Nått botten

Jag är ganska pedant av mig och då och då får jag ett ryck och tar tag i de delar av städningen som görs mer sällan. Det kan vara allt från att skura ugnen och kylskåpet till att dammtorka taklampor. SKAFFA ETT LIV tänker ni men jag gillar ju verkligen känslan av rent och nystädat. Jag mår bra av den och den ger mig frid i sinnet. Dessutom är det så att när jag har bekymmer så städar jag mer än vanligt. Jag är en sådan som argstädar helt hysteriskt. Jag städar jättebra när jag är förbannad, allt blir skinande rent och efteråt mår jag mycket bättre. Och ja, man kan verkligen undra vad en psykolog skulle dra för slutsatser av det. 

Nåväl, igår var jag inte alls arg eller upprörd men började ändå städa och rensa på de mest besynnerliga ställen. Troligtvis försöker jag städa bort den senaste tidens frustration över alla förändringar som jag inte har kontroll över. Jag ger inte upp hoppet om det perfekta minimalistiska hemmet med rena ytor utan en massa onödigt junk (och naturligtvis dammfritt och hundhårsfritt överallt). 

Jag kastade en del under min framfart. Bland annat toaborsten. Eller rättare sagt, borsthuvudet är utbytbart och det var det jag kastade. För er som varit med ett tag kanske ni minns att jag tycker att toaborsten är hemmets äckligaste och märkligaste pryl (ägna en stund åt att fundera över vad man använder den till, vad man sedan gör med den och hur länge den brukar bli stående i ett badrum innan den byts ut). Med andra ord borde det vara en engångspryl. 

Jag passade även på att kasta ett par tandborstar. Vi har eltandborstar men använder emellanåt även vanliga tandborstar. Det är alltså sådant som vi städfreak gillar att byta ut: borstar av olika slag. Det och disktrasor. 

Idag tog jag en liten bensträckare i centrum på lunchen och kom på att jag kunde kila in i det stora varuhuset för att köpa en ny tandborste till min son. Då slog det mig att jag lika gärna kunde passa på att köpa borsthuvud till toaborsten när jag ändå var där. Just den modellen med utbytbar borste hade de flyttat undan till en undanskymd plats så jag valde att bunkra medan de finns kvar och plockade på mig tre stycken borsthuvuden innan jag gick vidare till skönhetsavdelningen för att hämta en tandborste. Hade jag tänkt till lite hade jag betalat toaborstarna uppe på badavdelningen istället för att släpa med dem bort till skönhetsavdelningen. Men nu gjorde jag inte det utan lade istället tre toaborstar och en tandborste framför den perfekt sminkade tjejen i kassan som uttryckslöst tog borste efter borste och blippade in dem i kassan med sina långa välmanikyrerade naglar. När jag skulle fiska upp betalkortet ur plånboken fick jag syn på mina presentkort. Eftersom jag har så många tänkte jag att jag lika gärna kunde använda ett sådant att betala med. När jag sträcker fram presentkortet får jag för mig att hennes felfria svalvingar till ögonbryn åker upp en centimeter men vad vet jag, jag kan ha inbillat mig.

På väg därifrån insåg jag i vilket fall att jag nått botten. Inte för att jag tycker att det var pinsamt eller för att jag skämdes utan för att jag insåg hur det uppfattas av betraktaren. Betala toaborstar med presentkort. Jamen vad fint, som om jag fyllt år eller nåt och fått presentkort för att köpa något jag verkligen, verkligen önskat mig och då väljer jag att lyxa till det genom att frossa i borsthuvuden till WC-borsten. 

Eller som sonen skämtade när han kikade ner i påsen:

- In case of zombie attack!