Mindre avvikelse från spardieten

Tänk att det ska vara så svårt att hålla plånboken i styr. Alltid är det något som kostar. Det finns ett område inom hemelektronik där vi verkligen ligger efter och det är datorer. Vi har visserligen en relativt ny surfplatta men den tillhör egentligen företaget. Barnen surfar mestadels från sina mobiler. Tonåringen har en skoldator och jag har en tre år gammal laptop som jag använder dagligen. I vårt sovrum står en stationär dator med ett stort antal år på nacken och den kommer förmodligen att behöva skrotas inom ett par år. Den har varit nära döden flera gånger men vi har lyckats rädda den genom att återställa och installera om program. Varför vi envist håller fast vid dessa äldre burkar har sin förklaring i att både jag och min har varit sparsamma på en punkt även under vår slösaperiod i livet, vi byter ogärna ut tekniska prylar så länge de gamla fortfarande fungerar.

 

Vi hade en tjock-tv långt efter att våra vänner och bekanta hade skaffat platta apparater och när vi väl bytte till en platt var den ju mycket plattare, mer slimmad och snyggare än vad deras var eftersom vi hade väntat. Inte för att det spelar oss någon roll, vi var inte ute efter något skrytobjekt utan jag vill bara belysa att man får byta ut teknikprylar med jämna mellanrum om man bryr sig om att ha det senaste. Det är ett race som inte alls har intresserat oss.

 

För att återgå till min dator har den knappt gått att starta på sistone. Det krävs otaliga omstarter för att få igång den och jag har vant mig vid den blå crash dump- sidan. Kan gå att ordna till genom att göra likadant med den som med den stationära. Men utöver detta var jag innerligt trött på att behöva tjafsa om datortid med minstingen som vill låna datorn i tid och otid. Han har bönat och bett om en egen dator och det blir slitningar i en familj om tre ska dela på en bärbar dator.

 

Så efter en hel del funderande fram och tillbaka bestämde jag mig för att gå och titta på en ny dator. Snålheten hade mig i ett järngrepp och jag vägrade ta med mig min man. Jag vet precis hur det blir, han är gärna med på att hålla en sparsam linje men så fort man släpper in honom i en elektronikaffär tycker han plötsligt att allt under trettiotusen är rena fyndet. Han älskar de där butikerna och jag lovar att han kan rita upp en fullständigt detaljerad skiss över var precis allting finns inne på våra tre lokala elektronikvaruhus. Ända ner till minsta USB-kabel. Även om vi sällan byter prylar hemma så gillar han att kolla in allt nytt.  

 

Hur som helst hittade jag en bärbar dator för 3990 kr som gott och väl räcker för mina behov. Jag bestämde mig snabbt för att det är en bra affär och att jag köper den direkt istället för att åka hem och fundera. Det var inte så mycket att fundera på. När jag kom fram till kassan och skulle betala visade det sig att den kostade 2990 kr! Mycket märkligt med tanke på att det fanns en prisskylt vid demodatorn som klart och tydligt deklarerade priset. Ingenstans stod något om lägre pris. Nu blev jag ju glatt överraskad och hade köpt den ändå mer men tänk om det hade varit tvärtom, att jag hade tvekat och avstått från köp eftersom jag inte visste att den var prissänkt ytterligare en tusenlapp. Det är väldigt korkat att inte visa korrekt pris.

 

Man kan också säga att jag satt sprätt på de sista Blocketpengarna och tullat några kronor från förra månadens överskott på kontot (pengar som egentligen skulle rakt in på sparkontot) men det är värt det. Minstingen är överlycklig över att ha fått ta över min gamla dator och han har koncentrerat ägnat sig åt att tömma och återställa den.

 

Nämnas bör också att den gamla datorn kostade mer än dubbelt så mycket men trots det går det givetvis inte att jämföra skärmkvalitet med en ny dator. Och om den nya har sämre pestanda spelar ingen större roll med tanke på hur den används.