Folk blir uppenbart störda och känner att de bara måste diskutera detta in absurdum - och tycka synd om oss. Jag är så trött på att höra "Hur klarar ni er?", "Det måste vara jättejobbigt!", "Saknar ni inte en bil?" och "Hur gör ni när ni storhandlar?" En vanlig missuppfattning är att man ständigt är beroende av andra.
Därför tänkte jag passa på att berätta hur ett bilfritt liv fungerar för vår del.
* Jag bor på gångavstånd från jobbet.
Min man åker kommunalt till jobbet, det tar ca 30 minuter från dörr till dörr.
* Vi bor ca två minuter från busshållplatsen. Bussarna går var tredje minut under högtrafik och var tionde minut under lågtrafik (t.ex runt 22-tiden på kvällen). Går man ytterligare några meter finns ett lokaltåg som går med 20 minuters mellanrum.
* Min mans familj bor i samma kommun och större delen av vår umgängeskrets bor på hanterbart avstånd. Att åka kommunalt en halvtimme istället för en bilresa på tio minuter är absolut ingenting som stör mig. Det handlar bara om planering och jag kan läsa, surfa eller lyssna på musik under tiden.
Det måste vara jättejobbigt och saknar ni inte en bil? Jo, jag saknar en bil. Det gör jag faktiskt...ungefär 1-2 gånger om året. Just då kan det kännas surt men dessa 1-2 tillfällen kan jag lätt väga mot kostnaderna för bil, driftskostnader, service, underhåll, parkeringsplats, försäkring, skatt och besiktning.
Hur gör ni när ni storhandlar? Vi storhandlar inte eftersom vi har upptäckt att det blir billigare att inte storhandla. Tidigare hände det att min man promenerade till vår lokala stormarknad och tog en taxi hem med alla varor. Vid andra tillfällen har jag åkt och storhandlat med någon kompis/granne. De tunga hundmatsäckarna beställer vi på nätet med fri frakt till dörren. Det är lustigt nog billigare än att köpa dem på den lokala djuraffären.
Är vi ständigt beroende av andra? Nej, det är vi verkligen inte.
Ja, det händer att vi får skjuts eller att någon vänlig förälder hämtar eller skjutsar hem något av barnen. Eller som nyligen när grannen frågade mig om jag ville följa med till Ikea och anpassade tidpunkten så att det skulle funka för oss båda.
Jag ställer mig däremot tveksam till om just det kan kallas beroende. Dels för att jag kan lösa dessa situationer på andra sätt, dels för att vänner ställer upp för varandra. Föräldern som skjutsar hem min son är samma förälder som det kör ihop sig för vid ett annat tillfälle och vi rycker in som barnvakter.
Dessutom finns det en väldigt fiffig service som kallas taxi. Denna tjänst utnyttjar vi ett par gånger om året när vi behöver en smidig transport till eller från något. För den som inte betalar för egen bil blir taxi ett prisvärt alternativ och vi drar oss absolut inte för att använda oss av det när vi varit på fest, konsert eller ska åka tåg och inte vill släpa packning på buss och tunnelbana för att ta oss till stationen.
Självklart fattar jag att det underlättar att ha bil och att det innebär en stor frihet men vi är vana att klara vår vardag ändå.
Vi bor på ett ställe där man verkligen behöver bil men genom att läsa om alla er som klarar er utan blir jag mer och mer sugen att testa att klara oss med "bara" en bil. För ett par år sedan innan vi hade tre barn hade vi "bara" en bil och fick då utstå de frågor som ni får kring ert val att inte ha bil det är så stark norm här med en bil per vuxen i hushållet att vi var avvikande. För ett par år sedan skaffade vi en andra bil då frufrivid42 jobbade i en riktningn och jag i en annan riktning och kommunala transportmedel inte går speciellt ofta eller i fallet frufrivid42 egentligen inte alls var ett alternativ. Nu har förutsättningarna ändrats igen och jag funderar som sagt på om vi ska göra oss av med den ena bilen?!
SvaraRaderaKlart att ni kan testa att göra er av med den ena bilen. Ser fram emot att höra hur den omställningen känns :)
RaderaAntal bilar handlar nog mycket om hur och var man bor. Bland våra vänner och bekanta i förorten är det vanligare med två bilar medan de i innerstan nöjer sig med en bil per familj (även de som är bättre bemedlade än tvåbilsfamiljerna). Parkeringssvårigheter är helt klart en bidragande faktor. Att kollektivtrafiken är så välutbyggd gör det även nästan löjligt att sitta med två bilar mitt inne i stan.
Vi behåller vår bil men använder den allt mer sällan. Funderar på att även skaffa en elcykel för att det verkar smidigt och lyxigt. Man kan få med sig en hel del av storhandling på en cykel. En cykelvagn sväljer massor av kassar!
SvaraRaderaJag tänker på flakcykeln jag skrev om i somras, den som våra vänners släktingar köpte när de gjorde sig av med sin bil. Den kan man lasta mycket på!
RaderaVi har bil in innerstan, kvarleva sen vi bodde utanför. Har räknat på bilpool och en användning av bilen två ggr i månaden. (Vi gör utflykter, handlar och framför allt träffar familj och vänner långt utanför stan med bilen). Med vår 10 år gamla, billiga i drift bil (ej en statusbil) lönar det sig inte med bilpool om vi skulle fortsätta konsumera minst två resor i månaden. Så vi behåller bilen.
SvaraRaderaKlart att ni ska behålla bilen om ni har användning av den och är medvetna om kostnaden (som i ert fall dessutom verkar väldigt låg). Jag är inte heller på något sätt emot bilägandet i sig, tror bara att det i de allra flesta fall är en dyrköpt bekvämlighet.
Radera