Lycka är att bo stort men med lite lån

För länge sedan lovade jag er att göra en liten analys av huruvida vi blir lyckligare av att bo stort och påkostat. Så här sex veckor senare svarar jag tveklöst JA! Dock med ett litet förbehåll - att man inte behöver oroa sig över kostnaderna. Lika underbart som det vore att få bo så här, lika fruktansvärt vore det att ligga sömnlös över skenande kostnader och pengar som fattas. Lycka är med andra ord att ha kontroll över sina kostnader. Om vi däremot leker med tanken att tillgångarna vore obegränsade så skulle åtminstone jag föredra ett stort hus vid vattnet framför en trång lägenhet i ett flerfamiljshus där det luktar matos i trappuppgången. 

Det är så skyddat i det här villaområdet. Lugna och tysta gator där alla man möter hälsar artigt. Få människor letar sig ner ända hit om de inte hör hemma här. Sjösidan, områdets egna lilla solsida. Begränsad trafik och rik natur. Det ligger ett skimmer av harmoni och behagligt välstånd över villagator som dessa. Det är några få utvalda som har råd att bo så här och de är förnöjt medvetna om det. Ungefär en kilometer längre bort, på andra sidan motorvägen, ligger lägenheter i tätbebyggda områden men här finns bara de häpnadsväckande trädgårdarna och det ena huset överträffar det andra. Skilda världar verkligen. 

Men allt är relativt. Lika mycket som vi kanske kommer att känna att vi byter ner oss när vi flyttar hem igen kanske min bror tycker att han byter ner sig när han återigen hänvisas till sin enkla övernattningslägenhet som ligger ungefär en timme utanför stan. 

Det märkliga är att jag inte alls har längtat hem. Vad hände med "borta bra men hemma bäst"? Kanske beror det på att jag vet att vi är här under en begränsad tid och att vi snart är hemma igen? Ämnet går hand i hand med dagens stora samtalsämne med min man: bolån. Han ringde nämligen vår bank för att omvärdera vår lägenhet och kolla möjligheten att lägga om bolånen. Och fiska lite efter hur ett eventuellt lånelöfte skulle se ut för vår del. Det kändes passande så här kort efter att vi visat vår betalningsförmåga genom att amortera 60.000 kr. 

Trodde vi ja. Det var inga som helst problem att värdera upp lägenheten men när det gällde lånen var det tvärnit. Det märktes att hon hade hoppats att vi bad en omvärderingen för att få låna mer på lägenheten. Tyvärr är vi så lågt belånade att det inte går att få lägre ränta. Hon sade rent ut att det ligger i deras intresse att låna ut så mycket som möjligt och att de inte tjänar något på oss som knappt har några lån. Hon räknade ut att vår belåningsgrad ligger på 39%. Sedan kopplades min man vidare för att prata eventuellt lånelöfte men han gav upp eftersom det var en beräknad kötid på 30 minuter. Det är tydligen många som vill låna nu...

Jag är jätteglad över dessa 39% och funderar skarpt på att kasta in mer pengar för att komma ner lite till. Nu när boräntan ändå är högre än sparräntan. Det blir spännande att se om det kommer att innebära en märkbar sänkning av de månatliga kostnaderna.

I övrigt har jag haft en härlig dag, ledig från jobbet. Jag började med att skämma bort minstingen. Tonåringen är nämligen på resande fot igen. Efter en vecka på Öland så var det bara att packa om väskan för en ny resa. Jag och den lille spenderade förmiddagen på ett sätt som ligger långt från vad jag vanligtvis förespråkar, i en stor shoppinggalleria. Ungen har vuxit som ett ogräs och ville välja ut sina egna kläder till skolstarten. Och äta utelunch. Aj aj, vad det svider i spartarmen! Men det var inte mer än rättvist att han fick göra något som han längtat efter och vi hade det supertrevligt tillsammans på tu man hand. Det gick i runda slängar en tusenlapp men då lyckades vi få både en höstjacka, flera tröjor och ett par byxor för pengarna. Eftermiddagen ägnades åt en långpromenad i naturreservatet, hopp och bad från bryggan (inte jag badkrukan, men de andra) och lite poolhäng. Bäst att passa på! Avslutningsvis hade jag tänkt baka bröd men upptäckte att vi saknade mjöl till detta och orkade inte gå och handla. 

Jag valde att inte skänka jobbet en enda tanke och har lyckats hålla det också. Det är ledighet det.