått blodad tand efter den goda restaurangmaten och gick därför och handlade en köttbit, en flaska dyr sås, potatiskroketter - och sallad! Sedan stökade de runt i köket och gjorde allt själva. Jag fick två frågor om hur man steker kött men resten grejade de helt på egen hand. Jag är överlycklig. Det är nämligen inte det barnet som har briljerat på hemkunskapen, om vi säger så. Men det finns alltså hopp. 

Men nu är ungen alltså utleasad och vi kan återgå till den tidigare matplanen: leva på rester. Inklusive den halvfulla påsen med överblivna potatiskroketter i frysen. 

Gott slut på året!

Picture: eyehook.com

Rutiner är plånbokens bästa vän

Ungarna har höstlov och lovveckor åker man ju som bekant slalom mellan köpfällorna. Först och främst äter barn hela tiden. Frukost, lunch, middag och 15 mellanmål. Vidare vill de ha fickpengar. Sist men inte minst har de tid att springa i butiker och hitta saker som de vill köpa. Vilken tur att jag kan hänvisa till julens önskelistor. Det gäller att vara lite tuff och inte ge efter för alla deras impulser. 

Rutiner är det som får oss snåljåpar att fungera och lyckas. Eller, vadå "oss" snåljåpar? Kan egentligen bara tala för mig själv men jag antar att finns någon mer som tänker som jag. Det finns inte utrymme för spontana utsvävningar. Det här gäller oss som alltid har en vattenflaska och en frukt i väskan för att slippa gå till någon dyr kiosk för att köpa mellanmål. Vi som vill att allt ska vara välplanerat och väl förberett för att slippa oväntade utgifter. Jag trivs nästan bäst när allt är som vanligt. Vardag och rutiner. Då har jag bra koll på alla utgifter och kan förutse många saker.

Den här veckan har tonåringen varit bortrest. Han kom hem igår kväll, tillsammans med flickvännen. Japp, han är bara 15 år men har ett förhållande sedan en tid tillbaka. Hon bor i en annan stad så det blir många tågresor. När det är skoltermin får de åka till varandra en helg var i månaden, dvs. han åker dit en helg och hon kommer hit en helg. Under skollov anpassar vi åkandet efter vad som fungerar för båda familjerna. Det här lovet var de alltså halva tiden hos henne och nu kommer hon att vara här till på söndag. Man får väl vara glad att han inte träffade någon som bor i Kanada.

Vi ändrade lite på det här med hans månadspeng. Innan allt pendlande började hade vi ju sagt 500 kr i månaden, varav 200 kr skulle gå till sparande. Nu har vi istället kommit överens om att månadspengen går till tågbiljetter och en liten slant till fickpengar så att han har lite rörelsefrihet. Det är inte mycket att orda om, han prioriterar sina tågbiljetter och sin träning och ber faktiskt knappt om något annat. Skulle tro att han är ovanlig på det viset. 

Minstingen har naturligtvis också skollov men har tack och lov inte börjat dejta än. 

Istället försvann han hem till bästa kompisen i början av veckan och vi såg inte röken av honom på ett par dagar. Men i onsdags hade vi bokat en utflykt tillsammans med goda vänner och då passade vi på att ha en härlig dag tillsammans. Restaurangbesöket kostade en liten slant men det är också den enda aktivitet vi gjort under den här veckan. Skönt att vi har uppvisat ett normalt socialt beteende så att vi förhoppningsvis slipper en del spekulationer kring vår sparsamma, något udda, livsstil. Jag passade på att bildbomba sociala medier för att förstärka bilden av oss som konsumerande individer. (Jag hoppas att ni förstår att jag skämtar men ändå typ inte).

Jag har varit på utbildning och det var verkligen ett välkommet avbrott. Det var skönt att få se något annat och komma bort lite. Men hela tiden finns alltså dessa fällor och frestelser. När man ska åka och frestas av alla lattehak med sina take away-muggar. Jag var en sekund från att köpa en pocketbok på Pressbyrån. Naturligtvis köpte jag den inte utan tog istället en bild med mobilen för att kunna kolla efter den på bibblan. Men ändå, det är en helt annan typ av frestelser så fort man är på resande fot. Mat, dryck, godis, snacks, tidningar och böcker. Det är inte tänkt att vi ska förflytta oss många meter utan att ha förutsett alla eventuella behov och sug efter saker och ting.

Äntligen sommarlov!

Jag känner mig verkligen som en tråkig kompis nu men det här får bli ett kort litet inlägg mellan tandborstning och läggdags. Intensiva dagar nu och det kan ju vara bra för min hälsa att somna före 01 någon kväll den här veckan. Jag lovar bot och bättring inom kort (semestern, ni vet).   

Det jag ändå vill passa på att berätta är att jag nu även kan ståta med en ny telefon. Jajamän, plötsligt uppgraderas teknikprylarna i ett rasande tempo. Jag råkade nämna för en kompis att min gamla iphone börjat krångla mer och mer och att jag började bli orolig att den plötsligt skulle lägga av vilken dag som helst. Varpå kompisen berättade att hon hade en "femma" liggandes, helt oanvänd. Den kunde jag få köpa för 800 kr. Jag tvekade inte en sekund eftersom jag a) behöver en ny telefon, b) litar på den tidigare ägaren och c) kan behålla mitt nuvarande - superprisvärda - abonnemang. Så glad jag blev! Rena julafton! Telefonen bytte ägare och jag köpte ett nytt SIM-kort för en hundralapp. Så om vi bortser från att det varit ett helsikes meck med att överföra allt innehåll är det fint med en ny telefon som fungerar utan krångel. Absolut värt dryga tusenlappen i kostnad. Som grädde på moset ingick ett supersnyggt flipfodral i köpet. 

Men oroa er inte, nu blir det inget mer fokus på teknik utan på semestern. 

I sommar ska vi försöka komma så billigt undan som möjligt. Tidigare år har vi avsatt delar av buffertkontot för att betala lite guldkant på tillvaron. I år tänker vi annorlunda och vill helst låta bli att röra både sparade pengar och skatteåterbäring. Jag känner att jag behöver ta igen de utgifter som varit på sistone och komma ikapp så semestern bör och ska fyllas med välgörande sniklösningar. 

Idag var det skolavslutning för barnen. Nu har de sommarlov och en lång rad lediga veckor ligger framför dem. Kommer ni ihåg känslan? Så härlig! 

Höstlov

Vad gör en supersnålare som denna en ledig onsdag på höstlovet? 

Svar:

1. Åker till ett stort köpcentrum. 

2. Sitter på restaurang. 

3. Besöker cirka hundra klädbutiker.

Helt otippat.

Barnen har alltså höstlov den här veckan och trissar upp matkostnaden hemma. Idag är min lediga dag och den ägnades åt en utflykt med en kompis och hennes två barn. Eftersom hon tillhör vanligt folk (=de slösaktiga) ville hon att vi skulle åka till ett stort köpcentrum för att umgås, äta och shoppa. Jag ville inte neka barnen lite höstlovskul och det är trots allt imponerande hur jag lyckats avstyra den här typen av aktiviteter under en lång tid. Den här gången kunde jag faktiskt inte komma på en enda hållbar ursäkt för att inte följa med. 

Restaurangbesöket blev månadens nöjesutgift men det får det vara värt. Det är trots allt väldigt festligt att vara många runt bordet och mina barn är inte längre bortskämda med att äta ute. Själv avstod jag asketiskt från att beställa mat till mig själv och servitören erbjöd mig kaffe utan kostnad. Jag var inte hungrig så det var inte någon uppoffring att avstå från en jätteportion mat. Efteråt skulle min kompis och hennes tonårsdotter shoppa. Då kom den riktiga prövningen. Jag har inte köpt ett klädesplagg på snart elva månader, förutom strumpbyxor att använda på jobbet. Motvilligt tvingades jag titta på kläder i butik efter butik. Jag säger motvilligt eftersom jag visste att de skulle ränna i alla mina gamla favoritbutiker där jag varit stamkund. Kanske hade varit bättre om jag hade följt med grabbarna till spelbutiken? Därinne är jag i alla fall inte intresserad av något. Det var inte utan att jag blev frestad och försökte köpslå med mig själv "Jag behöver verkligen lite nya jobbkläder". Och inne på Zara hade de underbara jackor till väldigt överkomliga priser. Jackorna skrek på mig - men jag stod emot frestelsen! Det är så lätt att falla dit och börja fjantförhandla med sig själv om belöningar och annat trams. Men belöning för vad? Jag kan ju inte kalla det för belöning om jag ger efter för något som är totalt i strid med mina principer. 

