lördag 8 mars 2014

Konsumtion som kommunikation

Vi var på fest igår. 
Kvällen kan sammanfattas som fantastisk! Värdinnan hade lagt ner sin själ i att få allt perfekt och på köksbänkarna fanns inte en ledig centimeter mellan alla fat med mat och godsaker. Födelsedagsbarnet är en rolig och välartad tjej som jag känt sedan hon föddes. De flesta gästerna har jag känt i över 20 år och det var härligt att träffa alla. Munnarna gick i ett av mat, prat och sång. Min man tryckte så många fyllda smördegsbakelser att han borde skämmas. Vi var många och sittplatserna färre, vilket ger det perfekta minglet. En helkväll helt enkelt!

Eftersom den här bloggen handlar om ekonomi så tänkte jag berätta om helgens spaning: Vi människor umgås genom att prata konsumtion. 

På festen pratades det resor, renoveringar, ljudanläggningar (killarna), spabehandlingar (tjejerna), restauranger och mat. Komplimangerna duggade tätt eftersom alla ansträngt sig och var uppklädda. Vi diskuterade vinerna som serverades och pratade om delikatesser vi uppskattar. Någon hade varit på sparesa till Ungern och billiga resmål ger alltid upphov till engagerade samtal. Det är nu semesterresor bokas och alla är nyfikna på vad folk ska göra med sina fem veckor av årlig frihet. Vi frågar av nyfikenhet och för att vi besitter social kompetens. Det är så det funkar. Vi frågar var andra köpt de där snygga skorna, den fina klänningen eller vill veta vad det är för märke på den väldoftande parfymen. Ingenting är gratis, allt har en prislapp.

Idag kilade jag över till grannen. Hon ville att jag skulle vara smakråd inför hennes soffköp. Det mättes med tumstock, för- och nackdelar med vit klädsel kunde inte övervägas nog mycket. På hennes soffbord prunkande färska snittblommor, något jag givetvis berömde. Hon ville ha lite vårkänsla i vardagsrummet och köpte en bukett att pryda bordet med. Sedan avhandlade vi en annan grannes lägenhetsförsäljning och samtalet halkade över till bostadsvinster och bostadsbeskattning. 

Ja, sådär håller det på. Det är ingenting unikt för just min umgängeskrets. Folk pratar indirekt pengar och det verkar vara ett nödvändigt socialt smörjmedel. Inte konstigt eftersom vi vill ha en positiv social upplevelse när vi är bortbjudna på fest. Det är inte heller läge att dra upp nattsvarta ämnen när något högtidligt ska firas. 


9 kommentarer:

  1. Det beror också på din inställning. Du bloggar om den ämne och då kan du vinkla allt på den sida.
    Om någon pratar med dig om den sista bok han har tagit hem kan du tolka det som en konsumption eller kan du istället fokusera på innehållet. Om du skulle vara intresserat om de grekiska filosof och boken handlar om det skulle du kanske dra en annan slutsats än konsumption. Andra skulle kunna tycka att det är intressant medan vissa skulle tycka att man umgås endast genom att visa att man kan mer än de andra.

    För att komma tillbaka till hur man umgås tror jag att man vill visa att man kan mer eller ha en bättre historia än de andra. Det kan handla om att visa att man konsumerar, det kan handla om allmänbildning eller om att ha en bättre historia (tänk alla mammor som berättar sina skräck historia om förlössning till blivande mammor...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår din poäng. Du gav ett bra exempel med boken.

      Nu var det inte så att jag satt och räknade ut det här MEDAN jag umgicks, det var en tanke som slog mig långt senare. Det var inte heller någon som skröt om vad de konsumerar. Bara min tanke att money makes the world go round...

      Och jag tror fortfarande att mycket av det vi pratar om är relaterat till pengar på ett eller annat sätt. Först pratar vi kanske förlossningshistorier men tio minuter senare handlar det om vad man köpt för fin barnvagn till bebisen :)

      Radera
  2. Intressant inlägg! :)

    Jag har en egenhet att nästan aldrig avslöja något om mig själv till nya människor när jag pratar med dem i något sammanhang utan enbart engagerar mig i samtalsämnet. Det är kul då man märker att det alltid finns några som har svårt att besluta sig för om jag är värd att lyssna på eller inte då de inte kan sätta någon social stämpel på mig. Är oftast väldigt neutralt klädd (för att det är min stil), min ålder är svår att gissa och jag ser allmänt vanlig ut.

