Fritid nu eller senare?

Jag läste på en annan blogg en kommentar om att arbeta mindre nu istället för att lägga pengar på hög för framtiden. Jag förstår precis hur skribenten bakom kommentaren ser det, tiden med barnen är kort och värdefull. Men i mitt fall hade jag inga tankar på att ge upp arbetslivet när mina barn var små. Dessutom tror jag helt ärligt att jag hade blivit knäpp om jag inte hade fått lite stimulans utanför hemmets väggar under småbarnsåren. Alla upplever det givetvis olika men jag mådde bra av att växla mellan att släppa ansvaret på jobbet och bara få vara förälder - och tvärtom. Det är först på senare år jag har utvecklat tanken att gå ner i tid eller sluta jobba. 

Däremot har jag funderat mycket på om jag borde minska min arbetstid istället för att spara för framtiden. Jag skulle absolut tycka att det vore fantastiskt att få jobba mindre och få mer fritid men samtidigt blir det varken hackat eller malet. 

Mina tankar och argument:

Jag är uppfostrad att spara först och handla sedan och det gäller i allra högsta grad även om jag vill "köpa fritid".

Att jobba mindre nu skulle inte ge oss samma möjligheter att spara. Eller rättare sagt, vi skulle knappt kunna spara alls. Dessutom förutsätter det att min man fortsätter att dra in en skaplig inkomst och att vi måste räkna med att eventuellt behöva fylla ut inkomstglappet med våra sparpengar. 

Jag har tidigare skrivit om att våra nuvarande sparpengar skulle kunna hålla oss flytande i ett par år. Men sedan då? Vi vet inte hur varken min arbetsförmåga eller arbetsmarknaden ser ut om ett par år. Det skulle kännas otryggt att använda sparpengarna och vi skulle hamna i en mycket sårbar sits.

Tanken är att sparpengarna ska generera passiva inkomster, inte urholkas redan innan vi uppnått ränta-på-ränta-effekt. 

Jag skulle behöva utarbeta en sysselsättningsplan eftersom barnen har sina egna liv med skola, aktiviteter och kompisar. Min man jobbar. Kompisar jobbar. Jag är inte så intresserad av att gå ner i arbetstid för att få tid att ligga på soffan och titta på tv eller sortera strumpor på dagarna. 

Det skulle kännas orättvist och tråkigt eftersom jag hellre vill vara i fas med min man så att vi båda kan arbeta mindre. 

Livet förändras med åren och våra behov ändras. Hur länge vill och orkar jag jobba? Just nu känns det ändå okej att jobba och bygga upp sparandet. Jag har ingenting emot att vänta ett par år och inser att jag måste så innan jag kan skörda. En fördel är att äldre barn oftast blir mer självförsörjande och det är lättare att spara ihop pengar för att dra runt ett hushåll om två personer istället för fyra.