Sparsam och social, en omöjlig ekvation?

Då och då läser jag om extremsnålare som klarar sig på nästintill obefintliga belopp. 

Hur klarar de sitt sociala liv? HUR?

Personligen tycker jag att de två största utmaningarna i en spardiet är att:

* barnen inte ska bli (alltför) lidande.

* jag vägrar vara snål mot min omgivning. 

Jag är av naturen en generös person som tycker om att ge, visa uppskattning och göra andra glada. Att snylta eller utnyttja andra för egen vinnings skull är helt enkelt inte ett alternativ, hur sparsam jag än försöker vara. Det skulle aldrig falla mig in att komma tomhänt när jag är bortbjuden. Vi gillar att bjuda hem vänner och släktingar på middag och barnens kompisar är alltid välkomna att äta tillsammans med oss och/eller sova över här. Att utesluta krogbesök och avstå dyra drinkar är förmodligen lättare för oss barnfamiljer än för singlar men givetvis vill ingen sluta umgås med sina vänner oavsett civilstånd.

När jag var ung var det väldigt vanligt att man fick sitta och vänta på kompisens rum medan denne åt middag. Där satt jag med kurrande mage till ljudet av deras klirrande bestick och doften av mat som retsamt kittlade aptiten. Inte ville jag gå hem heller eftersom det betydde att den roliga lektiden skulle vara över. 

Detta förekommer inte hemma hos oss, här finns alltid en ledig plats vid bordet!

Jag klurar på hur jag ska lägga in den extra kostnaden för bjudmiddagar och andra umgängesrelaterade kostnader i mina uträkningar. Hittills har jag inte riktigt kommit på någon lösning men jag funderar på att avsätta en peng i månaden, samla i en "pott" och ge mig den på att inte överskrida det öronmärkta beloppet.

Det är inte så att jag tänkt bjuda hem vänner och glatt säga "Vi brukar bjuda er på goda trerätters men ikväll ska ni få hemkokt risgrynsgröt, kul va?" 

Alla tips och råd mottages tacksamt. 

Det här med andras snålhet är bland det roligaste jag vet och jag har en del historier från verkligheten som jag gärna bjuder på med återkommande mellanrum. Eftersom det här inlägget till viss del handlar om middagsbjudningar tänkte jag bjuda på en liten rackare redan idag.

Det är historien om när min mamma åkte på semester till Lübeck i Tyskland och köpte en fin chokladask, modell större, som inte fanns att köpa här i Sverige. Mina föräldrar tog med sig den till några (snåla) vänner när de blev bjudna på middag och mottagarna visade stor glädje över gåvan. Döm mina föräldrars förvåning när de några veckor senare bjöd tillbaka och gästerna överlämnade...samma chokladask! Den här historien har vi skrattat åt många gånger genom åren. Glömde de vem som var gåvogivare eller återlämnade de skamlöst chokladen ändå? 

Om en liten stund ska jag och sonen träffa min tjejkompis och hennes son. Det är inte så att resten av familjen inte blev medbjudna men de har andra planer för dagen. Våra vänner ville först att vi skulle gå till Urban Deli - jag kände hur min plånbok fick en hjärnblödning vid blotta tanken - men aktiviteten omstrukturerades till en långpromenad längst vattnet (för att barnen inte ska fastna vid sina skärmar hela dagen) och en hemmafika. 

Tur! 

På återseende och trevlig lördag!