Livsfarliga Bengaler

Börjar med att bjuda er på hur jag kammade hem dagens dumhetsmedalj och blev utskrattad. På jobbet pratade jag med en kvinna som har en Bengal. Det är någon slags iögonfallande cool kattras som från början var en blandning mellan tamkatt och vildkatt. Den har ett exotiskt utseende och ser ut ungefär som en liten leopard. Cruella de Vil hade släppt tanken på de där 101 prickiga hundarna direkt och satsat allt krut på sådana här fläckiga kissekatter istället. 

Två minuter senare surfade jag in på Aftonbladet och utbrister häpet - Nämen här står det 'Nu måste vi stoppa de livsfarliga bengalerna'! Och tillade - Jag visste inte att de var farliga?! Hoppsan, så kan det bli när det blir kortslutning i hjärnkontoret. Debattartikeln i tidningen handlade givetvis inte om leopardpälsade katter utan om sådana bengaler som supportrar kastar från läktaren. Jag försökte rädda situationen men mitt  - Jag skojade bara! föll lite platt. Inte lite pinsamt.

För övrigt var det invigning av dunjackan idag. Invigning för i år alltså, jackan köptes på mellandagsrean i fjol. Bara några få dagar innan mitt köpstopp sattes i verket. Jag kommer ihåg den så väl, den skamfyllda och obekväma känslan. Jag hade nämligen redan fattat beslutet. Det hade mognat fram under en längre tid och jag hade ställt in mig på att det var färdigshoppat för min del men jag hade inte meddelat min man om de långt gångna planerna. Jag hade varit inne och fingrat på jackan tidigare och ville så gärna ha den och nu var det ju faktiskt rea. Jag menar, hur ofta hittar man exakt det plagg som man gått och suktat efter i rätt storlek och rätt färg under en mellandagsrea? Vanligtvis skyr jag dessa reor som pesten men här hade jag bevakat mina intressen och hängde på låset. Fortfarande dyr, trots att den var rejält nedsatt. 

Där stod jag och åmade mig framför spegeln i butiken och intalade mig själv att det inte finns några regler före 1/1 2014. Att jag faktiskt bara bar på en TANKE om köpstopp. Den sortens rättfärdigande är det givetvis helt slut med nu eftersom man bara lurar sig själv. Nåväl, jag bar hem dyrgripen i en exklusiv bärpåse och några dagar senare deklarerade jag högtidligt att jag infört köpstopp. Det är inte konstigt att det tog ett tag att få resten av familjen att inse allvaret i sparplanerna. Mitt gamla jag och mitt nya jag. Trevligt däremot att mitt nya jag kan sprätta omkring i en jacka som mitt gamla jag köpte...

Sist men inte minst ett par ord om gårdagskvällen. Det blev jättetrevligt! Vi hade mycket att ta igen och prata om. Hela dagen blev till en långfika som inte avslutades förrän det blev dags för middag. Det blev en hel del prat om hur USA, hur de skulle behöva förbättra sina arbetsvillkor och hur det egentligen funkar med sjukförsäkringar och sjukvård. Vi kom fram till att vi har mycket att vara tacksamma över här i Sverige när det gäller sjukvård, skolor, skolmat, föräldraledighet och semestrar. Och innan någon börjar gnälla om att det beror på skattetrycket i Sverige vill jag tillägga att min kompis betalar ganska exakt lika hög skatt som jag (vi) gör här. Givetvis använde jag all information till min fördel, till min flytta-hem-kampanj som jag aktivt bedriver. Där emellan pratade vi om andra, minst lika viktiga, ämnen. Är George Clooney gay och varför förstår sig amerikaner inte på saltlakrits för att nämna några.