Vissa blir provocerade när man sparar sina pengar istället för att konsumera. Precis som en del blir provocerade när någon väljer att äta nyttigt, avstå från alkohol eller vill förändra en dålig vana till en en god vana.
En god vana kommer inte av sig själv, utan kräver att vi gör medvetna val. Den som bestämmer sig för att radikalt ändra livsföring får räkna med en rad intressanta reaktioner. Fråga vem som helst som försökt banta. Det är alltid någon som säger "Men ska du inte unna dig en bit tårta? Den här lilla biten gör ingen skillnad." Jo, den lilla tårtbiten gör skillnad. I alla fall för den som har bestämt sig och gjort en långsiktig kostplan med målsättningar.
Jag har medvetet valt att ligga lågt med mina sparplaner och det är bara ett fåtal i min omgivning som känner till mitt köpstopp. Jag har valt att inte berätta för att jag inte orkar hålla på att förklara eller gå in i diskussioner. Människor som förverkligar idéer är provocerande. Jag har redan fått känna av det. Att jag måste försvara mig. Jag är övertygad om att jag skulle jag få mer förstående reaktioner om jag sade att jag inte kan spara utan slösar bort hela överskottet av lönen.
Jag finner det ytterst underhållande med denna brist på gråzoner. Som om det handlar om att välja mellan Belugakaviar eller blodpudding på faten dag ut och dag in.
"Jaha, och vad gör du om datorn går sönder då?" Hittills den mest underhållande frågan. Ja, vad gör jag då? Köper en ny och kan betala den kontant. Det är inte svårare än så. Därefter fortsätter jag att spara.
Men visst, jag förstår andemeningen. Att det egentligen handlar om huruvida man klarar att hålla fast vid sin plan. Som allt annat är det väl en prioritetsfråga. Att jag prioriterar bort onödiga utgifter betyder inte att jag kommer att låta bli att ersätta trasiga saker. Däremot tänker jag inte ersätta funktionsdugliga saker för nöjets skull. Skillnaden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar