Förmånsgapet mellan arbetslös och arbetsbunden

Fattig och rik. 

Två små ord som lätt ger upphov till långa och tröttsamma tjafs om innebörden och vem som har rätt eller fel. En hävdar att rik är man först när man är ekonomiskt oberoende och kan leva på passiva inkomster. En annan tycker att den högavlönade med ett par miljoner på banken är rik. Allt är givetvis sett ur det egna perspektivet. En långtidssjukskriven ensamstående mamma som ligger efter med räkningarna tycker kanske att den högavlönade framstår som rik. En tredje anser inte ens att rikedom bör räknas i saker som kan köpas för pengar.

Samma sak med fattigdom. Jag tänker inte gå djupare in på ämnet eftersom nätet är fullt av arga och vilda diskussioner om absolut och relativ fattigdom. Jag har med stor behållning följt fruktdebatten (fruktkampen/fruktupproret) och förundras över hur frukt kan väcka så starka reaktioner hos så många människor. 

Personligen försöker jag undvika ordet rik då är ett svårdefinierat ord som ger många skilda associationer. Använder det dock i bloggen, beskrivande "Bli rik-bloggar" som fokuserar på framtida privatekonomiskt välstånd.

Med det sagt kan jag gå över till en reflektion jag gjort. Nämligen att livet gynnar den som redan har. Nu tänker jag inte gå in på löneutveckling och försörjningsstöd utan håller mig till de förmåner som sätter guldkant på tillvaron. Jultomten ger de dyraste julklapparna till de rikaste barnen och rika människor ger bort exklusiva saker till andra redan rika människor. Även en anställning kan många gånger innebära gräddspäckade löneförmåner. Vissa räknas in i bruttoinkomsten och beskattas, andra inte. 

Nedan följer exempel på vad en arbetande person kan erbjudas.

Fri hälso- och sjukvård.

Friskvård/motion.

Försäkringar.

Utbildningar.

Resor.

Förmånsbil.

Tjänstedator och tjänstemobil.

Produkter som företaget producerar.

Fria måltider, julbord och jobbevent. 

Julklappar och andra gåvor från arbetsplatsen.

Tidningsprenumerationer.

Giveaways.

Personalrabatter.

Diverse mutor (som givetvis tystas ner).

Ju högre upp i hierarkin, desto fler förmåner. 

Men även den med ett typiskt låglöneyrke kan få fördelaktiga förmåner. Den som arbetar morgon eller förmiddag på min lokala stormarknad blir dagligen bjuden på en rejäl frukostbuffé och hela personalen får regelbundet gå på massage. En gång i tiden hade jag ett s.k lågstatusyrke i privat regi där jag dagligen fick goda luncher i den övre prisklassen, SL-kort samt en hel rad andra fina förmåner. 

Förmodligen är vi människor extremt lättköpta och behöver några extra godisbitar mellan de regelbundna måltiderna som ges i matskålen för att vilja vara engagerade medarbetare. Om motsvarande belopp (förmånernas värde i pengar) hade betalats ut i ren lön, hade det då haft samma effekt på oss som förmåner?