lördag 26 april 2014

Barnvagn - en statuspryl.

Under helgen har barnen fått en ny liten kusin på pappans sida. Jag planerar att köpa en present för att uppvakta nytillskottet. Ett roligt presentköp, det finns inget lättare än att handla till en nyfödd bebis. Det mesta är gulligt och brukar uppskattas av de nyblivna föräldrarna som i vilket fall är halvt frånvarande på grund av kombinationen sömnbrist och lyckorus. 

Idag träffade jag några vänner som fick barn för drygt en månad sedan. De hade beställt en barnvagn från USA. Det anmärkningsvärda är att vagnen har en inbyggd temperaturbrytare och termostat för reglering och övervakning. En batteridriven display sitter monterad på styret. Ni kanske redan känner till att detta finns men jag fick fullständigt dåndimpen. Det har hänt mycket sedan jag köpte barnvagn senast. Vår allra första barnvagn köpte vi på Blocket. En begagnad Emmaljunga i fint skick. Inga finesser, bara en väldigt enkel barnvagn med fyra hjul och sufflett med rutigt innertyg. Idag är det ungefär som att köpa bil och man måste man välja märke, design, däck och om man behöver en iPhonehållare att fästa på vagnen. 

Vis av erfarenhet kan jag säga att den första barnvagnen inte borde vara något komplicerat val. Det ska ligga en yttepytteliten bebis där, den rör sig knappt och det finns ingen viktbelastning att tala om. Den sista barnvagnen brukar däremot åka på mycket stryk. Den ska klara ett tyngre barn som själv vill klättra i och ur, den blir smutsigare och utsätts för mycket större påfrestningar. Därför är det helt obegripligt för mig att man väljer att lägga så stora pengar på den första babyvagnen. Förutom möjligen den lilla detaljen att första babyn känns som världens viktigaste hobby och man tror sig behöva alla tillbehör som finns i barnbutikerna. 

Vi inbillar oss att vi behöver en massa statusprylar för att visa vilka ansvarsfulla och lyckade föräldrar vi är. Dessutom ska barnvagnen visa vem du är. En kollegas fru jobbar på förskola på söder (i Stockholm) och hon berättade att många väljer att köpa nyproducerade retrovagnar.

Det man brukar säga är "små barn, små bekymmer och stora barn, stora bekymmer". Jag lägger till "små barn, små kostnader och stora barn, stora kostnader". 
Det är smartare att spara pengarna tills barnen är större.



4 kommentarer:

  1. Första och sista barnvagn?
    Vi har haft en barnvagn och en paraplyvagn som har nästan inte använts.
    Barnen har gått. barnvagn köps ofta av bekvämighetskull. Föräldrarna vill kunna handla/köpa/göra som om de inte har någon barn.
    Mellan 1,5 och 2 år har jag använt paraplyvagn 3-4 gånger.
    Efter sina två år då och då. Mest som leksak...
    Efter 2,5 år har paraplyvagn varit i garaget oanvänt.
    Jag tycker att en barnvagn räcker samt den billigaste paraplyvagn.
    Det behövs ingen sulky eller andra liknande pryl. Det är en björtjänst som man gör till barnen.


    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har du alldeles rätt i, barn behöver lära sig gå. Vi har tätt mellan barnen så vi avverkade både en barnvagn, syskonvagn och sulky (istället för paraplyvagn). I vårt fall var sulky bättre än paraplyvagn då de känns stadigare och funkar bättre att köra i snö. Det jag däremot vägrade köpa var en ståbräda eftersom jag ansåg den onödig.

      Radera
  2. Håller med Frasse om att första och sista vagnen oftast är densamma. Vi har avverkat mängder av vagnar (och snart en till med cykelvagnen). Ju fler vi har tagit oss igenom desto mer inser vi att det inte behöver vara så avancerat.

    Jag är imponerad över Frasses barn som orkar gå så mycket. Vår treåring åker sällan vagn. Hon har nog knappt suttit i en sedan två års ålder. Förra helgen promenerade vi en halv dag och då fick hon sitta i paraplyvagn större delen. Det är helt rätt att vi ville promenera i vuxen takt. Vi hade inte möjlighet att låta promenaden ta hela dagen istället för halva.

    SvaraRadera
  3. Nog för att föräldrars "lathet" kan ligga bakom att barn som egentligen kan gå stoppas ner i en vagn. I vårt fall handlade det om att få vardagen att fungera och det hade den inte gjort utan sulkyn.

    Det jag försökte säga med mitt blogginlägg var att man förr lyckades transportera bebisar utan terränghjul, iPhone- eller lattehållare och andra fräsiga finesser. Och att folk lägger en förmögenhet på babyvagnen (oavsett om det är den enda vagn de köper eller en i raden).

    SvaraRadera