Gunilla Brodrej är en kulturjournalist som på nyårsafton bestämde sig för att det var slutshoppat och att hon inte skulle göra ett enda onödigt inköp under hela det kommande året. Jag tycker att det är extra roligt att Gunilla Brodrej och jag fattade liknande beslut och på samma datum. Skillnaden är att Gunilla tidsbestämt sitt konsumtionscelibat medan jag har tänkt mig en långsiktig livsstilsändring. Båda har vi behov av att dokumentera resans gång, Gunilla skrev en bok och jag startade den här blygsamma lilla bloggen.
För Expressen berättar Ebba att hon dragit ner sin klädkonsumtion betydligt och istället fokuserar på andra värden i livet. Hur trenden har vänt när det gäller ordet "shopaholic" och att det är svårt att hålla jämna steg med kedjorna som pumpar ut nya trender varje vecka. Detta är särskilt intressant eftersom Ebba von Sydow genom åren har rapporterat mycket om mode, trender och kungligheter. Den gängse bilden av sofistikerad flärd och glamour.
I intervjun säger Ebba att hon känner sig lite sorgsen när hon känner igen sig i shoppinghysterin bland unga tjejer i 15-20-årsåldern, eftersom hon själv kommit till en annan insikt om vad som är viktigt. Och att hon gjort ett medvetet val att inte alltid svara på frågor i sitt instagram-flöde om var hon köpt saker. Ebba har varvat två par skor hela våren och använt samma byxor nästan varje vecka men medger att det finns en press eftersom hon har ett utseendefixerat yrke.
Jag känner igen mig själv i mycket av det Ebba beskriver även om jag aldrig har jobbat inom medier och mode. Idealen finns därute och det är lätt att söka bekräftelse genom de rätta kläderna och prylarna och samtidigt dölja den hysteriska konsumtionen bakom ett modeintresse. Att shoppa har blivit ett naturligt sätt att umgås, en utbredd livsstil och en hobby.
Heja Ebba säger jag som blev positivt överraskad över intervjun och hoppas att hon fortsätter att vara en inspirationskälla för unga kvinnor. Jag ser gärna att hon får mer medieutrymme i det här ämnet.
Är det någon av er som läst "Shopstop"?
Länk till intervjun: http://www.expressen.se/kultur/toppnyheter-/ebba-von-sydow-vi-borjar-att-bli-matta/
Boken är väl det senaste beviset på att medelklassen lever i sin egen värld. Det som hon gjort ett eget projekt av är det många i Sverige som är tvingade att acceptera och leva med pga sjukdom, arbetslöshet eller skuldsanering. Mot den bakgrunden borde hon skämmas för att ha skrivit denna bok.
SvaraRaderaMen hon kanske saknar insikt.
Förstår inte riktigt vem som borde skämmas, författaren eller Ebba von Sydow? Det är inte Ebba som skrivit boken och jag tolkar det som att hon bara medverkar i ett utdrag av boken.
RaderaJag kan inte riktigt förstå varför människor från privilegierad bakgrund inte skulle kunna få ändra konsumtionsvanor och sluta shoppa onödiga mängder kläder och prylar? Om inte annat kanske det hjälper till att minska konsumtionshetsen hos andra människor, vilket jag anser synnerligen välbehövligt.
Anonym, nu får du väl ändå skärpa dig, skulle det vara sämre om medelklassen tänker på hur den konsumerar bara för att det finns personer som inte är lika lyckligt lottade? Läs gärna detta inlägg och fundera på om du kanske är en gnällkofta!
Raderahttp://frivid42.com/2014/05/06/ar-du-en-gnallkofta/
Inte att förglömma att medelklassen betalar in en hel del skatt och bidrar därmed till att betala för de som är tvingade att acceptera och leva med sjukdom och arbetslöshet. Värt att tänka på...
RaderaIntressant att Ebba kör exakt motsatt stil gentemot t e x Sofi Fahrman som satsar stenhårt sitt personliga varumärke på shopping. Ebba satsar på att öka det kulturella kapitalet, något som är mycket mer svåråtkomligt än att köpa en "perfekt" garderob. Att differentiera sig gentemot andra har alltid varit en taktik för överklassen att skilja ut sig. Jag menar att det allra snobbigaste du egentligen kan göra är att sluta bry dig om vad du har på dig.
SvaraRaderaDet här snacket och "bråken" om medelklass och inte gör mig ofta funderande kring var gränsen går. Själv utgår jag ifrån att stark socioekonomisk trygghet (främst genom släktskap) och bildningsnivå (omvärldskunskap, språkförmåga och uppförande) är det som sätter gränsen mellan medelklass och arbetarklass. Om det nu överhuvudtaget ska definieras och sättas en massa gränser... men ärligt talat kan det vara bra när det ibland förekommer tjafs kring det. Om alla vet vad man menar och talar om kan man lättare förstå varandra.
SvaraRaderaDefinitioner av en massa saker man ofta skriver om och ord som frekvent används på ens blogg skulle kunna vara egna inlägg. Vad just du Snålcoachen skulle behöva definiera vet jag dock inte. Kommer inte på rak arm på några direkta otydligheter faktiskt.
Eva
Själv är jag ganska trött på allt tjat om klass. Klasstillhörighet är ett omfattande ämne som dessutom blivit mer diffust i och med att samhället har förändrats.
SvaraRaderaSjälv föredrar jag att använda mig av definitionerna låg, medel- och höginkomsttagare om jag nu ska tvingas dela in människor i olika kategorier. Idag är gränserna flytande eftersom det finns hantverkare som tjänar mycket mer än akademiker (för att ta ett exempel). Den sociala bakgrunden och föräldrarnas utbildningsnivå kan givetvis påverka men det finns många som lyckats jobba sig upp genom t. ex en akademisk examen, flytt till bättre bostadsområde osv. och då har uppväxtmiljön underordnad betydelse.