De andra två shoppade desto mer och de var knappast ensamma om det. Fullt ös och kö i alla butiker. Någon oro för en ny finanskris verkar inte finnas.

Nej, alla lever verkligen inte som jag. Jag kom hem 160 kronor fattigare medan min kompis spenderade ett par tusenlappar på samma tidsintervall.Jag vet att jag har varit likadan men det känns avlägset nu. Det lite lustiga i sammanhanget är att det är slöseriet som anses normalt och inte att undvika överdriven nöjeskonsumtion. Men åh vad nöjd jag var med mig själv när jag kom hem tomhänt. Detta kanske är obegripligt för er som inte är ett dugg intresserade av kläder men för mig är det ändå omöjligt att inte bli frestad. Jag gillar verkligen kläder och höstkläder är roligast på hela året. 

Hemma väntade en glad överraskning i inkorgen. För en tid sedan deltog jag i en undersökning om grillkött och på slutet kunde man kryssa i om man var intresserad av att testa produkterna. Men när jag kryssade i trodde jag knappast att jag skulle bli utvald så jag blev riktigt förvånad när jag såg mejlet. På söndag kväll kommer leveransen att köras hem till mig. Ser fram emot det! 

Dessutom väger det upp dagens utgift på ett bra sätt.

Semesterstart!

Den senaste veckan har bjudit på en del utgifter. Bland annat klippte jag mig igår, till en kostnad av 390 kr. Dessutom föll jag för frestelsen att köpa schampo och balsam eftersom salongen hade en mängd produkter till halva priset. Jag kom ut från frisören 689 kr fattigare. Mitt hår slits lätt och jag vill skydda det mot solen så eftersom detta var mitt första avsteg på sex månader har jag faktiskt inte alltför dåligt samvete. Det kan fortfarande - med en del självövertalning - räknas som ett nödvändigt köp. Under tiden jag satt hos frisören smet min man och medföljande barn in på världens mest kända snabbmatskedja och gjorde obekymrat av med en hundring på skräpmat. Dessutom har vi fyllt på kylen med extra mycket mat eftersom vi är tre personer som är hemma på heltid nu. 

När det gäller kläder för sommaren så har jag dammat av det som redan låg i garderoben och inte köpt ett endaste litet plagg. Som ni kanske noterat råder det en trend just nu med djurprint (det är tydligen helt otänkbart att använda det svenska ordet tryck?). Gärna pyjamasliknande byxor med leopard-, tiger- eller zebramönster. Tur i oturen att jag inte gillar dessa djurmönster något vidare så den trenden kändes lätt att hoppa över. Jag kan bara inte låta bli att associera leopardmönstrade kläder med sönderopererade Hollywoodtanter i övre medelåldern. 

Jag var hemma hos en tjejkompis igår kväll och hon hade redan packat inför en semesterresa nästa vecka. Hon visade glatt upp sina senaste shoppingfynd som hon hade packat ner. Jag räknade två par shorts, en kjol, ett par tunna leopardbyxor, tre tunikor och ett tiotal toppar. Allt nyinköpt, direkt från klädpåse till resväskan. Eftersom jag numera är en snåljåp satt jag bara och gapade över mängden plagg. En intressant självinsikt eftersom jag för bara ett år sedan lätt hade jämfört klädhögen med mina egna shoppingfynd utan större skillnader. 

