När det pratas om minimalism ser jag ett modernt designat hotellrum framför mig. Snyggt, avskalat och stilrent. Inte en onödig pryl så lång ögat kan nå. Ett rum där jag inte snubblar på varken spelkonsoler eller serietidningar. Ett rum där inga använda träningskläder ligger i en hög på golvet och sprider odör.
O ljuva tanke!
Mitt drömboende - om jag vore ensamstående.
Nu är jag inte ensamstående och får finna mig i att allsköns prylar ligger och skräpar överallt. Då har vi ändå lite grejer jämfört med de flesta andra barnfamiljer jag känner.
Många som kommer hit säger att de inte förstår hur vi kan ha så välstädat. De vet inte vad de talar om. Hemligheten är att jag öppnar närmsta garderob och kastar in allt från böcker till elektroniktillbehör om jag vet att det ska komma gäster. Därför att jag vet att det redan är fullt i skåpen där dessa saker borde läggas. Om någon gäst skulle öppna (valfri) garderob skulle ryktet om mig som pedant bli ruinerat.
Dessutom är det bara att hacka i sig att min nivå på undanplockat inte går hand i hand med övriga familjens. Och jodå, vi kämpar med barnuppfostran och använder olika inlärningstekniker för att barnen ska plocka undan efter sig eller hitta till tvättkorgen. Men faktum kvarstår, oavsett om jackorna hamnar på galgen eller inte så är det fortfarande för mycket saker överallt.
Jag är fullt övertygad om att en minimalistisk ekonomi går hand i hand med ett dito leverne. Varför alla dessa onödiga prylar? Vi har ett fullt utrustat hem med moderna bekvämligheter. Skåp och lådor är fyllda med mer saker än vad vi behöver. Kläder trängs i överfulla garderober. Och här kastas inga igelkottar i ballongaffären, det är jag som har mest kläder. Ändå slår den till, klädpaniken och jag vet aldrig vad jag ska ta på mig. Så en rolig sak som jag nyligen har börjat med är att leta fram bortglömda kläder och använda dem en eller två gånger innan jag bestämmer mig för om jag ska behålla dem eller ej.
Jag skapade ett konto på Tradera för att sälja kläder men jag måste erkänna att jag inte orkar sätta mig in i hur det fungerar. Det verkar så komplicerat med olika avgifter, krångliga regler, auktioner och omdömen. Funderar på att sälja kläderna till second hand-butiker istället.
Oj, vad jag känner igen mig! Fullt överallt, fastän vi nästan inte köper något och aldrig något att ta på sig! Snyltar av dotterns kläder ibland och undviker de mest ungdomligaste attiraljerna. Bra spartips där, att dela på kläder med någon - kräver förstås samma storlek och smak!
SvaraRaderaTrodde, i min enfald, att det skulle bli bättre när barnen blev äldre. Fel! Av mina barn (som egentligen är tre vuxna) har bara en flyttat hemifrån. Hans grejer finns både här och där fortfarande! Och jag märker att de andra två sprider sina prylar till sin pojk/flickvän och att vi får ta del av pojk/flickväns tillhörigheter!
Måste orka styra upp det hela!
Misan
Ja, det kanske inte blir så populärt om man rensar ut sina vuxna barns grejer...
SvaraRaderaJag tror att man får börja med sina egna och förhoppningsvis smittar det av sig lite på ungarna så att man får med dem på resten.
Mina barn är fortfarande ganska små och jag rensar ganska friskt bland deras saker (givetvis med deras godkännande). Ibland ställer vi in en låda leksaker i förrådet ett tag. Om de inte frågar efter grejerna efter ett tag vet man att man kan göra sig av med lådan helt.