söndag 23 februari 2014

Se upp i backen, tusen hål i...plånboken?


Imorgon startar sportlovet. Det innebär lugnare morgnar och en timmes extra sömn för min del, men det kräver också mer planering med maten och vettiga luncher som går att förbereda. Jag har ett barn i mellanstadiet och ett i högstadiet och fick de välja skulle de äta sig mätta på sockerrika mellanmål och mackor. Att de äter rivna morötter när vi föräldrar serverar dem betyder inte att de ställer sig och river dem själva när det är föräldrafritt. Förra året gjorde jag hembakade piroger med olika fyllningar men i år har jag inte haft samma framförhållning (läs: ork). Söndagen ägnades åt annat än förberedande matlagning. Ibland behöver man bara vila upp sig och ha en kravlös dag. 

Jag har känt mig trött på sistone och tror att det är kopplat till solbristen. Grå februari är ingen favoritmånad och saknaden efter sol och värme är enorm. Skulle jag ge mig ut och resa skulle det bli någonstans där jag kan räkna palmer hela dagarna och inte för att stå i långa liftköer och frysa. Vi har ingen tradition av att åka bort under sportlovet och jag vill hellre ta ut mina semesterdagar i samband med sommar och jul. 

Det finns helt klart en obalans mellan barns årliga ledighet på 15 veckor och föräldrars 5 veckors semester. Det dåliga föräldrasamvetet gör sig påmint hos oss alla emellanåt och skollov är en typisk källa till samvetskval, av både ekonomiska och tidsmässiga skäl. 

Resor är hutlöst dyra under skolloven och en sportlovsvecka i fjällen gräver djupa hål i plånboken. För egen del föredrar jag att åka skidor när det kostar tusentals kronor mindre, särskilt då mina barn inte gillar vintersporter och man måste tjata ut dem i kylan. Men jag förstår att det kan upplevas stressande för många när ekonomin inte tillåter resor, eller ledighet tillsammans med barnen, under skollov. Att inte ha råd kan upplevas socialt stigmatiserande. Att frivilligt göra ett aktivt val att inte betala överpriser för skidresor är däremot en befriande känsla. Däremellan får var och en förlita sig på sin egen självkänsla, detta eftersom det varken är brukligt eller nödvändigt att redovisa av vilken anledning man valt att avstå resande. Att inte mäta och jämföra sig med andra är återigen ett klokt tips.

Och ni som drar till fjälls, ta det lugnt i backarna! 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar