Rutiner är plånbokens bästa vän

Ungarna har höstlov och lovveckor åker man ju som bekant slalom mellan köpfällorna. Först och främst äter barn hela tiden. Frukost, lunch, middag och 15 mellanmål. Vidare vill de ha fickpengar. Sist men inte minst har de tid att springa i butiker och hitta saker som de vill köpa. Vilken tur att jag kan hänvisa till julens önskelistor. Det gäller att vara lite tuff och inte ge efter för alla deras impulser. 

Rutiner är det som får oss snåljåpar att fungera och lyckas. Eller, vadå "oss" snåljåpar? Kan egentligen bara tala för mig själv men jag antar att finns någon mer som tänker som jag. Det finns inte utrymme för spontana utsvävningar. Det här gäller oss som alltid har en vattenflaska och en frukt i väskan för att slippa gå till någon dyr kiosk för att köpa mellanmål. Vi som vill att allt ska vara välplanerat och väl förberett för att slippa oväntade utgifter. Jag trivs nästan bäst när allt är som vanligt. Vardag och rutiner. Då har jag bra koll på alla utgifter och kan förutse många saker.

Den här veckan har tonåringen varit bortrest. Han kom hem igår kväll, tillsammans med flickvännen. Japp, han är bara 15 år men har ett förhållande sedan en tid tillbaka. Hon bor i en annan stad så det blir många tågresor. När det är skoltermin får de åka till varandra en helg var i månaden, dvs. han åker dit en helg och hon kommer hit en helg. Under skollov anpassar vi åkandet efter vad som fungerar för båda familjerna. Det här lovet var de alltså halva tiden hos henne och nu kommer hon att vara här till på söndag. Man får väl vara glad att han inte träffade någon som bor i Kanada.

Vi ändrade lite på det här med hans månadspeng. Innan allt pendlande började hade vi ju sagt 500 kr i månaden, varav 200 kr skulle gå till sparande. Nu har vi istället kommit överens om att månadspengen går till tågbiljetter och en liten slant till fickpengar så att han har lite rörelsefrihet. Det är inte mycket att orda om, han prioriterar sina tågbiljetter och sin träning och ber faktiskt knappt om något annat. Skulle tro att han är ovanlig på det viset. 

Minstingen har naturligtvis också skollov men har tack och lov inte börjat dejta än. 

Istället försvann han hem till bästa kompisen i början av veckan och vi såg inte röken av honom på ett par dagar. Men i onsdags hade vi bokat en utflykt tillsammans med goda vänner och då passade vi på att ha en härlig dag tillsammans. Restaurangbesöket kostade en liten slant men det är också den enda aktivitet vi gjort under den här veckan. Skönt att vi har uppvisat ett normalt socialt beteende så att vi förhoppningsvis slipper en del spekulationer kring vår sparsamma, något udda, livsstil. Jag passade på att bildbomba sociala medier för att förstärka bilden av oss som konsumerande individer. (Jag hoppas att ni förstår att jag skämtar men ändå typ inte).

Jag har varit på utbildning och det var verkligen ett välkommet avbrott. Det var skönt att få se något annat och komma bort lite. Men hela tiden finns alltså dessa fällor och frestelser. När man ska åka och frestas av alla lattehak med sina take away-muggar. Jag var en sekund från att köpa en pocketbok på Pressbyrån. Naturligtvis köpte jag den inte utan tog istället en bild med mobilen för att kunna kolla efter den på bibblan. Men ändå, det är en helt annan typ av frestelser så fort man är på resande fot. Mat, dryck, godis, snacks, tidningar och böcker. Det är inte tänkt att vi ska förflytta oss många meter utan att ha förutsett alla eventuella behov och sug efter saker och ting.