Jag, en smygsparare!

Inventerade frysen och hittade ett bortglömt paket nötfärs bakom några brödlimpor. Kompletteringshandlade riven ost och ett paket lasagneplattor så att jag kunde svänga ihop två rejäla ugnsformar lasagne. Dessutom blandade jag rivna morötter i köttfärssåsen. Den första formen räckte både till middag och matlådor så nu har vi en hel ugnsform kvar till i övermorgon - perfekt! Efter maten gick jag hem till en kompis för att ligga skavfötters i hennes soffa och prata bort ett par timmar. 

En tanke slog mig när jag gick hem. Jag pratar gärna ekonomi med mina vänner men nämner ytterst sällan mitt eget sparande. Eller, jag är ganska öppen med att jag sparar pengar men inte på vilken nivå jag valt att göra det. Det är sällan jag tänker på att hålla något hemligt och med mina närmaste vänner är jag väldigt öppen om det mesta. Därför blir det nästan lite komiskt när jag får frågor som "Har du köpt några höststövlar?" och "Kan inte du och jag gå och shoppa [infoga valfri vara]..." Och jag slingrar mig elegant från alla dessa knepiga frågor. 

Med tanke på att jag bara har fyra vänner som jag träffar regelbundet, resten av vännerna finns i periferin och vi träffas mer sporadiskt, är det fascinerande att de inte reagerat på min personlighetsförvandling. Jag är nio månader in i ett köpstopp som inte en enda av dessa personer har kännedom om. Det känns proffsigt faktiskt. Snacka om att leva dubbelliv!

Det är en sak att vilja ligga lågt med sin privatekonomi men att inte dela så betydelsefulla framtidsplaner med sina närmaste vänner? Det kanske verkar konstigt men jag tror att vissa saker känner man instinktivt att man vill hålla för sig själv för att slippa omgivningens reaktioner och - troligtvis - oförståelse. Det är samma tanke som ligger bakom beslutet att blogga anonymt.

Jag har fattat beslutet att inte berätta om mina sparplaner och mål. 

Det är som en liten må bra-hemlis.