Köpvecka

Den gångna veckan har jag fullständigt kräkts ut pengar. Fy fasen, svettigt. Inte Snålcoachigt alls. 

Här har ni en lista på frosseriet: 

Jobbskor 1300 kr

Jobbkjol 279 kr (för att min ena svarta jobbkjol blivit för...eh, trång och den andra är för utsliten)

Två par jeans och ett skärp till sonen 1100 kr. 

Hundmat och hundhalsband med LED belysning (laddningsbart via USB) 932 kr.

Hårfärg 119 kr.

Som om inte det vore nog med det såg jag att Apoteket hade HALVA PRISET på duscholjan som jag brukar köpa. De hade bara två kvar och jag köpte båda, sammanlagt 115 kr. Vi är riktiga torrisar hela familjen så emellanåt går vi över till duchsolja som återfuktar bättre än tvål.

På ett par dagar har jag alltså gjort av med mer pengar än vad jag vanligtvis gör på flera månader. Men allting kändes rätt angeläget. Inte bara att vi är skyldiga att ge hunden mat och barnen kläder utan att jag måste ha rätt kläder för att passa in på jobbet. 

Hårfärg för att jag var i akut behov av en höstrenovering. Och jag har alltså även köpt nya jobbskor som funkar även inomhus under höst och vinter. Sköna och snygga stövletter med lagom hög klack så att man orkar gå runt med dem en hel arbetsdag. Den lyxen! Den här veckan ska jag på utbildning på vårt huvudkontor och med risk för utslag på ytlighetsbarometern så vägrar jag att ha sjabbiga skor. Ni vet vad man brukar säga - dina skor avslöjar hur du är. Jag är så ovan att köpa saker nuförtiden att jag drabbades av svår beslutsamhetsångest och besökte fyra olika skobutiker för att jämföra pris och kvalitet innan jag kunde bestämma mig. 

Tyvärr stannade det inte där. Sonen behövde jeans - igen. 

Men där tänkte jag till och hade två rabattkuponger 20% på valfri vara som vi kunde utnyttja. Det mildrar ju ångesten något. Jag har dåligt samvete så fort jag köper något och försöker rättfärdiga köpet för mig själv. Det är helt sjukt, men så är det. Jag vill inte se det som ett misslyckande eftersom jag är medveten om behoven och ändå lyckas känslan av slöseri bita sig fast. Dessutom har jag ett säljjobb och jag säljer bättre om jag är välklädd så det brukar betala sig i slutändan. Dress for success kan man säga. 

I ett tidigare inlägg berättade jag att jag anställt mig själv som projektledare för att skapa bättre lönsamhet i min mans företag. Min nya tjänst har gjort att jag håller på att förvandlas till någon slags bridezilla (lite fel ordval kanske men så att alla fattar vad jag menar). Sådana som jag ska inte vara ledare/chefer. Jag ger mig in i saker med liv och lust och en sällan skådad uthållighet och när jag ger järnet kan jag inte förstå att andra inte vill göra det exakt samtidigt. Man kan lätt säga att jag har två jobb för närvarande och jag är fast besluten att göra så mycket jag kan själv för att få ner kostnaderna, och bara anlita marknadsföringsbyrån för sådant som ligger utanför mina möjligheter. Företagets pengar ska ju hellre ner i våra fickor tänker jag. 

Det bästa jag vet är tjänster och gentjänster. Den här veckan har min fantastiska tjejkompis ställt upp och skjutsat mig till en specialbutik som säljer reklam och säljhjälpmedel till företag och hon har även hjälpt till med lite andra saker inom hennes yrkesområde. Vi fick hur mycket som helst gjort och nu filar jag redan på nya idéer. Det är riktigt kul och gör att jag kan strunta i alla problem som omger mig på min vanliga arbetsplats. 

Apropå skjuts hade min man gjort en deal med sin kompis, bjudfika mot hemtransport av den tunga hundmaten. När vi stod inne på djuraffären skämtade kompisen med min man och sade - Jaha, nu ska ni väl ta fram alla era rabattkuponger... Ojdå, hur kunde han veta det? Vi råkade nämligen ha både en rabattkupong och en värdecheck med oss. Vi köper faktiskt aldrig hundmaten till ordinarie pris utan bunkrar när det kommer ett erbjudande, oavsett om vi har mat kvar eller ej. Precis som vi gjorde med blöjorna när barnen var små. 

Den här veckan kommer vi att äta mycket gröt och soppa.