Upplevelser eller saker?

Nu blev det en sådan där obehaglig bloggpaus igen. Förlåt. Det är förkastligt att jag slarvar på det här sättet men ibland fattas det några timmar per dygn. Jag har inte struntat i att blogga för att pilla mig i naveln utan för att göra min plikt på diverse olika områden. 

Tonåringen har behövt läxhjälp och vips sitter man fast och försöker begripa märkliga skoluppgifter (för er som inte har skolbarn: nej, man fattar inte barnens läxor. Trots att man inbillar sig att man är åtminstone normalbegåvad). Jag älskar att skriva men den genen har han då inte ärvt av mig. Det arma barnet får akut skrivkramp om någon ber honom skriva utifrån hans egen fantasi och han behöver en sidekick som hjälper honom att komma framåt. Det var roligt men tidskrävande och jag är nästan lite besviken över att jag inte får vara med i klassrummet och redovisa. Kanske få ett betyg att skriva in i min CV.

Idag fyller min svärmor år. Min man och hans syster har bjudit ut henne på middag och sitter alltså och proppar i sig as we speak. Det är det här klassiska med äldre människor som "har allt" och vad man ska ge dem på bemärkelsedagar. Eftersom min svärmor är änka och lever ensam tänkte vi att hon skulle uppskatta en utekväll med god mat på en acceptabel restaurang. Och eftersom alla i den där släkten har en tendens att komma klungvis tänkte vi att hon skulle gilla att få tillbringa kvällen med bara sina egna barn. Det är inte ofta de träffas bara de tre. 

Det är lite intressant det här med upplevelser kontra materiella ting. 

Jag skäms faktiskt för att erkänna det men jag brukar föredra att lägga pengar på materiella ting. Helst saker med ett bestående värde. Av någon anledning anses det finare att värdera upplevelser högre men jag har svårt för det. Det här går långt bak i tiden, före mitt köpstopp. Det sägs att alla är snåla på något och i mitt fall handlar det nog om att betala utan att få något varaktigt. 

Upplevelsekostnader är därför alltid förenat med slöseriångest för min del, bortsett från ett fåtal tillfällen. Det spelar ingen roll om restaurangmaten eller spa-vistelsen är fantastisk och minnesvärd, slöseriångesten kommer över mig i alla fall. Givetvis finns det undantag men de är få. Även om jag blir nöjd med en utekväll, njuter av den så länge den varar och kan uppskatta de fina minnen den bär med sig så tänker jag likt förbannat på hur pengarna gått upp i rök. En tanke som jag kan leva med om jag är helt nöjd men tänk alla gånger man inte blivit det. Är fortfarande besviken över den rad dåliga eller halvdana upplevelser jag upplevt i mina dagar som sammanlagt skulle kunna motsvara en praktfull Patek Philippe på min handled resten av livet istället.  

Det är därför jag inte alls mår lika dåligt över de kommande innerdörrarna som jag hade gjort om vi hade köpt en resa till Kanarieöarna istället. Nu låter det som om jag avskyr att resa eller äta ute, eller uppleva något överhuvudtaget. Att jag bara vill sitta hemma och fånglo på en klocka men nej, i så fall har ni missförstått. Det jag försöker säga är att jag har svårare att lägga pengar på upplevelser - Inte att jag aldrig vill göra det. Det handlar mer om hur jag tänker kring det här. Det handlar mycket om huruvida upplevelsen verkligen är värd det. Framför allt kan jag tycka att mat och dryck ofta är gravt överskattat. Det är klart att jag uppskattar ett lyckat restaurangbesök men ändå, det är kul tills man är jättemätt och notan kommer. Samtidigt kommer också den lite beska eftersmaken, roligt är kort och pengarna är borta. För övrigt kan jag tycka en annan sak när det gäller mat och det är att jag hellre skulle lägga pengarna på att gå på en av världens finaste restaurang en gång istället för att besöka ställen ur det slabbiga budgetsegmentet trettio gånger. 

Här skulle jag vilja peta in ett exempel till. Folk som aldrig kostar på sig en riktigt fin delikatess för att det är "så dyrt" men varje vecka fyller de en varukorg med en massa billig skräpmat. Jag hör till dem som hellre köper en fin godsak en gång i månaden istället för ett par liter läsk, chips och godis varje fredag. Men det är ju jag det. 

Nu kanske det här blev lite rörigt och osammanhängande men så kan det bli när tankarna vandrar. 

Tillägg: nämnde jag inte att min mans släkt gärna kommer i flock? Nyss nåddes jag av informationen att min svärmors bror lyckats snoka reda på vilken restaurang de åkt till och kom dit för att delta i festligheterna. Jag är inte förvånad.