    Att inte kommunicera sin sociala ställning och därmed sin konsumtion kan leda till irritation eller vilsenhet bland dem som är beroende av det för att kunna relatera till sin omgivning. Tycker precis som du Snålcoachen, att detta är intressant att notera hos omgivningen, att mycket handlar om konsumtion, inte alltid i snacket som du tar upp här utan också i kläder, prylar och kommentarer vid sidan av som avslöjar vår livsstil och konsumtionsmönster.

    Har vid ett tillfälle angivit att jag hade en annat yrke än det jag har för att testa effekten. Den var enorm. Det sätt jag bemöttes på under en timme när jag hade den högsta statusen yrkesmässigt i gruppen var häpnadsväckande. På slutet sade jag att jag skojat och sade att jag var lärare. På frågan om de tror att de påverkats i min syn på mig av detta så erkände alla att de gjort det. Vissa blev sura av mitt tilltag. Jag kommer aldrig att träffa någon av dem igen och det visste jag redan då, annars hade jag inte gjort så.

    Behöver jag tillägga att jag gillar att provocera, spela "vardagsteater" och påverka folk att tänka på ett nytt sätt? Det är bland det bästa jag vet. :)

    /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eva,
      du slog huvudet på spiken med din teori om vårt behov att identifiera oss genom yrke, livsstil och konsumtionsmönster. Du formulerade det klockrent. Jag förstår att människor blir sura om man utger sig för att vara någon annan än vad man egentligen är men det låter underhållande som socialt experiment... :)
      Man är sitt yrke och det kan upplevas trist och begränsande och för många, även för den som har ett högstatusyrke.

      I mitt fall (lördagens kalas) handlade det aldrig om några statusmarkörer då jag tillbringade kvällen med människor som jag känt sedan länge men det är ändå intressant att nästan alla samtalsämnen indirekt går ut på våra konsumtionsvanor.

      Jag är nästan alltid reserverad och återhållsam mot nya människor och har en viss startsträcka innan jag öppnar upp. Ibland trivs jag med att iaktta mer än delta, det beror på situationen.

      Radera
  3. Jag har också tänkt på detta, alla som drömmer om att konsumera och uttrycker drömmarna i form av vad de har köpt eller vill köpa. Själv känner jag mig rätt vilsen. Tänker att jag mest en i strömmen, en av alla dem som fått konsumtionsångest och slutat handla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är alla en i strömmen, på ett eller annat sätt :)
      Men jag är nöjd, trygg och helt säker i mitt beslut. Jag har rest, shoppat, slösat och roat mig genom åren så andras upplevelser är ingenting som får mig att känna mig utanför.

      Och tack vare den här bloggen vet jag att det finns fler som jag därute...

      Radera
  4. Intressant inlägg! Speciellt det där med att pengar ofta är ett indirekt samtalsämne - trots att pengar i sig och vad man har i lön är tabubelagda ämnen. Vad många dessutom inte tänker på är att många lånar pengar för att kunna köpa allt de vill, och på så vis pratar man ju faktiskt indirekt om lån med varandra också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det anses fult att prata OM pengar (och vad man har i lön) men det är fritt fram att prata vitt och brett om VAD man spenderar pengarna på...

      Däremot har jag fått för mig att de som lånar till konsumtion inte gärna talar om för omgivningen det är köpt på avbetalning/lån. Många vill gärna visa att de har "råd" men döljer att det handlar om lånade pengar och på så sätt skruvas köphysterin upp, "Hur har alla andra råd..."

      Radera
  5. Ja precis. I tidningen har det nyligen skrivits om en undersökning som visar att lån och skulder toppar listan över mest tabubelagda samtalsämnena. Inte konstigt att många får ångest över att man inte har råd att köpa allt man skulle önska!

    SvaraRadera