Min dundertabbe

Det här med anonymitet har diskuterats många gånger. Personligen värnar jag mycket om att hålla bloggen privat för att kunna vara helt öppen och ärlig utan att begränsa mig. Jag tror att de flesta sparbloggare känner likadant eftersom pengar är en privatsak.

Av den anledningen blev fredagen en riktig rysare för mig. Vi har fått nya stationära jobbdatorer och det är ju trevligt på många sätt och vis. Eller det var det, tills jag behövde logga in på min privata mejl för att få tag på en uppgift. Jag använder mig av gmail och min e-postadress är helt enkelt förnamn.efternamn@gmail.com. Alltså ingenting att skämmas över. Om det inte vore för att jag av misstag råkade logga in på Google Chrome istället för min privata mejl... 

Jag skrev in gmail i sökfältet men av någon anledning tyckte den nya datorn att jag skulle logga in på Google istället och de där sketna inloggningssidorna ser ju exakt likadana ut! 

Och hur upptäckte jag det misstaget? Jo...*POFF* dök alla bokmärken från min hemdator upp på skärmen. På jobbet. Jag är ingen dataguru direkt så jag satt bara och stirrade häpet på skärmen utan att fatta ett smack. Trolleri? Jag klickade runt lite och javisst, all webbhistorik från min hemdator fanns där till allmän beskådan. Varenda webbadress jag besökt. Nu började jag bli lite kallsvettig. Inte för att det fanns något opassande eller stötande men ändå, jag såg min högt aktade integritet vinka ajöss och försvinna all världens väg. Jo just det, jag kanske ska nämna att datorerna är gemensamma för arbetslaget så det är inte personliga datorer och de kräver ingen personlig inloggning. Kan man sitta mer i klistret? Knappast va?

Som om detta inte vore illa nog klickade jag mig vidare till gmail, bara för att upptäcka att båda mina e-postadresser var synliga - med automatisk inloggning aktiverad. Både Snålcoachen och min privata mejl. Mysigt. Jag började givetvis med att inaktivera den automatiska inloggningen genom att ta bort bocken i den lilla rutan men nej, det gick inte. Varje gång jag öppnade webbläsaren var den förbannade bocken och lösenordet tillbaka. Paniken! 

Det tog mig en halv evighet och ungefär hundratusen svordomar att googla rätt på hur man loggar ut från Google och sopar igen alla spår. Skratta ni men jag dog nästan. Det var lagom kul kan jag meddela. Och jag bara vägrade att ringa vår datakille som annars är min livlina när det krånglar. Inte så länge hela mitt privata internetliv låg blottat. 

Okej, så efter febrilt sökande lyckades jag alltså koppla ifrån mitt google-konto, rensa webbhistoriken och ta bort alla mina bokmärken. Skrattade lite nervöst men nöjt. Allt såg ut som det skulle och avslutningsvis kom jag på att det var bäst att kolla mejlens inloggning igen. Men livet ska inte vara för enkelt, naturligtvis låg e-postadresserna kvar och skrattet fastnade i halsen. Det gick att ta bort den automatiska inloggningen men det gick inte att få bort mejladresserna och jag ville inte lämna Snålcoachens mejladress synlig. Till saken hör att det är olika versioner på hemdatorn och jobbdatorn. Allt ser annorlunda ut på jobbdatorn och då är det inte lika lätt att hitta var alla avancerade inställningar finns. 

När jag kom hem från jobbet väntade ytterligare en överraskning på mig. Jag loggade in på hemdatorn...och fick upp alla jobbets bokmärken på skärmen! Ha ha ha. Det är ett under att jag inte kastade ut datorn genom fönstret. 

Jag var helt mentalt slutkörd efter den här pärsen och bestämde mig för att aldrig mer logga in på gmail från någon delad dator. Aldrig. 

Behöver jag nämna att min man tyckte att det här var brutalt roligt?  Han låtsades naturligtvis visa medkänsla men jag såg att han hade fullt sjå att hålla sig från att bryta ut i världens gapskratt.