Så, jag hamnade alltså i en diskussion om bokostnader.
Person A står i begrepp att köpa en större bostadsrätt tillsammans med sin sambo och de har full koll på sin ekonomi. De har ägnat timmar åt olika räkneexempel, vilket som blir mest gynnsamt och vilka åtgärder som kan vara värdehöjande och hur de ska tänka när de letar ny bostad. Jag kan verkligen känna igen mig i tankesättet då jag fungerar likadant själv.
Person B bor i hyresrätt och är bitter för att man som förstagångsköpare är ganska körd på bostadsmarknaden. Hon saknar sparkapital och trots normal inkomst blir det svårt att ta sig förbi bolånetakets regler. Inte heller har det funnits något spartänk när hyran legat smärtsamt högt på nästan tolv tusen kronor i månaden. Men det finns hopp! Hon är mitt uppe i ett bostadsbyte tillsammans med sin sambo, i syfte att få ner hyran. De har nu hittat en billigare hyresrätt och ett byte ser ut att kunna bli av. Person B berättade för mig och person A att anledningen till bytet är att man vill kunna lägga undan mellanskillnaden på cirka 4000 kr för att spara ihop en kontantinsats. Drömmen är att kunna köpa sitt boende om några år så att man kan påverka var man vill bo och få större frihet när det gäller bostadens utformning. Det lät vettigt och jag såg framför mig hur jag själv hade gjort, dvs. ordnat en automatisk överföring från lönekontot samma dag som lönen kommer in. Paret kan alltså spara 48 000 kr. om året utan att förändra något i sin nuvarande livsstil. Tala om lätt sparade pengar!
Det här var i fredags. Idag stötte jag på person B som berättade att bytet verkar gå i lås. Paret som tittade på deras lägenhet hade tydligen bestämt sig och vill ha den. Jag gratulerade och tillade glatt – Nu kan ni börja spara! Och hon tvekade lite innan hon berättade att de tänker skjuta upp det där med sparandet eftersom det finns så mycket de vill köpa nu när det kommer att bli mer pengar över varje månad. Jag tänkte för mig själv att vi sitter fast i våra hjulspår och att det inte är konstigt att det blir svårt att förändra vanor även om vi verkligen vill. Man måste förändra beteendet för att kunna förändra resultatet. Först säger personen att drömmen är att kunna köpa sitt boende, sedan är det viktigare att få slösa några tusenlappar mer varje månad?! Jag vill inte sätta mig på några höga hästar och fördöma men det här med att planera långsiktigt eller kortsiktigt...
Jag förstår att mitt liv kan framstå som astråkigt och på sätt och vis är det säkert så men jag önskar att folk kunde se lyckan i att nå sina mål. Jag mår mycket bättre nu än när jag slösade pengar och shoppade planlöst. Att ha mål ger mening.
Eller har en del drömmar bara för att kunna fortsätta drömma? Utan att de egentligen vill förverkliga sin dröm?
Ajdå. Det låter inte så lovande för person B.
SvaraRaderaKan man motivera det för någon som är ovan med att sparande inte är försakad konsumtion utan bara uppskjuten konsumtion något år. Sedan när en person vant sig vid att de pengarna "försvinner" så kanske behovet av att konsumera upp dem direkt försvinner?
Du formulerar det väldigt bra och det är ett smart tips men samtidigt kan det vara känsligt att kliva in och tycka till om hur andra väljer att göra med sin ekonomi. Känsligt ämne. Särskilt när det inte är någon nära vän eller liknande.
RaderaJa, jag håller med om att det är svårt att ändra sina vanor. Men jag tror också att det finns en ganska stark bild som vi har med oss utifrån som säger att det är omöjligt att spara ihop pengar/blir rik om man inte ärver/etc. Många tycker att målet är ouppnåeligt och då vill man inte ens försöka. Sen finns det naturligtvis en annan sida: folk är rätt bortskämda. Man vill ha allt, NU! Att spara 4000 kr/månad är en uppoffring som man inte tycker att man är värd, utan man bör få unna sig precis det man känner för. Synd att inte fler ställer om sitt tänkande till att tycka att man är värd t.ex. ekonomisk trygghet, ett bättre boende eller vad det nu är för långsiktig dröm man har!