Resandet har börjat i vår omgivning men vi stannar hemma i sommar. Eftersom vi har den lilla valpen är det ingen som ifrågasatt vårt beslut och vi gör inte heller någon större grej av det. I vår bekantskapskrets märker vi inte av någon hemmatrend, folk reser som aldrig förr och vi kommer att få tajma in vårt sociala liv efter hur de är hemma mellan resmålen. Men det är självvalt och i familjen är vi nöjda med vårt beslut, inklusive barnen som nästan verkar föredra att ha sina kompisar att hänga med framför att åka iväg någonstans med sina föräldrar. Däremot planerar vi att en av oss föräldrar ska åka iväg 2-3 dagar med ett barn i taget för att komma bort hemifrån och ge dem lite värdefull egentid. Vi har bett barnen komma med önskemål och det ska bli spännande att se vad de vill göra när de får välja själva. 

Svenskens genomsnittliga semesterkassa - fusksiffror?

Inte för att tråka ut er med min låsning på semesterkostnader men jag fick en så bra kommentar från Frivid42 (ni hittar den i kommentarsfältet under förra blogginlägget). Han har gett ett genomtänkt exempel på hur han räknat fram vad semestern faktiskt kostar honom och hans familj. 

Ämnet är så intressant att jag inte kan låta bli att ägna ytterligare bloggutrymme åt att älta det här med utökade kostnader under semestern...

Jag utgick nämligen från att beloppen i mitt förra inlägg (googlad uppgift på genomsnittlig semesterkassa) kan tolkas som semesterkassa = semesteraktiviteter. Typ resor. Det känns lite missvisande eller är det jag som tänker knasigt? Enligt mig borde en semesterkassa innebära allt som spenderas utöver hushållets vanliga kostnader. Låt oss säga att någon köper en resa för 18 000 kronor. Menar man då att semesterkassan är 18 000 kr eller har personen i fråga verkligen räknat in alla kringkostnader, t.ex resor till och från flygplatsen och fickpengar? Fickpengar som dessutom brukar hamna i rullning redan på flygplatsen.

Och hur är det med resterande semesterveckor? Borde man inte räkna in alla utökade kostnader även där? De allra flesta spenderar nog mer fickpengar än vanligt under semestern. 

Åker och hälsar på släkt och vänner. 

Kanske tillbringar en dag på Grönan och en annan dag på Skansen? 

Passar på att äta ute mer än vanligt. 

Skollov innebär utökade matkostnader även för den familj som äter sina måltider hemma. 

Ja, ni förstår säkert hur jag menar. 

Nu lovar jag att inte tjata mer om detta. Nästa gång skriver jag om något helt annat. 

Välfylld eller skral semesterkassa?

Större delen av dagen har ägnats åt ett litet äventyr för valpen. Tillsammans med varsin kompis åkte vi till ett naturreservat där det även finns en 4H-gård. Miljöträning för valparna och natursköna omgivningar för oss vuxna. Vi satt på klipporna och blickade ut över vattnet och jag lovar att jag totalt glömde bort allt vardagsstök. 

Jag vill passa på att flagga för utflykter som umgängesform. Det är otroligt avkopplande att packa ner en matsäck och ge sig ut i den sköna sommarvärmen. Det här är så självklart tänker ni sparsamma bloggläsare, men faktum är att många andra inte verkar hitta bort från uteserveringarna. Så här års är det knökfullt och alla verkar vilja njuta av att få mat och dryck serverad av jäktad serveringspersonal. Det är inget fel med det men det är bättre för plånboken att ha picknick med medhavd matsäck. 

Detta för mig osökt in på den hägrande sommarsemestern. Har ni sparat till semestern? Några av er kanske har en kommande skatteåterbäring som ska finansiera eventuella semesterresor? Gör ni en budget för sommaren eller släpper ni allt för ett par veckor? 

