Hur det började

Tänk om jag hade börjat spara när jag flyttade hemifrån. Då hade jag varit fri att välja redan för många år sedan. Jag kan avundas de unga hårdspararna som insett det i en ålder då jag fortfarande glatt satte sprätt på alla pengar jag tjänade. Jag flyttade hemifrån som 18-åring och var mån om att sköta mina räkningar, rädd som jag var för att bli hemkallad igen om det skulle visa sig att jag inte klarade ansvaret. Sparande var ingenting jag funderade över då. 

För 20 år sedan stoppade jag in 10 000 kr i någon slags värdepapper som banken erbjöd. Jag har inget minne av vad det var men efter löptidens slut återbetalades hela 17 000 kr. En mycket trevlig överraskning för en ung person som för första gången testat tålamodet genom att spara. Sedan hände ingenting på sparfronten fram tills min dåvarande chef övertalade mig att köpa aktier för sparpengarna. Det var under Ericssons storhetstid och jag följde hans råd. Jag köpte även aktier i Icon Medialab och lyckades sälja dem innan de föll som en sten. Ericssonaktierna har jag däremot fortfarande kvar än idag. Förutom Icon har jag nämligen aldrig sålt en enda aktie!

1997 träffade jag min man och ett år senare var vi gifta. Vi sålde min bostadsrätt och flyttade in i hans lägenhet. Han satt på den enda hyresrätten i en bostadsrättsförening och vi bad om att få köpa den, vilket vi fick. Det var en oerhört charmig lägenhet i ett trivsamt område. Där bodde vi tills första barnet kom och vi insåg att vi behövde en annan lösning. Hur charmig lägenheten än var fanns ingen hiss (jobbigt med barnvagn och matkassar), badrummet saknade plats för ett skötbord och det fanns inget rum till barnet (läs: alla barnets saker). 

Vi sålde lägenheten och tjänade en liten hacka som vi pytsade in i vår nuvarande bostad. Vi hör till undantagen i bekantskapskretsen. Jag tror, om jag inte minns fel, att vi är de enda som inte flyttat sedan dess! Av den anledningen har vi inte heller lyckats tjäna några fantasisummor genom att göra bostadskarriär. Istället fick vi långsiktigt låga boendekostnader. När barnen var små hyrde vi ett fritidshus året runt, på samma ö som mina föräldrars landställe låg. Men vi är bekväma av oss och tröttnade efter ett par år och valde att inte förnya hyresavtalet. 

Det fanns med andra ord sparutrymme även om vi prioriterade för mycket annat. Vi levde som folk gör mest, reste och shoppade. Vi sparade men inte i den utsträckning vi kunde och borde ha gjort. Däremot sparade vi och ordspråket "många bäckar små..." har visat sig stämma riktigt bra.