Med på tåget

Min man har visat ett halvhjärtat intresse för den här bloggen. 

Delvis beror det på att han inte har så mycket fritid och knappt hinner öppna en dagstidning. En annan anledning kan vara att han tycker att jag spårar ur med mina idéer och påhitt kring pengar och sparande. 

Så döm om min förvåning när han kom hem från jobbet idag och berättade att han hittat tips på youtubeklipp bland mina bloggkommentarer och tittat på The minimalists. Jag visste inte vad jag skulle svara, så förvånad blev jag. Inte nog med att han besökt bloggen - han har läst kommentarerna. Och inte nog med att han läst dem, han har letat upp ett 15 minuter långt klipp som Optimeralivet tipsade om - och tittat på det?! Han berättade hela klippet för mig, så detaljerat att jag knappt behöver titta på det själv. Jag hörde att budskapet verkligen hade gått fram när han berättade hur killen i filmen hade packat ner allt han ägde i flyttkartonger för att bara gå och hämta det han verkligen behöver, när han behöver det. Att han efter tre veckor upptäckte att 80% fortfarande låg kvar i flyttkartongerna. Det fanns något engagerat i hans röst. Ett nyväckt intresse, en pollett som hade trillat ner.

Jag är överlycklig, let the brainwash and mind control continue. Så kan vi snart göra oss av med mer grejer och bli ännu mer sparsamma här hemma. Det är perfekt. Då kommer jag inte längre att framstå som så himla annorlunda med knasiga idéer. Men innan han gick och lade sig sade han - Glöm inte att svara på de där kommentarerna nu. Du har fått flera stycken, riktigt roliga faktiskt.  Och då kände jag lite så här: öööh, sköt ditt du så sköter jag bloggen. Orka att han tror att han ska få bli någon slags bloggmanager nu. Det kommer inte att hända. 

Han har ett extremt tålamod dock, det måste jag ge honom. Ena månaden ska han spara alla kvitton och nästa månad ska han äta gröt och soppa till middag. Han hänger på spartåget helt enkelt. Men jag ser ju på både honom och barnen när de tycker att jag går för långt och då tycker jag ändå att jag biter ihop ganska duktigt för det mesta. Samtidigt sitter de i ett uselt förhandlingsläge när jag är den som gjort alla stora uppoffringar. Det är jag som har haft ett köpstoppsår och det är jag som har slutat snusa. Deras liv förändrades inte lika mycket av mitt hårdsparande. 

Men någonstans har vi trots allt samma drömmar och visioner. När vi träffades var han den ekonomiska av oss två medan jag gillade att shoppa mycket och gärna dyrt och sedan blev det omvända roller. Nu kanske vi kan ta ytterligare ett steg mot en mer minimalistisk livsstil. Jag hoppas att han kollar in fler youtubeklipp.