Jag funderade över vad som räknas som en genomsnittlig semesterkassa och slog en sökning på ämnet. Jag hittade uppgifter från 2012, då planerade svenskarna att lägga 14 900 kr på sin semester. En barnfamilj med två vuxna och två barn beräknades lägga ut 18 600 kr. 

Är det bara jag som tycker att det verkar vara lågt räknat? 

Jag förstår att alla har olika förutsättningar och att inte alla åker på utlandsresor men ändå, om jag tittar på min egen bekantskapskrets är det nog inte många barnfamiljer som klarar att hålla sig under 20 000 kr. Sist vi åkte till Spanien kostade det över 20 000 kr för två vuxna och två barn och då var det en ordinär charterresa med boende på ett lägenhetshotell. Och semestern var inte slut när vi kom hem därifrån utan det återstod några veckor innan skolorna började igen, om man nu ska räkna in alla extra utgifter och inte bara resorna. Även de år då vi har semestrat inom landets gränser har tusenlapparna fladdrat iväg. Allt är dyrast under högsäsong, att hyra stuga på Gotland kan lätt gå loss på mellan 6000-9000 kr för en vecka. Då tillkommer resor till och från stugan, mat och fickpengar. De som inte har skolbarn tjänar verkligen på att inte åka under skolloven...

Är man en stor familj kostar det en rejäl slant att roa sig på olika nöjesparker som Gröna Lund, Liseberg, Kolmården eller Skara sommarland. Med andra ord, hål i plånboken så fort vi gör vanliga semesteraktiviteter.

Detta är inte tänkt som något "oj, vad dyrt allting är-gnäll" utan mer en reflektion kring semesterkostnader. 

Skriv gärna och berätta era tankar kring semesterkostnader!

Se upp i backen, tusen hål i...plånboken?

Imorgon startar sportlovet. Det innebär lugnare morgnar och en timmes extra sömn för min del, men det kräver också mer planering med maten och vettiga luncher som går att förbereda. Jag har ett barn i mellanstadiet och ett i högstadiet och fick de välja skulle de äta sig mätta på sockerrika mellanmål och mackor. Att de äter rivna morötter när vi föräldrar serverar dem betyder inte att de ställer sig och river dem själva när det är föräldrafritt. Förra året gjorde jag hembakade piroger med olika fyllningar men i år har jag inte haft samma framförhållning (läs: ork). Söndagen ägnades åt annat än förberedande matlagning. Ibland behöver man bara vila upp sig och ha en kravlös dag. 

Jag har känt mig trött på sistone och tror att det är kopplat till solbristen. Grå februari är ingen favoritmånad och saknaden efter sol och värme är enorm. Skulle jag ge mig ut och resa skulle det bli någonstans där jag kan räkna palmer hela dagarna och inte för att stå i långa liftköer och frysa. Vi har ingen tradition av att åka bort under sportlovet och jag vill hellre ta ut mina semesterdagar i samband med sommar och jul. 

Det finns helt klart en obalans mellan barns årliga ledighet på 15 veckor och föräldrars 5 veckors semester. Det dåliga föräldrasamvetet gör sig påmint hos oss alla emellanåt och skollov är en typisk källa till samvetskval, av både ekonomiska och tidsmässiga skäl. 

Resor är hutlöst dyra under skolloven och en sportlovsvecka i fjällen gräver djupa hål i plånboken. För egen del föredrar jag att åka skidor när det kostar tusentals kronor mindre, särskilt då mina barn inte gillar vintersporter och man måste tjata ut dem i kylan. Men jag förstår att det kan upplevas stressande för många när ekonomin inte tillåter resor, eller ledighet tillsammans med barnen, under skollov. Att inte ha råd kan upplevas socialt stigmatiserande. Att frivilligt göra ett aktivt val att inte betala överpriser för skidresor är däremot en befriande känsla. Däremellan får var och en förlita sig på sin egen självkänsla, detta eftersom det varken är brukligt eller nödvändigt att redovisa av vilken anledning man valt att avstå resande. Att inte mäta och jämföra sig med andra är återigen ett klokt tips.

Och ni som drar till fjälls, ta det lugnt i backarna!