Snart jobbfånge igen

2014 kommer jag alltid att minnas som året när jag var långledig istället för att behöva hålla till godo med de fjuttiga 4-5 semesterveckor jag brukar ha. Det har inte känts jobbigt att vara hemma utan enormt angenämt och avkopplande. Eller nästan avkopplande, att ha en valp är lite som att ha en bebis med skillnad att valpar springer omkring och når allt redan vid tidig ålder. Och har tänder, ej att förglömma. Det är bara att barnsäkra hemmet på nytt och att aldrig vända ryggen till för då kan man ge sig sjutton på att han hittar på något sattyg. 

När jag gick på ledigt i slutet av april kändes det som om en ocean av tid låg framför mig. Det hade knappt blivit vår och jag skulle dessutom vara ledig halva sommaren. Och visst har det varit en fantastisk långledighet, underbar. Det är bara en sak som känns mystisk och oförklarlig, att semesterdagar går så mycket snabbare än arbetsdagar? Veckorna har susat på med ett jetflygplans hastighet och vi befinner oss redan i mitten av juli. Snopet! Hur fasen gick det till?

Inom en snar framtid väntar ett fullspäckat arbetsschema som bygger på en hel del payback för min del. Mina snälla kollegor som har dragit ett tungt lass åt mig ska snart lasta över på mig istället och försvinna på semester. Nästan så att det känns orättvist att de ska få vara lediga och inte jag. Att sommaren var sen i år spelar givetvis in. Att man och barn fortsätter att vara lediga fram till skolstart i augusti spelar också in. Sådär halvkul att vara den enda i familjen som måste ställa klockan och tassa upp på morgnarna. Smyga för att inte väcka övriga familjen. Aja, jag kan snåla med solkrämen i alla fall, om jag ändå ska sitta inomhus och vara arbetsmyrablek resten av sommaren. 

Jag kan inte påstå att jag längtar tillbaka till jobbet, tvärtom. Just det här att förfoga fritt över sin tid är så dyrbart för mig och det är också något jag alltid saknar när jag jobbar. Det är fortfarande inte så att jag vantrivs med att jobba men jobbet upptar helt klart alldeles för stor del av mitt liv. Däremot ger den stundande jobbstarten bränsle åt spartankarna, jag är så otroligt pepp på den här säsongen. Nu vill jag öka trycket och dra åt tumskruvarna på sparandet. Istället för att tappa motivationen känner jag på motsatt sätt, nu har jag en ny chans att påverka min inkomst och alla mina utgifter. Lönen ska upp och utgifterna ner. Gosh, vilken snålråtta jag ska bli. Let the fight begin typ.