Många bäckar små...

Jag är ledig på onsdagar och då passar jag på att ta det lugnt på morgonen. När jag fått iväg barnen till skolan sätter jag mig ner med en balja kaffe och tittar på nyheterna. Denna morgon hade programmet ett inslag om sparande med Pingis Hadenius. I korta drag handlade det om att det ska kännas kul att spara och Pingis rekommenderade att man ska få in sparandet som en vana i det vardagliga livet. Som vanligt dök latte-exemplet upp, att regelbundet köpa en latte för 40 kr blir 1200 kr i månaden och 14.400 kr om året. 

Pingis kom med det fiffiga förslaget att man kan spontanspara och föra över pengarna från kontot till sparkontot varje gång man avstår från att köpa något. T ex på väg till jobbet, när man passerar kaffekedjan och avstår från att gå in och köpa den där latten. Istället fiskar man alltså upp mobilen och knappar över 40 kr till sparkontot direkt på plats. Sedan knallar man därifrån kaffesugen men känner sig jätteduktig.

Det påminner lite om en sluta röka- app en kollega visade mig som räknar ut hur många dagar du varit rökfri och hur mycket pengar du sparar. Jag som är lite prestationsinriktad kan tänka mig att det blir peppande att se hur summorna samlas på hög, vecka efter vecka.

Hur som helst, Pingis berättar att få människor har ett sparande och att bara 25% är nöjda med sitt sparkapital. Med sparande kommer naturligtvis också frågan om hur mycket man ska spara. Pingis svarar 10%. 

- Det är ganska mycket, säger programledare Tilde. 

Precis som förra gången! (http://spardiet.blogspot.se/2014/08/sparniva-for-kreti-och-pleti.html). Jag blev ungefär lika upprörd som sist. Det är inte konstigt att många tycker att det är svårt att spara när de gång på gång får höra den typen av uttalanden. Den som får ut 20 000 kr borde kunna spara 2000 kr. Jag kan inte se hur det kan anses som "ganska mycket"? Det är 500 kr i veckan, ca 71 kr/dag. Den som får ut mindre i lön, låt oss säga 16 000 kr ska i så fall dra in på saker för 400 kr i veckan, ca 57 kr/dag. 

Om man tittar på människors konsumtionsvanor och vad de handlar så inser man snabbt att det knappast är några orimliga belopp. Det borde vara en enkel match att skippa några uteluncher, pocketböcker, glassiga tidskrifter, godispåsar, latte, läsk, färdigrätter eller andra impulsköp för att behålla de där hundringarna varje vecka. Utan större ansträngning eller kännbara förändringar i livsstilen. 

Jag kan ta några av våra kompisar som exempel. De impulshandlar konstant utan djupare reflektion. De är inga matlådetyper och köper något ät- eller drickbart ute minst fem gånger i veckan. Ibland flera gånger om dagen. Tänk er skillnaden om de skulle börja dra ner konsumtionen till varannan dag och så småningom var tredje. Då kan de behålla livsstilen med att handla uteluncher och springa på Pressbyrån men utgifterna blir färre och mindre. 

Jag brukar ju tjata om det här med att uppskatta det vi får när vi lämnar ifrån oss våra pengar och jag är övertygad om att den här typen av slentrianmässiga köp resulterar i MINIMALT med uppskattning. Jag kan ta en kollega som exempel. Hon köper en dricka om dagen och dricker upp den utan större uppskattning. Skulle hon istället välja att köpa en dricka enbart varje måndag och fredag så skulle hon förmodligen se fram emot dessa dagar och drickor på ett helt nytt sätt. De övriga dagarna skulle hon kunna släcka törsten med ett billigare alternativ. Varför inte göra en en kanna vatten med fruktskivor och ställa in i jobbets kylskåp? Det handlar kort och gott om små förändringar som ger stor effekt och det behöver inte ens bli någon större uppoffring.