SvaraRaderaDet är helt klart lätt att ha storartade planer och drömma om något men desto svårare att genomföra det i skarpt läge...
RaderaFör mig är det svårbegripligt att man så gärna vill något men ändå inte klarar att ta tag i det trots att det kräver en minimal ansträngning.
I det här fallet handlar det ju inte ens om någon egentlig uppoffring eftersom de kommer att behålla exakt samma boendekostnad och levnadsstandard som i dagsläget om de väljer att sätta undan de 4000 kr som mellanskillnaden handlar om. Men du har helt rätt i "man vill ha allt, NU" och det är därför det är alldeles för frestande att få spendera dessa tusenlappar istället. Det ger naturligtvis en - kortsiktigt - förhöjd livskvalitet att ha mer pengar att röra sig med.
Ja, för den absoluta majoriteten av människor fungerar så, det är munlädret som går.
SvaraRaderaDu får inse att du tillhör en absolut minoritet vad gäller ekonomi, strikt logiskt tänkande och genomförande av uppskjuten belöning. De allra, allra flesta klarar inte av det. Det är antagligen något kemiskt/biologiskt/DNA eller så, men det låter jag beteendevetarna forska i - du har väl hört talas om begrepper 'behaviour economics' där de bla utför experiment samtidigt som de scannar hjärnans respons?
Jag vet. Jag veeet, och därför blir det extra obegripligt. Varför klarar inte fler av det? Det är naturligtvis jätteintressant varför en del lyckas och andra inte.
RaderaFörresten, forskarna får gärna scanna min hjärna om de vill :)
Jag har funderat på en sak. Våra karaktärsdrag spänner liksom över hela vårt register rätt ofta. En person, A, har i något år menat att hen behöver komma igång med träning. Samme hen tycker att jag sprarar "mycket". Jag gjorde misstaget att svara ärligt på en rak fråga. Efter många försök att bjuda in till gratis naturträning och lika många nejtack, berättar hen en dag att ett gymkort är inköpt. En rejäl bit från bostaden, krävs bil och barnvakt. Nu sitter jag inte med facit i hand. Men jag undrar om det gymkortet verkligen har varit glödgat av intensiv användning eller mest kostat onödiga pengar som hade kunnat sparas istället? Som sagt så vet jag inte, jag bara spekulerar. Träning är verkligen ett klassiskt exempel på att "inte orka", man tror att man kan köpa sig till motivation, att det är gymkortet som kommer få en att lyfta på ändalykten. Jag tror sällan det fungerar särskilt bra. Om det inte är en väldigt specifik träningsform man söker så tror jag man gör det bäst med sin egen kropp och ett par hyfsade dojjor.
SvaraRaderaMorsan
Jomen så är det ju. Jag tror inte att det är en slump att jag klarade av ett köpfritt år och sedan snusstopp. Det har definitivt att göra med personlighet och inställning, förmåga att tänka långsiktigt och strategiskt och...tja, uthållighet. Jag är istället värdelös på andra saker som t ex att ta tag i en pappershög på skrivbordet. Sådana tråksaker kan jag skjuta upp i evigheter och jag verkar totalt sakna förmåga att få dem gjorda om det inte är under extrem tidspress. Alla papper som ska lämnas in har jag alltid lämnat in i exakt sista sekund. Så, karaktärsdrag absolut.
RaderaPs. Gymkort som blir liggandes är en klassiker. Jag skrockar förtjust varenda gång jag hör talas om det.
Jag känner igen mig i dig. Jag blir så lycklig när det blir pengar över så att jag kan spara mer.
SvaraRaderaEn svårslagen lycka :)
RaderaHärligt! Och jag tror att vi alla skulle kunna tjäna en slant på att rensa förrådet (prylar med eller utan månadskostnad).
SvaraRadera