onsdag 5 mars 2014

Hur mycket får en toaborste kosta?

Ni vet hur det är, de flesta av oss har en inre spärr för vad vi anser att saker får kosta. Samma person som tycker att 8000 kr för en vinterjacka är fullt rimligt tycker kanske att 39,90 kr kilot för cantaloupemelon i matbutiken är helt otänkbart. Konsumentens inre prisspärr, var kommer den ifrån? 

Nu tänker jag inte främst på oss hårdsparare utan rent allmänt. Hur lär vi oss egentligen att dra dessa prisgränser? Beror det på uppväxt, grupptillhörighet och umgängeskrets? Det kan inte vara hela sanningen med tanke på att jag kan se stora skillnader även inom en till synes homogen grupp. Det måste komma lite inifrån oss själva, vad vi graderar som värt sitt pris. 

För ungefär ett år sedan behövde vi en ny toalettborste till badrummet. Nu tycker jag visserligen att toalettborstar är bland det äckligaste som någonsin uppfunnits, men enligt min man är den en nödvändighet i varje badrum. Jag visste exakt vilken toaborste jag ville köpa och sladdade in hos första bästa återförsäljare. Där vid hyllan med de danska designklassikerna drabbades jag av svår beslutsamhetsångest (över en toaborste, ja). Skulle jag välja en svart eller en vit? Dessutom hade de den matchande pedalhinken, som jag suktat efter så länge. Jag tänkte att det kanske var lika bra att slå till på båda samtidigt. Men det var det här dilemmat med färgen. Så jag plockade fram mobilen och ringde min man för att fråga vad han tyckte. Ja, gissa vad han tyckte när hans fru ringde honom på jobbet för att fråga om färgen på en toalettborste. Först tyckte han att jag skulle ta den jag gillade bäst. 

Tills jag råkade nämna priset på toalettborsten, ca 1500 kr. 

Tillfället är fortfarande ett av få när min man dragit i nödbromsen vad det gäller mina påhitt. Han vägrade att (citat) "skrubba skit med något för 1500 kr". Jag insåg snabbt att det inte var läge att fråga om han tyckte att jag skulle nöja mig med en pedalhink för 3000 kr istället.

Jag blev sur och lämnade inredningsbutiken tomhänt. Istället blev det en ful och tråkig toaborste från Åhléns för 149 kr. 

Jaja, borsten kanske var lite väl pricey men jag tycker fortfarande att det var ett skäligt pris för en snygg soptunna med matchande toaborste. Varför tycker jag det - egentligen? Jo, rent designmässigt är VIPP's produkter snygga och det är förmodligen hållbar kvalitet. Syftet är att de ska pryda sin plats i badrummet och designprylar skänker i sin tur en sjuhelsikes massa livsstilspoäng. Men en toaborste...?! 



5 kommentarer:

  1. Underbart inlägg :-)
    Mer orkar jag inte skriva ikväll...
    Godnatt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det värsta är att historien är helt sann. Och att jag fortfarande vill ha toaborsten. Men nu givetvis utan att själv behöva betala för den...

      Radera
  2. Haha, finns det alltså folk som betalar 1500 för att torka bromsspår? Och sen behöver köpa en ny efter typ ett halvår. Jisses! Jag nöjer mig med ÖB's, 5kr!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min plånboks största fiende är min inre stilpolis. Hellre ingen toaborste alls än en ful toaborste. För övrigt tror jag inte att man behöver köpa en ny, man köper nog bara ett nytt borsthuvud...

      Radera
  3. Har tänkt på denna toaborste.
    Visste inte ens att det fanns borstar i den prisklassen.
    Finns alltid nytt att lära!
    Intressanta frågeställningar du tar upp, tycker jag!
    Jag hör till dem som gärna betalar mer för bra matråvaror och drar ner på annan konsumtion istället.
    Jag tror mycket kommer inifrån samtidigt som man påverkas av erfarenheter.

    SvaraRadera