Sämre än sämst

Det här är inte bra alls. 

Det känns som om jag kommer att behöva upprätta ett akut kriskonto om det skulle uppstå eventuella ändringar i livsplanen. Jag har hela tiden planerat att jobba kvar på min nuvarande arbetsplats i cirka två år för att sedan ta mig vidare i livet, på ett eller annat sätt. Det är naturligtvis inte hugget i sten men det är planen om ingenting bättre dyker upp. Skulle någon erbjuda mig ett jobb med bättre villkor så skulle jag givetvis överväga det. En Lottovinst skulle naturligtvis också förändra framtidsplanen. Men om allt bara lunkar på och jag flyter med samtidigt som jag klarar att hålla min sparplan så...tja, då finns det ju ingen större anledning att vända upp och ner på tillvaron i onödan. 

Som jag redan skrivit om så vantrivs jag inte på mitt jobb även om målet är att sluta jobba. Jag trivs med mina arbetsuppgifter och kollegor. Jag kan påverka min lön vilket känns sporrande och motiverande. Arbetsplatsen ligger på gångavstånd från min bostad och det är en av anledningarna till att jag sökte mig dit från allra första början. Att slippa åka kommunalt som jag avskyr (ett extra plus är såklart att jag slipper köpa busskort). Med andra ord kan jag lika gärna jobba kvar istället för att söka mig någon annanstans och känna att jag klivit ur askan i elden. 

Eller stopp stanna! Så tänkte jag fram till för några dagar sedan. Jag har som policy att aldrig blogga detaljerat om jobbet och det skulle inte heller tillföra något till bloggen men nu känner jag att jag behöver berätta vad som händer. Jag ska försöka hålla det på en lagom nivå. En stor anledning till att jag vill berätta är att jag känner oro för hur det kommer att bli - och påverka mig ekonomiskt. Nu behöver det inte bli så illa som det låter och jag borde lugna mig lite istället för att måla fan på väggen, det förstår ju jag också. Men med tanke på att jag har mått dåligt i två dygn, sovit uselt och har en gnagande liten ångestboll i magen så känns det omöjligt att försöka knåpa ihop ett glättigt inlägg om något annat. En annan policy jag har i bloggen är nämligen att vara ärlig och då funkar det inte med konstlade och tillgjorda inlägg. 

Så here goes: vi har fått en ny överordnad på jobbet. Eller borde jag säga drabbats av? En hel del hade jag snappat upp i ryktessvängen redan innan och det skapade ju en del obehag men jag vägrade låta mig påverkas och ville bilda mig en egen uppfattning. Och nu har jag gjort det. Bildat mig en egen uppfattning alltså. Låt mig sammanfatta det hela så här: ni vet sådana där listor över vad som gör någon till en usel chef? Det är buslätt att få till en bingorad, om jag säger så. Och ordet osympatisk har fått ett nytt ansikte. 

Det är inte bara illa utan mycket illa och jag ser hur arbetsplatsen sakta men säkert försätts i kris. Om inte något ändras snabbt så ser jag ingen möjlighet att vara kvar. En gång tidigare har jag mått dåligt på ett jobb av olika anledningar och då lovade jag mig själv att det aldrig skulle upprepas. Det är helt enkelt inte värt det. Vantrivsel sliter så på både kropp och psyke och man känner sig som ett vandrande vrak. Dessutom hinner det oftast gå alldeles för långt innan man kommer till insikt om att man borde ha gjort något åt det för länge sedan. Jag är  i grund och botten en harmonisk och glad varelse med en positiv attityd och jag har aldrig problem med sömnen utan sover som en kattunge, djupt och opåverkbart. Nu har jag haft svårt att somna två kvällar i rad och imorse vaknade jag nästan två timmar för tidigt, utan att lyckas somna om. Det är inte kul. Dessutom känner jag att jag tappar arbetslusten och det är ju den som hjälper mig tjäna pengar till sparandet.

Jaja, nu ska jag inte klaga ner er. 

Hur som helst ska krispengar avsättas från och med nu, om jag plötsligt säger upp mig eller så. Jag har ägnat flera år åt att spara ihop Fuck you-money men när det närmar sig skarpt läge och de kan råka komma till användning så visar det sig att jag inte alls är lika pepp på att använda dem i förtid. Nu har jag i alla fall två arbetsdagar framför mig att ladda upp mig på och det ska bli så skönt. Jag och den andra personen som har huvudrollen i den här texten kommer nämligen inte att befinna oss i samma kommun. A piece of paradise.