Avundsjukans fula tryne

Det anses inte okej att prata om pengar. Usch, fult och osmakligt. 

Samtidigt som folk matar Facebook och Instagram med illa dolt skryt. Vilket givetvis resulterar i att folk jämför sig med andra, känner sig otillräckliga och avundsjukan sprider sig som en löpeld. Märkligt nog. Människor är trots allt inte så dumma att de inte förstår att det är restaurangbesök eller lördagskvällens festmåltid som hamnar på Instagram och inte de vidbrända fiskpinnarna en helt vanlig vardag.

Alla jämför sig med andra i olika situationer och jag är egentligen inget undantag även om jag jobbar på det. Jag märker att jag mår bättre av att sluta jämföra mig med andra och när det blir mindre viktigt vad andra gör, desto mer kan jag fokusera på vad jag själv faktiskt uppnått eller vill uppnå.

Vi borde prata mer om pengar, med två undantag:

1. Skryt om pengar

2. Gnäll om pengar.

För att inte tala om det här uttjatade "Hur har andra råd?" Skit samma om det är ärvda pengar, hårt arbete, fastighetsaffärer eller Lottovinster som ligger bakom andras ekonomiska möjligheter. Det skrämmande är att så många dras med i konsumtionshetsen och lånar för att kunna hålla en fin fasad utåt. Framförallt har jag insett hur många det är som drar runt ett pråligt leverne på lån, lån och ännu mer lån. Att låna till konsumtion har blivit en självklarhet för många. De flesta företag erbjuder idag avbetalningsköp och ett bisarrt exempel är alla dessa hud- och hårvårdssalonger som erbjuder avbetalning på sina behandlingar. Pressen att vara lyckad verkar bara öka. 

Samtidigt måste jag erkänna att jag gillar att känna en gnutta avundsjuka. Det får mig att hålla fast vid min plan och förhoppningsvis nå önskade mål.

Inom psykologin pratar man om att det finns två typer av avundsjuka, godartad och elakartad (malicious envy and benign envy).

I korta drag handlar det om att avundsjuka kan ge både positiva och negativa konsekvenser beroende på individens känslor. Godartad avund ses som en positiv motiverande kraft medan elakartad avund hämmar motivationen och drivs av en önskan att andra ska misslyckas. Det behöver alltså inte vara negativt om du vill ha det någon annan har och det får dig att sträva efter något bättre.

Ungefär så här:

Grannen köper ett lantställe med sjötomt, egen brygga och privat sandstrand. Du blir förbannad och önskar att husfan brinner ner till grunden = elakartad avund. 

Grannen köper lantstället ovan och du gläder dig för hans skull och sätter upp egna mål för vad du vill uppnå med dina besparingar = godartad avund.

Jag är övertygad om att ett visst mått av avundsjuka är en nödvändig drivkraft. 

Hemligheten ligger i att se framgångsrika och lyckade människor som inspiration istället för att vältra sig i bitterhet. Även om det oftast är svårare än vad det låter som. 

Det finns trots allt bara två alternativa lösningar på problemet:

Du kan antingen skaffa det du är avundsjuk på eller sluta vilja ha det.