Detta leder mig osökt in på alla dessa presentköp till vuxna människor utanför familjen. De önskar sig ingenting för de har allt eller kan köpa det de vill ha. Det är då upplevelsepresenterna rullar in i bilden. "Jag vet, vi ger henne olivoljeprovning/polkagriskokning/kaffekurs eller varför inte en fiskpedikyr!" Upplevelseföretagen finns för att vi så ofta måste köpa för köpandets skull.
En tidigare kollega fick en gång upplevelsen "Middag i mörker". Hon tyckte i och för sig att det var en intressant erfarenhet men jag tvivlar på att det någonsin kommer att stå på min bucket list.
Delikatesskorgar fyllda med olivolja, tapenade, grissini och fikonmarmelad är ett populärt alternativ till upplevelser. Och räcker pengarna inte till något av ovanstående köps det gärna exklusiva doftljus. Folk får väldigt mycket doftljus nu för tiden. Jag antar att det är en modern motsvarighet till cd-skivan som present (före Spotifys tid).
Det är så vi gör när folk har allt.
Jag vill inte bli en person som har allt. Jag vill fortsätta att behöva saker och verkligen uppskatta vad jag får. Missförstå mig rätt, jag gillar delikatesskorgar och doftljus. Det är inte min mening att låta otacksam men det jag försöker säga är att vi har för mycket saker och lever i ett överflöd. Vi saknar att sakna något, att behöva saker.
Samtidigt som vi får allt mindre tid över till oss själva. Kanske borde vi egentligen ge bort tid i present? "Grattis på födelsedagen! På måndag är du helledig."
Jag skulle bli så otroligt glad om släkt och vänner hade en insamling för att köpa mig ett par lediga dagar i present nästa gång jag fyller år.
De sparbloggar jag har varit inne på är entydiga – sparandet syftar till att skaffa tid! Frihet att själv bestämma vad man gör av sin tid. För att få denna frihet krävs pengar och därmed sparande.
SvaraRaderaJag håller fullständigt med dig om det, ofta, meningslösa slösande av pengar till presenter som ingen egentligen vill ha. Men tid däremot...
Det mesta i dagens samhälle mäts i kronor och ören och värdet av en gåva likaså.
Min svärmor var vid flera tillfällen, när våra barn var små, oombedd barnvakt. Fantastiskt och uppskattades enormt mycket. När man ber om barnvakt, är det för att man ska göra något specifikt. Att få barnvakt ändå och få några barnfria timmar, utan ”anledning” var underbart.
Apropå ditt inlägg om fönsterputsning – fönsterputsning som present? Om putsningen utförs av en städfirma eller om givaren själv utför jobbet spelar förstås egentligen ingen roll. Men skulle det kännas som en ”riktig” present om givaren (om det inte är ett barn) utför jobbet själv?
Hoppas du får tid som present i fortsättningen!
Misan
Fönsterputsning som present - det är ju genialt!
RaderaJag skulle se det som en "riktig" present men det beror nog delvis på att jag omvärderat så många saker. Handen på hjärtat hade mitt gamla jag förmodligen sett det som aningens "snålt" men inte nu längre. Tvärtom!
Och angående barnvakt, att någon annan vill ge av sin tid för att passa ens barn bör uppskattas lika mycket som att man själv "får tid".
Bra inlägg!
SvaraRaderaMed en annorlunda slutkläm än jag hade anat :-)
Här hittar vi ofta på annorlunda presenter som brukar bli väldigt uppskattade.
Ibland ger man bort tid, exempelvis tid att umgås. Eller jag utför det och det åt dig. Eller betalar för att någon annan ska utföra en viss uppgift åt mottagaren. Ibland blir det små skoj-presenter, som ofta kostar noll kronor, men är genomtänkta till mottagaren och man har fått nyttja sin kreativitet för att få till det.
I år tillverkar jag de flesta presenter själv, för att hålla kostnaderna nere och för att det ska bli mer personliga presenter.
Ojoj, som jag ser fram emot din lista (inkl. tydliga instruktioner) på DIY- presenter! Glöm att du får hålla dem för dig själv, här gäller det att dela med sig till oss andra som också vill ge presenter utan att spräcka sparplanen. Vsg för tips på ett bra blogginlägg ;)
RaderaMin svåger fyller 50 snart, eftersom det hänger en gitarr hemma på min vägg till allt mindre nytta. Så har jag komponerat ihop en liten nidvisa... hyllningssång menar jag till och om honom. Kostar inget för mig, mer än skämmsfaktorn när den ska framföras.... Fast det sparar ju inte tid.
SvaraRaderaMen åh, det är ju den finaste gåvan! Tidigare skrev jag om ett 18-årsfirande jag var på. Där framförde födelsedagsbarnets syskon en helt fantastisk sång (flera verser, refräng och hur personligt som helst). Det blev en rejäl stämningshöjare och alla gäster sjöng med i refrängen. Det slog mig hur minnesvärd en så personlig gåva faktiskt är.
RaderaHoppas att det blir en lyckad fest (och sång!), sjung upp ordentligt innan :)
Så himla bra skrivet! Tid är faktiskt det enda folk i min umgängeskrets inte har, ska det vara så att det ska ta en månad att få till en fika en onsdag? Är det ok om jag länkar till ditt inlägg i min blogg? Trevlig helg!
SvaraRaderaLänka på du bara! Jag blir jätteglad över att få hamna i din blogg. Dessutom träffar du mitt i prick, tid är det enda folk inte har. Samma sak gäller min vänkrets, alltid lika svårt att få till en träff. Det är sådant jag vill ändra på i framtiden så att åtminstone jag blir flexibel...
RaderaTrevligt helg right back at ya Moneylicious!